|
Enligt mål nr 15 pågick detta ting i två dagar.
Anno 1665 den 12 januarij höltz allmenne tingh på Tiöhrn
j den gårdh Heggewaldh, öfwerwarandes chronones befallningzman, ehreborne,
achtadt och wälbetrodde Swän Andersson, medh härassdomaren Petter Draghman,
medh sex edsworne laghrättzmänn och crononess lenssman därsammastädess,
benämbdh Hanss Rassmusson, medh meninge allmogen, som då tillstädess war.
1) Meddelas kunglig förordning av år 1664 angående gästabud,
begravningar, barndop, trolovningar och klädedräkter.
Samma dagh bleff vpl:set Kongl. M:t nådigeste vthgångne
resolution de dato Stockholm den 5 octobris 1664, öfwer åthskillige
excessers och ordningars affskaffande, nembligen om gästebodh, begrafningar,
barndoph, trolåfningar sampt klädedrächter.
2) Landshövdingen Harald Stake påminner allmogen om att
erlägga den skeppshjälp, 2 dlr av varje helgård, som utlovats vid 1664 års
riksdag.
Ähr wpläst Hans Excellentz herr gouverneurens wälborne
herr Harall Stakes ankomne order till befallningzmannen wälbetrodde Swän
Andersson, sub dato Öijerödh den 3 januarij 1665, af innehåldh, at allmogen
öfwer Oroust och Tiöhrn skola wara tillförtenckte at vthgifwa den vthlåfwade
skepzhielpen, som på nästwijkne rijkzdagh 1664 ähr af rijkssens ständer
beslutet, nembligen 2 daler sölffwermynt af hwar heel skatte- och crohnegårdh,
och af frelse- der emot halfparten, doch som bemälte skatt är vthlåfwat,
skall allenast halfparten deraf i innewarande åhr anno 1665 änteligen innan
nästkommande kynderssmässo bemälte skeppzhielp wara infordrat, medh mehra
samma skrifwelse innehåller och förmähler.
3) Grevens fogde Anders Larsson kungör en restlängd på
innestående månadsskatt.
Hanss höggreflige Excellentz herr rixdråtzens fulmechtige
och fougde på Oroust wälbetrodde Anderss Larsson, läth för rätten vpläsa
een restanslängdh på den innestående månadzskatten.
4) Asmund i Bö anmodas att betala resterande månadsskatt,
3 rdlr.
Assmundh j Böee blef tilltahlt för 3 rixdaler som han medh
inneståår på den vthstående månadzskatten, som böör den att betahla
till Hanss höggreflige Excellentz herr rixdråtzens fougde och fullmechtige wälbetrodde
Anderss Larsson at betala.
5) Vidare inlämnas restlängd på jordeboksskatt och taga.
Item restantzen på jordeboken och tagan blef och widh samma
tijd uthi rätta af bemälte Anderss Larson insinuerat.
6) Per Måneskiöld stämmer Per Krabbe om dennes köp eller
tillpantning av Åkerviks gård (se 641212-14). Lagrättsmannen Bryngel
(Nilsson) i Åseby vittnar, att Per Krabbe rest till Sverige innan tinget
lysts och därmed har laga förfall. Efter begäran av Per Måneskiöld
beslutar tingsrätten, att arvskifte efter avlidna Boel Måneskiöld skall förrättas
den 13 februari nästkommande.
