Ting i Göksäter i Röra socken 11 januari 1669

 

Dombok öffwer Oroust och Tiöhrns

härrader pro annis

1669 och 1670

 

 

 

 

Anno 1669 den 11 januarij blef hållet ett ahlmenneligit häradtztingh i den gårdh Giögesäther i Röre sochen på Oroust af mig Petter Drackman häradtzhöfdinge öfuer Oroust och Tiöhrn, nämbden Anders i Smäby, Jöens i Torssby, Östen i Staahle, Östen i Herlöcke, Anders i Giögesäther och Toredh i Engåhs, hosswarandes å cronones wegnar welachtat Anders Larsson, medh länssmennerne Jönss Holst och Hans Mattson sampt mehnige ahlmoge som tillstädes wore.

 

 

 

 

1. Östen Henriksson i Önne MY intygar att  hans mor Börta Persdotter i Önne för 20 år sedan sålt sin arvejord i Åker 1 MY till sin broder Nils Persson där för 43 daler smt. Då detta var full betalning för jorden kan Nils Persson när han vill erhålla brev på köpet.

 

Iblandh annat samma dagh war at förrätta framstelte sigh för tingzretten Östen Hindrickson hemma i Öhne i Möchelby sochen, och bekiände sigh på sin moders wägnar Börta Pederssdotter boendes i bemälte Öhne, at hans moder för tiugu åhr sedan hadhe såldt till sin sambroder Nielss Pedersson i Åker, tuu öhrisbohl jordh och halftredie penningzbohliord, som ligger uthj föreskrefne Åker, och hafwer hon derföre opborit och annammat richtigh betahlningh nembligen fyratijo och tree slette dahler, och såsom förbemelte Börta Pehrsdotter hafwer wäll opburit fulla betahlning för bemälte odhelsjordh, men intet köpebref derföre gifwit sin sambroder, dy wardt denne hennes sohn på sin moders wägnar her uthaf retten begerandes bemälte Nielss Pedersson i Ååker måtte honom förundt blifua ett richtigdt köpebref för samma jordh, som wedh anfodran skee skall.

 

 

 

 

2. Nils Persson och Nils Olsson i Hästlägg har lånat 107 daler smt. av Anund (Persson) i Åker 1 MY och med samma pengar inlöst 9 öresbol jord i Hästlägg från Olof (Nilsson) i Backa i Brastads sn. Nämndemannen Anders (Nilsson) i Göksäter vittnar att han varit med när bönderna i Hästlägg på midsommardagen 1667 betalade (hans farbror) Olof i Backa pengarna (se 690111-7)

 

Nielss Pedersson i Hestlegg  (och) Nielss Olufsson ibidem tillstå och bekänna her för retten sig wara skyldige Anund i Åker etthundradhe siu dahler slette. Deremot hafua dee satt förbemälte Anund i Åker i vnderpantt nijo öhrisbohljord i Hästlägg beliggendes, som dee har inlöst ifrån Olav i Backa i Brahesta sochen på Stangenäs. Till detta witnadhe lagretzmannen Anders i Gögesäther, som har warit medh förbemälte Hästeläggz bönder nehr föreskreffne bönder lefuereradhe Oluf i Backa, som war om sancte Johannes dagh anno 1667, sine derpå wthlåntte penninger nembligen 107 daler slette och det panttebref som bemälte bönder i Hästlegg hafua gifuit till Oluf i Backa, det bör han till samma bönder igen lefuerera, emedan han hafwer opburit sin fulla betahlningh, och effter slickt betygande af laugretzmannen Anders i Giögesäter, så har Olav i Backa ingen wijdare praetension på samma odellssjordh.

 

 

 

 

3. Landshövdingen (Harald) Stake befaller från sitt gods Hönssäter i Västergötland att fogden Anders Larsson skall indriva utdömda böter och leverera pengarna till hovrätten i Jönköping. Där skall de användas för att reparera hovrättens hus.

 

Blef opläset hans excellentz herr gouverneurens Stakes bref för ahlmogen daterat Hönsäther den 30 decembris anno 1668 afgångit till cronans befaldningzman welachtat Anders Larsson om sacköhrespenningarnas exequerande, huilcka till kongl. håffretten sampt domhusetz dersammastedes reparation i Jönkiöping är destinerade.

 

 

 

 

4. Landshövdingen (Harald) Stake på Bohus slott stämmer på Nils Olssons i Kungsviken vägnar Knut Bildt på Morlanda säteri. Nils begär genom sin svärfar Björn Håkansson i Svanvik ST att få återköpa Kungsviken från Bildt, som tidigare fråndömts gården till förmån för Björn Gunnarssons (i Kungsviken) arvingar. Enligt lagmansdom den 12/6 1654 avkunnad av lagmannen Hans Fransson har Nils Olssons odelsrätt till Kungsviken bekräftats. En dom avkunnad av svorenskrivaren Per Andersson den 18/4 1655 i Hoga TE klargör vidare att Dorotea Bielkes krav på 50 ½ daler smt av Olof (Gullbrandsson) i Livetorp och hans bror Jöns Gullbrandsson i Vräland för rättegångskostnader avvisats (tydligen eftersom Jöns och Olof ej vunnit rätten att lösa Kungsviken utan den gått till Björn Gunnarssons arvingar).

Eftersom Knut Bildt ej har alla sina dokument om Kungsviken tillgängliga begär och erhåller han uppskov i målet till nästa ting.

