|
ANNO 1666 den 18 junij höltz herradztingh på Oroust uthj
den gårdh Hofwa, satt då uthj tingsrätten Petter Draghman herradzdommare öfwer
Oroust och Tiöhrn, Anders j Smäby, Jöns j Torssby, Östen j Stahle, Östen
j Herlöcke, laghrättzmän derssammastädhes, öfwerwarandhe
befallningzmannen Swän Andersson, länssmännen Jönss Holst och Hanss
Matson, och menige allmoge uthj Oroust fögderij.
1) Olof Rasmusson ( i Nedre Hoga) har tillpantat sig 5 öresbol
i Hogen i Myckleby socken av Nils Larsson i Hästlägg för 141 1/2 dlr. Därutöver
har Olof inlöst 8 penningbol i Hogen av Håkan Olsson i Kalseröd för 12 dlr.
Nillss Larsson hemma uthj Hestlegg j Möckleby sochen kom j
retta och bekändhe at Oluf Rassmusson, boendes j Hofwen j samma sochen,
hafwer jnlöst dedh pant förbemälte Nils hadhe j Hofwen af Helle Larson för
120 daler, som Nilses pantebref 1642 uthgifwet förmähler. End bekendhe sigh
nu förbemälte Nillss Larson, at Oluf Rassmuson hadhe betalt honom för
huussbyggningh och afmindelse 16 slette dahler, och ett tröijeklädhe för 4
dahler, och een rixdaler j brefpenningar, giör så tillsammans dedh Oluf
Rassmusson hafwer dee 5 öhresbooliordh j Howen j pant för 141 1/2 daler. Der
näst bekändhe Håkan Olson j Kalserödh at hafwa upboret af Oluff Rassmuson
tolff slette dahler, och derföre satt honom j pant otte penningzboohl jordh,
liggiandes j förbemälte gårdh Hofwen.
2) Allmogen åläggs att använda de mått- och viktenheter
som regeringen anvisat.
Läth befallningzmannen läsa Hans Excellentz herr
gouverneurens breff, at han för allmogen skall uplysa, at alle och eenhwar
skall bruka det mååhl och wickt som uthskickadt ähr och befallat effter
Kongl. befalningh.
3) Meddelas att nästa lagmansting hålls först till
vintern.
Läth befalningzmannen almogen wetta, at dedh blifwer inthet
lagmanstingh detta åhr eller j denne sommar, men af öfwerheeten opsatt till
winteren.
4) Lagmannen ålägger tingsrätten att hädanefter döma
efter drottning Kristinas straffordning av år 1653.
Bleff oplest een Kongl. förordningh, uthgifwen af drotning
Christina anno 1653, som elliest kallass een straffordhningh, och nu på
sidsthållet laghmanstingh befallat af laghmannen Hans Excellentz herr Claass
Stiernskiöldh, at dommarne j denne landzohrten skulle sigh j sådant som bemälte
strafordning omförmäller dereffter att dömma, och dee saaker som deruthj
finnes, aldeles sigh dhereffter at regulera och retta.
5) Landshövdingen erhåller tingsattest på, att en del
gamla skatteskulder avskrivits på grund av dödsfall och fattigdom.
Inladhe befallningzmannen herr gouverneurens Stakens bref,
daterat den 8 maij 1666, att effter Kongl. resolution ähr bewilliat at må
gifwas tingzwittner på någon gammal restantz, een deehl på adelens, een
deehl odells och crohnans, och dherpå jnlagt uthj retten richtige lengder,
som bleff upläst, och blef deremot dee resterandhe till förhöör
framkallat, men nogre äre dödhe och bårta från gårdarne uthj armodh, som
alt blef bewijst medh Jenss Holst länssman, Hanss Matzon, Anders j Smeby:
Anders j Giögesäther, edhsworne laghrettzmän, och blef herom een attest
vndher försegling här af tinget meddeelt.
