På den sydvästra delen av Härön utanför Kyrkesund i Klövedals församling på Tjörn finns på den sidan som vetter mot öster en liten vik med djupt vatten alldeles intill land som fått namnet Hisingsviken. En liten holme som heter Hisingsholmen ligger strax utanför och är anledningen till att viken blivit till, väl skyddad för alla vindar.

Något hundratal meter upp på land ligger boningshuset och ladugården ännu kvar som när min morfars mor föddes där i milt vinterväder den 28 februari 1857. På den västra sidan av Härön fanns då liksom nu inga vägar utan kommunikationerna fick skötas sjövägen in till Kyrkesund eller på en upptrampad gångstig som även kunde användas för hästfordon. Den går norrut för att sedan vika av mot öster och syd runt Härö Båg, en vik som ger Härön ett hästskoliknande utseende.

Kommer man från Kyrkesund så går idag färja över sundet till Härön och sedan följer man den asfalterade gångvägen norrut så långt den går och vidare förbi "Gården". Sedan är det bara att fortsätta och följa gångstigen, som nu går i nordostlig riktning, tills den svänger av mot nordväst och därefter söderut förbi "Ängen". Därifrån är det bara en liten bit kvar i sydlig riktning tills man kan skönja ladugården och strax därefter boningshuset i Hisingsviken.

Här hade Olav Nyckelgård ca 1780 låtit uppföra den byggnad som nu blev födelseplats för Anna Elisabeth Johannesdotter år 1857. Ca hundra år efter det första husets tillkomst byggde hennes föräldrar nytt hus vilket senare kom att gå i arv i ytterligare många decennier innan det gick ur släkten. 

I Klövedals födelsebok finns Anna Elisabeth inskriven den 28 februari 1857 och med dopdag den 1 mars 1857. Som föräldrar anges Johannes Olsson och Johanna Maria Olofsdotter och det står även att modern var 25 år. Faddrar vid dopet var Anders Olofsson och Magdalena i Sunna samt Hans Olofsson och Anna Britta Olofsdotter på Herrön. Anders Olofsson var en broder till farfars far och son till Olof Nyckelgård och Maria Nilsdotter som invandrat från Norge. Anders Olofsson var född den 5 november 1785 på Härön. Magdalena i Sunna är i dopboken angiven som Malena och har efternamnet Olofsdotter. Hon var född den 1 augusti 1825 och var en syster till mamman. Hans Olofsson och Anna Britta Olofsdotter var syskon till fadern och födda den 1 maj 1837 och 24 januari 1840.

Elisabeths, hon kallades så, föräldrar var Johannes Olofsson och Johanna Maria Olofsdotter. Johannes var själv född i samma hus i Hisingsviken den 15 augusti 1831 och Johanna Maria var född i Östra Sunna den 21 november 1832. I Hisingsviken föddes 10 barn mellan 1854 och 1876. Ytterligare ett barn, det första, hade fötts långt innan föräldrarna var gifta. Johanna Maria hade nyss fyllt 19 år och bodde hemma hos sina föräldrar i Östra Sunna.

Det första barnet blev en flicka som fick bära namnet Oleanna. Hon föddes den 13 februari 1852 och fick sitt namn efter en moster som var döpt till Olena. Föräldrarnas vigsel i Klövedals kyrka blev inte av förrän den 18 november samma år. Johannes var just myndig då bröllop hölls men Johanna Maria hade ännu inte fyllt 20 år. Den förstfödda dottern finns inte inskriven i Klövedals födelsebok.

Däremot finns Oleanna som moder till fem barn med kronolotsen Olof Berntsson från Härön. Dessa var Johan Bernhard den 9/5 1871, Beata Josefina den 16/5 1873, Gerda Otilia den 23/6 1875, Viktor Emanuel den 15/1 1877 samt Olivia Bernardina den 29/1 1879. De tre första föddes på Härön, det fjärde på Grönskärens lotsstation och femte barnet återigen på Härön. Olle Berntsson var född på Härön. Han och Oleanna gifte sig den 30 december 1870 och han var en av de fyra lotsar vid Grönskärens lotsstation som drunknade nordväst om lotsstationen den 25 augusti 1878 efter att ha tagit hand om en brännskadad besättningsman, för transport till land, ombord på skonerten Anna av Mollösund. Det sista barnet i kullen föddes efter faderns tragiska död.

