Farmor och farfar tog ibland oss barn med till Toftenässtrand i slutet av fyrtiotalet och början av femtiotalet. Farmor hade bott där som barn och kunde peka ut grunden till huset där hon bodde med sina föräldrar och syskon.

I grunden hade körsbärsträd slagit rot och utvecklats till stora buskage som vissa år var fulla med de läckraste körsbär. Vi var där många gånger med farmor och farfar och om somrarna höll vi noga utkik när körsbären skulle mogna.

Här hade Jonas Olsson från Dyreby bosatt sig i början av 1800 talet och här hade sonen Olof Jonasson börjat sitt segelsömmeri och sin smedja efter att i många år lärt sig segelsömnad och smide till sjöss i segelfartyg.

Bland de tidigaste skrifter som nämner Toftenäs strand vid namn kan nämnas biskop Jens Nilssons visitationsböcker från hans ilandstigningar åren 1594 och 1597 vid Toftenäs sjöbod. Vid detta tillfälle verkar platsen vara obebodd.

I extraskattemantalslängden från 1610 upptages en strandsittare på Toftön men ingen vid Toftenäs strand. I Kopskattelängden från 1645 upptages två strandsittare under Toftenäs och två på Toftön. Bosättningen vid Toftenäs strand kan därför troligen dateras till 1610 - 1645.

Toftenäs sjöbod låg i närheten av det ställe som långt senare kom att bli badplats vid Toftenäs strand. Här fanns även en brygga med djupt vatten. Sjöboden sägs ha stått på udden väster om badplatsen och tilläggsplatsens läge sägs ha varit på nordostsidan av det lilla skäret som ligger strax norr om udden. Skäret fick heta Vadskär eftersom det kom att användas för torkning av sillvader. Senare fanns på detta skär en låg torkställning för Långa. Läget och riktningen i förhållande till den gamla ridvägen som biskop Jens Nilsson har beskrivit från sina ilandstigningar vid Toftenäs sjöbod stämmer väl in på platsen.

Den här ovan redovisade tilläggsplatsen ligger väl skyddat för de i området vanligaste vindarna. Läget har beskrivits för mig av John Andersson i Toftenäs. I stort sett samma tilläggsplats som användes vid torkning av Långa på Vadskär långt senare.

Tilläggsplatsen användes år 1698 för att ta iland Stenkyrka kyrkas nya altaruppsats, samt bildhuggaren och hans medhjälpare som transporterats dit med två båtar av Olof Björnsson och Rannu Bryngelsdotter hemmahörande på Härön. Återresan ombesörjdes av Börta vid Toftenäs strand.

År 1701 finns Toftenäs strand återigen nämnd som landningsplats för en kyrklig transport. Det var en ny predikstol som tillverkats för Stenkyrka kyrka och som transporterats från Göteborg. Återresan till Göteborg ombesörjdes av Thollu Hansdotter vid Toftenäs strand.

Vid ytterligare ett tillfälle har jag funnit Toftenäs nämnd som tilläggsplats. Det var f.d. bokhållaren Olaus Krook från Låka i Valla Socken som den 21 augusti 1835 lade till och övernattade där efter att ha varit på auktion på Flatholmen.

Toftenäs och Toftenäs strand är således namn som är betydligt äldre än namnet Skärhamn. Den äldsta notering jag kunnat finna där Skärhamn nämns vid namn är från 1732. Då förekommer namnet i en avkortningslängd. Det var en lista som upprättades årligen och länsvis över avskrivna skatteskulder. Den förvaras i Riksens ständers arkiv i Riksarkivet.

Den notering som där förekommer nämner Skärhamn under Stenkyrka socken och därefter kort och gott "Jons änka" vilket betyder att Jons änkas skatteskuld avskrevs år 1732.

I motsvarande längder för åren 1721 och 1722 nämns under Nötsäter 1721, "Husmannen Jon död och hustrun tigger" och under Tubberödsstrand 1722, "Jon är död och hustrun tigger"

Det är ju inte helt säkert att det är samma Jon vars änkas skatteskuld avskrevs 1732 men samhället Skärhamn kom att växa upp på marker som tillhörde just Tubberöd och Nötsäter.

Det kan idag vara svårt att ange exakt var den äldsta bebyggelsen vid Toftenäs strand låg. Kanske låg den på det ställe som Jonas Olsson från Dyreby flyttade till när han bosatte sig vid Toftenäs strand.