 

Hans Excellentz herr gouverneurens Stakes wthgångne cittation de dato Bahuus den 20 novembris 1668 blef her för häradtzrätten oplässen, huarutinnan blef förmält, at Nielss Olufsson i Kongzwijken hade jnstämbt sin egen huussbonde welborne Knutt Bildt till Morland gårdh för den odellssgård Kongzuijken benämbdh som han förmehnte sig wara een rätt odellssman dertill, som han föregaf at för nogon tijdh tillbakars skulle den samma junckeren wara ifråndömbt och till Biörn Gundersons barn och arfuingar, med flere odelsswitnen som till denna dagh wore hittstämbde, och i samma stembning wore jnförde som ochså comparerade och mötte, att agera denne process. Framstelte sigh her för häradtzrätten Biörn Håkonson i Suanuijck i Stahle sochn boendes, fuhlmächtig på sin dottermans wägnar Nielss i Kongzwijken, som lätt oplässa sin jnlaga som i hufuudmehningen omförmälte, at welbemelte herr Knutt Bildt skulle bewijsa huadh adkombst han hade till förbemälte Kongzuijkz gårdh, efftersom Biörn Håkonsons mågh Nielss i Kongzuijken förmehnte sigh wara närmaste odellsman till Kungzwijcks gårdh, och altså den till bruk och besittellse emot odelsslössen at infrelssa. Ähn frambladhe förbemälte Biörn Håkonson een copia af tuenne laugtingzdommar vthstedde af förrige lagmannen sahlig Hans Frandtzon daterat Baguus lagtingh den 12 junij 1654, huarutinan Nielss Olufsson är tillkändt wara närmaste till odellsslösen för nogen fremmadt i Kongzwijkzgård, med vijdare samma copia innehöltt och förmältte.

Blef af een sexmannadomb framlagdt, vthstedt af förrige suorenskrifwaren Peder Anderson daterat på Oroust i Hofua i Tegneby sochen anno 1655 den 18 aprillis, huaruthj slutningen förmähles welborne fru Doretea Biälcke å den ene käranden, och Oluf i Lijfwetorp och Jöns Gullbrandson i Wrälandh andre sijdan suaranden angående 50 ½  dalers exspenser parterna sin emellan omstrijda, som welborne fruu Doreta Bielke /prosterade?/,  huar uthj samma sexmannadomb är resoluerat, att efftersom föreskrefne män är uthj ofuanbemelte lagmansdommar till lössningzrätten i Kungzwijck ifrån welborne fru Dorette Bielcke och till Biörn Gundersons arfuingar och ettegreen tillkändt, derföre hafwer hemtingzrätten på denne tijden icke wijst föreskrefne Jöns och Oluf Guldbrandsöner någre exspenser at påbörda och till welborne fruu Dorettea Biälcke at tilldömma.

Heremot till wedermåhlstahle insteltte sigh sielf pehrsonligh för denne tingzrätten förbemälte welborne herr Knutt Billdt till Mohrlandh och heremot exciperade, at som han sine documenter och adkombstbref på bemelte omtuijstadhe Kungzwijckz gårdh icke hade wedh handen, begerdte han at denne process så länge måtte opskiuta, intill nesthållandes tingh, då hans welbyrdigheet till denne sack wille comparera, huilcket honom af retten blef sambtyckt och bewilgatt.

 

 

 

 

5. Mats Börjesson i Utegård klagar över att hans broder Olof Börjesson där ej betalt honom utlovade 4 daler smt. för läkarlön till den skada Mats fått av Olof genom slagsmål. Olof medger att han ej betalt som utlovat och döms därför att betala. Sedan uppsätts ett fredsvite på 12 riksdaler mellan bröderna på Utegård.

 

Mattis i Vthgårdh framkom her för rätten, som hadde wed jnstembning fått orsack at besuära sigh öfuer sin sambroder Oluf jbidem angående 4 slette daler barberarelöhn, som Oluf Mattes förwägrar at betahla, som dee nestförledne ting wore omförlijckte, begerandes af retten det Oluf pålagdt blifua at hålla samma förlijgellsemål och betahla honom samma penningar. Heremot at suara mötte förbemelte Oluf i Vthgårdh och kunde icke neka han med sin broder Mattes een sådan handrächning inför sittiandhe retten har giordt på nestförledne ting, at han skulle betahla 4 daler slette till sin broder Mattes för den skade han har fått, och Oluf för begångit slagzmåhl, dy Mattes haar uthlagdt barberarelöhnen, huarföre welle Mattes hafua af sin broder /: som honom slagiet hafwer:/ sine vthlagde barberarelöhn igen.

Resoluerades af retten att Oluf i Vthgård innan half månadtz dag som een rett witterlig giäldh skall betahla till sin broder Mattes i Vthgård samma vthlagde barberarelöhn nembligen 4 daler slette,  huar och icke dett skeer, då wedh vthwärdering af hans godtz och boohagh effter lagen kiöpe b. 3 cap. Och dersom dett befinnes noget effter denna dag at den eene broderen förbryther sigh emot den andre, det ware medh ordh eller onda gerninger och slagzmåhl, och det befinns bewijssligit då skall den brotzlige plijchta till kongl mt och cronan nembligen 12 rdlr och ändå hålla godh broderlig föreeningh som christeligit är.

 

 

 

 

6. Anders Svensson i Björneröd MY har varit berusad och slagit Nils Persson i Hästlägg två gånger i huvudet på kyrkogården i Myckleby. Anders fader Sven Andersson i Björneröd MY berättar att bråket uppstått när Anders ansett att Nils borde betala det han var skyldig till kyrkan, vilket Nils menat att han själv tänkte avgöra, och kallade Anders

”din tiuff och skielm”. Målet uppskjuts eftersom Anders ej kommit till tings. Hans far svarar att sonen går hemma på logen och tröskar. Då detta ej var giltigt förfall döms Anders böta 3 mark.

 

Nills Pärsson i Hästlägg hade her för retten stämbdt Anders Suenson i Bönneröd och klagade det honom war skeedt öfuerwåldh wedh Möckelby kyrckia af bemälte Anders Suensson at han tuenne gånger hade slagit honom uthj hufuudet med handen, huilket han bekände af honom i dryckenskap skeedt warit. Heremot at suara mötte her för retten Suen Anderson i Bönnerödh på sin sohns Anders Suenssons wägnar, och bekände at trättan först war kommen af kyrckiopenningar, som hans sohn Anders Suensson i förleden wår anno 1668 fodrade af honom Nielss Pehrson i Hestlegg, då han sade till honom, huij betahlar du icke den halfannan mark kyrckiopenningar du äst skylldigh. Suarade Nielss, betahla det du äst skylldigh, jag skall wäll betahla min gäld, din tiuff och skielm. Cronones befaldningzman förmehnte at han sielf borde wara her uthj egen pehrson tillstädhes och suara sin begångne brott wed kyrckiogården. Dertill suarade fadren at han står hemma på ladloffuen och trösker, huilcket retten för ett fullt laga förfalld jcke kunde approbera, men blef bemälte Anders Suensson i Bönneröd dömb 3 mark för stembnefald effter tingzfarebalckens 9 cap och will Gudh, i morgon wara tillstädes och förklara sigh emot sin wederdehloman.