6) Karin Jörgensdotter i Edsberg beklagar sig över att
hennes man Nils Jonsson för två år sedan rymt ifrån henne. Hon begär
tingsattest på det vitsord, som kyrkoherden i Myckleby utfärdat för henne,
och stämmer sin bortrymde man inför domkapitlet (för att få äktenskapet
upplöst (se
670211-5)).
Kom för rätten Karin Jörgenssdotter hemma uthj Issberg
uthj Mökleby sochen och klagadhe sigh, at hennes echta man Nillss Joonsson
rymbdhe ifrån henne tu åhr förledhen, efftersom han hadhe illa lefwat medh
henne, och bortsåldt hwadh dhee hadhe, och af ingen orsaak henne till ondha j
nogot at beskylla, huilket hon bewijste medh sine grannar Swän j Mökleby och
Olle Helleson j Hofwen. Item så gaf almogen henne nu af tinget ett gådt och
ehrligit skotzmåhl om hennes förhållande sedhan hennes man rymbde ifrån
henne tu åhr sedhan. Förbemälte Karen Jörgenssdåtter ladhe och jnn här för
tingzrätten hennes ehrlige skåtzmåhl och wittnesbördhz breff af hennes
soknepräst, som blef upläst och påskrefwet, och war hon här på
tingzwittne begärandes, och stämbde hon samma hennes bortrömbdhe man till
consistorium för biskoppen och dee höghlärdhe capitels herrar. Att således
på tinget ähr bewittnadt, det betygar wij medh wåhre signeter.
7) Grevens fogde Anders Larsson stämmer Anders (Torsson) i
Assmunderöd för förfallen skatt. Bonden lovar att betala inom 14 dagar.
Hans höggreffwelige Excellentz herr rixdrotzens fougde här
på Oroust hade stembt Anders på Assmunderödh j Tårp sochen för
jordbookens skatt och rättigheet af samma gårdh Assmunderödh. Mötte her
emot för retten bemelte Anders j Assmunderödh, och tillstodh sigh skylldigh
wara på samma gårds rättigheet för förledhen åhr 16 daler och
lefwereradhe dher på nu 3 daler 8 skilling, resten förplichtadhe han sigh at
betala jnnan 14 dagar eller lijdha uthwerdering af hanss boo effter lagen köpebalkens
3 capitel, kan han icke betala då rette sigh effter lagen landsleijebalkens 1
capitel.
8) Förre länsmannen i Lane härad, Didrik Käll, stämmer
Björn Rasmussons änka Maret på Skaftö för skatteskuld om 12 rdlr från år
1644 för gården Munkeby i Dragsmarks sn. Änkan nekar sig ha kännedom om
denna skuld varför länsmannen begär uppskov med målet för att bevisa sin
fordran.
Dirick Käll, förigh länssman j Lane skiperij uthj Wijken,
hafwer stämbt och uthj rätta fordrat den enkia Marette, sahlig Biörn
Rassmusons på Skafftöö boendes, för skatt af dhen gårdh Munckeby uthj
Dragxmarks sochen, sedhan anno 1644 12 rixdaler. Häremot mötte samma enckia
och swaradhe, hon wijste inthedt at wara skyldigh föreskreffne Diderich. Item
så ähr dedh och 22 åhr förleden sedhan hon een sådan skatt skulle blefwet
skyldigh. Förbemelte Diderich hadhe nu ingen bewijss der på at frambleggia
sin fordringh så at wara, som kung Christians den fierdhe recess förmähler,
om restantzer hooss böndherne, huruledes dhertill tinge skall lysas och
fordras vthj tijdh. Men förbemelte Diderich begäradhe opskoff j denne saak
till nästa tingh at föra bewijss dherpå.
9) Björn (Olsson) i (Övre) Trätte, som saknar äkta bröstarvingar,
begär att få ättleda sin frilloson Olof Björnsson som sin arvinge. Begäran
avslås eftersom Björns laga arvingar ej är närvarande och samtycker.