Hans hus låg, från vattnet sett, på vänster sida alldeles intill berget som kallas Arves klint. Osvald Olofsson i Toftenäs har berättat att klinten fått sitt namn efter en ung pojke, vid namn Arve, som ofta satt däruppe och tittade utöver havet.

Klinten är en del av "Ormeberga" som sträcker sig norrut till Båsen. Där fanns under den sista sillperioden ett trankokeri med 4 kittlar.

Betydligt större var trankokeriet strax söder om Toftenäs sjöbod. Det var på 12 kittlar och låg bara några hundra meter söder om Toftenäs strand på en plats som tills idag har benämningen Bremsedammen efter den gamla Bremsegården i Toftenäs.

Både vid Bremsedammen och vid Båsen finns fortfarande lämningar efter trankokerierna i form av rester av husgrunder och stenbryggor. Vid Båsen dessutom intressanta lämningar efter en körväg från 1700 talet.

Olof Jonasson, som var min farmors farfar, föddes vid Toftenässtrand den 21 mars 1827 och gifte sig med Edla Kristiansdotter från Nordevik som var född den 18 april 1827.

Enligt vigselboken i Stenkyrka församling vigdes de den 7 november 1862. Olof beskrivs som sjöman under Toftenäs och Edla som bonddotter från Skärhamn.

Olof och Edla fick tre barn, Hilda 8 juli 1863 och död 1864 22/11, Carl 24 januari 1865 och Janne 5 maj 1868.

Carl Olsson gifte sig 1888 27/4 med Hilda Olausson, född 1864 12/4 i Skärhamn och dotter till Olaus Kristiansson och Inger Kristina Jonsdotter vid Skärhamn som var födda 1831 27/12 resp 1836 7/5.

Carl och Hilda bosatte sig på Magasinsgatan 1 i Skärhamn som de byggde och senare på Dalgatan 7 i Skärhamn som de också byggde efter en tids återflyttning till Toftenässtrand. De fick 7 barn, Hugo Konrad 1888 1/9, Johan-Ludvig 1890 13/6, John Erik 1892 17/3, Edla 1894 13/9, Anna 1897 11/4, Janne Osvald 1903 4/9 och Karl Gustav 1905 8/4. Edla blev senare min farmor.

Enligt födelseboken föddes de fyra första barnen i Tubberöd Skärhamn och de tre sista barnen i Toftenäs. Man kan härav dra slutsatsen att Carl och Hilda bosatte sig på Magasinsgatan 1 i Skärhamn före 1890, flyttade tillbaka till Toftenässtrand efter 1894 men före 1897. De flyttade slutligen tillbaka till Skärhamn och Dalgatan 7 år 1910 11/11 enligt församlingsboken. Magasinsgatan och Dalgatan ligger på mark som tidigare hade tillhört Tubberöds gård.

Karl Olsson drev segelmakeri i Skärhamn i närheten av sin bostad på Magasinsgatan, ett yrke som han fått ärva av sin far Olof och som han senare lämnade i arv till sin son Osvald. Segelmakeriet hade han även drivit i Toftenässtrand tillsammans med sin bror Janne tills denne drunknade i Marstrands hamn år 1901.

När bröderna bodde i Toftenässtrand var deras hus så inrättat att det var bostad åt båda familjerna. En familj bodde i vardera ändan av huset med egen ingång. Källaren som fanns låg ett litet stycke längre österut på samma sida av vägen som huset. Grunden till källaren finns fortfarande kvar i gott skick, ca en och en halv meter hög.

Seglen skars till på gräsbacken utanför, på andra sidan av vägen som kommer från Toftenäs, dvs strax öster om Lottas hus.

Vid stranden hade även bönderna i Toftenäs sina sjöbodar. De var då fyra stycken och användes av bönderna vid fiske. Den tredje sjöboden utifrån sundet räknat saknas idag. Där den stod hade även en gång varit båtupptag.

Ett större båtupptag fanns i sundet, lite längre norrut, innan trankokeriet Båsen. Platsen kallades Skuteviken och här kunde man ta upp båtar upp till en jakts storlek.

 Janne Olsson gifte sig 1891 18/5 med Inger Beata Olofsdotter från Kubbale Östergård. Inger Beata var född där 1871 27/9 och hennes föräldrar var Olof Olsson och Olena Rutgersdotter i Kubbale. I vigselboken är hennes hemort Häller.

