- Utomäktenskapliga barn i Klövedal under 1800-talet -

Innehåll

1.  Inledning och bakgrund

2.  Syfte och frågeställningar

3.  Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning

4.  Metod, källor och källkritik

4.1.  Metod och källor

4.2.  Källkritik

5.  Klövedals socken vid början av 1800-talet

6.  Resultat

6.1  Hur vanligt var det med uä-barn i Klövedal under 1800-talet?

6.2.  Barnen

6.2.1.  Dödföddhet

6.2.2.  Överlever de utomäktenskapliga barnen?

6.3  På vilka platser i Klövedal föddes uä-barn?

6.4.  Mödrarna

6.4.1.  Mödrarnas titulatur

6.4.2.  Mödrarnas ålder vid uä-födseln

6.4.3.  Återkommer vissa kvinnor med flera uä-födslar? Koncentreras dessa kvinnor till vissa platser?

6.4.4.  Får även kvinnans släktingar uä-barn?

6.4.5.  Förekommer uä-födslar även i generation 2?

6.5.  Äktenskap eller inte?

7.  Diskussion

8.  Sammanfattning

Källor och litteratur

1.  Inledning och bakgrund

På Tjörn är intresset för hembygdens historia påtagligt. Minnet av det gamla verkar i stor utsträckning leva kvar och har, åtminstone fram till slutet av 1900-talet, gärna förts vidare från generation till generation. Särskilt släktband verkar vara av stort intresse. Jag, som endast varit ”tjörbu” sedan mitten av 1980-talet, kan vittna om många möten där människor först försöker avgöra vem man är släkt med innan samtalet överhuvudtaget går vidare. Och riktig tjörnbo blir man inte förrän man bott på ön i åtminstone ett par generationer. Självklart inte.

Mina första intryck av Tjörn, och då framförallt av det lilla fiskeläget Kyrkesund där jag bosatte mig, blev på många sätt möten med en ny kultur. Jag kände inte bara av tång och salt havsluft, utan även Schartau fanns där om än på ett behörigt avstånd. Släktbanden var mycket tydliga, man stöttade och hjälpte varandra nästan som i en form av klanmedvetenhet. Men, det som slog mig allra mest, var alla starka, utåtriktade äldre kvinnor som fanns i det lilla samhället på knappt 30 personer. De var änkor, hustrur och döttrar till den fiskargeneration som då var i utdöende och som nu, snart tjugo år senare, helt är försvunnen. Det var kvinnor som var vana att under långa perioder ta eget ansvar för barn och hem när mannen var på fiske. Men det var också ett samhälle som verkade ha stor social kontroll över sina medlemmar. Rykten om vem som egentligen var far till ”den och den” i tidigare generationer florerade som om de var en allmänt vedertagen sanning. Och någonstans i mötet med denna ryktesvåg började ett intresse för de oäkta barnen i Klövedal gro i mitt inre.

Denna uppsats kommer att ägnas åt de Klövedalsbarn på Tjörn som under 1800-talet kom till världen med en ogift mor. Några av dem fick en officiell far redan under graviditeten, andra fick över huvudtaget aldrig någon far införd i de officiella dokumenten. På ett så mångfacetterat sätt som är möjligt inom utrymmet för en B-uppsats, ska jag försöka skapa en klarare bild över utomäktenskapliga (uä) barn i specifikt Klövedal. Samtidigt hoppas jag nå en insikt om företeelsen i stort i Sverige under samma period.

2.  Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att få fram en överskådlig bild över de utomäktenskapliga barn som föddes i Klövedals socken under 1800-talet. Studien går igenom socknens olika delar för att se om födslarna koncentreras till vissa geografiska områden, en sådan koncentration skulle kunna tyda på att man kan hitta en social acceptans på vissa ställen/inom vissa familjer. Ytterligare en fråga är hur många av kvinnorna som gifter sig efter det att de fått ett eller eventuellt flera uä-barn, även detta svar kommer att kunna ge en indikation på hur den sociala acceptansen var av företeelsen.

Frågeställningar:

Hur många barn föddes utom äktenskapet i Klövedal under 1800-talet?

Hur var de utomäktenskapliga barnens överlevnadschanser?

Var i Klövedal föddes utomäktenskapliga barn?

Vilka kvinnor födde barn utom äktenskapet?

Hur många av mödrarna gifte sig efter det att de fött ett utomäktenskapligt barn?

3.  Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning

Socialhistorikern Peter Laslett har i olika studier fört fram en teori om kvinnor som föder utomäktenskapliga barn.[1] Han anser sig se ett mönster med en subkultur, där ett antal kvinnor boende i samma område, ofta även släkt med varandra, fortsatte föda utomäktenskapliga barn generation efter generation. Lasletts tankar har stött på kritik från flera håll.[2] Etnologen Jonas Frykman talar i stället om uä-födslar som ett tecken på ett strukturellt samhällsförtryck. 1800-talets ökande antal uä-födslar ses som ett bevis på kvinnornas allt mer försvagade ställning i samhället. Frykman menar även att det fanns en uppenbar risk att en kvinna efter att hon fött ett första utomäktenskapligt barn fortsatte med detta. Ann-Sofie Kälvemark ställer sig tveksam till Frykmans teori om strukturellt samhällsförtryck. Hon ser i stället på den ekonomiska vinsten/förlusten med att bli gravid för en ogift kvinna. Hade man värdefull egendom att föra över till kommande generationer slog fadern noga vakt om sina döttrars kontakter med det andra könet. Bland de egendomslösa innebar däremot inte sexuella förbindelser innan vigsel samma hot mot släktens ekonomi.