 

 

 

 

7. Anders (Nilsson) i Göksäter stämmer på sin farbror Olofs (Nilsson) i Backa i Brastads socken Nils Larsson i Hästlägg för 18 daler smt, som skall restera på Nils lösen av ½ hemman Hästlägg. Nils bevisar med Måns i Goddalen och Olof (Larsson) i Krogeröd att han betalt denna skuld till Elof Svensson (i Goddalen) för att han byggt hus på Hästlägg medan han bodde där. Nils har därmed återbetalt hela pantebeloppet. Om Olof Nilsson ej är nöjd med detta ålägger rätten honom att betala tillbaka alla pengarna som Nils inlöst ½ Hästlägg för, varefter Nils kommer att lämna gårdsbruket.

 

Anders i Giögesäther laugrätzman på sin farbroders wägnar Oluf i Backa i Brahesta sochn på Stangenäs, hade jnstembt Nielss Larsson i Hästlegg för adertton slette dahler som resterar på dee panttepenningar som Oluf Nielson hadhe vthlagdt på halfue gården Hästlegg, nembligen 180 daler slette, huilcke han honom förhåller och icke betahla will. Heremot at suara mötte förbemälte Nielss Larsson i Hästlegg och sade sig till Oluf i Backa hafua betalt 162 daler slette och dee 18 slette daler som Oluf kräfuer, hafuer han till Eluff Suensson som tillförne bodde på gården betalt, och det för huussbygningh som Eluff på gården bygdt hade emedan han den bebodde, som honom Eluff af ländtzmennerne och lagretzmennerne innan han på gården kunde komma blef till wärderat honom Nielss i Hästlegg at skulle betahlas. Nielss i Hästlegg framförde sine witnesbörd i denne sack, nembligen Måns i Gooddahlen och Oluf i Krogeröed, huilcka begge öfuereens stembde och witnade sålunda som effterfölger, at dee hörde Olufz och Nielses förligellsemåhl så wara, at Nielss sade till Oluf i Backa: ”Om iag skall vthgifua desse 9 tiug daler, så will iag intet med Eluf som nu boor på gården Hästlegg eller nogen annan i nogen måtto hafua att skaffa”, huartill Oluf suarade: Ner du betahlar mig 9 tiugh dahler sletta, så skall iagh dig gården för huars mans tilltahle frijhembla, och tillstå”. Derför begerdte bemälte Nielss i Hästlegg at der som han Oluf i Backa icke will nöijas med dee penningar nembligen åtta tiug dahler och tuå med dhee 18 daler som han till Eluf betalt hafuer, at han då emot Hästleggz cederande måtte sin vthlagde penningar igen bekomma, och Oluf då sin panttegårdh Hästlegg som tillförne fåå bewåhna och wara rådig, som han bäst gitther och förmåhr, och Nielss Larsson således för Anderses tilltahlan på Olufz wegnar i Backa j detta måhl aldelles wara frij och omolesterat, denne förbemälte Nielss i Hästleggz skiellige begeran hafuer retten icke kunnat wägre, vthan her med som förmältt är williat contentera och samtyckia.

 

 

 

 

8. Nils Persson i Åker 1 MY har sålt sin och sin syster Börta Persdotters i Önne MY arvejord i Åker 1 MY till sina bröder Lars och Anund (Perssöner) där för 224 daler smt.

 

Samma dagh blef oplässit ett kiöpebref som Nielss Pehrsson i Åker hafuer såldt sin broderspart nembligen 6 öhrisbohljord, till sine sambröder Lars och Anund i Åker, tillijka såldt een systerpart, som är 2 öhrisbohljord och 2½ penningzbohl iordh som han hafuer kiöpt af sin syster Börtta Pehrsdotter i Öhne i Möchelby sochn, och der före föreskrefne jord opburit 224 dahler slette, medh widare samma bref  jnnehåller och förmehler.

 

 

 

 

9. Lars (Börjesson) i Ringseröd stäms av länsman Jöns Holst (i Övre Hoga ST) för att han ej gått till kyrkan den sista bönedagen 1668. Båtsmannen Nils Nilsson (okänt var) och unge mannen Nils Olsson i Varekil vittnar att de på hemväg från kyrkan sett Lars stå i sitt gärde och plocka nötter. Hans grannar Jakob (Simonsson) i Ringseröd och Bamse (Esbjörnsson) i Jacklefjäll (Lundby) vittnar detsamma. Lars ber om ursäkt men det hjälper föga utan han döms böta 40 mark för att han ej gått till kyrkan.

 

Lars i Ringzeröed instembt af cronones lendtzman Jöens Holstz för sidste och store bönedagens försummelse i förledit åhr 1668. Vthj denne sack witnade cronans båtzman Nielss Nielsson, at han wed sin eedh her för retten wille beståå, at han intet sågh förbemälte Lars i Ringzröd i kyrckian den sidste bönedagen, och ner han skulle gåå hem ifrån kyrckian, då fölgdes een annan dreng Nielss Olufson af Warekiehl med honom, och dee skieldes på Krabberöd mark, och Mickell (!) gick hem till sitt huuss, och Nielss hemb till sitt huuss, och ner Nielss kom i Ringzrödz giärde på sin hembwäg, då fick han see Lars i Ringzrödh stå i sitt gierde och plocka nötter. Wijdare witnade hans grannar Jakob i Ringzröd som bohr i gården med honom, och Bamse i Jaklefield, at dee den dagen intet sågo honom uthj kyrckian som ofuanberördt är. Lars i Ringzröd fast påstodh at förbemälte witnen skulle giöra deras eedh derpå å book at alt det dee för retten bekändt hade sanfärdighet, och som dee eeden praestera wille, bad förbemälte Larss i Ringzröd om förlåttelse i detta måhl.

RESOLUTIO: Dy blef af retten resoluerat at Lars i Ringzröd skall bötha för samma kierkians försummelse effter kongl. bönedagzplacat 40 mark till kongl mt och cronan.

 

 

 

 

10. Reer (Rasmusson) i Narveröd erkänner genom sin hustru att han vid ett bröllop i Vassö ”af wredt mode” knivskurit Östen (Henriksson) i Önne MY i skuldran. Reer döms böta 2 riksdaler för knivhugget.