Janne och Inger Beata fick 4 barn, Gerda Eugenia 1893 6/6, Hulda Elisabeth 1895 8/10, John Harald 1898 7/12 och Rikard Orvar 1901 8/6. Samtliga barn föddes i Toftenässtrand. Janne dog genom drunkningsolycka i Marstrands hamn 1901 10/9. Hans hustru flyttade till Skärhamn 1905 22/11, till ett hus på Välgångsvägen 4 som de ägde. Hon kom att gå under namnet "Franse-Beata" för att hon gjorde papperskarameller med fransar som hon sålde. Välgångsvägen ligger på mark som tidigare tillhörde Nötsäters gård. Några år senare, 1908 3/1, flyttade familjen till Haga församling i Göteborg.

Olof Jonassons föräldrar var Jonas Olsson född i Dyreby 10 maj 1794 och Cecilia Hansdotter född den 15 januari 1798 i Kyrkefjäll Klövedal. Jonas föräldrar var bönder i Dyreby och brukade 1/3 mantal i Dyreby. Cecilia kom från en gård i Kyrkefjäll som endast var på 5/64 mantal.

Jonas och Cecilia vid Toftenässtrand fick 7 barn, Inger 1823 14/5, Elsa 1824 26/9, Olof 1827 21/3, Inger 1829 10/6, Christina 1832 25/5, Olle 1834 27/11 och Helena 1837 14/4. Den förstfödda Inger dog redan vid späd ålder 1823 4/9 i något som i dödboken har beskrivits som "Barnplågor". Inger föddes och dog i Dyreby medan nästa barn som var Elsa föddes i Toftenäs. I födelseboken står Toftenäs mark. Man kan på så sätt få fram att Jonas och Cecilia flyttade till Toftenäs någon gång hösten 1823 fram till att Elsa föddes i september 1824.

I husförhörslängderna efter flyttningen till Toftenässtrand upptages Jonas som fiskare. Troligen fiskade han med en liten båt i farvattnen alldeles i närheten. Det var vanligt att s.k. hemmafiskare slog sig ihop ett par stycken för att lättare kunna hantera redskapen och kanske även för att i nöd kunna bistå varandra.

Berättelsen om Jonas Olsson från Toftenässtrand och Chrstian Knutsson från Lunne som var ute och fiskade med sina söner, Olof och Olaus, får väl närmast ses som en vanlig företeelse i den vardagliga försörjningen för dem båda. Sönerna var säkert med för att hjälpa till men hamnade enligt den muntliga traditionen som besättningsmän på ett engelskt segelfartyg som de försökt sälja fisk till.

I min berättelse om strandsittaren Olaus Kristiansson från Skärhamn har jag kommit fram till att händelsen ägde rum 1845 och Olof och Olaus var då 18 resp 13 år.

Olof förblev sjöman under många år tills han gick iland, gifte sig och bosatte sig vid Toftenässtrand. Han hade då varit både segelmakare och timmerman ombord i stora fartyg. Han gifte sig med sin seglarkamrats syster från Lunne Nordevik, Edla Kristiansdotter, som var jämngammal med Olof och född den 18 april 1827.

I Toftenässtrand startade han segelmakeri. Men han byggde också en smedja och han kom att gå under benämningen "smen". Smedjan sägs ha legat rakt framför Lottas hus, endast några meter från vattnet, vid en bergskant. Vid besök där på sommaren 2001 har jag hittat lämningar som kan vara en del av grunden. Smedyrket hade han lärt sig på de stora fartyg han seglat med som timmerman.

Olof Jonasson dog vid Toftenässtrand den 26 oktober 1902 i lunginflamation. Hans hustru Edla Kristiansdotter hade avlidit redan 14 maj 1887 av ej angiven orsak.

Olofs segelmakeriverkstad i Toftenässtrand har jag inte kunnat finna. Ingen som jag samtalat med har kunnat peka ut grunden. Det finns vissa antydningar om ytterligare stengrunder utefter bergssidan där boningshuset låg, närmare stranden, men dessa kan även vara från annan samtida eller äldre bostadsbebyggelse.

Enligt dödboken från Stenkyrka bodde nämligen ytterligare två hushåll vid Toftenässtrand samtidigt med Olof. 1829 14/12 dog Arvid Andersson 76 år gammal och bosatt i Toftenässtrand. Han var ogift fiskare och kan möjligen vara den som fått ge namn åt Arves klint. Enligt dödboken dog han av ålderdom.

