Allan i Haketorp föreslog att jag skulle besöka Bror i mina efterforskningar efter Kristians torp.

Bror Berndtsson i Haketorp har visat var Kristian bodde. Kristian brukade en åkerbit som efter honom blev kallad Kristianslyckan.

Så här hittar man dit:

Man tar av vid Haketorp in mot Allans hus och svänger vänster och passerar Petters i Haketorp. Nästa hus på höger sida är Brors. En liten bit därefter går man till höger in på en mindre väg med gräs i mitten. Fortsätt ca 100 - 200 meter och gå över ängen åt höger. På andra sidan ängen finns en grind som skiljer ängen från hagmarkerna.

Innanför grinden, rakt in några tiotal meter, kan man se syrenbuskarna från Kristians tid som nu brett ut sig och tillsammans med annat slyr täcker hela grunden och en stor del av marken runtomkring.

Bakom husgrunden finns ett mindre berg. Stugan har stått några meter från berget. Där står också en apel mellan huset och berget. Till vänster om huset, sett från den riktning man kommer, ligger på ca 10 meters avstånd resterna av en stensatt brunn.

Enligt Bror kallades den här platsen för Strackås och därav fick Kristians son, Anders Kristiansson, gå under namnet Strackåsen när han hade flyttat till Skärhamn.

I kyrkböckerna har jag endast funnit namnet under benämningen Haketorpet

En bit bakom huset finns ett av slyr igenvuxet område som skiljer huset från den åkermark som Kristian hade. Kristian hade här en fin lycka som ännu kallas Kristianslyckan. Kristian odlade framförallt potatis. I mitten av lyckan som sluttar neråt mot huset rinner vid blött väder ett mycket smalt dike. När Kristian brukade jorden här så kunde han se huset från lyckan.

Bror berättade att han vid 11 års ålder var med 1940 och satte potatis i Kristianslyckan. Skörden blev mycket bra.

Huset som Kristian bodde i kan, av grundens storlek, ej ha varit särskilt stort. Knappast mera än ett enda rum. Det fanns naturligtvis en eldstad i huset vilken troligtvis användes både för matlagning och uppvärmning. Av kontraktet framgår att det skulle finnas nödvändig inredning och järnkakelugn. Taket var belagt med enkupigt tegel och skorstenen var av murat tegel. De rester av tegelsten som jag hittat är fortfarande svartbränt på ena kortsidan.

I inledningen av kontraktet som är upprättat i 16 punkter är noga avtalat gränserna för torpets marker.

I första punkten där torpet namnges som "Hästbergsqvin" avtalas att 25 dagsverken skall göras årligen under de tre första åren och därefter 50 dagsverken per år.

I andra punkten avtalas om betalning för arbeten utöver avtalade dagsverken enl punkt 1. För sådant extra arbete skulle betalas 33,5 öre för mannen per dag under perioden 25 april - 25 oktober och för övrig tid 25 öre per dag. För hustrun skulle betalas 25 öre per dag året runt.

I tredje punkten avtalas att torparen inte får anlägga olagliga vägar, inte hämta torv eller grus på in eller utmark tillhörande hemmanet Haketorp. De var vidare ålagda att ha uppsyn över hemmanets kreatur och får samt att vid oväder eller vid kvällningen taga in fåren i fårhuset. Gödseln i fårhuset skulle tillfalla torparen. Torparen skulle även få ha fyra egna får på hemmanets utmarker under sommaren.

I fjärde punkten åläggs torparen att hålla utkik efter främmande snattare som försöker stjäla bränsle eller gödsel. Här nämns även att torparen skulle, efter lov, få hämta ljung och ener i utmarken.

I femte punkten åläggs torparen att anlägga och hålla ordning på en väg som skall gå över torpets mark och även förse vägen med dike som löper utmed vägen så långt som vägen går genom torpmarken. Torparen får ta matjorden som framkommer vid dikningen och vid anläggningen av vägen.

I sjätte punkten talas om en väg som går genom torpet som skall dikas och skötas.