 

Cronans lendtzman jnstämbt Reor i Narfueröd för begångit knijfstingh han hade föröfuat på Östen i Öhne. Heremot at suara mötte bemälte Reerss quinna i Narfueröd på sin mans wägner, vndskyllandes sin man eij wara tillstädes, dock icke nekadhe sådant af hennes mahn uthj ett brölop i Wassöö och Möckelby sochn skeedt wara. Och icke dess bättre till någen stor skade /: som Östen i Öhne her för retten framwijste, och såsom retten hafwer besynnat Östen öfuer axlebenet at wara skurin med een knijf, som beuijstes af honom Reor af wredt mode skeedt wara. Så pröfuades af retten skiäligdt att han för samma knijfstingh eller skurande skall bötha till kongl. mt och cronan 2 rdlr effter manhelgebalckens 17 cap.

 

 

 

 

11. Skomakaren Germund Andersson (obekant var) har när han fordrat betalning för skor han gjort hos Sverker (Ingorsson) i Timmerhult nekats betalning eftersom denne hävdat att skomakaren stulit hans läder. Sverkers hustru skall ha sett lädret gömmas i byxorna. Eftersom bevis saknas åläggs Sverker att till nästa ting med vittnen styrka beskyllningen om stöld.

 

Germundh Anderson hafuer hitt till retten stembt Suerke i Timmerholt för begångit skällerij i det han beskylles av Suercke hafua stuhlit hans läder, och ner han fodrade betahlning för giort arbethe nembligen 11 par skoor färdige giorde, och 3 par till dee skorne som icke wore ferdige giorde, huilcket han honom icke betahla wille. Heremot at suara mötte föreskrifne Suercke och aldeles nekade sig honom för tiufuerij skiäldt hafua utan ner föreskrefne Germund fodrade betahlningen af honom, då suarade Suerke, ner du lägger mig fram det läder som du togh med digh i dine byxor, så skall iag betahla dig. Germund fast påstodh at Suercke detta beuijssa skulle eller och wara den samme som han honom beskyller före. Och efftersom Suercke fast påstår at Germund hafwer stulit hans läder, och dult j sine byxer, som Suerckes quinna sielf hafwer seedt uthj sin mans frånwaru i hennes eget huuss. Suercke kunde dhetta nu intet wijdare beuijssa, dy blef Suercke her af retten pålagdt at lysa Germundz föröfuade tiufuerij till nästa ting, och då gåås derom huad rätt är.

 

 

 

 

12. Engelbrekt Andersson, Per Olsson och Olof Björnsson i Övre Trätte har varit hos länsmannen Jöns Holst (i Övre Hoga ST) och beklagat sig över sin granne Simon (Andersson) i Övre Trätte för att denne vägrat återta två egna oxar från deras gemensamma hage och istället kallat dem tjuvar. Samma vittnade Jöns (Gullbrandsson) i Vräland att de på hemväg från länsmannen sagt till honom. Med hjälp av Måns (Mattsson) i Åsen och hans granne Olof i Åsen samt Anders (Gunnarsson) Böcker i (Västra) Röd LÅ hade de försökt få Simon att ta tillbaka sina djur. Denne menar att oxarna är förverkade eftersom det finns ett fredsvite på 2 par oxar sedan 1659 utfärdat av lagmannen Karl Pommerening.

Målet uppskjuts till nästa ting eftersom fler vittnen skall höras.

 

Länssmannen Jöens Holttz har instämbt Ingelbrecht Andersson, Peder Olufson och Oluf Biörnson uthj Öfuertretta i Langland sochn för det dee har waret hoss honom och klagat det dee hade intagit ett par oxar utur deras fälles eng i Öfuerträtta, som Siman der sammastedes tillhörde, huilcket Siman deröfuer skulle hafua förtrutitt och skiäldt dem at dee hans oxar hade stulet. Och wijdare hafua dee för länssmannen klagat at dee detta med tuenne witnen, som är Oluf och Månss i Åhssen bewijsa wille, som hördt hafua sådant, nembligen at Siman dem för tiufwar skieldt, wara passerat, det Pehr och Ingelbrecht den tijdh dee wore på sin hemvägh ifrån Jöens Holtz,  hoss Jöens i Wräland wijdare skola för honom bekändt, som Jöns i Wrälandh nu her för retten deras ord hoss honom passerade, framförde och effterhärmadhe, nembligen at Siman hade skiäldt dem för tiufuar, för det dee hade tagit ett par oxar uthur engien, och at Siman skolat sagdt till dem, at oxarna höra nu konungen till, huarföre han wijdare icke annamma wille, huilcka ordh Jöens i Wräland ehrböd sig wid högsta eed ner påkräfues at hålla och bestå, af bemälte Ingelbrecht och Pehr hördt hafua, som ofuanbemelt står. Detta föreskrefne Ingelbrecht och Pehr icke kunna beneka sig ju hafua warit hooss Jöens i Wrälandh och sådant bekändt, sampt derjämpte om detta klagat hoss lenssmannen Jöns Holtz som förbemelt är, så och bekände dee lijka som  berördt är sine ordh, så hoss lenssmannen som hoss Jöens uthj Wrälandh att hafua framfördt, och som Siman sine oxar icke hafwer welat emottaga och annamma, så hafua dee af lenssmannen Jöns Holtz begerdt, det han wille fölgia med dem och förlijka dem i denne saak, på det dee för sådant klammer och trätta måtte endtledigas, huilcket och effterkommit är af länssmannen, då han wid ankombsten till deras gårdh Öfuerträtte skickade effter 3:ne män, som war Oluf i Åhssen och Månss jbidem sampt Anders Böcker i Röedh som skulle see om oxarna (war) noget skadde, så ledde dee samma oxar uth för Simans döör, då bad han föreskrefne män, at dee skulle besyna bemälte oxar om dem noget manglade, efftersom Simon dem intet wille igentaga. Dertill suaradhe männerne, at oxarna intet skadde, så frågade lendtzmannen Siman om han icke wille taga igen sine oxar, dertill suarade Siman, han med samma oxar intet wille befatta, då befalte lenssmannen bönderne som der hoss honom stodo, at dee skulle kiöra oxarna bort uthj een haga, skadar dem noget hereffter så blifwer det Simans egen skuldh, huilcket dee och dett strax effterkommo, sedan gick länssmannen ifrån dem in till Biörn i Öfuer Trätta, och när han der een stund suttit hade, så kommo Ingelbrecht, Oluf och Pehr igen, och sade det Siman intet war nögder dermed utan badh dem  dee skulle föra oxarna der dee förr warit hade. Cronans befaldningzman jnlade för häradtzretten een lagmansdomb af förrige lagmannen welborne Carl Pommeringh uthgifuen på Bahuus lagmansting den 14 junij 1659, huaruthj sluutningen förmähles at den gambla afuundt och trätta Siman Andersson och Biörn Olufsson emellan warit hafuer angående några skiäldzord och andra jniurier, som parterne sin emellan många åhr bortåht föröfuat hafua, ty är emellan begge af lagmansrätten ett withe lagdt som således lyder, att huilcken som först hereffter med skiäldzord emot den andra afbryther, skall den brotzlige för sitt förseende 2 par oxar till kongl mt och cronan vthleggia och betahla, huilket withe cronahns befaldningzman förmehnte nu wara förbruthit effter käremåhlet och witnen, dee sigh hafua påberopat som för är förmält i det Simon dem för tiufuar hade vthskäldt, och altså lagmansdommen i detta fahl wara förbrutin, och såsom dee tuenne påberopade witnen af Ingelbret och Pehr nu för retten icke wara tillstädes, at witna det dee hördt förbemelte skälssord af Simon emot föreskrefne Ingelbrecht, Pehr och Oluf at wara passerat, dy kunde denne rätten denne gången vthj denne sack eij något wijst resoluera, huarföre är denne sack opskiuten till nästa tingh och witnen då at stemmas och comparera.