Oleanna gifte om sig den 11 mars 1881 med fiskaren Johan Petter Eliasson som var född i Bö Östergård 1856 2/7. Även i detta äktenskap föddes fem barn. De var Maria Kristina den 6/8 1881, Johan Oskar den 13/10 1883, Berta Axelina den 19/10 1885, Hulda Edina den 28/9 1888 samt Gustav Eberhard den 28/5 1890. Paret bodde på Härön och där föddes alla barnen. Oleanna avled på Härön i cancer den 18 december 1918.

De övriga 10 barnen som alla var födda i Hisingsviken på Härön var: Olof den 28/6 1854, Anna Elisabeth den 28/2 1857, Karl Martin den 11/7 1859, Johan Bernhard den 26/2 1862, Berta Josefina den 15/8 1864, Hilmer Julius den 4/1 1867, Oskar Amandus den 24/6 1869 och död i smittkoppar den 25/12 1869, Olivia Kristina den 30/12 1870, Frans Oskar den 2/10 1873 samt Johanna Maria Axelina den 2/8 1876. Enligt Magda Måneskjöld skulle även det andra barnet vara fött i Östra Sunna. Det var hennes far Olof som föddes den 28 juni 1854. I kyrkoboken finns han dock noterad som född på Härön.

Olof gifte sig den 29 oktober 1880 med Elisabeth Eliasdotter som var född på Bö Östergård den 23 maj 1859. Elisabeth var syster till Oleannas man i andra äktenskapet, fiskaren Johan Petter Eliasson. De fick tillsammans fyra barn, Karl Johan den 10/12 1880, Berta Otensia den 4/11 1884, Magda Edina Konstantia den 3/7 1891 och Kerstin Matilda den 22/9 1896. Samtliga uppnådde vuxen ålder. Olof antog senare släktnamnet Måneskiöld och det gjorde även hans dotter Magda. Hon gjorde sig senare känd som Magda Måneskiöld, författarinna till den omdiskuterade boken ”Våra vikingaförfäder”. Olof var i trakten en känd vinterbadare och han var dessutom känd för sina många rättsprocesser vid tinget. Han avled 1939.

Olofs tredje barn, Magda, utbildade sig till sjuksköterska och arbetade därefter från 1910 på Sahlgreenska sjukhuset i Göteborg och som distriktssköterska på Tjörn. Hon kom som tvåårig stipendiat till Fordham University 1913 och fick sin amerikanska sjuksköterskeexamen från Bellevue and Allied Hospitals i N.Y.C. 1915. Därefter arbetade hon som sköterska i NY: området och som sköterska för Metropolitan Life Ins. Hon gifte sig den 29 december 1916 med norrmannen Erling Mowat – Haugland, ett äktenskap som varade till 1949 och i vilket föddes två barn, Anna-Lisa den 10 november 1920 och Erik Olov den 15 september 1927. I samband med det första barnets födelse 1920, slutade hon som sjuksköterska och ägnade sig istället på heltid åt sina kulturella intressen fram till sin död den 9 augusti 1974.

Hon var journalist och korrespondent för ett stort antal tidningar, både i USA och i Skandinavien och verkade inom svenskkolonien i USA för bevarande av det svenska språket och den svenska kulturen. Hon skrev ett antal böcker som hade anknytning till Sverige, bl.a. en historisk biografi i romanform om Margaretha Huitfeldt som kom ut 1950, en diktsamling med titeln ”Min lyra” som kom ut 1951 och ”Våra vikingaförfäder” som kom ut 1958.

Paret bodde efter första världskriget ett år i Norge och 1924 bodde Magda med sin dotter i Sverige ett år. I sin journalistiska verksamhet var hon en uppmärksammad person och hon hade många kontakter högt upp i den amerikanska administrationen. Hon var även omnämnd i den amerikanska publikationen ”Who is who”.