Tidigare forskning har främst inriktat sig på kvinnorna till de utomäktenskapliga barnen. Jonas Frykman (1977) ägnar sin doktorsavhandling åt synen och behandlingen av en kvinna som genom uä-födsel bryter mot bondesamhällets normer. Studien bygger på nedteckningar av andrahandsuppgifter funna i folkminnesarkiven. Några av dessa kommer från Bohuslän, dock är ingen av de som tas med i boken hämtade från Tjörn. Ann-Sofie Kälvemark (1977) tar bl.a. upp dubbelheten i rådande lagstiftning och i allmänhetens syn på vad som konstituerade ett riktigt äktenskap. Enligt den äldre traditionen var det trolovning och samlevnad som konstituerade äktenskapet och som kyrkan sedan i efterhand bekräftade genom vigsel. Trots detta utdömdes bötesstraff för utomäktenskapliga förbindelser, s.k. ”otidigt sängelag”. Marie Lindstedt Cronberg (1997) behandlar den utomäktenskapliga sexualiteten i det svenska bondesamhället från stormaktstid till sent 1800-tal. Att föda barn utanför äktenskapet var ett allvarligt brott. Lagstiftningen mildrades framförallt genom Gustav III:s Barnamordsplakat 1778, som gav ogifta mödrar rätt till att föda anonymt på barnbördshus. Kyrkan och kyrkotuktens roll behandlas ingående både av Cronberg och i den redan nämnda etnologiska studien av Jonas Frykman. Sigrid Håkansson (1999) har byggt vidare på bl.a. Frykmans studier där en geografisk skillnad på förekomsten av uä-födslar i Sverige uppmärksammats. Hon jämför socknen Åtvid i Östergötland, där andelen uä-barn är mycket hög, med den småländska socknen Tofteryd, där det motsatta förhållandet råder. Antalet oäkta födslar används av Håkansson för att åskådliggöra även andra historiska skillnader mellan Västsverige och Östsverige.[3]

Ovanstående avhandlingar kretsar samtliga kring den svenska landsbygden. Iréne Artæus (1992) har i stället forskat kring ensamstående kvinnor i städer under 1800-talets första hälft. Hennes avhandling ser genom ett genusperspektiv på lagstiftning och andra ramverk som påverkade möjligheten för kvinnorna att klara sin egen försörjning. I studien ingår ett avsnitt om barnafödande där de utomäktenskapliga barnen ingår som en naturlig del.

4.  Metod, källor och källkritik

4.1  Metod och källor

Utgångspunkten för mitt arbete har varit uppgifter om utomäktenskapliga barn i Klövedals kyrkoböcker för perioden 1800-1899: födelsebok, dödbok samt vigselbok. De uä-markerade barnen har sedan registrerats med namn, födelsedatum, födelseplats, moderns och eventuell angiven faders namn. Kyrkans definition för vad som skulle räknas som ett uä-barn var tidigare något oklar och förändrades under 1800-talets gång. Från och med 1861 fastställs dock från Tabellverket att även trolovade barn skulle räknas in som uä[4], detta beslut fattat ovanifrån får dock inget genomslag på Tjörn förrän 1864. Övriga anteckningar i kyrkoböckerna, som exempelvis just uppgiften om trolovning, har också samlats in. Omfattningen på studien över ett helt sekel har klarats av med hjälp av att förarbetet med inläsningen av kyrkoböckerna på data redan funnits tillhanda (se även 4.2.). Med hjälp av dataprogrammet Excel har jag sedan själv på ett förhållandevis enkelt sätt kunnat söka korsreferenser i de olika böckerna.

Olika forskare har använt sig av olika sätt att mäta och beskriva den oäkta fruktsamheten. Artæus använder den av Kälvemark förespråkade metoden att jämföra andelen uä-barn med andelen ogifta kvinnor i befolkningen, det s.k. oäkta födelsetalet.[5] Jag har i stället valt att ansluta mig till det mått som både SCB och Håkansson utnyttjar, nämligen den oäkta födelsekvoten. Antalet uä-födslar sätts då i relation till hela antalet födslar.[6]

För att läsaren ska få en överskådlig bild av Klövedals socken beskrivs denna kortfattat. Statistiska uppgifter har inhämtats från Landsarkivet, Redogörelser för folkmängden 1749-1858. För att kunna ge en beskrivning av de specifika platser där uä-födslar skett har jag använt mig av två samtida källor: Bohusläns historia och beskrifning (Holmberg 1842) samt Handlingar rörande utredning angående fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden (1897). Alla födelseplatser nämns dock inte i dessa texter. De minsta backstugorna och torpen har jag fått gå till Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län (Ekenvall) för att kunna identifiera. Dessa små ställen är för länge sedan obebodda, och namnen lever inte heller kvar i dagens Klövedal. Beskrivningarna över de strax under 60 platserna sker av utrymmes skäl i tabellform, där samtidigt uppgifter om år och antal uä-födslar på varje plats redovisas (se appendix). För att få en absolut fullständig bild över fördelningen av utomäktenskapliga förbindelser i Klövedal borde även de bebodda platser som helt saknar uä-markeringar i födelseböckerna redovisas. Av utrymmesskäl har jag dock valt att inte gå in på detta.

En tydligare bild av vad siffrorna från Klövedal egentligen innebär i ett större svenskt sammanhang har nåtts genom att två redan befintliga undersökningar som berört utomäktenskapliga födslar använts. Det gäller dels Artæus studie från stadsmiljö, dels Håkanssons jämförande studie från två socknar i Öst- respektive Västsverige. Ingen av dessa studier sträcker sig längre än till 1850. Statistiska uppgifter har i första hand inhämtats från Statistiska Centralbyrån (SCB) som 1914, inför arbetet med en lagändring angående uä-barn, gav ut en omfattande utredning över ämnet. I denna sammanställning finns även vissa uppgifter från sent 1800-tal.

4.2  Källkritik

Källorna från Klövedals kyrkoböcker har funnits till handa över nätet via föreningen Tjörns Släktforskare. Jag har inte ansett det nödvändigt, för en B-nivå uppsats, att dubbelkontrollera hela nätupplagan med originalen på mikrokort. Ett fåtal osäkra uppgifter har jag dock gått vidare med och punktundersökt i husförhörsslängderna på Landsarkivet i Göteborg.

5.  Klövedals socken vid början av 1800-talet

Klövedals socken ligger till största delen på en utskjutande halvö på nordvästra sidan av Tjörn. Socknen omnämns redan 1377 i Diplomatarium Norvegicum.[7] Till ytan omfattar den ca 3.196 ha, varav den odlade delen 1805 uppgick till ca 123 ha. Efter ”den stora sillperioden” 1747–1809 hade i princip all skog försvunnit och ett kalt klipplandskap med insprängda odlingar nere i dalgångarna återstod. Befolkningen bestod 1805 av 1.200 personer. Större delen var bönder på små egna hemmansdelar, fiskare/skärbönder eller backstugesittare men även ett mindre antal torpare fanns i socknen. Inget hushåll i socknen räknades till kategorin ”förmögne” 1805 men 19 stycken räknas till ”behållne”, kategorin närmast efter de förmögna. Ytterligare 146 hushåll karakteriseras som fattiga och återstående 92 som utfattiga.[8]

Klövedal innefattade ingen stad eller tätort men en betydande strandsittarbebyggelse hade på några platser förtätas till mindre fiskelägen: Halsbäck, med gästgiveri och vägförbindelse inåt land, Björholmen, Limhall, Kyrkesund/Härön samt Sumpen. De allra flesta transporter och kontakter med omvärlden skedde via sjövägen.