Komb uthj rätta Biörn j Trätte uthj Langlandh sochen och
hadhe medh sigh sin frillosohn Olle Biörnson, och begeradhe at etledha honom
till sin arfwingh, ty han hadhe elliest ingen lijfzarfwinge, och såsom hans
nesta arfwingar war icke tilstädhes och detta sambtyckte, kundhe hans begeran
nu icke tilstädias wijdare än lagen säger.
10) Anders i Hogen i Röra sn har avtalat med Gunnar
(Gunnarsson) i Björfjäll att mot 60 dlr i övertag avstå gården till
honom. Gårdsägaren Hans (Engelbrektsson) i Hälle i Högås sn har godkänt
överlåtelsen, men eftersom Anders hustru (Agnes) vägrat att flytta har
transaktionen omintetgjorts. Anders åläggs därmed att återbetala det förskott
om 11 1/2 dlr som han mottagit av Gunnar. Dessutom har Anders varit
”obeskedlig” inför sittande rätt och döms att böta 1 mk för ”oljud
på tinget”.
Anders j Hofwen war uthj rätta emot Hanss j Helle af Höghåhs
sochen j Wijken och Gunnar j Biörnfieldh, och war förbemelte Andhers
obeskedellgh j sin taale för rätten och lögnadhe sin wedherparth, skall
derföre bötha 1 mark sölff för oliudh för retten emot sin wederparth.
Hanns j Helle hadhe stembt förbemelte sin landbondhe Anders j Hofwen j Röör
sochen för hanss olagligh bruk. Här emot swaradhe förbemelte Andhers och
hanss hustru Agnis, och frambkalladhe dhee Gunnar j Biörfieldh, och war det
deras ordh detta, att Andhers bleff förlijkt medh Gunnar förledhen åhr, at
gifwa Anders sextijo daler silfwermynt j afmindelse för hans bruk på Hofwen,
dher på lefwereradhe Gunnar Andhers 24 daler, och fölgdes dhee begge åth
till Hanss j Hellde, som gården äger, och Gunnar feste så gårdhen af Hans,
der dhee kommo heemb igen, då wille icke Andherses hustru sambtyckia den förlijkningh,
så måtte Hanss j Helle gifwa Gunnar sin taga igen, och Anders gaf Gunnar
igen 12 1/2 daler af dee 24 daler han upbaar, rester 11 1/2 daler, och kundhe
dhee icke förlijkas herom, men begeradhe widh domb at åthskillias. Resolutio:
Ty resoluerades denne saak, at Anders må niuta den gårdh Howen han först af
Hanss j Helle fäst hafwer, som förledet tingh bewijst ähr, och så länge
han den sielf förmåhr at bruka och den icke missbrukar, som lagen
landzleijebalkens 1 capitel förbiudher, men gifwer sin hussbondhe sin åhrlig
rettigheet och skatt till cronan uthj rättan tijdh, när han det icke giör
och sådhant wardher bewijst, då mister Andhers gårdhen som lagen förmäler
landsleijebalkens 1 capitel, och skall Andhers gifwa Gunnar j Biörfieldh dee
11 1/2 daler igen han upbaar af honom på dhen förlijkningh dhee giordhe om
den afmindelse för Howen, och dhet innan 14 dagar, eller och lijdha uthwärderfngh
af sitt boo effter som lagen köpebalkens 3 capitel.
11) Anders i Hogen (i Röra sn ?) åläggs att betala den
rest om 8 dlr 1 mk, som hans son Lars Andersson fordrar enligt skiftebrev av
den 8/4 1659 efter sin moder.