Magda stred också för, och lyckades förverkliga, att den svenske zoologen dr. Gustav August Eisens aska kunde flyttas till Segoia Nationalpark i Kalifornien vid vilken han varit verksam under hela sitt yrkesliv.

Anna Elisabeth blev mor till min morfar. Hon gifte sig med kronolotsen på Grönskären, Torbernt Pettersson den 29 december 1881. Han var född i Kyrkesund den 21 maj 1856 men bosatt på Lingårdsäng på Härön hos sina föräldrar innan han blev lots och bosatt på Grönskärens lotsstation. Dit kom han som snabbutbildad extralots den 27 november 1878 efter den svåra drunkningsolyckan i augusti månad samma år. 

Elisabeth växte upp i hemmet i Hisingsviken som hemmadotter i ett hem som verkar ha haft det bättre ställt än de flesta andra familjerna på Härön. Efter giftermålet med Torbernt flyttade hon till Grönskärens lotsstation. Där föddes i rask takt sju barn i det lilla enkelhus som delades med en annan familj och lotsförmannen. Det första barnet kom redan efter några månader.

Så här såg barnaskaran ut: Edina Maria Alexandra föddes den 18/3 1882, Jenny Aurora Teresia den 6/7 1885, Hildur Svea Antonia den 13/7 1887, Johannes Morgan Peder den 14/10 1889, Ernst Torbernt Alexis den 2/6 1892, Hedvig Susanna Elisabeth den 4/12 1894 och Aleisa Bertina Laurentia den 11/10 1897.

Av de övriga barnen i Hisingsviken flyttade de flesta från orten. Karl Martin flyttade till Karl Johans församling i Göteborg den 26 oktober 1883. Han omnämns då som sjöman. Han gifte sig med Adelina Matilda Olsson från Göteborg som var född den 17 december 1860. Tillsammans emigrerade de till USA den 7 oktober 1887 med destination New York. På emigranthandlingen tituleras Karl Martin ”tjänaren”. Inga barn föddes i äktenskapet. Han avled i Brooklyn på 1930-talet och ligger begravd på Greenwood kyrkogård i Brooklyn.

Johan Bernhard var gift med Britta Helena Persdotter från Röra Södergård i Stenkyrka. Hon var född den 22 oktober 1854 och hennes föräldrar var torparen Per Hansson och hans hustru Olena Hansdotter, födda den 19 maj 1824 och den 13 april 1822. Johan Bernhard och Britta Helena gifte sig i Masthuggets församling i Göteborg den 20 mars 1887. Han är då sjöman och hon är piga, bosatt i Göteborgs domkyrkoförsamling. De bodde därefter ett år i Röra i Stenkyrka och flyttade 1888 till Klövedal där de sedan förblev bosatta. Paret hade en fosterdotter, Elvira Nordgren, från Göteborg. Britta Helena avled den 18 juni 1935 och Johan Bernhard den 5 maj 1936, ca ett år efter sin hustru. De var vid sin död bosatta i Sumpen Kyrkesund.

Berta Josefina flyttade ut från Klövedal den 23 september 1897 till sin broder Karl Martin i Göteborg och tillsammans emigrerade de till USA den 7 oktober 1887. Hon blev gift med Gottfrid Karlsson från Öland och de var bosatta i Brooklyn där fem barn föddes, Clarence, Hildur, Boytan, Carl samt Alice som dog ung. Berta Josefina dog 1954. Hennes man hade avlidit några år tidigare.

Hilmer Julius emigrerade till USA den 18 mars 1892 och nämns då som sjöman. Han var ogift och blev vid ankomsten till Brooklyn överfallen och dödad.