Någon förindustriell näring fanns inte kvar efter det att trankokerier och salterianläggningar stängts och plockats ned när sillen försvann 1809. Det vanliga husbehovsfisket fortsatte dock, och var en mycket viktig del av hushållens självförsörjning. Det ekonomiska läget på utmarkerna och i strandsittarbebyggelsen blev på många ställen akut efter att silltillgången drastiskt började avta. De som satt på egna hemman eller hemmansdelar hade däremot ”tillräcklig eller nödtorftig försörjning” enligt fattigdelningslängden 1806.[9]

En aning om hur förhållandet var för barnen kan man få om man tittar på skolsituationen. Fattigdomen i socknen gjorde att det dröjde sex år efter skolstadgans införande 1842 innan någon fast skola kom i gång i Klövedal. Anteckningar från en skolinspektion i Klövedal 1864 visar på att av socknens 317 skolpliktiga barn fanns endast 102 närvarande vid inspektionen. Bara drygt hälften av dessa nådde upp till den fastställda minimikursen. Orsaken sades ligga i fattigdom, föräldrarnas liknöjdhet, skärgårdsbarnens långa skolväg och föräldrarnas behov av barnens arbetskraft. [10]

6.  Resultat

6.1.  Hur vanligt var det med uä-barn i Klövedal under 1800-talet?

Av samtliga födslar i Klövedal under 1800-talet, totalt 3.886 barn, angavs 4,3 procent (165 barn) som utomäktenskapliga.[11] Födslarnas antal per år redovisas i figur 1. Förteckning över barnens namn, födelsedatum och föräldrar hittas i appendix. 1.

Figur 1: Variation i antal utomäktenskapliga födslar under 1800-talet i Klövedal.

Fram till 1863 förekom inga uä-markeringar alls av barn födda av ovigda mödrar i ett fast förhållande, s.k. ”fästefolk”. När beteckningen därefter ändras till ”trolovade” införs samtidigt en striktare syn där statusen uä mer eller mindre blir standard för barn till samtliga ovigda. Av de 18 barn som föds av trolovad mor från och med 1864 markeras 16 med uä. Tabell 1 visar fördelningen av ”äkta” respektive ”oäkta” födslar inom gruppen ovigda kvinnor. Efter 1883 finns inga ytterligare noteringar om trolovade i födelseböckerna, inte heller ersätts termen av någon liknande beteckning.

Tabell 1. Barn födda av mödrar med fast förhållande, dvs. ”fästefolk” alternativt ”trolovade”. Sammanlagt 43 barn i hela undersökningen.

Vid en jämförelse med Åtvids socken (Östergötland) ser man att där upphör trolovningsanteckningen redan under 1780-talet. På 1840-talet finns två uä-födslar med beteckningen fästefolk. Några äkta barn till trolovade förekommer aldrig. Tofteryds socken har två äkta barn till trolovade under 1800-talet.[12

I absoluta tal föddes det flest uä-barn i Klövedal under 1840-talet (25 barn) och under 1870-talet (28 barn). Lägst antal inträffar under undersökningens sista decennium (9 barn). Några år förekommer inga uä-födslar alls: 1805-08, 1813-14, 1817, 1831-32, 1839, 1842, 1856, 1858, 1879, 1881-82, 1886-87, 1890, 1892-93, 1898. Under undersökningens sista 20 år, 1879-1899, är 9 år helt utan uä-födslar.

Håkanssons studie ger en möjlighet att fastställa om Klövedal ur ett lågfrekvent perspektiv ligger högt eller lågt vad det gäller uä-födslar.[13] I ”västsvenska” Tofteryd, som ingår i samma lågfrekventa område av Sverige som Klövedal, föddes 2,5 procent som uä åren 1831-40, dvs. åren före ”uä-boomen” under 1840-talet. I Klövedal blir siffran 3,8 procent, alltså något högre. Ytterligare ett perspektiv får man i jämförelsen med Åtvid, som tillhör det högfrekventa området av Sverige, där är siffran nästan dubbelt så hög som den i Klövedal, strax under 7 procent.

SCB talar om särskilt höga siffror under åren 1821-25 vilket stämmer relativt bra in på Klövedal. Perioden sammanfaller enligt samma uppgift även med ”en utomordentlig hög äkta fruktsamhet”[14] vilket däremot inte är lika tydligt i Klövedal. Intervallerna 1821-25, 1871-75 och 1886-90 visar enligt SCB på ett större antal uä-födslar än närmast följande perioder. Detta stämmer in på Klövedal endast vad det gäller den första perioden. Siffran uä-födslar håller sig i Klövedal relativt hög under hela 1870-talet. Nedgången märks inte av förrän vid ingången av 1880-talet och sedan fortsätter den i princip studien ut.

Förhållandet mellan inom- respektive utomäktenskapliga födslar redovisas i figur 2. Uppställningen visar att uä-födslarna är mycket få. Vid en jämförelse mellan land och stad blir detta ännu tydligare (fig. 3). I Klövedal föddes överlag få barn av ogifta mödrar medan det i 1800-talets Västerås var en del av vardagen.

Figur 2: Inom äktenskapet födda respektive utom äktenskapet födda 1811-1899 i Klövedal.

     Figur 3. Jämförelse av inom- respektive utomäktenskapliga födslar i Västerås och Klövedal 1806-1850.

6.2.  Barnen

Hur många av de gravida kvinnorna till uä-barn som hade det riktigt svårt under graviditeten kan man bara spekulera kring. En relativt bra indikator bör dock kunna vara andelen barn som klarar sig igenom själva födseln, en annan hur många barn som faller ifrån under de första levnadsåren.

6.2.1.  Dödföddhet

Jag noterade att det första dödfödda barnet i studien fanns registrerat så sent som 1808. Åtta år utan ett enda fall verkade inte rimligt, i synnerhet inte under krisåren kring nedgångsperioden för sillen. Vid en kontroll bakåt i tiden, perioden 1779-1799, blev resultatet det samma. Inga dödfödda barn fanns noterade. Det närmaste var en liten flicka, född 1782, vars ålder noterades till endast ¼ dag. Av något skäl verkade det alltså som om kyrkoböckerna fram till början av 1808 uteslutit de dödfödda, både i födelse- och dödbok. Vad som ytterligare stack ut var att det före 1833 inte finns något uä-barn antecknat som dödfött. SCB bekräftade min misstanke: ”registreringen under äldre tider för de dödfödda, synnerligast de av oäkta börd [har] ej varit så fullständig som för de levande födda”.[15]

Tabell 2: Dödfödselkvoten i Klövedal av antalet dödfödda barn inom respektive utom äktenskapet i relation till samtliga födda. Siffran för uä-barn kan inte anses som tillförlitlig förrän under de två sista periodindelningarna.