Wälborne Päder Månskiöldh war här j dagh för rätten,
och högeligen sigh öfwer wälborne Päder Krabbe till Ohlssnääss beswärade,
anbelangande den twist som dem emellan ståår om Åkerwigs gårdh, antingen
dedh skulle wara et fulkombliget laga kiöph eller pant, sampt förundrar sigh
bemälte Päder Måhnsköldh, at han wäl wiste at på nästförledet tingh
som j dagh ähr, skulle begge parterne comparera för rätta och afwachta domb
j denne saak. Därtill swarade laugrettzmannen Brynell j Åsseby och sadhe, at
bemälte, wälborne Päder Krabbe till Olssnääss war allareda till Swärgie
förrest för än han wiste at något tingh så hastigt j juhlehelgedagarna
skulle blifwa, såsom och war bortreest her ifrån landet för än tinget blef
lyst, och protesterade wälbendmbdh Pär Månsköldh häremot på expenser,
hinder och omkostnadh. Men doch till öfwerflödh wardt bemälte Pär Månskiöldh
här j dagh af rätten begiärandess, att dedh på en wiss dagh och termijn
kunde blifwa hållet arfweshifte effter sahlig wälborne fru Boell Pärssdåtter,
som för detta haar posiderat Åkerwijkz gårdh, nembligen så wijda
odelzjorden kunde angå, både j löst och fast, honom och hanss medharfwingar
emellan att quetuera, alldeless bådhe för ätt och slächt effter Nories
lagh. Hwarföre ähr resolverat, att skifftet skall skee på den 13 februarij
nästkommane, då cronanss befalningzman wälbetrodd Swen Anderson medh häradzdomaren
Petter Dragman och laurätten skola sigh på åfwan berörde tijdh att inställa
på Aggerwijkz gårdh och dermedh komma till een endskaph och godh sluth,
effter såsom wälborne Päder Månskiöld ju förr ju heller, kunde bådhe
crohnones rättigheeter iempte andre creditorer som en rett witterligh giäldh
at afbetala och contentera.
7 ) Börje (Olsson ”junker”) i Valsäng resterar med två
års skatt till Marareta Hvitfeldt för samma gård. Fogden till Sundsby gods
menar att Börje förbrutit sin taga på gården , i synnerhet som han
dessutom olagligen bortsäljer hö . Börje klagar över att kronans skatter först
har måst betalas, men lovar att betala sin skuld till Margareta Hvitfeldt
innan kyndelsmässan ( 2 februari).
Wälachtatt Christen Erichsson wälbenämbdh fruu Margreta
Hwijtfeldtz fullmechtige och fougde här på Tiöhrn , som f ör rätten hadhe
instämbdh Börje j Hwalssengh , och honom tilltalte f ör 2 åhrss jnnestående
skatter och rättigheter till bemälte fruu, nembligen för anno 1663 och
1664, och förmente han f ör sådane motwilligheet och olydna skull emot sin
hussbonde borde hafwa förbrutet sin fäste och taga, landsleijebalken 1
capitel. För det andra tilltahlte honom för en hop höö som han sällier
ifrån gårdhen Hwalzengh, hwilket ochså ähr emot lagen, landsleijebalken 11
capitel. Här emot at swara mötte bemälte Börje j Hwalzengh och därtill
swarade, han kunde icke yda så månge skatter och vthlagor förmedelst dhe månge
extraordinarie uthskylder som åhrligen böör vthgifwass till Hanss Kongl.
M:t och crohnan, men badh bemälte Christen Erichsson på wälborne fruuns wägnar,
som henness fougde och fullmechtigh ähr, som för frunss jntrader åhrligen bör
giöra reda och räckenskaph före, at han wille der medh gifwa bemälte Börie
dilation, och bad honom om förlåtelse, han wille gierna betala till nästkommande
kynderssmesso. Män sade bemälte Börie ochså här hooss, att bemälte
Christen Erichsson fougden hade för dhe jnneståennde vthskylder till frun 2
stycken köör j pant, och förmente han effter goda dannemäns wärderingh därj
nu sin fulla betalningh, medh mehra ordh parterne emellan föll. Män bemälte
fougde Christen Erichson på sin fruuss wägnar härutinnan wardt domb begärandess.