 

 

 

 

13. Jöns (Gullbrandsson) i Vräland stämmer Truls (Eriksson) i Näs LÅ för att denne vid föregående ting kallat Jöns ”een falskener” och påstått att han överträtt den nionde budordet, dvs. du skall icke ha begär till din nästas hus etc. Jöns kräver att Truls skall bevisa att han begått denna synd eller annars böta för förtal. Truls vägrar svara eftersom han stämts under julfriden och målet uppskjuts till nästa ting.

 

Jöns uthj Wrälandh hade her för häradtzrätten stämbt Truelss i Näss i Langland sochen boendes för det han uthj sin jnlaga haar skrifuit och på nestförledne ting låtit honom utropa för enn falskener. Item at han skulle hafua öfuerträtt det 9 buddordet j tijo Gudtz budh, at han skulle stådt effter Trulsis huuss och hemb. Huilket Jöens förmehnar Trulss honom aldrig skall öfuerbeuijssa at hafua med nogen handelsslijst eller suijk hans huuss och hemb efftertrachtat eller begärdt, och dersom Trulss i Nääs bemälte Jöns uthj Wrälandh sådant icke kan öfuerbeuijsa, då begerer Jöns at Truelss derföre måste plichta för sådant föröfuat skällerij och annat mehra effter manhelgebalcken 21 cap, ty ingen skall annan oährlig sack tilläggia utan han sådant lagligen kan bewijssa, med wijdare hans skrifftelige förseet innehöltt och förmählte. Her emot at suara mötte föreskrefne Truelss i Nääs för retten och heremot exciperade det han denne gången war olagligen stembd inom juhlefreden, och derföre förmehnte Jönses stembnemåhl lagligen kunna spilla, effter tingfarebalkens 9 cap, och kiöpebalckens 8 cap, huarföre blef denne sack till nästa tingh opskuten.

 

 

 

 

14. Pigan Olug Svensdotter i Lilla Härbjörneröd TE har efter sex veckor lämnat sin tjänst hos häradshövdingen. Denne kräver att hon genast återvänder eller i annat fall i skadestånd betalar honom utlovad årslön 4 rdlr. Pigan hävdar att hon måst lämna tjänsten på grund av sjukdom men tingsrätten dömer henne att antingen betala lönen eller återvända.

 

Häradtzhöfdingen har instämbt Olug Suen(nings)dotter (i källan står Oluf) i lille Herbiönnere i Tegneby sochn för det hon som een tiuf olagligen om nattetijdh gått af sin tienst, endock hon honom lagligen uthj hans tienst stadt hafuer och war han begerandes her på tinget at hon strax skulle förfoga sig uthj sin tienst hooss honom jgen, eller och gifua honom den wtfästade åhrsleego som war 4 rdlr han henne låfuat och tillsagdt hade wed den tijdh hon trädde uthj hans tienst, efftersom han henne fästepenningar derpå hadhe gifuit och herförutan i sex weckor warit uthj hans brödh, dy begerde han herutinan åtniuta justitiae befodran. Heremot at suara mötte bemälte Olug Suenssdotter och icke kunde beneka det hon hade gått af sin tienst men orsaken gaf hon före dett hon gick af sin tienst dett /wålte?/ hon war så siucklig, det hon eij kunde beuijssa.

Resolutio: Blef förbemelte quinfolck her af tingzretten pålagdt at hon skulle träda i sin stadde tienst, eller och gifua häradtzhöfdingen den löhn som han henne låfuat och tillsagdt hade, nembligen 4 rdlr effter lagen kiöpebalckens 21 cap. Actum ut supra.

 

 

 

 

15. Anders Gunnarsson Böcker i Västra Röd LÅ stämmer Lars Gullicksson i samma gård om lösningsrätten. Lars far Gullick (Persson) var äldste son, Anders far Gunnar (Persson)  mellanson och Germund Persson yngste son till bonden (Per Olsson) i Västra Röd. Vid tinget den 3/12 1666 hade svorenskrivaren Jörgen Larsson dömt så att yngste sonen Germund  på livstid skall få bebo och bruka sin arvslott 3 öresbol, men efter hans död skall hans barn låta Gunnars barn lösa till sig jorden.