* Det totala födelsetalet bör ligga något högre än här uppges eftersom redovisningen av de dödföddas antal troligen är för litet i kyrkoböckerna.

När man ser specifikt på risken att ett uä-barn skulle födas dödfött hamnar siffrorna 1850-74 på 21 procent. Perioden efter, 1875-99, har endast ett uä-barn fötts dödfött av totalt 35 födslar vilket ger en siffra på 5,9 procent.

Risken att mamman skulle få ett dödfött barn ökar i studien betydligt när uä-kvinnan är över 40 år. 15 kvinnor i studien föder barn i åldern 40 år och uppåt. Av dessa får nära hälften, 7 av 15, dödfödda barn. Dödföddhetsfrekvensen minskar mot slutet av den undersökta perioden även för de äldre kvinnorna. De 4 kvinnor i ålderskategorin som föder barn från 1871 och framåt får alla levande barn.

6.2.2.  Överlever de utomäktenskapliga barnen?

Den totala barnadödligheten i Klövedal var störst under den första hälften av 1800-talet, då många av barnen dör under sitt första levnadsår. Av sammanlagt 621 dödsfall i åldern 0–18 år är 294 under ett år (47%). Från 1850 fram till sekelskiftet dör totalt 412 barn i åldersgruppen 0–18 år, 149 av dessa är under året (36%). Orsakerna till dödsfallen varierar. Mässling, kolera, kikhosta och scharlakansfeber härjade periodvis hårt i socknen i epidemiska utbrott som varje gång skördade många unga liv, både utomäktenskapliga och andra. När det gäller överlevnadschansen för specifikt uä-barn sker en märkbar förbättring från periodens början till dess slut. Jag har i min uppdelning följt den indelning som brukas i befolkningsstatistiken för spädbarnsdödlighet: antal döda i åldrarna 0-1 år, 1-3 år och 3-5 år.

Tabell 3. Antal döda uä-barn i Klövedal fördelade efter ålder.

Tabellen ovan ger bara en del av sanningen. Dödlighetssiffrorna bland de uä-barn som föddes i Klövedal var troligen, i alla fall under de första årtiondena, något högre än vad som här antyds. Vad som inte framkommer i min studie är hur många av uä-barnen som i tidig ålder flyttar ut ur socknen. Å andra sidan flyttade även utsocknes arbetande pigor hem till Klövedal när de fått ett uä-barn i bagaget. Johanna Matilda Jakobsdotter från Staffansholmen föder i februari 1885 sitt uä-barn i Vaxholm. Kanske hade anledningen att hon lämnade Klövedal varit den upptäckta graviditeten. Hon vigs under alla omständigheter i oktober samma år med en man från Tjörnekalv, en mindre ö vid sydspetsen av Tjörn.

6.3       På vilka platser i Klövedal föddes uä-barn?

För att bekräfta eller avvisa Peter Lasletts teori om ”the bastardy prone sub-society”

ville jag undersöka hur pass utspritt över socknen de utomäktenskapliga födslarna förekom. Resultatet finns sammanställt nedan och visar på fyra tendenser sett utifrån perspektivet hur många och hur ofta uä-födslar sker på platsen:

1.     Någon enstaka uä-födsel sker på platsen under hela 1800-talet

2.     Platsen återkommer med enstaka uä-födsel men med långa tidsintervaller emellan födslarna

3.     Platsen återkommer med flera uä-födslar men under ett begränsat tidsintervall

4.     Platsen återkommer regelbundet med uä-födslar under stora delar av 1800-talet

Till den förstnämnda kategorin hör Halsbäck som har ett enda uä-barn under hela 1800-talet (1815). Fiskeläget Björholmen däremot, som avståndsmässigt ligger endast ett par hundra meter från Halsbäck sjövägen, tillhör toppkategorin med något uä-barn fött varje årtionde under hela seklet, undantaget 1860-talet. Till kategori 2 hör hemmanet Tådås där ett uä-barn föds 1809, ett 1849 samt slutligen ett 1894. Kategori 3 kan exemplifieras av ett annat hemman, Köleröd, där 6 uä-barn föds under åren 1853-74 men inga varken före eller efter dessa år.

Två områden skiljer ut sig som extremt rika på uä-födslar (sett ur Klövedalsperspektiv): strandsittarbebyggelsen/fiskeläget Herrön samt bybebyggelsen Bö. Herrön/Kyrkesund[16] har 5 uä-födslar åren 1801-04 som sedan följs av en ny period från 1824 med sammanlagt 15 födslar fram till 1888. Ytterligare ett större antal födslar tillkommer i det absoluta närområdet på andra sidan det smala sundet: Sumpen blir födelseplats för 14 uä-barn under åren 1811-1899. Bybebyggelsen kring Bö innefattar minst nio olika hushåll utspridda inom en bördig dalgång och inkluderar även torp och utmarksbebyggelse samt en mindre samlad bebyggelse ut mot havet vid Ängeviken. Inom detta område föds från 1821 och fram till 1880 25 uä-barn.

1.  Någon enstaka uä-födsel sker under hela 1800-talet

Bö mark/1841

Bö Uppegård/1844

Flåget under Ödegärdet/1836

Backen, Bö Östergård/1871

Tryckhåla, Härön/1802

Röseberget, Härön/1802

Skaboholmen/1837

Valsäng Mellangård/1889

Valsäng Nordre/1830

Valsäng Norde mark/1818

Valsäng Nordre Uppegård/1867

Valsäng Södra Nedergård/1851

Långekärrs mark/1835

Sunna/1841

Sunna mark/1825

Sunna Västra/1849

Halsbäck/1854

2.  Återkommer med enstaka uä-födslar med långa tidsintervaller emellan[17]

Bö Västergård/1851, 1864

Ängeviken, Bö Östergård/1849, 1862

Kälkerön/ 1820, 1850, 1872

Knöde/1816, 1843, 1859, 1872

Valsäng Södra/1840, 1852, 1857, 1875, 1876, (1888)