Blef härpå resolverat och af rätten afsagdt bemälte parter emellan, at där
så frampt ofwanbemälte Börie j Hualzengh sigh innan nästkommande
kynderssmessotijdh eller dess termijn icke betahlar sine jnnestående skatter
och rättigheeter till wälborne fruu Margreta eller dess fullmächtige wälachtatt
Christen Erichssön, då hafwa förbrutet sin fäste och förste taga effter
Norigess lagh, landsleijebalken 1 capitel. Anbelangande dhet höö som bemälte
fru Margetass Huitfeltz bonde Börie ifrån henness gård Hwalzengh henne oåtspordt
haar bortsåldt, som idagh här för rätten intet kunde emot seija, böör
derföre plichta effter landsleijebalkens 11 capitel, och dessförutan emot
sin rätta jorderott all lydighz och hörigheet, som en ehrligh leijläning
och lanboo wähl anstår at praestera och effterkomma.
8) Asmund i Bö åläggs att betala sin skatteskuld till
Margareta Hvitfeldt.
I lijka måtto ähr Assmundh j Böe för sine jnnestående
skatter och vthskylder blefwen befallat af rätten till bemälte fru Margareta
Hwidtfält eller dess fulmechtige på förleden termijn att betahla, eller och
at lijda derföre effter lagen som förr ähr afsagt.
9) Grevens fogde Anders Larsson stämmer Börje (Olsson
”junker”) i Valsäng om resterande skatt för Kärreberg i Stala sn från
år 1661. Börje svarar, att han endast brukat 1/4 i Kärreberg nämnda år
medan hans svåger Anders Nilsson (Mörk) innehaft en annan fjärdedel i samma
gård. Rätten ålägger Börje att betala den skatt som ankommer på hans fjärdedel
inom 14 dagar.
Wällachtatt Anderss Larsson hade instämbdt Börie j
Hwalzengh och honom tilltahlte för någon jnnestående skatt för anno 1661,
belöper sigh tillsamman 14 mark 12 skilling sillfwermynt af Tierrebergh gårdh.
Häremot bemälte Börie j Hwalzengh mötte och swaradhe, att han brukade icke
mehra på sin anpart än 1/4 part, den andre 1/4 parten, som ähr hanss
hustrus systerman benämbdh Anders Nilsson, som ähr sedan vthreest j danska
orter, den part kommer honom till at betahla, men hwadh Börjess 1/4 part
anbelangar, den wille han tillfyllest giöra. Resolutio: Altså blef herpå
resolverat och afsagt, att bemälte Börie j Hwalzengh ähr häraf blefwen oppålagt,
samma 1/4 part som ähr 7 mark 6 skilling at betahla, noch för jnnestående
jordzbookzskatten nemligen 8 daler 18 skilling till Hanss greflige Excellentz
herr rijkzdråtzens fullmechtige at betala innan een halff månadz dagh, som
han ähr blefwen skyldig pro anno 1664, eller och at lijda vthwerderingh
effter Noriess lagh köpebalken 3 capitel.
10) Erik (Helgesson) i Kuballe stämmer Helge (Nilsson) i
Krogsdal om arv. Eftersom denne vägrat att inställa sig trots instämning
tre gånger, kommer rätten vid nästa ting att avkunna dom, antingen Helge
(Nilsson) inställer sig eller ej.
Erich i Koballe hade jnstembt Hellie i Krokzdahl för arff,
nu 3. gången. Men Hellie icke mötte här för rätten, hwarföre böör
honom denne gången plichta stemnefall 1 mark sölff, men kommer han icke till
tingz widh jnstembning 4. gången, då skall domb gå j saken.
11) (Förre länsmannen) Dinnis (Jönsson) i Gunneby stämmer
Mats (Markusson) i Kållekärr för slagsmål. Eftersom denne anmäler laga förfall
uppskjuts målet till nästa ting (se 650509-5).
Mattis j Kållekier instembt af Dijniss j Gunneby för slaxmåhl,
mötte icke, men wijste sitt laga förfall, doch skall han möta till nesta
tingh.