I sjunde punkten talas om manhuset som skall uppföras på torpet på hemmanets bekostnad och för vilket 15 dagsverken om året skall betalas.

I åttonde punkten talas om protokollförd besiktning vid tillträdet.

I nionde punkten finns förbud mot inhysefolk samt förbud att bevilja någon att bygga och bo på torpet utan lov. Dessutom förbud mot lekstuga, krögarställe mm.

I tionde punkten överenskommos dessutom att torparen, mot 11 dagsverken, skulle ha rätt att på hemmanets utmarker ha ett nötkreatur på bete.

I elfte punkten regleras vad som skulle hända vid sjukdom och dödsfall. Innehållet i punkten säger att om man då vill ha torpet kvar får man skaffa ersättare som kan utföra de dagsverken som har överenskommits i punkten 1.

Den tolfte punkten reglerar förbud att på något sätt försälja eller lämna i mät, torpet eller dess därpå växande gröda.

I trettonde punkten skrives att om torpet skall avträdas, oberoende av orsak, så skall torpet med inventarier och gärdesgårdar vara ofördärvade. Ingen gödsel får bortföras och inga träd nedhuggas.

I fjortonde punkten finns förbud mot att lagfara kontraktet, söka ändring av detta eller att söka inteckning.

I femtonde punkten åläggs torparen att vid alla möjliga tillfällen verka för upplåtarnas "välfärd och sorgfällighet samt på icke ringaste sätt genom ilständiga åthävor visa förargerliga åtbördor".

Slutligen i sextonde punkten nämns att kontraktet utväxlats i "tvenne likalydande exemplar" och sedan upprepas ännu en gång innebörden i femtonde punkten. "att de i all framtid troget och väl böra sig hos sin husbonde inställa, med trogen sorgfällighet förrätta hans verk och jordiska göromål och icke på minsta sätt förargerliga åtbördor visa sin husbondes hus och egendom"

Brott mot några av punkterna i kontraktet skulle resultera i att torparen och hans hustru skiljdes från torpet och att skadestånd utkrävdes.

Kristian Mattsson var född den 13 augusti 1836 i Gräskärr och gift med Elsa Olsdotter från Skärhamn som var född den 25 juni 1831.

Kristian och hans hustru Elsa gifte sig den 3 december 1858 efter lysning i Stenkyrka den 8 oktober och tre söndagar framåt. De bodde första tiden hos Kristians föräldrar i Gräskärr innan de flyttade till torpet under Haketorp Westergård och blev torpare. Anders föddes där den 6 februari 1861 och döptes den 10 februari 1861. Faddrar vid dopet var Anna Eliasdotter från Skärhamn och en Edla Kristiansdotter, drängen O Olsson i Toftenäs samt en A Matis i Sibräcka.

Anders var äldst i en syskonskara på fyra barn. Därefter föddes Britta den 27 mars 1863 som dog redan den 10 december 1866, Bernhard den 23 augusti 1867 och Anna Kristina 27 mars 1872.

Det var inte slumpen som förde Kristian och Elsa till Haketorp för att bli torpare. Arrendekontraktet på tomten som är daterat den 13 oktober 1860 är undertecknat av Olof Hansson som var den som upplät marken. Bevittnde gjorde Peter Jonasson och Olof Rutgerson i Haketorp.

Kristians föräldrar var Matias Andersson och Anna Nilsdotter i Gräskärr. Matias var född i Bräcke den 16 april 1800 och Anna var född i Morik år 1801 eller 1802. I husförhören från tiden efter giftermålet med Matias står alltid Anna Nilsdotter upptagen som född år 1801 utan datum. Om man tittar närmare efter denna Anna Nilsdotter som sägs vara född år 1801 så måste man utgå från att hennes far hette

Nils och att hon var född ungefär år 1801.

Med dessa förutsättningar finns ett antal Anna i Stenkyrka församling vid den tiden men endast en vars far hette Nils.