Larss Anderson komb uthj rätta emot sin fadher Andhers j
Howen och ladhe framb ett skifftebref effter hans modher, uthgifwet den 8
aprilis anno 1659, där ähr honom tillagt 11 daler 1 mark, som fadhren honom
skyldigh ähr som Andhers bekändhe, dher på hafwer Larss bekommet 2 daler
och een karpuss för 1 daler. Dherpå hafwer Larss ännu till rest hooss sin
fadher nembligen 8 daler 1 mark, dhem skall Anderss betala till sin sohn Larss
Anderson jnnan 14 dagar eller vthsökias widh vthwerderingh af Anderses boo
effter lagen köpebalkens 3 capitel.
12) Olof Olsson i Kärreberg stämmer Olof Reersson (Green)
till Rossö om föregående års arrende av Kärreberg. Olof Olsson har
tidigare brukat gårdsdel i Svanvik i Stala sn (se 640216-11). Svaranden företräds
av sin son Reer Olsson (Green). Olof Olsson döms att böta 1 mk för att han
inför rätten kallat Reer en lögnare samt anmodas att till nästa ting
bevisa sin fordran.
Wälborne Oluf Reorsson till Råssöhn war stembt af Olle
Olson medh Hans Excellentz herr gouverneurens citation, för dedh bruk Olle
Olson hadhe förledhen åhr på Olle Reorsons gårdh Tierrebergh. Här emot
ladhe welborne Oluf Reorsons sohn Reor j retta hans fadhers skrifft till swar
emot Olle Olson, och beropar han sigh på een rächningh och förlijkning dem
emellan är giort, som han och uthj rätta ladhe, daterat Rossöhn den 2
februarij anno 1666 undher twänne mänss hendher, som Jönss Hålst och nu här
för rätten bekendhe och bestodh, deruthj förmähles, att Olle Olson blifwer
welborne Oluf Reorson skyldigh 11 1/2 rixdaler. Och bekände Oluf Olufssonn,
at han inge tagepenningar gaff welborne Oluf Reorsson, då han inkomb på
tredie parten uthj Tierrebergh, men för nogon rentepenningar, som han skulle
betahla, som wälborne Oluf Reorsons sohn nu här för rätten sadhe bemelte
Oluff Olufson låfwadhe welborne Oluf Reorsson. Och såsom bemelte Oluf
Olufson giordhe sigh onyttigh emot sin hussbondhe welborne Oluf Reorsson, behölt
han icke bruket lenger på Tierrebergh. Jenss Holst lenssman bekendhe nu her för
retten, at welborne Oluf Reorson låfwadhe då han giordhe rächningh medh
Olle Olson, att huadh han kundhe bewijsa sigh hafwa bygt på gårdhen
Tierrebergh, wille han betala och kårta j det Oluf Olufson ähr wordet honom
skyldigh j föreskrefne rächningh. Och som Oluf Olufsson hadhe nu j sin taale
om Swanwigz brukz han för hadhe, som hans stemningh doch inthet omförmäler,
jtem så hadhe man icke här dhen laghmansdomb det ähr giort om den saak,
jcke häller hadhe Oluff Olufson någon bewijss på denne hans stemnemåhl. Ty
ähr denne saak opsatt till nästa tingh. Förbemelte Oluff Olufson war för
mycket talande emot welborne Oluf Reorsons sohn, och lögnade honom för
retten medh hanss obeskedlige ordh, ty påladhe rätten honom at bötha 1 mark
sölff till Kongl. M:t och cronan.
13) Olof Tollessons arvingar stämmer Olof Kristoffersson i
Mollösund om panterätt i 6 öresbol i Hjälmvik. Svaranden meddelar laga förfall
genom Truls (Jonsson) i (Nedre) Strand.
Sahlig Oluf Tollesons arfwingar stembt Oluf Christofferson,
nu boendhes j Möllesundh, för sex öhresbool jordh dhee förmenar dem uthj
Hielmbwijk at äga, som bemelte Olle fölger såsom pant. Her emot at swara
giordhe Trulss j Strandh Oluf Christoffersons vndskyldningh och laga förfall,
hwarföre blef denne saak opsatt till näste tingh.