12) Jon i Häggvall har knivskurit Måns i Tångeröd och döms
att böta 2 rdlr. Den knivskurne avstår från ersättning för sin skada och
parterna förlikes.
Blef Joen j Heggewall jnstämbdh för det han hade skurit Månss
j Tångeröd medh en kniff. Jonn mötte och läth skadan besichtigass, altså
befinness ett såår wara skurit Månss j Tongerödh j sin arm, hwarföre han
derföre skall plichta 2 rixdaler till Kongl. M:t och crohnan effter lagen.
Och såsom wederparten som målssäganderätten hafwer j handen beder för
honom, altså får han intet för såhramåhlet eller någon annan lijden
skada, derpå gofwo dhe hwarannan sina hender och woro dermedh wänligen och wäll
förlijkte.
13) Olof Kristoffersson i Toröd uppbjuder samma gård första
gången, odelsmännen till lösen.
Oluff Christophersson j Thorrödh på Tiöhrn j Klöffdaal
sochen låter uppbiuda bemälte Torrödh gårdh der han nu påboor, förste gången,
för ätt och slecht.
14) Reer Olsson i Toröd erkänner lägersmål med Karin
Persdotter i Varekilsnäs och döms att böta 12 rdlr. Kvinnan skall själv
svara för sina böter (se 661203-10).
Befallningzmannen wälachtatt Swän Andersson hade för rätten
låtet jnstembna för rätten Reer Olsson j Torrödh å skatte, ogifft, för lägerssmåhl
medh ogifft qwinfålk Karin Päderssdåtter j Nääss på Oroust. Mötte bemälte
Reeor Olsson och widhgick giärningen, dy skall han plichta effter Christian
IV resess 12 rixdaler, pagina 191. Män kohnan som ähr på Oroust, skall
sielf för sigh böta eller och at lijda straf på kroppen effter bemàlte
Kongl. reses.
15) Två unga män från Burås har berättat, först för bönderna
i Myggenäs och sedan för länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal, att de blivit
slagna och förolämpade av Henrik Staffansson i Höviksnäs . Denne har
dessutom kallat de nya svenska makthavarna för ”tjuvar skälmar och mördare”.
Männen f rån Burås frågar länsmannen, om det ej råder fred i landet.
Eftersom Henrik Staffanssons förtal anses grovt, låter rätten arrestera
honom och hänskjuter målet till landshövdingen.
På ofwanbemälte dato hade crohnoness befalningzman wälachtatt
Swen Andersson jnstembt här för rätten Hinrich Staffanssonn på Hööwijkznäxss,
och honom tillsporde hwadh för skällerij och slaxmåhl som han hade begångit
på 2 vnga karrar, som woro hemma vthi Buhrååss, sampt der hooss skieldt
denn swenska nationen för tiufwar och skielmar etc . Mötte bemälte Hinrich
Staffansson här j dagh för rätten och alldeless dertill nekade , at han
icke hade samma Buuhråhsboor skiäldt , men bekende detta , at dee höllo
hwar andra j håret och slogoss dicht på backen. Crohnones lenssmann härsammastädes
wälachtatt Hanss Rassmusson betygade här för rätten, at för en kortt
tijdh sedan vngefär 3 weckor för juhl, kommo 2 . Buhråossboor in vthi hanss
huuss och beklagade sigh, huru illa dhe blefwo slagne , vthskälte och
handterade på bemälte Högwijkznääss af bemälte Hinrich Staffansson, medh
en annan man benämbdh Joen j Heggewall, och tillsporde länssmannen om det
icke war freed j landet ? Därtill swarade länssmannen ”Ja” altså badh
dhe honom, för Gudz skull, att han sådant öfwerwåldh för öfwerheten
wille låta förständiga. Vthi lijka måtto havwer bemälte Henrick medh sine
interesenter skäldt dhe swänske för tiufwar, skällmar och mördare, som
samma gångh skedde på backen uthanför huuset på bemälte Hööwijkznääss.