Germund lever ännu. Anders Gunnarsson har blott sin fars arvslott 3 öresbol i bruk och vill lösa till sig jord av Lars Gullicksson som utöver sin fars lott 3 öb har 3 systerlotter om vardera 1½ öresbol i bruk. Lars, som inlett processen med att kalla Anders lögnare och för detta ”oliudh på tinget” fått böta 3 mark, yrkar på att få behålla sin andel intakt och visar faderns åtkomst till gården. Först har Gullick köpt en lott av sin syster Kerstin Persdotter enligt brev av lagmannen Hans Fransson (på Stenungsön). Sedan har Gullick löst en lott av en annan syster Gunilla Persdotter. Slutligen har han genom dom 1652 av svorenskrivaren Per Andersson (i Holm) fått brukningsrätt till systern Ingeborg Persdotters i Övre Trätte arvejord 1½ öresbol.

Tingsrätten finner det dock vara skäligt att Anders får större gårdsdel och tilldömer honom rätt att inlösa den lott som fastern Gunilla Persdotter ärvt. För att förhindra fortsatt osämja i gården uppsätts ett fredsvite om ett pax oxar värda 12 riksdaler mellan parterna.

 

Anders Böcker i Rödh hade incitterat och stämbt Lars ibidem för halfannan öhrisbohljordh /: Lars i Rödh skälde sin wederpart Anders ibidem för een lögnare, dy blef Lars sackfäldh för oliudh på tinget 3 mark :/ som han honom ifrånhåller, förmehnandes så wäll at komma till bruckz på een systerlåth på sin sahlig faders wegnar, som Lars i Rödh, som är af äldsta brodersohn Gulich, på tree systerlother uthj deras fällidz odelssgårdh Rödh. Elliest påstodh Anders, at aldenstund odellssgården Rödh är dömbd at wara till tuåå mandz sätter, som beuijstes medh een sexmannadomb, vthstedd af suorenskrifuaren Jöran Larsson den 3 decembris anno 1666, huilcken i slutningen förmählte, at när Germund Pehrson som är Anders och Lars farbroder är dödh, skall hans arfuingar af sine 3 öhrisbohl jord låta sig utlössa, eller och taga landskyldh af Gulich och Gunnars arfuingar, och dee 2 brodergrenar, een af  huar bruka dee 15 öhrisbohljordh i Rödh som deras gambla skijfftebref anno 1641 vthgifuit widare förmähler, deras odell uthj samma gård at wara, och samma jord kan icke med lagen tåhlas flere at boo der på, elliest boor dee huarannan till trengsell, som är emot lagen landzleijebalckens 1 cap., och som Lars är af äldre broderen Gulich, och hafuer först ärfft effter sin fader 3 öhrisbohl jord i Rödh och derförutan jnlöst 2:ne systerlåttar som är 3 öhrisbohljord, nock hafuer han een sexmannadomb för 1 ½ öhrisbohljord som och är een systerlått, tillhörandes Ingeborgh i Öfuerträtta, det han för åhrlig landskyldh brukar och besitter, samma domb daterat anno 1662 den 15 februarij på Oroust tingh uthj Herlöcke, så at det är 7 ½ öhrisbohliord som Lars besitter och brukar, och Anders deremot som är af millanbroderen och niuther intet mehr uthj bemälte Rödh till bruckz än 3 öhrisbohljord, om han icke med all rätta må få een systerlått af dee 3 systerlåtter som Lars hafuer till lössen och bruckz. Heremot at suara mötte föreskrefne Lars i Rödh i Langeland sochn och förmehnte blifua handhaffd wedh sine her uthj rätta inlagde dommar, bref och documenter effter de begge till sätteret dömbde ähre, och det så länge lagmansretten annorledes för rätt dömmer nembligen först ett kiöpebref på 1 ½ öhrisbohljordh som Larses fader Gulich hade kiöpt af sin syster Kijrstin, item ett panttebref af förrige lagmannen sahlig Hans Frantzen vthgifuit, huarutinan förmähltes at föreskrefne Larses fader Gulich hadhe pantat sig till 1 ½ öhrisbohljord af sin syster Gunnela Pedersdotter för 30 daler slette, nock een sexmannadomb af förrige suorenskrifuaren Peder Andersson utgifuen den 15 februarij anno 1652, huarutinnan honom tillkännes at brucka sin fasters Ingeborgz jord i Tretta nembligen 1 ½ öhrisbohljordh för leega och landskyldh med widare ordh och tahle parterne sin emellan passerade, blef her för häradtzrätten uthj denne jnstämbde saak afdömbt således.

RESOLUTIO: För dee laga här för rätta inlagde skääl skuld finner denne rätten billigdt at efftersåsom Anders i Rödh hafuer lagligen öfuertygat sin farbrodersohn Lars i bemälte Rödh, som är af elsta broderen Gulich, hafua 3 systerlåtter till bruckz bekommit i Rödh, som är mehra än honom borde i bemälte deras tillfallande odellssgården Rödh, huaremot Anders som är af millanbroderen Gunnar hafuer ingen systerlått till bruckz i Rödh, dy är föreskrefne Anders i Rödh beuilliat och samtyckt at han den ene systerlått skall infrelsa ifrån Lars som hans fader Gulich hadhe förpanttat  sig till af sin samsyster Gunnela Pedersdotter, dermed wara Anders förplichtat i rettan tijdh förskaffa  Larss i Rödh sin sahlig faders wthlånte penningar nembligen 30 daler slette, dermed fölgier Anders brucket nembligen 1 ½ örisbohljordh i bemälte Rödh wed nästkommande fardagh innewarandhe åhr 1669, vthan nogen motsägellse effter lagen odellssbalkens 7 cap, alldenstund Lars är förleden juuhl lagligen uthsagdh ifrån bemälte 1 ½ öhrisbohljord i föreskrefne Rödh. Parterne å begge  sijdor som bemält är begerade af rätten dem emellan ett withe läggias måtte det den ene den andra hereffter uthj ingen måtto skulle öfuerfahla, dy blef af retten sådant withe begge parter emellan satt nembligen 1 par gode skattgilde oxar om 12 rdlr skall den brotzlige för sitt förseende skuldh plichta till kongl mt och cronan.