Olivia Kristina var gift med Olle Edvard Andreasson från Valsäng Mellangård. Han var född den 1 juli 1871. De hade gift sig i Klövedal den 25 februari 1897 och första barnet föddes där. Det var Ester Kristina som föddes den 20 november 1897. Familjen flyttade till USA den 19 februari 1904 och där föddes ytterligare två barn, Olof Johannes och Alice. Endast några år efter utflyttningen kom Olivia Kristina tillbaka till Sverige igen med sin förstfödda dotter, Ester Kristina. Det var den 6 december 1907. Dottern dog i hjärntuberkulos på Härön den 14 mars 1909 och Olivia Kristina blev ensam i sitt hus som låg alldeles i närheten av skolhuset på Härön. Mannen och de övriga två barnen hade blivit kvar i USA.

Frans Oskar var gift med Ida Josefina Samuelsson från Lilla Edet. Hon var född den 23 januari 1880 och de hade gift sig i Masthuggets församling i Göteborg den 15 november 1904. Hon födde trillingar den 1 januari 1905 och dog några dagar efteråt, den 4 januari 1905, i sviterna efter förlossningen. ”Barnsäng” står det i dödboken. Två av barnen dog ganska snart efter födseln. Hilmer Johannes dog 31 maj 1905 och Oskar Evert dog den 22 oktober 1905. Oskar Evert bodde då i fosterhem i Hjärtum. Det tredje barnet, Ivar Marinus, överlevde och växte upp hos sin faster Elisabeth i Sumpen Kyrkesund som då, efter att lotsstationen på Grönskären hade lagts ned, flyttat till Kyrkesund med sin man, mästerlotsen Torbernt Gollungberg.

Frans Oskar gifte om sig med Beata Josefina Berntsdotter som var född på Björholmen i Klövedal den 9 oktober 1873. Vigseln ägde rum i Annedals församling i Göteborg den 14 februari 1911. I detta äktenskap föddes två barn, Bror Oskar Valfrid och Karin Görentina. Frans Oskar var också den av barnen som övertog huset i Hisingsviken efter föräldrarna. Han dog där den 23 april 1927 i tuberkulos och hans hustru, Beata, dog den 26 december 1952.

Johanna Maria Axelina gifte sig med Oskar Bergström från Mollösund. Han var född där den 20 oktober 1876 och de gifte sig i Klövedal den 12 maj 1905. Oskar var fiskare och hustrun tituleras ”åbodotter”. De bodde efter giftermålet i Mollösund där de fick två barn, Otto Johannes den 2 augusti 1909 och Elsa Maria Axelina den 7 augusti 1914.

Johannes dog den 19 februari 1901 och hans hustru Johanna Maria den 15 april 1919, båda i Hisingsviken. Deras gravsten finns på Klövedals kyrkogård. Den är lätt att finna för det är en hög svart sten som står alldeles framför ingången till kyrkan på den vänstra sidan om grusgången.

Johannes Olofssons föräldrar var Olof Kristensson och Annika Larsdotter i Hisingsviken på Härön. Olof Kristensson var född på Koön i församlingen den 30 januari 1803 där hans far hade verksamhet inom fiskindustrin. Annika Larsdotter var född i Bö Uppegård den 14 oktober 1799. Olof och Annika gifte sig i Klövedal den 30 december 1826 och båda står då i vigselboken som hemmahörande i Bö i Klövedal.

Första barnet, Anna Kristina, föddes i Bö Västergård den 7 februari 1829. De övriga fem barnen föddes sedan familjen flyttat ut till Hisingsviken på Härön. Dessa var Johannes den 15/8 1831, Kristen den 22/2 1835, Hans den 1/5 1837, Anna Britta den 24/1 1840 och Helena den 7/1 1843. Alla barnen uppnådde vuxen ålder. Annika hade dessutom i februari 1827 fått en flicka som var död vid födseln. Hon blev begravd den 4 februari 1827.

Koön som ligger strax norr om Härön har idag ingen byggnation alls. Endast husgrunder återstår samt en väl bevarad källare. Det var längesedan någon bodde där men på den tiden som det bedrevs verksamhet där föddes, under åren 1772 till 1887, 73 barn. Det sista dödsfallet på ön inträffade år 1901. Gården Bö ligger rätt över sundet en liten bit in på land.