Äfwen samma smähliga ordh som ofwanbemält ähr, wittna effterskrefne sig sådant
hafwa hördt af bemälte Buuråhssboor, nembligen Biörn i Möggenäss, Olaf
Jfwarson och Anderss Nillsson jbidem. Noch mehra dagen effter som war den 13
dito, framkomb för rätten Torkell j Möggenääss och bekende, att desse bemälte
2 Buuhråhsboor wore kombne inn hooss honom och hanss sohn, köpte 5 alnar
lerfft af dem. Så sporde samma Buuhråhsboor hwadh det ähr för fålk, som
boor på holmen der widh ferristaden, dhe hafua welat taga lifwet af oss. Så
swarade Torkell, hwadh dhe hadhe sin emellan: ”Drucko I medh dem?” Derpå
swarade dhe ”Neij, intet ööhl fingo wij, och intet drack wij medh dem”.
Derpå wille han medh dhe andre ofwanbemälte wittnenn afleggia widh eedh enär
påfordrass, som ähre ährlige boofaste dannemän. Såsom detta ähr en grof
saak, som denne rätten för denne gången icke vnderståår sigh dermedh at
befatta, men blifwer denne ransakningh remitterat till Hans Excellentz herr
rijkzrådetz och gouverneurens wijdare sentiment och gåttfinnande. I medler
tijdh blifwer Hinrick vthi crohnoness förwarningh, så frampt han icke
(steller) nöijachtigh caution eller borgen. Actum ut supra.
16) (Lagrättsmannen) Anond Bryntesson i Röra i Stenkyrka
sn stäms återigen för bärgarlön för en tunna olja (se 641212-16). Anders
Simonsson i Hovlanda berättar att
för 18 år sedan har han med Olof Ambjörnsson i Dyreby och Per Vilhelmsson
(d.ä) i Toftenäs, bärgat en tunna olja ur havet. Denna tunna har förvarats
i en bod i Toftenäs intill dess Anond på sin faders (som var strandfogde) vägnar
hämtat den och utlovat 10 rdlr i bärgarlön. Såväl nu som tidigare nekar
Anond till att ha utlovat någon bärgarlön och säger sig ej känna till
tunnans vidare öde. Slutligen försäkrar han ånyo, att han aldrig blivit stämd
om denna sak under den danska administrationen. Rätten uppskjuter målet
tills dess ökad klarhet i ärendet uppnås (se 660621-7).
Befalningzmannen Swän Andersson frågade Annon Bröntesson
j Rööre j Steenkyrka sochen, om Annondh icke hade tillförende j dhe
danskess tijdh blefwit jnstembdh för rätten för den tunna ohlia, som på
nesthållet tingh der på klandra(t) blef. Hwartill bemälte Annondh swarade:
”Neij” men aldrig för samma tunna ollia blefwen jnstembdh för någon rätt.