14) Simon (Larsson) i Bössekärr under Blibräcka åläggs
att betala 10 dlr och 2 tunnor korn såsom underhåll åt det oäkta barn han
avlat med Börta Nilsdotter (se 660205-3).
Simon j Bossekierr på Blijbreche mark war uthj retta
stembdh, som framkomb, då blef bewijst medh protocollet, at på förledhen
tingh blef han dömbdh till at bötha 80 daler sölfwermynt, för Börta
Nilssdåtter han besåff och afladhe barn medh, och han hafwer sin echta
hustru, och samma qwinfolk medh dheras lille barn trenger till födha, som
hennes fadher och stiffmodher klagade her för rätten, at dee hafwa barnet
hoos sigh, och qwinfolket måtte uth och tiena sigh födha, och förmeente att
förbemälte Simon bordhe stå henne till retta medh penningar eller werdh, för
den
wahnähra hon giordhe henne j sin fadhers huuss och brödh.
Ty blef förbemälte Simon tildömbd at gifwa förbemelte qwinfolk till sigh
och derass lille barns födha 10 daler och 2 tunnor miöhl eller korn effter
lagen.
15) Simon (Sören Andersson Lätt ?) i Mölneby har ålagts
att värja sig med ed att han ej handlat med den fredlöse mannen Konrad
Olsson (se 660205-6). Svaranden anmodar åklagaren att förete bättre bevis
än en lös beskyllning i ett brev, skrivit av en som ej kan skriva. Tingsrätten
frikänner den åtalade.
Efftersom på förledne tingh blef upsatt den säak medh Swän
uthj Mölneby för 4 alnar klädhe, han war stembdh före af crohnans
befallningzman, och saak honom gafz at hafwa kööpslagat dedh af een fredhlöössman
Conradh widh nampn, som han uthj ett bref skulle hafwa skrifwit Jönss Hålst
till, daterat Haldhen den 21 nouember anno 1663. Häremot mötte Simon och högeligh
häremot nekadhe sigh icke hafua bekommit något klädhe af bemälte Conradh,
och sadhe Conradh ähr hanss afwindzman och liuger på honom, ehuruwähl j
nestförledet tingh blef inskrefwet j protocollet, at Simon beropte sigh på
bewijss, så meente han nu at dedh bref Conradh hijt sendhe, kundhe han icke
sielf skrifwa, och wore dedh icke nogh, at han som een fredhlöössman låter
skrifwa något, uthan bätter bewijss som han förskrefne Simon kundhe
straffas före, huilket tingzrätten och nu för rätt ehrachtadt, så at
Simon ähr kiendt frij i denne saak.
16) Olof Mickelssons (i Hårleby) hustru Karin Tollesdotter
stämmer Håkan Olsson i Kalseröd om odelsjorden i den gårdsdel han brukar.
Först klarlägges att Tolle (Eriksson) i Kalseröd med sin hustru ägt 8 öresbol
därstädes samt 2 1/2 öresbol i Hogen i Myckleby sn. Arvskifte efter makarna
har hållits år 1660, då jorden skiftats mellan deras 10 barn, tre söner
och sju döttrar. Systerlotten har uträknats till 9 1/2 penningbol. Sönerna
och de tre äldre döttrarna har fått sin jord i Kalseröd, medan de fyra
yngre döttrarna, däribland käranden, tillskiftats sin jord i Hogen. Käranden
är missnöjd med sin jordlott i Hogen och vill ej bo där. Hennes äldste
broder, Erik Tollesson, har ensam brukat arvegården i Kalseröd. Efter hans död
har hans änka (Sigrid) gift om sig med Håkan Olsson, som nu förestår samma
gård. Käranden hävdar att hon måste anses ha företräde till sin faders
odelsjord före Håkan Olsson och hans hustru, som båda kommit till gården
genom gifte. Håkan genmäler, att odelsjorden i första hand bör tillkomma
hans omyndiga styvbarn, nämligen avlidne Erik Tollessons barn. Tingsrätten
beslutar att Karin skall inrymmas på Kalseröds gård med en ko och 2 får
under innevarande år och tills dess att hon kan beviljas lösa odelsjorden
eller anvisas ett torp under gården (se 670619-14).