Tådås/1809, 1849, 1894

Hällene/1812, 1845 (2 födslar)

Surdal/1810, 1846

Surdals mark/1809, 1819, 1823

Yttersdalen 1802, 1803

Surdals Nedergård/1888

Vik/1823, 1849, 1853

Sältebo/1812, 1885

Basteröd/ 1828, 1895

Klövedal/1877, 1896

3.  Återkommer med flera uä-födslar under ett begränsat tidsintervall[18]

Bö/1821, 1822, 1830, 1833 (2 födslar), 1838, 1845

Ödegärdet, Bö Västergård/ 1853, 1870, 1874, 1880

Bö Östergård/1846, 1850, 1855. 1865, 1870, 1875

Kyrkesund/1801,1803,1804

Stavsundsholmen/1880, 1885

Köleröd/1853, 1859, 1863, 1870, 1871, 1874

Önneröd/1861, 1870, 1872, 1889

Toröds holme/1816, 1823

Pilane/ 1868 (tvillingar), 1872, 1894

Långekärr/1845, 1849

4.  Återkommer regelbundet med uä-födslar under stora delar av 1800-talet[19]

Björholmen/1815, 1827, 1834, 1844 (2 födslar), 1851, 1876, 1880, 1897

Limhall/1811, 1818, 1821, 1823, 1855, 1866, 1869, 1883

Herrön/1824, 1829, 1830, 1848, 1849, 1851, 1854, 1857, 1864, 1875, 1876, 1878, 1883, 1884, 1888

Sumpen/1811, 1821, 1835, 1836, 1848, 1859, 1866, 1869, 1872, 1878, 1880, 1891, 1899 (2 födslar)

Kolleröd/1845, 1847, 1860, 1871, 1873, 1876, 1877, 1883

6.4.  Mödrarna

För att få fram en bild över vilka kvinnor som fick uä-barn i Klövedal har jag noterat vilken titel de får i födelseboken samt vid vilken ålder de föder sitt barn. Vidare har jag efter Peter Lasletts teori om en subkultur undersökt i vilken utsträckning kvinnorna är ”repeaters, that is, begetters or bearers of more than one bastard, whether or not connected with each other”. [20] I Lasletts teori ingår att dessa kvinnor gärna är släkt med varandra och även bor nära varandra varför jag studerat om så är fallet med Klövedals ”repeaters”.

6.4.1.  Mödrarnas titulatur

När ett barn fördes in i födelseboken antecknade man minst sju uppgifter: födelse- och dopdatum, födelseort, far, mor och moderns ålder. Från 1862 finns ofta även noterat kvinnans titel vilket ger en antydan om hennes sociala bakgrund. Är kvinnan trolovad förväntas hon snart bli noterad som ”hustru” i kyrkoböckerna vilket gör andra noteringar överflödiga. Antal kvinnor med samma titel anges inom parantes.

Åren 1862-69: fiskardotter (3), piga (1), torpardotter (1), åbodotter (1) samt trolovade (6).

Åren 1870-79: fiskardotter (4), piga (2), torpardotter (2), åbodotter (1), bondedotter (1), hemmadotter (3), torparänka (2), inhysehjon (4), inhyses (1), backstugesittardotter (1) samt trolovade (7).

Åren 1880-89: fiskardotter (2), piga (2), torpardotter (2), åbodotter (2), hemmadotter (2), inhysehjon (1), åboänka (1) samt trolovade (3).

Åren 1890-99: fiskardotter (2),piga (2), åbodotter (1), hemmadotter (2), ogift (2).

Sammanfattningsvis ser man att förutom gruppen ospecificerade trolovade kvinnor (16) är det fiskardöttrar som förekommer oftast (8), och att ingen änka med den benämningen får uä-barn. Pigor och kvinnor hemmahörande på torp förekommer lika ofta (7 vardera). Överlag är det tydligt flest kvinnor från de obesuttna grupperna, men även kvinnor från tryggare ekonomisk bakgrund förekommer. Vidare märker man att vid periodens slut har ”trolovade” försvunnit och en ny ospecificerad titel ”ogift” införts.

Ingen av mödrarna vars dödfödda barn enbart registrerats i dödboken bär titel.

6.4.2.  Mödrarnas ålder vid uä-födseln

Åldern på de kvinnor i Klövedal som föder uä-barn sträcker sig över hela den period en kvinna kan vara fertil. Den yngsta kvinnan i studien är snarast en flicka, Magdalena Olsdotter i Knöde. Magdalena levde som inhysehjon när hon 1872 som femtonåring födde sitt första och enda barn. Hennes son Bernhard dör bara 5 år gammal. I dödbokens anteckningar över pojken framgår att modern är död. Eftersom Magdalena själv inte återfinns i dödboken kan man anta att hon tidigare ensam lämnat socknen men låtit sonen få bo kvar som inhysning. Några fler riktigt unga kvinnor finns inte med i undersökningen. Det som märks är dock att de yngsta dyker upp från 1860-talet och framåt. Den äldsta uä-modern är Maja Eriksdotter som 49 år gammal föder sin dotter Maria 1818. Dottern dör tre veckor efter födseln.

Tabell 4. Genomsnittsåldern för kvinnor som föder uä-barn samt åldersspridningen, 1810-1899.

Genomsnittsåldern för åren 1800-1804 har inte kunnat fastställas då inga uppgifter om ålder eller födelsedatum lämnats i födelseboken. Ytterligare två bortfall orsakade av obefintliga åldersuppgifter finns, båda tillhör kategorin mödrar till dödfödda barn som endast införts i dödboken: 1 piga 1833 samt en otitulerad kvinna 1850. Åren 1805-1809 föder endast 2 kvinnor uä-barn, den ena är 30 år den andra 25 vilket ger ett genomsnitt på 27,5 år. Genomsnittsåldern för en klövedalskvinna som fick uä-barn höll sig relativt konstant kring 26 år under hela århundradet, med ett undantag av 1830-talet.

Maja Eriksdotter som var studiens äldsta uä-mor var även änka. Hon tillhör därmed en kategori på sammanlagt 15 kvinnor som föder uä-barn efter det att de blivit änkor. De flesta förekommer under 1820- och 1830-talen. 1830-talets tydliga stegring av genomsnittsåldern orsakas just av att flera änkor detta årtionde får uä-barn. Änkornas ålder varierar från 27 år och upp till Majas 49. 47 procent av änkorna (7 kvinnor) är 40 år eller mer, två har ännu inte fyllt 30

I den jämförande studien från Västerås redovisas resultatet i en längre intervall; genomsnittsåldern var där 28 år under 1800-1850.[21] Motsvarande för Klövedal blir drygt 30 år. I Västerås fick ingen av kvinnorna som blev änkor uä-barn.[22]

6.4.3.  Återkommer vissa kvinnor med flera uä-födslar? Och koncentreras dessa kvinnor till vissa platser?