Olof Kristenssons föräldrar var Kristen Olavsen och Britta Nilsdotter i Bö Västergård Klövedal. Kristen var född i Norge 1769 och inflyttad med sina föräldrar till Tjörn på föråret 1770 enligt Magda Måneskiöld. Britta var född på Härön den 9 februari 1776. De hade vigts i Klövedal den 27 mars 1802. Detta var Kristens andra äktenskap. Det första hade slutat med att hustrun dog vid barnsbörd den 12 september 1798.

Kristens första hustru, Börta Börjesdotter född på Limhall i Klövedal den 5 december 1770, hade han vigts samman med den 22 februari 1794. De var bosatta på Koön och i äktenskapet föddes där två barn, Olof den 9 januari 1796 som dog i koppor den 31 juli 1799 och Ingeborg den 11 september 1798. Börta dog på Koön den 12 september 1798, 28 år gammal, i sviterna efter dottern Ingeborgs födelse dagen innan och Kristen blev ensam med två spädbarn. Namnet Ingeborg kom efter barnets mormor.

Börta hade varit gift tidigare. Detta var hennes andra äktenskap. Första gången gifte hon sig med förre rotebåtsmannen i Valla nr 8 Kvick vars namn var Per Larsson. Han var född på Lilla Brattön i Valla den 19 april 1754 och som föräldrar anges Lars Kristensson och Ann Persdotter. Vigseln ägde rum den 26 maj 1788. Enligt båtsmansrulla från 1781 blev han antagen detta år som båtsman. Rullan säger att han då var 27 år. Han fick avsked samma år som ”sjuklig och oduglig”. Enligt Johan Petterssons ”Skärgårdsverken i Bohuslän” ägde han vid sin död, enligt bouppteckningen från 1792, trankokerihuset med 1 kittel på Koholmsskäret vid Koön i Klövedal. Per Larsson avled i Röra Tånge i Stenkyrka den 22 januari 1790 av ”håll och stygn”. I Klövedals dödbok finns uppgiften inskriven och hans ålder har där angivits till 73 år 6 månader och 3 dagar. Troligtvis är den angivna åldersuppgiften fel.

Börtas fader var Börje Börjesson på Limhall. Modern hette Ingeborg Hansdotter, Det var han som ägde det lilla trankokeriet på Koholmsskäret före Per Larsson. Johan Pettersson namnger ägaren som ”NN Börjesson på Härön”. Även Magda Måneskiöld nämner i sin bok att Börta Börjesdotters fader var ägare till stället, men hon nämner honom som salteriidkare.

Man får förmoda att Per Larsson kom till Koholmsskäret efter avskedet från roten i Valla. Han arbetade för Börje Börjesson som behövde en efterträdare. Per hann bli både efterträdare och gift med dottern innan Börje Börjesson avled i ”hetsigt” den 4 juni 1789. Äktenskapet blev dock kort och Per avled redan året efter sin svärfar.

Efter Börtas död 1798 var Kristen ensam med de två barnen. Den förstfödde sonen avled i koppor några månader efter sin moder. Det dröjde till den 27 mars 1802 innan Kristen gifte om sig igen. Denna gång med Britta Nilsdotter, född på Härön den 9 februari 1776. Hon var dotter till Nils Olsson och Olug Mattisdotter på Härön som var födda den 25 augusti 1707 resp. den 10 januari 1741. I äktenskapet föddes sex barn. Dessa var Olof den 30/1 1803, Barbro den 30/8 1805, Nickolaus den 25/3 1808, Petter den 14/7 1810, Helena den 10/5 1813 samt Kristina den 2/5 1816 som dog i ”slag” den 6 mars 1817. Den förstfödde Olof var född på Koön medan de övriga barnen var födda i Hisingsviken på Härön.