Det andra hushållet var Jonas Svensson som dog 1844 17/3, 54 år gammal, i nervfeber enligt dödboken. Jonas Svensson hade flyttat dit från Morik efter att ha blivit änkeman 1842. Då hade han redan en broder, Elias Svensson, som bodde där i Toftenässtrand. Bröderna var födda i Bö. Elias drunknade 1855 15/4.

Tyvärr har kyrkböckerna i Stenkyrka före 1779 gått förlorade så det går inte att leta efter Arvid Anderssons födelse. Eftersom han var född ca 1753 och Toftenässtrand var bebodd även före Jonas Olsson från Dyreby flyttade dit ca 1823 så är det inte otroligt att Arvid Andersson var född där och att det var han som ofta sågs sitta uppe på klinten som barn.

Jonas Olssons föräldrar var Olof Hansson, född i Dyreby 1749 och död i Dyreby 1809 6/5. Hans Hustru hette Elsa Olsdotter och var född 1757. Hon dog i Dyreby 1823 1/9. De var bönder i Dyreby och brukade där 1/3 mantal.

De hade åtta barn, Olof 1775, Hans 1784 16/10, Pär 1788 12/2, Olof 1804 2/8, Jonas 1794 10/5, Anna 1781 12/4, Elsa 1791 26/7 och Inger 1799 16/1. Modern var 18 år när första barnet föddes och 47 när sista barnet föddes. Alla uppnådde vuxen ålder. Två pojkar fick bära samma namn. Den förstfödde, Olof 1775, och det sista barnet, Olof 1804. Med en så stor barnaskara måste naturligtvis några söka sig andra utkomster än gården.

Jonas flyttade till Toftenässtrand och blev fiskare efter att först ha prövat på som sjöman i engelska skutor. (sid 30 i ”Beslagna segel” av Gunnel Kristiansson)

Yngsta barnet Olof, född 1804, flyttade till Skärhamn och blev fiskare. Han blev morfar till Anders Kristiansson från Haketorp, vilken var min farfars far.

I Cecilia Hansdotters familj i Kyrkefjäll, Klövedal fanns förutom föräldrarna nio barn. Olof 1791 17/7, Elsa 1795 2/7, Cecilia 1798, 15/6 Elin 1800, Christina 1802 14/2 och död 1804 6/3, Christina 1804 8/6, Petronella 1808 28/3, Elias 1809 17/5 och Maria 1812 16/4.

Fadern, Hans Eriksson i Kyrkefjäll, var gift två gånger. Första gången 1790 31/10 med Cecilia Olofsdotter från Halsbäck, dotter till Olof Nilsson och Ingeborg Håkansdotter. Cecilia var född 1770 20/6 i Halsbäck och dog i "Hetsigt" 26 år gammal 1796 12/5. Paret fick först en pojke 1791 17/7 som fick bära namnet Olof efter sin morfar, en flicka 1795 2/7 vars namn i födelseboken är så gott som oläsligt. I husförhörslängder står att hon heter Elsa. I födelseboken står som moder Elsa Olsdotter men det måste nog vara felskrivet av prästen. Hans var ju då gift med Cecilia Olofsdotter och det finns ingen notering om att det skulle vara ett barn utom äktenskapet.

Hans gifte om sig 1797 31/12 med Ingeborg Persdotter från Fossa. Hon var född 1773 och troligen dotter till Per Rasmusson och Cecilia Biönnesdotter i Fossa. I detta äktenskap föddes de övriga uppräknade barnen. Första barnet som föddes blev en flicka som bära namn efter sin mormor Cecilia. En flicka, Christina, dog vid två års ålder i "Hetsigt" enligt dödboken. Tre månader senare föddes ytterligare ett flickebarn som fick överta hennes namn. Det var vanligt att man gjorde så. Elin som enligt husförhörslängder var född 1800 har aldrig blivit inskriven i födelseboken i Klövedals församling.

I Toftenässtrand låg även ett annat hus som tillkommit något senare än de andra. Vi kommer ihåg grunden där huset stått. Det var en källargrund i sten som låg på andra sidan av den smala vägen som ledde ner till stranden. Den låg alltså mittemot huset där Olof, och senare Carl och Janne, bott med sina familjer. På 1950 talet när vi som barn höll till i dessa trakter var grunden helt intakt och helt tom inuti. Något källargolv hade aldrig funnits utan golvet var som marken utanför grunden d.v.s. renbetad av böndernas nötkreatur. Till skillnad från Olofs hus som hade legat på berget så låg detta hus på slät mark med betesmark runt.