I Klövedal finner man totalt 12 repeaters. En enda kvinna i undersökningen, Anna Johannisdotter i Sumpen, återkommer med tre uä-födslar. Själv född 1838 föder hon tre söner utom äktenskapet 1866, 1878 samt 1880. Anna Johannisdotter lyckas leva ett långt liv. Hon dör inte förrän 1925. I dödboken finns då anteckningen ”ogift understödstagare”.[23] Ytterligare 11 kvinnor föder två uä-barn. Födslarna är inte särskilt spridda utan involverar ett fåtal platser: Bö (3 kvinnor), Björholmen (2), Härön-Sumpen (5), Limhall (1) samt Kolleröd (1). Ser man på tidsintervallen mellan barn 1 och barn 2 verkar det finnas två mönster och Anna Johannesdotter lyckas stämma in på båda. Mellan Annas barn 1 och 2 passerar många år, vilket överensstämmer med 7 av de andra i gruppen. Mellan barn 2 och 3 går det dock endast knappt 2 år för Anna, vilket stämmer in på de återstående 4 kvinnorna.

Studien över Klövedal innefattar även en man som återkommer som angiven far till två olika uä-mödrars barn; änklingen Kristian Torstensson. Denne får 1836 en dotter med en 39-årig änka och nästan exakt två år senare ytterligare en dotter med 40-årig kvinna. Intressant nog hör även Kristian hemma i ett av de områden som flera kvinnliga repeaters var bosatta i, och som överhuvudtaget ofta återkommer med uä-födslar: Bö.

6.4.4.  Får även kvinnans släktingar uä-barn?

Vissa platser återkommer pga släktskap mellan barnens mödrar. Systrarna Anna Maria och Anna Britta Berntsson från Viks Ödegärde föder åren efter varandra 1869 och 1870 varsitt uä-barn. Båda kvinnorna är trolovade och gifter sig inom ett halvår efter födseln. Den äldsta systern Anna Marias dotter dör dock redan 1870, 1,5 år gammal. I Vik får det gifta paret Mattis Svensson och hans hustru Sofia sammanlagt 12 barn under åren 1813-1836. Av dem i syskonskaran som överlever barnaåren återfinner man en dotter med ett uä-barn 1853. Det är Stina Mattisdotter, en av parets yngsta döttrar, som föder sitt barn 22 år gammal. Stinas faster, Anna Svensdotter, född 1874, har dock 20 år tidigare även hon fött ett uä-barn i Vik. Anna gifte sig endast en månad efter födseln.

6.4.5.  Förekommer uä-födslar även i generation 2?

I undersökningen har jag funnit en enda andragenerationens uä-födsel: 1824 föder änkan Elsa Esbjörnsdotter på Härön dottern Johanna. Elsa gifter sig med barnets fader året därpå. 1851, tjugosju år gammal, föder Johanna i sin tur ”ett dödfött gossebarn” utan angiven far.

6.5.  Äktenskap eller inte?

För att få en antydan om ifall kvinnorna i Klövedal blev stämplade som paria efter en uä-födsel, vilket enligt Frykmans studie mycket ofta var fallet på landsbygden,[24] och vilket även väl stämmer in på Artæus undersökning om stadens uä-kvinnor, tittade jag på giftasfrekvensen för socknens uä-kvinnor. Denna del av studien visade sig vara mycket svår att genomföra. Källorna ger begränsade möjligheter till att identifiera kvinnorna till 100%. Födelsedata, särskilt under de första årtiondena, kan helt saknas eller vara ungefärliga. Samtidigt krävs det ett komplimenterande källmaterial för att lyckas följa flyttningar inom och utom socknen. Jag har trots osäkerheten valt att göra en sammanställning men betonar att åren före 1850 kan ytterligare vigslar ha förekommit, åren därefter har identifieringen varit enklare.

Tabell 5. Variation i tid från uä-födsel till ingånget äktenskap samt antal vigslar i relation till antal uä-födslar.

Undersökningen visar att antalet vigslar ökade relativt kraftigt från 1850 och framåt. Detta är i första hand ett resultat av den hårdare synen på uä-barn som infördes 1864 då även trolovade föräldrars barn registrerades som uä. Dessa par gifte sig i princip alltid strax efter födseln, vilket man nog kan anta skedde även med fästefolk före 1864. Ett enda undantag som bekräftar regeln finns: tjugoåriga Britta Kristina Rutgersdotter från Viks Ödegärde fick 1880 barn med sin trolovade Olle Heljesson i Vik, men någon vigsel blev det aldrig av mellan de två.

Andelen änklingar bland männen som gifter sig med en uä-mor är påtaglig från 1870 och framåt, 47,8 procent (11 änklingar på totalt 23 vigslar). Av dessa är 2 trolovade med kvinnan och uppgivna som fäder till uä-barnet, ytterligare två gifter sig så snart efter uä-födseln, 4 respektive 5 månader, att man kan anta att änklingen är far till barnet. Intressant är också att dessa två kvinnor är s.k. ”repeaters”; det är deras andra uä-barn de fött månaderna innan vigseln. Ytterligare en av de kvinnor som vigs med en änkling tillhör gruppen repeaters, men där är tidsintervallen mellan födelsen av barn två och vigsel 10 år.