Vid inskrivningen i kyrkboken vid Nickolaus dop har troligen uppstått ett skrivfel i boken. Där står noterat som dopnamn, Britta istället för Nickolaus. I husförhören däremot finns barnet som Nickolaus och även i dödboken den 15 juli 1877 finns Nickolaus Kristensson 69 år inskriven som död av ”slag” i Bö Västergård. Magda Måneskiöld har kommit till samma slutsats och upptar i sin bok Nickolaus som barn till Kristen Olavsen. Orsaken till felskrivningen tros vara att prästen har skrivit mammans namn även i kolumnen för barnet. 

Dessa skrivfel i Klövedals kyrkoböcker är besvärande vanliga. Med största sannolikhet är det även felskrivet i vigselboken den 8 december 1793. Där står att en Kristian Olsson från Härön vigdes med änkan Börta Börjesdotter från Koön. Detta måste rimligtvis vara samma vigsel som inskrivits den 22 februari 1794 då det står att Kristen Olsson från Härön gifte sig med änkan Börta Börjesdotter från Koön. En trolig förklaring kan vara att inskrivningen den 8 december 1793 avser lysningen.

Kristen dog den 24 april 1833 av ”tärande sjuka” 64 år gammal. Hans hustru, Britta, avled den 5 juli 1847 av ej angiven orsak 71 år gammal. Båda avled i Bö Västergård dit de hade flyttat från Hisingsviken på Härön. Hela Bö Västergård var på 2/3 mantal och Kristen och Britta hade hälften av detta.

Kristen och Britta skänkte ett kalkkläde till Klövedals gamla kyrka som fortfarande finns i behåll i den nya kyrkan. Johan Pettersson skriver om detta i sin bok om Klövedals kyrka från 1965 på sidorna 34 och 35. Jag citerar.

”Ett kalkkläde, som också tillhört den gamla kyrkan, finns i behåll. Det är av ursprungligen rött, nu grågult råsiden med silverbroderier och silkefrans. I mitten finns en broderad triangel med stålkrans och Jehovah-tecknet samt därunder broderat: ”Eder. Som mitt Namn. Fruktar. Skall uppgå. Rättfärdighetens. Sol, Malachias. 4. 2.” I hörnen broderat: ”Klövedals: Kyrka: Si Guds. Lamm. Joh. Ev.1. v. 29. Skänkt af. Christen. Olson. Och. Brita. Nilsdotter. j Bö. P. E. Rhedin. P. L. 1829.” – Det kan observeras, att detta kalkkläde är skänkt två år efter 1827 års visitation, då biskopen påtalat att pastoratets alla kyrkor saknade kalkdukar och bårtäcken samt uttalat att dessa behov ovillkorligen snart borde fyllas.”

Kristens föräldrar var Olav Nyckelgård och Maria Nilsdotter. De hade invandrat från Norge på föråret 1770 enligt Magda Måneskjöld. Enligt samma källa skulle Olavs patrinymikon vara Chrestensson och det är under det namnet som han inskrivs i dödboken 1794. Vid barnens födslar nämns han emellertid som Olof Nyckelgård i Häggvall Valla den 12 oktober 1771 då sonen Johannes föds och även som Olof Nyckelgård i Klövedal där övriga barn är födda. Enligt Klövedals kyrkobok skulle det ha fötts två barn med namnet Kristoffer, den 15 januari 1779 med oläslig födelseplats och den 12 oktober 1780 i Tryckhåla på Härön, Anna den 23/6 1782 på Härön, Anders den 5/11 1785 på Härön, Olena den 7/3 1788 på Härön, Jonas den 22/6 1792 i Tryckhåla på Härön samt Olena den 9/8 1794 9/8 på. 

Få av barnen tycks ha uppnått vuxen ålder. Magda Måneskiöld skriver i sin bok att ”endast änkan och Kristen står som arvingar vid Olav Nyckelgårds död 1794”. Endast ett barn har med säkerhet kunnat finnas i dödboken. Den 5 januari 1781 avlider Kristoffer Olsson på Härön i ”barnsjuka” tre månader gammal.