I så fall var Anna Nilsdotter född i Morik och i husförhör år 1814-1815 finns hon upptagen som dotter till Nils Svensson född den 24 augusti 1776 och Elin Andersdotter född år 1776 med ytterligare fyra syskon i Morik. Anna är här inskriven som född år 1802 och 12 år vilket då inte stämmer exakt med Kristians mor som enligt husförhörslängder från Kurlanda Gräskärr skrevs som född år 1801. Det var inte ovanligt med sådana fel.

Senare har jag funnit Anna Nilsdotter i dödboken den 16 november 1863 som nr 46 det året och med angiven ålder av 62 år som fattighjon. Hon var alltså född år 1801.

Matias var född i Bräcke och föräldrarna var Anders Olsson född 1764 och Anna Svensdotter. Anna Svensdotter har avlidit efter år 1800 då Matias föddes. I varje fall finns hon inte upptagen vid det första husförhöret 1807-1808. Då finns en annan Anna upptagen som hustru, nämligen Anna Jonsdotter född 1782. Detta husförhör var hållet i Gåseknöde där Anders och Anna bodde med 1/4 mantal. Förutom för-

äldrarna finns upptagna tre st barn, Olof 1791, Matias 1800 och Britta 1796.

Åter till anledningen varför Kristian och Elsa blev torpare i Haketorp.

Kristians mor Anna Nilsdotter var piga i Haketorp år 1823-1824 hos Jonas Persson och Annika Olsdotter som brukade ¼ mantal i Haketorp. Hon var piga där även under åren 1826-1827. Därefter gifte hon sig med Mathias den 14 december år 1828.

I lysnings och vigselboken finns intaget att drängen Matias Andersson i Haketorp och pigan Anna Nilsdotter var 28 resp 27 år. Vigselförrättare var predikanten Olof Lundbäck.

Mathias var alltså dräng i Haketorp. Det var han när vigseln ägde rum den 14 december 1828. Han var då dräng hos Jon Olsson och hans hustru Annika Andersdotter som även de brukade ¼ mantal i Haketorp.

Brukarna av Haketorp var år 1826 - 1827:

¼ mantal Jon Olsson

¼ mantal Olof Jacobsson

¼ mantal Bernt Pärsson

¼ mantal Jonas Pärsson

Efter giftermålet flyttade Matias och Anna till Gräskärr på Kurlanda Mark och blev torpare 1827 - 1828.

De bodde på detta torp när Kristian föddes 1836 och de bodde där 1851 - 1855 enligt

husförhör. Då hade Matias bråck och var arbetsoförmögen. Två söner, Olaus född

8 februari 1840 och Kristian född 13 augusti 1836 bodde ännu hemma. Matias Andersson dog på torpet under Kurlanda den 26 mars 1875 som fattighjon.

År 1854 flyttade Kristian till Haketorp och blev dräng hos samma Jon Olsson som pappan hade varit dräng hos 1826 - 1827. Kristian var dräng i Haketorp tills han gifte sig 1858.

Det blev så småningom dags för Kristian och hans Elsa att skaffa eget. Att han då fick ett torp i Haketorp verkar mot denna bakgrund inte så konstigt. Både Kristians far och mor hade ju arbetat som dräng och piga på två olika gårdar i Haketorp samtidigt innan de gift sig med varandra. Dessutom hade ju Kristian arbetat som dräng där innan han gift sig med Elsa. Han var således väl förtrogen med förhållandena i Haketorp.

År 1851 hade Haketorp delvis fått nya ägare:

¼ mantal Jon Olsson

¼ mantal Pehr Olsson

¼ mantal Olof Hansson

¼ mantal Jonas Pehrsson

Jon Olsson och Jonas Pehrsson ägde gårdarna på Matias tid men Pehr Olsson och Olof Hansson var nya ägare. Olof Hansson var från Valla och är den som den 13 oktober 1860 skrivit under kontraktet på torpet som Kristian och Elsa skulle ha.

De två övriga som bevittnade namnteckningarna var följande:

Peter Jonasson, född 1803, var son till Jonas Pehrsson som Kristians mor hade varit piga hos mellan åren 1823 - 1827 .