SCB gjorde åren 1914, 1916 och 1917 en djupstudie av samtliga svenska uä-barn födda 1889. I den undersökte man bl.a. om barnens mödrar förblev ogifta eller inte. Resultaten visade på att nära 50% av mödrarna till uä barnen från 1889 gifte sig. Den ursprunglige fadern blev äkta make i 20 % av äktenskapen, medan majoriteten av mödrarna gifte sig med en annan man. Specialstudien ser även en regional skillnad:

På grund av föreliggande legitimeringstal för de olika länen torde man vidare kunna göra påståendet, att i trakter, där de oäkta födelserna äro fåtaliga, där har legitimeringen, även  relativt taget, ringa omfång. I dessa trakter är folkseden av föräktenskapligt samlag icke förhärskande, de relativt fåtaliga födelserna utom äktenskapet äro oftast resultat av lösare förbindelser, och barnen legitimeras sålunda sällan.[25]

I Västeråsstudien förblev de flesta av uä-mödrarna ogifta livet ut. Av de kvinnor som senare ingick äktenskap gifte sig ingen med fadern till barnet/-n.[26]

7.  Diskussion

Klövedal svämmades inte precis över av utomäktenskapliga barn under 1800-talet. Sett utifrån det totala antalet födslar per år var antalet ”oäkta” barn försumbart. Det stora flertalet av kvinnorna i socknen aktade sig noga för att bli med barn innan de fått prästens välsignelse. Frågan är varför inte alla var lika förståndiga. Några av de kvinnor som ändå blev med barn kan förstås ha varit utsatta för sexuellt tvång, pigans ställning inför husbonden och hans söner var under den undersökta perioden den underlägsnas. Kvinnornas genomsnittsålder tyder dock på att många säkert förväntade sig att förhållandet skulle leda fram till äktenskap. Medelåldern låg under hela studien tämligen konstant kring 26 år, vilket enligt statistiken var en ganska vanlig ålder för 1800-talets kvinnor att gifta sig i. Troligen har uä-kvinnornas sociala skydd på något sätt varit mindre än de andras som höll sig inom det vedertagna normsystemet. Något som skulle vara intressant att gå vidare med vore att se hur många av dem som inte hade kvar sin far i livet när de får sitt barn, eller som kanske var helt föräldralösa. ”Fadern var som dotterns förmyndare den som skulle tillvarata hennes intressen och vara hennes skydd mot omvärlden, låt vara att detta skydd ibland var bräckligt, men det var ändå ett manligt beskydd i ett samhälle, där endast mannen hade myndighet och kvinnan inte kunde föra sin talan”. [27]

Under den första halvan av 1800-talet gifte sig cirka 12 procent av kvinnorna inom ett år efter födseln, troligen med barnafadern. Chansen att bli gift efter det första året var inte stor men ökade efter 1850. Anledningen till att det dröjde innan man som uä-mor blev gift behöver inte nödvändigtvis ha att göra med någon moralisk värdering. Ett barn ”på köpet” innebar en extra ekonomisk belastning som kunde vara svår för en man med små marginaler att klara av. Änklingar hade däremot en annan utgångspunkt. För dessa kunde antagligen en ”oäkta unge” lättare vägas upp av skälet att få in en (gärna ung och frisk) hjälp i hemmet som samtidigt fick axla rollen som styvmor till mannens egna barn. För kvinnans del var alternativet ofta ren fattigdom.

Vid en mindre kontroll av husförhörslängderna står det klart att i alla fall några pigor flyttar från hushållet de bott i strax efter uä-barnets födsel. Artæus uppmärksammar i sin studie att ytterst få pigor med barn i Västerås får stanna kvar i sin tjänst: ”Att avskeda en gravid piga bör från husbondens sida ha varit ett viktigt sätt att visa sitt moraliska avståndstagande och rentvå sig och familjen från eventuella misstankar vad gällde faderskapet”.[28] Flyttendensen tas upp även i Frykmans undersökning. Han pekar på två anledningar; rädsla för att ”horskärver”[29] o.likn. skulle drabba familjens barn, men även att orsaken till pigans graviditet fanns inom hushållets väggar och ”då blev skälen att avskeda henne än bättre underbyggda”.[30] En levande tro på att kvinnor som fött utomäktenskapliga barn kunde skada både foster och nyfödda barn finns bekräftad ifrån Klövedal ännu in i början av 1900-talet.[31]

Peter Lasletts teori om en kvinnogemenskap med andra normer än samhället i övrigt tycks delvis stämma in i Klövedal. Ytorna är dock förhållandevis stora i fallet Bö vilket gör att jag delvis känner mig tveksam i det fallet, samtidigt visar födelseantalet otvetydigt på att det föddes ovanligt många uä-barn i området. Det finns jämförbara uppodlade dalgångar på andra håll i socknen som inte alls återfinns på samma sätt i materialet. Vad det gäller området Härön/Sumpen är tecknen tydligare. Där återfinns en homogen grupp kvinnor ur samma samhällsklass, det enda fallet av uä-födslar i två generationer finns här och även flera repeaters, bland dessa fiskardottern Anna som lyckades klara sig som ogift trebarnsmor långt in på 1900-talet. Frågan är om hon hade kunnat göra det i en fördömande miljö. Överlag verkar fiskelägen varit en god grogrund till utomäktenskapliga födslar. Skulle man vara fördomsfull kanske en av anledningarna därtill låg i högre brännvinskonsumtion. Superiet ute vid kusterna har i alla fall varit omtalat.

8.                 Sammanfattning

Trots att andelen utomäktenskapliga barn hela tiden ökade i Sverige från 1750 och framåt ser man inte mycket av det i Klövedal på Tjörn. Där föds visserligen ett antal ”oäkta” barn under varje årtionde, men sett ur perspektivet hela riket är antalet modest. Av nära 4.000 barn födda i området under hela 1800-talet var sammanlagt 165 vad man på den tiden kallade ”oäkta”. Socknen ligger dock inte riktigt lika lågt som smålandssocknen i Jakobssons studie.

Barnadödligheten var överlag mycket hög i Klövedal under 1800-talet. Ser man på antalet dödfödda och spädbarnsdödligheten bland uä-barn förstår man att de varit en utsatt grupp i Klövedal på samma sätt som i övriga Sverige. Dödligheten sjunker dock drastiskt under perioden, från 20% under det första kvartalet till 6% under det sista. Värderingen av det utomäktenskapliga barnet kommer också fram i att dessa inte ens förs in i socknens kyrkobokföring före 1833 i de fall de framfötts döda.