Vi visste som barn att någon som kallades ”Lotta vid stranden” hade bott där. Folk i trakten kommer fortfarande ihåg huset som blev rivet på 1930 talet och sålt för 300 kr till Rickard Christensson vid Skärhamn. De som hade bott där var nära släkt till övriga boende vid Toftenässtrand under 1800-talet.

Så här fortsätter historien om detta hus:

Jonas Olsson och Cecilia Hansdotter vid Toftenässtrand hade en dotter som hette Christina och var född vid stranden 1832 25/5. Christina kom att gifta sig med en dräng som hette Hans Jonsson från Valla socken och 1856 9/1 föddes ett tvillingpar, en son som fick namnet Johan och en dotter som fick namnet Inger Johanna. Hans och Christina bodde då i Krommeröd i Valla.

Under åren 1862 - 1872 upptages Hans och Christina i Klefva i Valla. Beträffande barnen finns en notering om att sonen Johan flyttat till Toftenäs 1862. Tvillingsystern, Inger Johanna, fick stanna kvar hos föräldrarna. Det framgår även i kyrkboken att ett nytt tvillingpar föddes 1868.

Vid kontroll i husförhörslängden från Toftenässtrand för samma period bekräftas flyttningen genom att Johan är inskriven i hushållet Olof Jonasson och Edla Kristiansdotter. Johan Hansson från Valla kom alltså till sin morbror och moster vid Toftenässtrand som fosterson vid 6 års ålder.

Johan Hansson blev senare sjöman och sägs vara den som uppförde huset mittemot Olofs hus. Enligt husförhörslängden 1881 - 1886 bodde i detta hus Johan Hansson och hans hustru Anna Charlotta Nilsdotter, född i Ödsmål 1851 27/9, deras son Johan Hilmer, född 1884 30/7 samt Johan Hanssons ogifta moster Elsa som var född i Toftenässtrand 1824 26/9.

Anna Charlotta Nilsdotter hade varit piga hos Johan Emanuel Billström på Röa gård. Hon hade flyttat från Ödsmål 1881 29/9 för att bli piga hos Billström på Röa i Stenkyrka och gifte sig alltså redan året därpå med en sjöman från Toftenässtrand. De hade vigts 1882 29/12 efter lysning i kyrkan 1882 15/10.

Senare föddes ytterligare två barn, Alida 1887 27/4 och Axel Ivar 1890 26/9. Alla tre barnen förblev ogifta men Axel Ivar blev ändå pappa till en son med Hedda i Dalen på Herrön. Sonen blev senare polis i Göteborg. Äldsta barnet Johan Hilmer dog i njurinflammation på Kungälvs lasarett 1908 5/4 och kort därefter dog den ogifta mostern Elsa 1909 20/1 i något som i dödboken inskrivits som "hjärnslag", troligen den äldre benämningen för stroke.

De äldre i Toftenäs talar fortfarande om "Elsaslyckan" vid Toftenässtrand. Det var en liten jordlott som Elsa arrenderade av bönderna i Toftenäs. Den låg strax söder om huset hon bodde i. Där odlade hon framförallt potatis men även en del grönsaker. Källaren på huset fick även tjänstgöra som hönshus och man hyrde även ut en del av huset till sommargäster.

Johan Hansson dog av hjärtfel 1918 26/8, hustrun Charlotta dog 1930 20/4. Deras dotter Alida dog 1932 19/12. Hon blev intagen på sjukhus tre månader innan och i samband härmed nämns sådana ord som sinnessjuk och fallandesot i kyrkboken. Sonen Axel levde ännu men hade flyttat till Göteborg. Den sista tiden vid Toftenässtrand innan Lotta dog fanns inget att leva av och både hon och dottern Alida tiggde mat av bönderna i Toftenäs.

Olof Jonassons hustru hette Edla Kristiansdotter och var född i Nordevik den 18 april 1827. Hon var dotter till Christian Knutsson från Lirås och Inger Svensdotter från Nordevik. Christian var född den 22 december 1794 och Inger den 9 december 1798.

Christian bodde på en bit av Nordeviks gård som kallades Lunne. Vid husförhör där för perioden 1830-1836 finns upptaget att familjen bestod av man och hustru samt sex barn. Christian brukade 1/20 mantal av Nordeviks gård. Hustrun, Inger Svensson, är överstruken med en notering om att hon är död. Enligt dödsboken dog hon den 28 april 1832 i en ålder av 33 år. Begravning hölls den 6 maj och som dödsorsak anges frossa. Yngste sonen Olaus var endast 4 månader gammal.