Johannes Olssons mamma, Annika Larsdotter, var född i Bö Uppegård i Klövedal den 14 oktober 1799. Hennes föräldrar var Lars Nilsson och Johanna Torstensdotter och de var båda födda i Bö Uppegård fast på olika hemmansdelar som arrenderades av Göteborgs Gymnasium. Lars Nilsson var född i Bö Uppegård den 22 mars 1748 och Johanna Torstensdotter var född den 17 april 1762 i Bö Uppegård. De gifte sig i Klövedal den 11 januari 1786 och bosatte sig därefter på Lars Nilssons 1/6 mantal Bö Uppegård som de fortsatte att bruka. Johannas födelsegård övertogs av hennes broder, Jon, som fortsatte arrendet efter sin fader, Torsten Ingemarsson. Hela Bö hade tillhört Margaretha Hvitfeldt och de var således numera alla gymnasiegårdar uppdelade på mindre enheter som arrenderades ut av Göteborgs Gymnasium. Deras benämningar var Bö Uppegård, Bö Västergård och Bö Östergård. I 1715 års taxeringslängd är dessa tre gårdar upptagna till 1 mantal, 2/3 mantal och 1 mantal medan de vid donationen till Göteborgs Gymnasium är upptagna till 1 mantal, 1/3 mantal och 1 mantal.

Vid storskiftet 1789 hade Bö Uppegård följande arrendatorer: Jon Torstensson 1/6 mantal, Lars Nilsson 1/6 mantal, Engelbrect Larsson 1/3 mantal samt Pehr Olofsson 1/3 mantal.

På Lars Nilssons och Johanna Torstensdotters Bö Uppegård föddes sex barn. De var Anders som föddes den 31/1 1788 och dog 21 år gammal på Bö Östergård i feber som dräng den 12/7 1809, Greta den 3/9 1790, Elsa den 1/5 1793, Helena den 12/11 1795 som avled den 8/7 1809 i feber, Annika den 14/10 1799 samt Ingeborg den 1/3 1803. Båda makarna avled i Bö, Lars den 19 februari 1806 19/2 av ”hetsigt” och Johanna nio år senare den 25 mars 1815 av ”håll och stygn”.

Elisabeths mor; Johanna Maria Olofsdotter, var född i Östra Sunna den 21 november 1832. Hennes föräldrar var Olof Rutgersson och Elsa Hermansdotter. Olof var född i Östra Sunna den 5 oktober 1796 och Elsa var född i Räfsal i Valla Socken den 9 juni 1805. De var gifta sedan den 20 april 1823 och brukade 1/6 mantals gård Östra Sunna i Klövedal. Redan en månad efter vigseln föddes det första barnet. Modern var bara 18 år och födseln är inskriven i Valla födelsebok. Födseln ägde rum den 20 maj 1823 och barnet fick namnet Anna Helena. Det är barnets mormors och farmors namn som åter kommit till användning. De övriga åtta barnen föddes i Östra Sunna. Malena föddes 10/8 1825, Kristina den 6/4 1828 och avled i slag den 14/5 1828, Inger Kristina föddes den 16/12 1829 och avled den 8/3 1833, Johanna Maria föddes den 21/11 1832, Inger Kristina den 15/3 1835, Olena den 22/2 1838, Anna Lovisa den 13/12 1842 samt Rutger den 6/5 1845. Som ende sonen i den stora barnaskaran får Rutger naturligtvis namn efter sin farfar.

Olov Rutgersson brukade 1/6 mantal av det hela hemman Sunna i Klövedals socken som Peder Knudsen Måneskiöld fick i förläning år 1582. Hemmanet hade gått vidare till sonen Knut Pedersen som lämnade hela gården i pant till bonden Olov Andersson för lån från denne. Vid Knut Pedersens död hamnade gården hos Peder Krabbe som gift sig med änkan. År 1695 ändras hemmanstalet för gården så att Sunna i fortsättningen benämns som 2/3 mantal. Knuts barn, Peder och Jörgen står senare som ägare till gården. Jörgen ägde 1/3 och Peder ”åtminstone en del” enligt Olaus Olsson, vilket väl får tolkas som det återstående 1/3 mantal.  Jörgens son, Knut, förfogade över samma hemmansdel vid sin död 1723 som sin fader. Därefter kom hans hemmansdel att uppdelas mellan hans båda söner, Petter och Olof, så att dessa ägde 1/6 mantal Östra Sunna vardera. Olofs hemmansdel ärvdes av hans son Rutger och det är denna hemmansdel, 1/6 Östra Sunna, som Olof Rutgersson och Elsa Hermansdotter bor och brukar när Johanna Maria Olofsdotter föds där den 21 november 1832.