Åtherigen blef Annondh Bröntesson i Röre jnstembdh om den tunna ollia, som
på sidst förledet tingh blef derom protocollerat eller inskrefwet, af Oluff
Ambiörenson j Dyrby, Anderss Simonsson j Hofflandh, och hade bemälte Annondh
tillagt. Mötte Annondh och alldeless dertill nekade. Oluff Ambiörensson j
Dyrby och Anderss Simansson j Hotlandh wittnade här för rätten om den tunna
ollia, som j dhe danskes tijdh blef bergat. Anderss Simonssons bekennelsse war
denne, att för 18 åhr sedan på en tijssdagh så kom Anderss heem ifrån siöön,
om måndagen näst dereffter om morgon tijdeligh, så lop han åt Marstrand
och wille sällia den fisk dhe hade fått, men wijdh Tofftenääss strandh så
kom bemälte Annondh Bröntesson till dem, och han fölgde dem på skutan till
Marstrandh, och då dhe kommo söder om Klädessholmen, så sadhe derass
skeppare Pär j Tofftenääss: ”Wij willia taga wår bergarelöhn för denne
tunna ollia j Marstrand, effter det ähr vnder een crohna, ingen kan giöra
oss någon skada derföre. Dertill swara de bemälte Annondh ”Neij”,
”det skall I icke, det kommer oss till, och wij skohla gifwa eder belgarelöhn”,
altså blef skepparen och Annondh förlijkte medh hwarannan, och derföre
rechte alla 4 man sin handh på 10 rixdahler j bärgarelöhn, sedan war
Annondh hooss j 2. dagar j Marstrandh och fölgde dem hem igen och när dhe
kommo till Tofftenääs strandh, då satte dhe tunnan på landet, och han war
der hooss, och då war Annondh sielf medh, och satte Hellie tunnan in i stugun
j Tofftenäss, och några dagar dereffter, som dhe wore vthlupne till siöhn,
då togh Annondh ollien tunnan j derass frånwaru. Alt detta som bemält ähr,
will han hålla widh eedh enär påfordrass. Mötte her emot Anondh Brönteson
j Röre och härtill swarade, at hanss fader, hwilken war strandhfougde widh
berörde tijdh, och han fick budh till sigh, at dhe haar funnet något wrak,
altså förreste hanss fader uth och skulle den beesee, och när hanss fader
hade tagit måhl af bemälte ollie tunna, så kom han derifrån heemb, men bemälte
Annondh Bröntesson bekenner sielff dätta, at han togh lijtet igenom et hool
som et finger diup af samma ollietunna, och dhå lågh hon inn j Tofftenääss
bodh hooss Pär Wellamsson, men hwar samma ollia ähr kommen, det weet han
icke. Befallningzmannen wälbenämbdh Swän Andersson frågade bemälte Anondh
Bröntesson, om han hade intet hördt eller tillförende warit klandrat för
denne ollietunne j dhe danskess tijdh, hwartill Annondh alldeless neekadhe. Länssmannen
på Tiöhrn wälachtatt Hanss Rassmusson wittnadhe, först han war blefwen länssman
här sammastädess, så kom Kerstin Joonssdåtter j Tofftenääss till honom,
och berättade, at henness sahlig man Pedee Wellamsson medh hanss sälskap,
hade funnit 1 tunna ollia j västersiööhn, och fördt den hemb till Tofftenääss,
och drogh så åth siöhn igen. Och j medler tijdh kom bemälte Annondh Bröntesson
och vthtogh bemälte ollia, om derföre hade han låfwat j bärgar löhn 10
rixdaler, och begärade hon, at länssmannen på det wänligaste, at han wille
hielpa henne till rätta, at hon kunde bekomma samma bärgarelöhn, hon wille
gifwa honom derföre 1/2 parten deraf. Härpå wille bemälte länssman Hanss
Rassmusson afleggia widh eedh enär påfordrass. Förbemälte hustru Kerstin
Jonssdåtter, som nu boor på Oroust j Buhråhs, j sin inlagde shrifft här för
rätten bekenner, at efftersom hon ähr tillspordt at wittna henness sanningh
om denne bemälte tunna ollia, som hennes sahlig man Päder Wellamsson sampt
Olle Ambiörnsson j Dyreby, och Anderss Simonsson j Hofflanna, för en rundh
tijdh sedan hadhe bekommit j wästersiöön, och den altså bergat och
sedermehra fördt bemälte ollia hemb till Tofftenäss, den tillståår och
bekenner hon j Gudz sanheet, at Annondh Bröntheson j Röre anammade den till
sigh, och låfwade dem 10 rixdaler j bergarelöhn, daterat Buuhråhs den 30
maij anno 1664. På den tredie dagh juhl nästförleden tillsporde
befalningzmannen Swen Andersson medh cronones länssman Jönss Holst, på Råssöö
bemälte qwinna Kirstin Jonssdåtter, huru det war beskaffat medh samma tunna
ollia. Då swaradhe hon, at så sant som hon lefwer, haar Anondh Bröntsson
warit och tagit samma ollia j henness huuss uthj Tofftenääss och kiörde
ollien derifrån men hwar hoon blef af, det weet hoon icke, derpå will hon
holla widh sin edh. Bemälte crohnoness befallningzman wä1achtatt Swän
Andersson tillsporde åter igen bemälte Anon Bröntesson j Röre, om han
aldrigh j dhe danskess tijd hade blifwet stembdh för denne tunna ollia.