Barnen i förteckningen är Per 1823 14 febr, Lars 1825 31 dec, Berndt 1829 18 april,  Christina 1821, Edela 1827 16 april samt Olaus 1831 27 december.

Vid kontroll i födelseboken visar det sig att Christina var född 1821 10/4 och att det funnits en son vid namn Christian född 1819 31/12 som dog redan vid 5 månaders ålder 1820 17/5. Christina dog vid 11 års ålder 1832 12/3

Edelas fader Christian Knutsson var född i Lirås i Stenkyrka 1794 22/12. Av inskrivningen i födelseboken framgår att han döptes samma dag och att föräldrarnas namn var Knut Olsson och Elin Olsdotter i Lirås. Faddrar var Johannes Pettersson och Johanna Pehrsdotter i Lirås.

Knut och Elin fick sammanlagt 9 barn varav 5 söner och 4 döttrar enligt uppgifter i Magda Måneskiölds bok "Våra Vikingaförfäder". I bouppteckningen efter Elin Olsdotter vid sommartinget 1819, daterat 1819 10/5, finns däremot endast 7 barn uppräknade. Ett utdrag ur texten har följande lydelse:

"10/5 1819 efter hustrun Elin Olsdotter fr Lirås, änkl Nils Arfvidsson, barn med förre mannen Petter, Olof, Anders, och Christian Knutssöner samt Mätta, Inger, och Börta Knutsdöttrar, alla myndiga. Fastighet i Lirås".

De två barnen som inte är uppräknade torde vara en son vid namn Jonas, född 1780 14/7 och Mätta född 1783 20/9. Barnen i bouppteckningen har följande födelsedata: Petter 1774, Olof 1779 14/7, Anders 1785 27/3, Christian 1794 22/12, Mätta 1790 30/7, Inger 1788 20/2, samt Börta född 1777. Mätta, född 1783 20/9, dog redan i barndomen

Här framgår ju också att Elin Olsdotter var omgift med en Nils Arfvidsson efter att Knut Olsson avlidit den 13/10 1798, 55 år gammal, av "Håll och stygn" som var den tidens benämning på lunginflammation. Nils Arfvidsson var änkling från Olsby och född 1800 13/4.

Knut Olssons farfars far, Jörgen Knutsson-Måneskiöld, född 1637, residerade på Olsnäs, gods när Margaretha Huitfeldt kom på besök med anledning av Jörgens förstfödde son Knut och blev bortjagad av Jörgens blodhundar. Detta var år 1662 och den förstfödde sonen Knut var farfars far till den Christian Knutson som var med Jonas Olsson från Toftenässtrand och fiskade år 1845.

Edela Kristiansdotters mor, Inger Svensdotter, var född i Nordevik i Stenkyrka 1798 9/12 och döpt den 10 december. Av födelseboken framgår att hennes föräldrar var Sven Nilsson och Christina Rasmusdotter i Nordevik. Faddrar var Börta Pehrsdotter och Helena Nilsdotter från Nordevik. Sven Nilsson var född i Nordevik 1769 30/7 och hans hustru Christina Rasmusdotter var född 1772 3/8 i Mölnebo. De hade gift sig 1796 24/6.

I det första husförhöret som hölls 1807 - 1808 i Nordevik finns Inger Svensdotter uppräknad tillsammans med fem syskon, föräldrar och en dräng. Namnen på barnen var såsom de är uppräknade: Sönerna Nils 1801 28/3, Rutger 1805 27/1 och Berndt 10 år. Döttrarna Inger 1798 9/12, Kerstin 1797 24/4 och Christina 1803 9/1. Drängen hette Anders Hansson och var från Krogsdal.

I husförhör 1808 - 1809 från Nordevik har sonen Berndt fått sin födelse angiven till 1807 och i födelseboken framgår att han föddes 5/9. Drängen Anders är borta. Istället Har kommit en ny dräng, Christopher Olsson 1776 samt en piga, Catharina Andersdotter 29 år.

Både dräng och piga i Nordevik tyder på ett visst välstånd och ställning och stämde därför bra för Christian Knutsson från Lirås som var av den Måneskiöldska ätten. Gården i Nordevik som Sven Nilsson brukade var på 9/40 mantal. När Christian Knutsson dog 1852 12/5 var han tämligen utfattig. I dödboken har prästen skrivit att han var änkling och fattighjon, 57 år gammal.

Antavla 1

Antavla 2

Register i Excel

Ingemar Gollungberg