Olof Rutgersson, född 1826 var fosterson hos Per Olsson. 

Kristians fru Elsa Olsdotter var född i Skärhamn den 25 juni 1831. Hennes föräldrar var Olof Olsson född i Dyreby 9 augusti 1804 och Börta Petersdotter född i Höggeröd den 11 september 1807. Olof var fiskare och bodde i Skärhamn när Elsa föddes. Elsa hade även en bror Olof född i Skärhamn den 2 juli 1844.

Elsas far Olof Olsson var broder till Jonas Olsson vid Toftenässtrand. Jonas var född den 10 maj 1794 i Dyreby. Syskonskaran i Dyreby var stor. Olofs föräldrar som var bönder i Dyreby och hette Olof Hansson och Elsa Olsdotter var födda 1749 resp 1757 och brukade 1/3 mantal i Dyreby.

Deras barn var Olof 1775, Hans 1784, Pär 1788, Olof 1804, Jonas 1794, Anna 1781, Elsa 1791 och Inger 1799. Tillsammans åtta barn. Modern var 18 år när första barnet föddes och 47 när sista barnet föddes. Med en så stor barnaskara måste naturligtvis några söka andra utkomster än gården.

Yngsta barnet Olof, född 9 augusti 1804 flyttade till Skärhamn och blev fiskare. Jonas, född den 10 maj 1794 flyttade till Toftenässtrand och blev fiskare. Jonas blev så småningom farfar till segelsömmaren Karl Olsson vid Toftenässtrand och Skärhamn.

Elsas mor var Bärta Petersdotter från Höggeröd, född den 11 september 1807 i Höggeröd av föräldrarna Petter Knutsson, född den 28 februari 1764 och Anna Persdotter från Rönnäng, född den 4 april 1770. I Höggeröd år 1813-1814 finns makarna upptagna 1/12 å Petter Knutsson, åbo hustru Anna Pärsdotter samt sex barn.

Bärta Petersdotter dog i Skärhamn i Rödsot den 15 mars 1860, 52 år gammal.

Elsa Olsdotter dog på torpet i Haketorp den 17 januari 1890 och Kristian blev änkeman och dog även han på torpet den 10 maj 1897.

Av Kristian och Elsas samtliga barn flyttade de tre överlevande till Skärhamn. Anders var äldst och bosatte sig på Hamngatan nr 30 i Skärhamn. Då var han redan gift med Anna Maria Olsdotter från Brevik, född den 4 november 1865. Anders och Anna Maria gifte sig den 8 mars 1889. Anders tituleras fiskare och Anna Maria hemmadotter från Brevik i vigselboken.

Flytten till Skärhamn är daterad till 13 november 1889. Min farfar, Karl Andersson vid Skärhamn är född på torpet under Haketorp vilket även framgår av det sista husförhörsprotokollet från 1886 - 1895. Där bodde hans föräldrar, Anders och Anna Maria en kort tid under 1889 efter giftermålet och före flytten till Skärhamn.

Bosättningen blev på den del av Skärhamn som låg på Nötsäters mark. Huset är numera rivet och ersatt av ett nytt.

Bernhard som var född den 23 augusti 1867 gifte sig med Leontina Emilia Larsdotter, född 1866 den 19 juni i Gravarne, och bosatte sig på Bagarliden nr 6 i Skärhamn. Deras dotter, Alfild Palm övertog huset. Bernhard bodde hos sin broder, Anders i Skärhamn, innan han gifte sig den 26 juni 1894 och flyttade till Bagareliden.

Det tredje barnet, Anna Kristina född 27 mars 1872, gifte sig med Axel Bernhard Olausson (Dyras-Axel) och bosatte sig på Skolgatan 30 i Skärhamn. Axel var född 22 december 1870 och hade flyttat från Öckerö den 4 oktober 1895. Giftermålet ägde rum den 10 juni 1897. Anna Kristina bodde på torpet i Haketorp fram till giftermålet.