Komb j retta Olle Mickelsons hustru Maren (!) Tållesdåtter,
och hadhe stembt hennes sahlig brodher Erick Tollesons hustru och hennes
gifftingzman Håkan j Kalsserödh, som brukar dheras odellziordh j Kalsserödh
åtta öhresbool jordh, som hennes fadher åtte och brukte, och meente sigh
nermer dher at boo end fremmadh. Härtill swaradhe nu förbemelte Håkan j
Kalsserödh, sampt förskreffne Karins brodher Simon Tålleson, att der ähr wäl
giort skiffte effter deras fadher Tålle, deruthj ähr derj tree bröder,
sahlig Erickes barn, som nu medh deras modher een gifftingzhustru boor på
odelet j Kalsserödh medh een gifftingzmann, denne Håkan nu stembd ähr, dernäst
dhen brodhersohn, och denne brodher Simon Tålleson, och tree deras äldste
systrar ähr bytt deras jordh at hafwa j Kalsserödh, hwar systerlått 9 1/2
penningzbooljordh, och fyra andra systrar ähr skifft deras jordh j een gårdh
Hofwen, som deras föräldrar och åckte dher, 2 1/2 öhresbool jordh, dher
hafwer förskrefne Karin sin lått 9 1/2 penningzbool iordh, och dher emot
dhee tree andre systrar inskifft ähr, ähr hon äldst och rådher sätheret,
men hon will inthedt, men änteligen at hafwa sin jordh j Kalsserödh, och
hadhe dhee ett pergamentzbreff på samma dheras jorder, huilket på förledet
tingh blef icke för fullo acktadt, efftersom det war icke förseglat, doch söskonnen
och arfwingarne till föreshrefne jordher wore alle tillfridz medh dedh
skiffte uthan denne Karin och dedh är nu sex åhr sedhan dedh skiffte skedde.
Förbemelte Karin beklagade sigh som och bewijseligit fanns, at hon ähr
huusswildh, och sadhe det ähr huussmandzplatzer j Kalsserödz marck som
fremmadt besitter, och förmeente hon at wara nermer der at boo, effter hennes
fadher åkte odell dher uthj gårdhen, ty hon sadhe icke at kunna boo på
Hofwen, som henne uthj lått ähr tilskifft, och såsom förbemelte Karins
sahlig broders hustru medh hanss döttrar någre pigobarn, och hennes
gifftingzman boor på Kalsserödh, och föreskrefne Karin som född ähr på
dedh odell, huilket ähr huusswildh, och nu så till åhrs eij kan dömma någon
från sitt bruk och få henne, så finner tingzrätten för skähligit, att Håkan
uthj Kalsserödh och hanss hustru, som begge ähre fremmande folk till dedh
odell, och allenast medh Karins broors döttrar sigh dher innehåller, skola förunna
förskrefne Karin huusswarelsse på Kalsserödh, och ängh at slå grääss på
till een koo och 2 stycken fåår, och dedh allena uthj detta åhr. I medler
tijdh kan Karin sökia sin rätt om hon kan få sin arfwelått j Kalsserödh
eller boligh på Kalsserödz ägor. Män icke må Karin medh mycken fää och
booskaap jnfara på Kalserödz ägendomb, dem till skadha på dheras gräässbethe,
som skattar för gårdhen.
17) Rasmus (Toresson) i Häröd i Myckleby sn, som i många
år varit kyrkvärd, har förskingrat kyrkans medel. Hans hustru berättar inför
tingsrätten, att de blivit fattiga under den senaste ofreden och ej förmår
betala kyrkan de pengar som de lånat ur dess kassa. Målet uppskjuts intill
dess kyrkans fordran och Rasmus’ fattigdom bevisas.