Hwartill bemälte Anondh alldeles nekade, eij heller ehrindrar han sigh detta
och intet weet han derom, ähr denne saak till wijdare opskuten.
17) Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Asmund (Andersson)
och Björn (Engelbrektsson) i Knöde om skatteskuld, som de lovar likvidera.
Cronans länssman Hanss Rassmusson hadhe instämbdh Assmundh
och Biörn j Knöö, och dem tilltalade för någon resterade chrononess rättigheeter.
Häremot mötte bemälte män och swarade, att där ähr någon twistigheet,
doch att helfften hwar af jnneståendhe rättigheeter böör dem widh
anfordran till crohnoness lenssmann at betahla, eller och begge bemälte bönder
widh nästa tingh medh lagelige wittnen annorledess afbewijsar.
18) Länsmannen Hans Rasmusson har begärt, att hans granne
Björn Olsson i Myggenäs skall upphöra att hugga i deras samfällda utmark.
När länsmannen tillsammans med lagrättsmannen Olof Ivarsson i Myggenäs
kommit till Björn Olssons gård, har denne varit ohörsam samt skällt ut länsmannen
så grundligt, att denne ”gjorde Jesus kors för sig och visste intet annat,
än mannen var bliven galen till överflöd”. Björn Olsson erkänner sig ha
fällt de mesta skällsorden som vittnena uppger och ber länsmannen om förlåtelse.
Denne godtar dock ej någon förlikning, och tvisten uppskjuts till nästa
ting (se 650508-12).
Länssmannen Hanss Rassmusson hade jnstämbt Biörn Ollsson
j Möggenääss den 11 januarij, så kom Hanss Rassmusson j hanss gårdh, så
tahlte han widh hanss folck, och frågade om Biörn war hemma. Så sadhe dhe:
”Ja”. Bemälte Hanss Rassmusson begärte att han wille gå uth till honom,
efftersom Hanss hade något medh Biörn at tahla, män nähr bemälte Biörn
kom uth, så sade bemälte Hanss Rassmusson till Biörn Olsson: ”Iagh hafwer
fullan hafft mit budh neder till edher om något, som kan wara huggit j mit kiärr,
altså kommer iagh dijt neder j dagh, så förnimmer iag at der skall wara
huggit seedan iag drogh hemb, och det berättas, at edert fålk skulle hafwa
huggit det, hwarföre iagh will hafwa eder Biörn Olsson, wänligen embedit,
det I icke wille låta offtare edert folck hugga något j mit kierr, iag skall
icke låtha hugga så mycket ifrån eder, som den ringaste qwist uthan iagh
bedher eder derom”. Bemälte länssman Hanss Rassmussonn framfördhe
wittnessbördh härom, nembligen Oluff Ifwarsson j Möggenäss bekende, at bemälte
länssman Hanss Rassmusson kom till bemälte Biörn Olsson förleden onssdagh
den 11 januarij, och som han war kommen neder ifrån sin mark, och dermedh
gick opp j bemälte Biörns gårdh, så begärte bemälte Hanss Rassmusson, at
bemälte Oluff Jfwarsson och Anderss Nillsson wille föllia Hanss vpp j bemälte
Biörn Olsons gårdh, då kom bemälte Biörn Olson j Möggenäss uth effter
bemälte Hanss länssmanss begieran, och tilltalte bemälte länssman desse föreskrefne
ordh till bemälte Biöhrn, så begynte Biörn at swara: ”Ähr det dit kiärr?”