 

 

 

 

16. Fogden Anders Larsson stämmer ”hoorkarlen” Anders Östensson i Stala TE för tre lägersmål: Först har han ”besoffwit” ogifta kvinnan Anna Påvelsdotter (okänt var) och dömts böta 18 riksdaler. Böterna är ej betalda. Sedan har han lägrat Maret Larsdotter i Torp TE och strax därefter Kerstin Olsdotter i Nötskär. De två sistnämnda var släkt i tredje led med varandra (vilket enligt Bibeln gränsade till andlig blodskam). När Anders fått veta vad som var på gång trolovade han sig med kvinna nr 2, Maret Larsdotter. Den tredje kvinnan,  Kerstin, hävdade att henne veterligt var Anders ej trolovad med Maret när hon själv blev lägrad.

Fogden kräver dom enligt Frederik II:s lag från 1582 om ”jungfrukränckare”, men tingsrätten väljer att följa drottning Kristinas straffordning från 1653 med höga böter som följd, 40 daler smt för Anders för det tredje lägersmålet, och 20 daler för Kerstin. Hennes far Olof (Andersson) i Nötskär går i borgen för böterna.

Anders far lagrättsmannen Östen (Rasmusson) i Stala TE synes livligt ha lagt sig i ärendet och dömdes böta 3 mark för sidovördnad av rätten och ”oliudh” på tinget.

 

Cronans befaldningzman Anders Larson hade stembt till heradtzrätten Anders Östensson i Stahle och Tägneby sochn för ett oskickeligit lefuerne han haar hållet, i så måtto: Först hafuer han besoffwit ett ogifft quinfolck Anna Påfuelssdotter, huarföre han af retten är worden tilldömbd at bötha för sigh och henne till cronan 18 rixdaler, dem han till datum intet hafuer betalt, sedan hafuer han besofuet ett annat quinfolck Marit Larssdotter i Torp af Tägneby sochn, och strax dereffter för det tredie lönska quinfolck Kerstin Ohlssdotter i Nödskeer besofuet, huilcke begge quinfock den Marit och sidste Kerstin äre i treddie leedh skylde med huarannan, och såsom han förnamb att desse quinfolck wara hafuende, så går han till och låter sigh fästa wid Marit Larssdotter, som war den mellomsta som han besoff. Heremot at suara mötte föreskrefne Anders Östenson och icke till denne hans grofwa beskyldning kunde neeka at wara sanfärdigt som han af befaldningzmannen war anklagat, begerdte ödmiukeligen at saken till det lindrigaste måtte modereras. Cronans befaldningzman fast påstod at han måtte plichta effter konungz Fredrichz den andens vtgifne förordning om jungfrukränckare anno 1582, dedh samma och norske kyrckieordinantzen confererar, huilcken befaldningzman sig och påberopadhe, som är för den första 18 rdlr, som honom tillförne äre pådömbde, och för den andra som är i slächtskaph med den sijdste, som han wille taga till echta, 40 daler smt, och effter som kåhnan hafuer vnskylt sig icke witterligit wara dedh han Marit Larssdotter besofuet hafde, den tijdh han kom i läger med henne, så wille befaldningzmannen her uthj hafua rettens sentenz och domb öfuer denne förbemälte Anders Östensons föröfuade lägersmåhl.

RESOLUTIO: för den begångne hoordombslast, som af ransakningen ehrfares och af hoorkarlen Anders Östenson sielf bekändt är skall han bötha för sin förseelse och begångne legersmåhl effter drottning Christina utgångne straffordning anno 1653 artik. 2, nembligen 40 daler smt, och kåhnan Kijrstin Olufzdotter 20 daler smt.

Oluf vthj Nödskier hafuer med handrächningh satt befaldningzmannen Anders Larsson 2 öhrisbohljord i pantt för dee bemälte hans dotters böther nembligen 20 daler sletta, som han sielf hafuer utj bruck i Nödskier, som han för Kerstin Olufzdotters begångne lägersmåhlss skuldh inför retten hafuer måst sauera, huilcka innestående sacköhren fadren Oluf låfuadhe till nestkommande pingesdag at betahla.

Östen i Stahla laugretzman, blef på detta ting sackfäldt till 3 mark silfermynt för oliudh och sijdewyrdningh emot retten.

 

 

 

 

17. Fogden har tillsammans med länsmannen Jöns Holst (i Övre Hoga ST) efter tinget i Kalseröd den 28/10 1667 upprättat ett avtal om förlikning mellan Östen Rasmusson i Stala TE och Engelbrekt (Nilsson) i Varekil. Förlikningen gällde gården Bua i Morlandadalen, som Östen upburit pengarna för men ej gett Engelbrekt och hans systrar deras del. Östen har sedan ej velat följa förlikningen utan talat nedsättande om det ingångna avtalet. För detta ber han nu om ursäkt och förskonas till två riksdalers böter, som skall tillfalla Mollösunds kyrka. Förlikningen ligger fast. Engelbrekts systrar Anna (Nilsdotter) i Varekil och Gro (Nilsdotter) i Skörtorp skall av Östen få ut sina andelar av pengarna från Bua. Sedan säljer Östen 3 ½ öresbol jord i Knöde på Tjörn som hans barn ärvt efter sin mor till Engelbrekt 2/3 och Anna 1/3.

 

Befaldningzmannen proponerade her för retten at Östen i Stahla och Ingelbrecht uthj Warkihl wed tinget den 28 october anno 1667 utj Kalseröd då Ingelbrecht utj Warkijhl hade instembt Östen i Stahle för några renttepenningar af den panttegården Bua i Mohrlandh sochn, som dee sin emellan omstridde, och såssom då samma gångh saken icke kunde slijtas för retten, så blefuo dee wthuijste till at liquidera sin emellan, då befallningzmannen medh lendtzmannen Jöns Holst och dennemän flere bemälte saak företogo i bästa måtton at componera, och bijläggia, som af inlagde deras förlijkelsse skrifft medh begges deras henders vnderskrifft her för retten beuijstes, huilcket uthj sielfua hufuudmehningen war som fölgier, at Östen i Stahle effter hållen liquidation är blefuin skyldigh till Ingellbrecht i Warkihl i renttepenningar af förbemälte Bua panttegård som uthj 9 åhrs tijdh der af är förfallen penningar nembligen 21 ½ daler 10 shilling slette, ner landskiölden af Knöde och dee läntte penningar som Östen kräfde belöpande till 9 daler smt, blifuer ifråndragne, och till Anna uthj Warkijhl blifwer Östen skyldigh räntta för Bua som han opborit hafuer, 3 daler 33 shilling, nock till Groa uthj Skiörtorp i lijka måtto i renttepenningar för Bua 3 daler 33 skilling. Wijdare kommo dhee, nembligen Ingelbrecht och Östen i snack med huarandra om 3 ½ öhrisbohljord i Knöde på Tiöhrn, som Östens barn tillkommer effter deras afgångne moder, at bemälte Östen Rassmusson då fuhlkommeligen afstodh och sålde samma jordh i Knöde till Ingebrecht uthj Warkijhl, dee 2:ne parter, och till Anna sammastedz den 3 part af samma jord öfuer alt för 28 rdlr, derom dee togo huarandre uthj händer och ett wänligiet köp dem emellan slutet wardt. Huilcken förlijkningzskrifft nu för rätten blef oplässen och approberat wed macht at stånda och huilcken af parterne som först heremot bryter skall bötha effter tingzfarebalckens 8 cap till sin wederpart 1 mark sölf och konungen 4 mark sölf, och lijkuäll hålla samma förlijkningh.