I rätta komb Rassmus hustru j Herrödh uthj Möchleby
sochen, och sade at hennes man ähr gammal och kan icke komma till tingh, och
frambladhe hon ett bref af hennes sochnepräst, hederligh och wällärde herr
Andhers uthj Möckleby. Han skrifwer at föreskrefne Rassmus hafwer j många
åhr warrit kyrckiewerdh till Mögleby kyrkia, och nu sidste rächning höltz,
blef han kyrckian een stor summa penningar skyldigh för kyrckians rättigheet
han hafwer upboret, och klagadhe sigh at han ähr blefwen fattigh uthj desse förledne
krigzåhren, och förmåår icke at betala dhen geldh han ähr blefwen
skyldigh till kyrkian, och begäradhe ett tingzwittne beskrefwet om hanss oförmögenheet.
Men efftersom icke bewijses, huru mycket föreskrefne Rassmus ähr blefwen
skylldigh till kyrkian, och han nu och hanss hustru lefwer, och eij bewijses
dheras oförmögenheet, uthan allena medh prästens breff, eij heller hwadh
dee äger at betahla denne geldh medh, häller om dhee ähre andre skyldige.
Ty vndherståår sigh icke tingzrätten, nogot tingzwitne annorledes härom
uthgifwa, än här föreshrifwit ståår.
18) En röd ko, tillhörig Hans Mattsson i Henån, har
skadats av en oxe, som ägs av Olof (Rasmusson ?) i Hogen i Myckleby sn. Olof
lovar att ersätta Hans med 2 1/2 dlr och ett parti husspik.
Hanss Matzon på Heenåå hadhe stembt Olle uthj Hofwe(n) j
Mökleby sochen, för een oxe Olle åtte, och fick wahna till een röö koo
Hanss åkte och giorde dhen stoor skadha. Olle mötte och blef förlijkt medh
Hans, at qwitta een dahler Hanss war honom skyldigh på något arbethe, och
dertill gifwa Hanss 1 rixdaler, och een gångh huss spijk, dermedh wore dhee förlijkte.
19) (Lagrättsmannen) Anders Nilsson (i Göksäter) stämmer
sin hustru Cecilia Larsdotters farbror Börje (Tollesson) i (Västra) Brattås
om innestående arv efter hennes fader. Börje lovar att ersätta henne och
hennes syskon med 14 dlr.
Anders Nilson och hanss hustru Sidsella Larsdåtter på
hennes egen och hennes twänne yngre syskons wägnar, hadhe stembt hennes
fahrbrodher Börge uthj Brattåhs j Rööre sochen, för arff och odell dhee förmeente
dem medh honom uthj förbemelte Brattåhs att äga. Häremot för rätten at
swara mötte förbemelte Börge och ladhe framb sitt affkallzbreff och domb,
at han ähr frijkändh aff förrige dommare Pedher Anderssonn 1660. Deremot
vnderstodh sigh tingzrätten icke at dömma men blef remitterat till sitt rätta
forum. Doch omsijder blefwe dee förlijkte, så at förbemelte Börge lofwadhe
at gifwa förbemälte sine brodersbarn fiorton dahler sölfwermynt. Dermedh
sambtyckte dhee deras fahrbrodher Börge j Brattåhs sitt affkaldh för deras
fadhersarff, doch förmeente sigh fritt för deras fadhers odellziordh j Bratåhs
at inlösa, om dhem lyster.
20) Ivar Mattsson i Leby stämmer sin gårdbo Per (Persson)
för att denne tagit några ekstockar, som flutit från Ivars kvarn ner till
Pers kvarn. Ivar har därefter brutit upp Pers kvarndörr och hämtat hem sina
stockar, som Per tagit i beslag för att de skadat hans vattenrännor.