”Iagh menar så” sade Hanss Rassmusson. ”Neij” sade Biörn: ”förr
skall diefwulen fara inn j digh, länssman som du äst, om iag skall mista mit
lijff der öfwer”, medh andra flera skiäldzordh. Så wände bemälte länssman
Hanss Rassmusson sigh ifrån honom och giordhe Jesus korss för sigh, och
wijste intet annat ähn mannen war blefwen galen till öfwerflödh widh. Länssmannen
gick ifrån honom, så stodh bemälte Biörn Olsson och ropade effter honom:
”Glödande, gråå och diefwulen skall fara j digh, länssman som du äst,
jagh har skattat för min gårdh”, skreek än opp j wädret, ”iagh tackar
Gudh att iag ähr ingen tiuff och intet tiufferij har iag giordt, och dertill
medh haar iagh skattat för min gårdh j 40 åhr, du skall fara een fahners färdh
och bylöparen medh digh”, hwilket bemälte Biörn offta gångor opropadhe.
Bemälte Biörn Olson j Möggenäss mötte häremot för rätten och swarade,
att den samme dagh om morgonen så hade länssmannen Hanss Rassmusson skickat
bemälte Biörn budh medh twenne män, Anderss Nillsson och Tårkell j Möggenääss,
efftersom dhe boor in på öijarne, medh mehra widhlöfftige ordh och tahl Biörn
sadhe som intet behöfwess att inshrifwass. Så framstodh bemälte länssman för
rätten och begierade at bemälte Biörn Olsson icke wille låfwa någon at
hugga j samma kiär, eller sielff låta hugga derj, förnn enemarken dem
emellan wahr afdheelt, alt dhe andre skiäldzordh bekende Biörn sigh hafwa
sagdt, vndantagandes det ordet gråå diefwulen, swarade han aldrigh hafwa
sagdt, och badh bemälte länssmannen om förlåtelse, men sade han haar
altijdh hållet länssmannen för sin wän. Men länssmannen Hanss Rassmusson
wille deremot sigh till ingen förlijkningh medh bemälte Biörn Olsson sigh
at bequämma, men högeligen protesterade bemälte Hanss Rassmusson emot bemälte
Biörn Oluffsson. Blef dermedh denne twist parterne emellan oppsatt till nästa
tingh.
19) Jöns och Per (Olsson) i Evja har olagligen huggit 12
stycken ekar: Eftersom skogsfogden Olof Hofman ej infinner sig vid tinget,
uppskjuts målet till nästa ting (se 650508-10).
Jönss och Päder i Äfwia på Tiöhrn boendes wore
jnstembdhe af länssmannen Hanss Rassmusson angående någon skogzshadha, som
dhe skulle hafwa begångit vthi Röggenääss skough, som hörer vnder bemälte
Äfwia gårdh, som war vnder laghmannen wälborne Carll Pommereningh,
nembligen effter besichtelse 12 stycken ekar, hwilka ähre anno 1663 och anno
1664 blefwe hugne på bemälte Efwia marck, som Oluff Ifwarsson och Månss
Andersson j Heggewaldh effter derass jnlagde zedell hafwa besichtigat. Mötte
bemälte Jönss och Päder j Äfwia her för rätten, men efftersåsom
skogzfougden Oluf Hofman på Oroust icke her wijdh tinget lät sigh finna
tillstädess, som effter sin anförtrodde fullmacht böör öfwerslicht hålla
jnquisition och för rätten sådant at låta incitera, hwarföre ähr denne
saak blefwen opsatt till nästa tingh, intill dess den af bemälte Oluff
Hofman blifwer lagligen instembdh, då gååss derom hwadh rätt och lagligt
ähr.
|