Befaldningzmannen fast påstodh at efftersom Östen nu her för retten af obetäncktsamma modhe hafuer skiäldt denne skrifft, som af honom och lendtzmannen Jöns Holst är giordt wara ett / bäncke-? / bref, han derföre måtte plichta effter tingfareb. 3 cap nembligen 8:ta örttoger och 13 mark sölf, effter som Östen siehtar dem at hafua giordt een falsk skrifft, huilcket han nu icke kunde beuijssa. Men alldenstundh nembden med flere jämpte Östen sielf hafua fullet befaldningzman och bediet honom om förlåtelsse, at han honom för et sådant hastigdt och förflugit ordh, som icke af nogen ond mehning skedde /: icke welle stå på det högsta, at komma honom uthj penningböther, dy är befaldningzmannens förmedelst Östens stohra ålder beweekt, och detta efftergifuit, medh så skiähl, at Östen dock till / pios usus ? / någet contribuerar, ty blef Östen denne hans förseelsse öfuerseet och förskont med 2 rdlr som han till Mölnezunds kyrckia betahla skall.

 

 

 

 

18. Helge (Jonsson) i Tyfta ST  kräver besked om hans hustru Helga Halvardsdotters arvejord i Övre Strand av Olof Engelbrektsson där och inlämnar en fordran på 20 riksdaler. Helgas far Halvard Börjesson i Övre Strand hade på dödsbädden sagt att om hon gav hans broder Engelbrekts barn 15 daler smt så hade hon lika stor andel i gården som de. Men Olof visar köpebrev upprättat av svorenskrivaren Per Andersson (i Västra Holm), vari framgår att han inlöst all odel i Övre Strand och Ängholmen från Helga och hennes systrar Ingeborg och Elin Halvardsdöttrar. Tingsrätten avvisar därför Helges krav på ytterligare betalning.

 

Helgie i Tyffta af Stahle sochn framkom her för heradtzretten och hade instämbdt Oluf Ingelbrechtson utj Öfuer Strandh af Tegneby sochn för nogen odelssjordh effter sin quinnas fadher Halfuor Börgesson i Strandh, så wäll som nogen anpart bemälte Halfuor Börgesson hadhe ågt i Engholmen, som war i penningar 20 rdlr. Wijdare sade Helga Halfuorsdotter, bemälte Helges hustru, at hennes fadher Halfwor i Strand då han låg siuk på sitt yttersta, skulle han hafua sagdt till henne, ner du gifuer min broder Ingelbrechtz barn 15 slette daler, då ästu effter min dödh lijka så dehlachtigh i Öfuer Strand gård som een af dem. Heremot at suara mötte föreskrefne Oluf  Ingelbrechtson i Strandh och inlade ett skiötebref af förrige sworenskrifuaren Peder Andersson medh lagrättet vnderskrifuit och förseglat, som uthj huffuudmehningen förmähler, att Helge i Tofftes hustru Helga Halfuordtzdotter och hennes systrar Ingeborg och Elin Halfuordtzdöttrar all deres jordh dee effter dheres fader förbemälte Halfuor arfueligen war tilfallen, bådhe uthj odelssjorden och sielfua gården Öfuer Strandh sampt den anpart uthj Engholmen, och derföre den minsta penningh medh dhen mästa som uthj deras kiöp komb, opbuhrit och annammat med mehra bemälte kiöpebref innehöltt och förmählte.

Resolutio: För ofuanbemälte inlagde klara documenter och skiähl skuldh, som her för rätten äre blefne oplässne, är förbemälte Oluf i Öfuerstrand för ofuan bemelte Helges quinnas giorde jnspråck skuld i Toffta, angående hennes förmehnte praetension i odelet i Öfuerstrand, effter sin fader wara arfueligen berättigat, nembligen den anparten i Engholmen och i sielfua odellssgården Öfuer Strandh aldelles frijkändh, effter der på hennes medh flere hennes samsyskons derpå gifuit bref af dommaren och lagrettet, och den som derwidh eij åtlyta will, då remiteras denne tuijst till lagmansrettens wijdare vthslagh, med huarannan at uthföra effter lagen odelssbalckens 5 cap.

 

 

 

 

19. Håkan Asmundsson i Mollesund stäms av häradshövdingen (Petter) Drakman för att han ej betalt sin skatt till Drakmans lön. Vidare kräver häradsskrivaren Ambjörn Andersson (Grotte) att Håkan skall betala ”hamnpengar” för 3 läster sill. Håkan kommer ej till tings och får böta för uteblivande.

 

Håkan Assmundsson i Möllesund instembdh af häradtzhöfdingen Drackman för innestående hans lön. Mötte icke förbemälte Håkan, eij heller låth lyssa sitt laga förfahl, ty blef han tilldömbd at bötha 1 mark sölf i stembnefald effter lagen tingf. balckens 9 cap.

Dito af heredtzskrifuaren Ambiörn Andersson jnstembd för han effter kongl hambneskråå innehåller honom hambnepenninga(r) för 3 läster sijll. Heremot at suara mötte icke föreskrefne Håkan Assmusson, eij heller lyste sitt laga förfall, dy hafuer retten tillkändt honom at plichta stembnefaldh 1 mark sölff effter lagen.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28