Peter Lasletts teori om en subkultur, ”sub-society”, där kvinnor överför och delar sina värderingar och levnadsmönster med kvinnor i sin nära omgivning, prövades i studien. Tillvägagångssättet inriktades på tre delar: hittades koncentrationer av utomäktenskapliga födslar i vissa områden av Klövedal, födde döttrar till kvinnor som tidigare fött utomäktenskapliga barn senare själva utomäktenskapliga barn samt förekom det s.k. ”repeaters”. Resultatet visade att två områden skiljde ut sig som oftare förekommande i studien än andra. Det första området var den bördiga dalen i Bö med sina kringmarker mot Ödegärdet och Ängeviken, ett område som i första hand kännetecknades av jordbruk. Område två var Härön, en strandsittarbebyggelse som under århundradet blir alltmer tätbebyggt. Även på Härön förekom bebodda utmarker med jordbruk, men i första hand försörjde sig befolkningen på fiske och, under den senare hälften av 1800-talet, även på befraktning med egna båtar. Förtätningen i bebyggelse skedde på båda sidor av sundet, och utomäktenskapliga födslar var vanliga[32] både på Härösidan/Kyrkesund och på Tjörnsidan i Sumpen. Nästan trefjärdedelar av de kvinnor i studien som återkommer med fler än ett utomäktenskapligt barn bodde i Bö eller Härön-Sumpen. Tendensen att föda fler än ett barn utom äktenskapet är dock låg, likaså förekommer i princip inga andra-generationens utomäktenskapliga födslar. Det enda säkerställda fallet i undersökningen av mor och dotter som båda föder uä-barn hittas på Härön. Resultatet visar således att Lasletts teori till viss del kan överensstämma med förhållandena i Klövedal, men att det i första hand då rör sig om kriteriet koncentration geografiskt. Frågan är dock om ett så begränsat befolkningsantal skulle kunna bära en fullt utvecklad subkultur. Mycket troligt finns det även andra möjliga förklaringar om man går vidare i analysen av studiens olika geografiska områden.

Jonas Frykman hade i sin studie sett en stor återfallsfrekvens för de kvinnor som fick ett första utomäktenskapligt barn. Hade kvinnan väl fallit ur den sociala normen tvingades hon fortsätta på en väg som ledde till fler utomäktenskapliga barn. I Klövedal har inte detta varit framträdande. Något tydligt fortsatt sexuellt utnyttjande märker man inte av i studien, men detta kan mycket väl också bero på att de utfrysta kvinnorna lämnade socknen och därför försvinner ut ur de källor som hela undersökningen vilar på. Man ska dock vara medveten om att möjligheten för en ensamstående mor att få tillstånd att bosätta sig i en annan socken var starkt begränsad. Hemsocknen bar det ekonomiska ansvaret för de sina, vilket också ledde till att pigor som arbetade utanför socknen ofta skickades hem när olyckan varit framme. Synen på kvinnor med utomäktenskapliga barn förändrades dock under århundradet, vilket bland annat märks av antalet vigslar i denna grupp. Andelen kvinnor som gifte sig ökade från knappt en femtedel under det första kvartalet av 1800-talet till nära varannan under det sista.

Ann-Sofie Kälvemark fann i sin undersökning få utomäktenskapliga födslar i besuttna familjer och såg detta som ett tecken på att ekonomiska skäl vägde tungt. I Artæus Västeråsstudie föddes inga utomäktenskapliga barn av änkor, något som även hon såg som ett tecken på deras förhållandevis bättre ekonomiska situation jämfört med de ogifta kvinnornas. De änkor som födde utomäktenskapliga barn i Klövedal koncentreras i första hand kring 1820-talet, i efterdyningen av sillens försvinnande då fattigdomen var enorm utefter hela kusten. Boendemiljön och de ekonomiska förhållandena i kvinnans hem verkar i övrigt haft betydelse även i Klövedal för om en kvinna skulle föda utomäktenskapliga barn. De kvinnor med beteckningar som kan tyda på en något bättre ekonomisk ställning (bondedotter, åbodotter/änka samt eventuellt hemmadotter) är få ställda i proportion till de obesuttna. Fiskardöttrar, torpardöttrar, pigor och inhysningar däremot, som alla tillhör de minst bemedlade i Klövedal, återkommer ständigt i födelseanteckningarna för ogifta mödrar.

Uppsatsen har försökt skärskåda Klövedals socken ur ett perspektiv där både barnets och kvinnans situation satts i fokus utifrån de rådande sociala och religiösa normerna. De siffror och tabeller som denna typ av studie består av kan kännas kylig och fyrkantig. Min förhoppning är dock att uppsatsen ska fungera som en inledning för ett fortsatt framtida arbete, där mer av de mänskliga öden som anas bland siffrorna ska kunna lyftas fram och belysas.

Jag är intresserad att få hjälp med material som kan bygga vidare kring ämnet utomäktenskapliga barn i Klövedal; levnadsöden för mödrarna eller barnen som kanske någon stött på i sin släktforskning och liknande.

Källor och litteratur

OTRYCKTA KÄLLOR

Tjörns Släktforskare:

/http://www.tjsf.org/

Födelseböcker, dödböcker samt vigselböcker för Klövedals socken.

Göteborgs landsarkiv:

Husförhörslängd för Klövedals socken AI:24, AI:30.

Redogörelser för folkmängden (Statistiska tabeller) 1749-1858. Klövedal GI:1.

ÖVRIG LITTERATUR

Artæus, Iréne (1992). Kvinnorna som blev över. Ensamstående stadskvinnor under

1800-talets första hälft – fallet Västerås. Uppsala.

Ekenvall, Verner (1992). Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. Band VII. Göteborg.

Frykman, Jonas (1977). Horan i bondesamhället. Lund.

Handlingar rörande utredning angående fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden. 1897. (dupl.)

Holmberg, Axel Emanuel (1867/1979). Bohusläns historia och beskrifning.

Uddevalla.

Håkansson, Sigrid (1999). ”…då skall han taga henne till äkta…”. Oäkta

födslar, äktenskapsmarknad och giftermålssystem i Östsverige och Västsverige

1750-1850. Stockholm.

Jonsson, Oscar (1981). Tjörns gamla skolor II. Skärhamn.

Kälvemark, Ann-Sofie (1977).”Att vänta barn när man gifter sig”. I: Historisk

tidskrift 1977:2.

Laslett, Peter (1977). Family and Illicit love in earlier generations. Essays in historical sociology. Cambridge.

Laslett, Peter (1980). “The bastardy prone sub-society”. I: Bastardy and its Comparative History. (Ed: Laslett, Scofield & Wrigley). London.

Lindstedt Cronberg, Marie (1997). Synd och skam. Ogifta mödrar på svensk lands-

bygd 1680-1880. Lund.

Nationalencyklopedin (1993). Höganäs.

Pettersson, Johan (1953). Den svenska Skagerakkustens fiskebebyggelse. Lund.

Pettersson, Johan (1971). De levde bland bergen. Studier i Tjörns kulturhistoria.

Malung.

Pettersson, Johan (1979). Bygd och människor. Kulturminnen från Tjörn. Malung.

Pettersson, Johan (1999). Skärgårdsverken i Bohuslän. Trankokerier och salterier

under 1700-talets sillperiod. Stockevik.

Ylva Karlsson