När man tittar i äldre folkbokförings- och skattematerial märker man snart en tydlig uppdelning mellan byar och utmarker. Byarna är ofta rätt tydligt definierade, även om vissa, som Aröd, kan ha egenheten att vara uppdelade på två socknar. Med utmarkerna är det däremot värre. Där bodde ofta lite fattigare folk, lite mer i samhällets utkant, som man inte hade så god koll på. Det var inte heller alltid man var så noggrann exakt var en person hörde hemma. Det finns många exempel då någon i en källserie bor under en by och i en annan under en grannby.

Saken kompliceras ytterligare av att flera byar kunde dela på ett torp, ett hus som det ofta kallades. Ibland är det rätt enkelt, som när en Uppe- och Nedergård delar på samma torp, men ofta kan det vara rörigare än så, i synnerhet som ett torp på ett ställe kan höra till en by en bit bort. Riktigt knepigt blir det att hantera när ett boställe delas av ett antal byar, som till exempel Källdalen eller Budalsmyr. För att förvirra oss ytterligare kan samma familj i olika husförhörslängder vara bokförda på samma utmark, men under olika gårdar. Ibland kan det nog förekomma att de faktiskt flyttat, men oftast har de blivit antecknade på olika ställen.

Strandställen är ett specialfall av torp eller torpgrupper som ligger vid kusten. Även dessa kunde delas av flera byar. Det mest kända är utan tvekan Skärhamn, som på 1700-talets första hälft började som ett strandställe till Nötsäter och Tubberöd.

Utmarkerna är med andra ord rätt komplicerade att bena ut. I min egen forskning brukar jag dock göra så att jag för enkelhetens skull placerar en utmark under en ”huvudby”, och sedan noterar att den var delad. Jag vet inte om det här är den bästa lösningen, men den känns åtminstone förankrad i verkligheten.

Anders Ryberg