|
- Olaus Olsson 1852-1944 - |
|
Redan som barn fångades Olaus Olsson av gamla människors
berättarkonst - många hade ju minnen från slutet av 1700-talet! Intresset för
allt gammalt stegrades allt eftersom åren gick - det gällde såväl gamla
sägner och visor som gamla ord och uttryck, likaväl gamla hemvävda textilier
som handgjorda möbler och redskap. Med stort vemod konstaterade han, hur
mycket av gammal kultur som för alltid försvann, då de gamla dog. Men först i
60-årsåldern blev det möjligt för honom, att utarrendera sin gård, för att på
heltid kunna ägna sig åt att gå från gård till gård på Tjörn, men senare
också på Orust och Inland, för att intervjua folk och teckna ner och ta till
sig sådant, som allmogen inte insåg det kulturella värdet av. Med otrolig
energi gick han till verket, trots att han saknade cykel eller bil, än mindre
hade tillgång till kamera, bandspelare eller videokamera. Omkring 1000 sägner
hann han med att uppteckna, 342 gamla visor, därtill i en tid, då man trodde
att folkvisan i Bohuslän var död, mängder av ordspråk och talesätt, gamla ord
och deras uttal. Dessutom upprättade han långt mer än hundratalet
släktregister för tjörnbor och andra. Inte minst intressant är, att ta del av
hans bevarade brevsamling, som uppgår till bortåt 900 brev. Den bevisar om
något hans kolossalt breda kontaktnät. Snart nog uppmärksammades hans enorma
insatser. Han uppbar under många år personligt forskarstipendium av Hvitfeldtska
stipendieinrättningen, och vetenskapsmännen vid dåvarande högskolan i
Göteborg, stod snart i kö, för att få komma ut till hemmet på Bräcke på
Tjörn, för att få ta del av hans insamlingsresultat. Det är en lång rad av
professorer och museifolk, som redan under hans levnad, betygade honom sin
aktning och uppskattning. Många blev också hans personliga vänner för livet.
Men när de ville utnämna honom till hedersdoktor, sa han nej. - Jag är ju
bara en olärd bonde, sa han. Även om mycket av hans skrivna material finns på
museet på Bräcke, finns det mesta i renskrivet skick på folkminnesarkivet i
Göteborg. Medge, att vi hade varit en oersättlig kulturskatt fattigare, om
inte Olaus Olsson utfört sin fantastiska kulturgärning att teckna ner alla
dessa sägner, förutom allt annat oskattbart, som han utförde. |
|
Rune Agård |