Parterna förliks och inga böter utdöms. Dessutom uppsätts ett fredsvite om
ett par oxar.
Iffwar Mattzon j Leby komb uthj rätta och hadhe stämbt
hanss granne Pedher j Leby, huilken och mötte för rätten. Då hadhe dhee at
träta om een gammall qwarn, som Iffwar åkte, och någre gambla ekestockar
dom derifrån och till Pedhers qwarn der nedhanföre wohre flötte medh watnet.
Så togh bemälte Pedher stockarne in uthj sitt qwarnhuuss. Bemälte Ifwar
bewijste medh sine grannar Erick j Koltwedh och Legh uthj Gröfwe, att dhee
gick medh honom till Pedhers qwarn, och dören war stengt innantill medh een
gammall ståckändha, dhen stötte Ifwar ifrån medh sitt öxeskafft, som han
stack emellan wäggestockarne, och dee gick inn uthj qwarnhuset, der lågh siu
stycken stockar eller kubbar, nogre wore afhuggne. Bemälte Pedher uthj sin
jnlaga förmälte, att samma ståckar flööt nedher, och fläckte hanss
qwarnrennor, derföre togh han dhem inn uthj qwarnen, och klagadhe sigh at han
fan sin qwarndöör upslagen, liggiandes på marken och lååsen ifrån
bruttne. Och förmeente at den öffwerste qwarnstödh hafwer waret brukt till
dhen halfwa gårdh som Iffwar nu brukar, uthj 30 åhr, och ähr bettre än
dhen nedre qwarnstödh, som till Peders halfwe gårdh ligger, och wille nu så
länge hafwa den öffre qwarnstödh, och som tingzretten nu icke kundhe skähligh
ehrachta här j denne saak nogon synnerligh skadha at wara giort, och parterne
icke annorledhes medh ordh eller gerningar hwarannan at hafwa begägnadt, så
crohnan heruthj inga saaköhre kan tillfalla, derföre kan bemälte Ifwar taga
sine qwarnhuuss ståckar igen der han finner dhem, wore nogon af dem affhuggen
aff Pedher och hanss folck, skall Pedher gifwa andre j stället igen. Och
widhtogo nu Pedher och förbemälte Ifwar, och sielfwe wore begärandes, at
huilken först af dem bryter moot den andre, medh klammer eller orätt, skall
böta till Kongl. M:t ett paar oxar, derpå togo dhee hwarandra j hendher.
21) Länsmannen Jöns Holst stämmer Anders (Markusson) i
Backa i Morlanda sn för skuldfordran, men denne kommer ej till tings och döms
att böta 1 mk.
Jönss Hålst länssman hadhe stembt Andhers j Back(a) j
Morlandh sochen för penningar. Hanss Matzon witnadhe, at bemelte Andhers war
lagligh stembdh och icke mötte, dy skall han bötha 1 mark sölff uthj
stemnefall.
22) Halvard Mårtensson i Stocken är stämd av Maret i Hårleby
men kommer ej till tings och döms att böta 1 mk.
Marett j Holleby hadhe och stembt Halfwor Mårtenson widh Ståcken
j Morlandh sochen, som länssmannen bekändhe, huilken eij mötte, han skall bötha
1 mark sölff till sitt herrskaap.
23) Kyrkvärden Gunnar (Nilsson) i Berg i Röra sn tillkännager,
att åskan slagit ner i Röra kyrkas klocktorn och begär att få hugga en ek
i kyrkans skog för att reparera skadan.
Gunnar j Bärgh kyrckewerd till Röör kiörkia, läth gifwa
tillkänna och bewijste medh socknefolken j Röör sochen, att tordönn ähr
nedherslagen j Röör kyrckia eller klocketorn och giort skadhe, och wardt begärande
at få hugga een eek uthj kyrckians skogh till hielp, at giöra tornet färdigt
medh igen.
|