Som så många andra bönder och torpare hade även Kristian och Elsa släktskap ned till Måneskiöldska släkten. Elsas mor var född på en av Måneskiölds gårdar i Höggeröd och hennes morfar var Petter Knutsson på Höggeröd.

Petter Knutsson frös ihjäl när han gick över isen mellan Metsund och Marstrand 1816 15/2, 52 år gammal. Hans hustru, Anna Persdotter, dog även hon 1822 2/3, 52 år gammal liksom dottern Börta Petersdotter som dog 1860 15/3, 52 år gammal.

Petter Knutssons farfars morfar och även farmors farfar var den på Olsnäs i Stenkyrka år 1637 födde Jörgen-Knutsson Måneskiöld om vilken det berättas historien om Margaretha Huitfeldts besök vid förstfödde sonen Knuts födelse på Olsnäs år 1662. Det var då hon blev bortjagad av Jörgens blodhundar.

Att Jörgen Knutsson-Måneskiöld kunde vara både ffmf och fmff till Petter Knutsson beror på att kusingifte förekommit. Petter Knutssons farföräldrar, Jonas Henriksson och Elsa Knutsdotter, var barn till två syskon, Berta Jörgensdotter och Knut Jörgensson, som båda var barn till Jörgen Knutsson-Måneskiöld.

Det berättas att Margaretha Huitfeldt, då änka och barnlös, kom körande i sitt sexspann och att i sällskapet fanns, förutom fogden och körkarlarna, också husföreståndarinnan och kammartärnan. När ekipaget kom till inkörsvägen till Olsnäs herrgård, möttes det av en flock blodhundar som under häftiga skall tvingade resenärerna att vända. Hundarna jagade dem ända fram till Tjärna, som sades vara gränslinjen mellan Olsnäs och Sundsby, varefter hundarna återvände till gården.

Margarethas ärende till Olsnäs skulle ha varit att försöka förlika sig med sina avlägsna släktingar på sätesgården Olsnäs. Det berättas att hon hade tänkt överlämna en gåva, i form av gården Häle, med anledning av Jörgen Knutsson-Måneskiölds förstfödde son Knut.

Ovänskapen mellan Sundsby och Olsnäs hade sitt ursprung i en arvstvist mellan de två säterierna på Tjörn.

Bodil Lauritsdotter-Green, född på Sundsby säteri på 1540-talet och dotter till ägaren av Sundsby, Laurits Olovsson-Green, gifte sig med Peder Knutsson-Måneskiöld.

Bodil Lauritsdotter-Green erhöll vid giftermålet, i brudgåva från sin fader, gårdarna Olsnäs och Åkervik i Stenkyrka församling som maken senare lät sammanslå till sätesgård.

Vid Laurits Olovsson-Greens frånfälle kom Sundsby säteri att tillhöra ende sonen Anders Lauritsson-Green. Anders hade givit hela Sundsby i morgongåva till sin hustru, Mette Erichsdotter-Grubbe, vilket överklagades av Anders syster Gurren och hennes måg vid Anders död. Anders äktenskap var barnlöst och säteriet kom efter hans hustrus död att tillfalla Gurren Green.

Gurren hade flera barn, varav yngsta dottern Bente blev mor till Margaretha Huitfeldt. Gurren insatte, några år efter sitt övertagande av Sundsby, Margaretha till universalarvinge. Mot detta inlades protester av Bodil Greens barn som resulterade i långvariga processer efter det att Margaretha tillträtt egendomen. Den danske kungen förkunnade så småningom att egendomen var Margaretha Huitfeldts för evinnerlig tid.

Detta var alltså bakgrunden till osämjan mellan Olsnäs och Sundsby. Margaretha var på väg till Olsnäs 1662 och ville försonas med sina avlägsna släktingar men blev istället bortjagad av Jörgen Knutsson-Måneskiölds hundar.

Som förklaring till händelsen fick Margaretha senare veta att Jörgen hade sina hundar lösa för att förhindra norska inkräktare som ofta trängde in i Bohuslän och brände och plundrade efter Bohusläns införlivning med Sverige år 1658.

Ingemar Gollungberg