Om man läser Olaus Olssons uppteckning från 1924 och Magda Måneskiölds bok med hänvisningarna till Oscar Olsson i Göteborg så framgår det att bortpantningen skedde 1633 och varade i ca 133 år. Det är alltså pantbönderna som brukat gården under den tiden även om ägandet och arvsordningen kan beskrivas som i föregående stycke. Det framgår vidare att halva den bortpantade egendomen, 1/3 mantal, återinlöstes på 1740-talet och att det var den delen som senare kom att kallas Rödsmut men som har fastighetsbeteckning Västra Sunna. Det var Knut Jörgenssons änka, Mätta Rasmusdotter, omgift med Lars Björnsson, som löste in halva den bortpantade gården.

Om den resterande 1/3 mantal Sunna påbörjas rättegång 1754 som resulterar i att pantbönderna skall återlämna egendomen mot lösen av panten. Det var Knut Jörgenssons son Olof och dennes broder Petters barns styvfader, Elias Olsson på Olsnäs, som startade och vann processen mot pantbönderna i Östra Sunna.

Olov Rutgerssons föräldrar var Rutger Olovsson och Helena Persdotter i Östra Sunna. Rutger var född på Olsnäs gård i Stenkyrka år 1756. Helena Persdotter var född i Fagerfjäll i Stenkyrka den 19 augusti 1756. De bosatte sig på gården Östra Sunna i Klövedal sedan den blivit löst från sin pant och kommit tillbaka till Måneskiölds ättlingar. Rutger och Helena finns i lysningsboken 1778 och Rutger är då noterad som ”Rutger Olsson Olsnäs”. Vigsel har troligen ägt rum samma år eftersom den inte finns registrerad i Stenkyrka från 1779.

Den 27 oktober 1779 föds första barnet. Då är paret bosatta på Östra Sunna. Det blir en flicka som får namnet Mätta efter sin farmor. Därefter föds Petronella den 5/9 1782, Annika den 30/5 1786 som avlider den 11/5 1788 i ”hetsigt”, Anna föds den 23/4 1792, Annika den 24/4 1789 och Olof den 5/10 1796.

Rutger Olovssons föräldrar var Olov Knutsson och Mätta Persdotter på Olsnäs. Olov var född där 1716 och Mätta var född i Fagerfjäll ca 1713. Dom ägde och brukade halva gården i Olsnäs. Det var Olovs födelseplats som han senare blev ägare till. Båda makarna avled där. Hustrun Mätta först, den 30 mars 1779, och därefter Olov den 12 november 1782. I bouppteckningen efter Olov den 10 januari 1783 finns 1/2 mantal Olsnäs och 1/6 mantal Sunna upptagna.

Helena Persdotters föräldrar var Per Persson och Helga Arnesdotter i Fagerfjäll. Per var född där ca 1713 och hans hustru Helga var född ca 1722. Mätta Persdotter på Olsnäs var syskon till Per Persson i Fagerfjäll vilket betyder att Rutger Olovsson och Helena Persdotter i Sunna var kusiner. Enligt Stenkyrka dödbok dog syskonen med bara 11 dagars mellanrum vid 66 års ålder i ”håll och stygn” den 19 mars 1779 och den 30 mars 1779. Med den inskrivningen i dödboken så borde det vara frågan om tvillingar.

Beträffande syskon till Helena Persdotter så är jag för närvarande osäker på antalet. Jag har stött på en uppgift som säger att det skulle ha varit sex, ev. sju syskon. Hänvisning görs till en uppgift om ett gårdsköp 1788 med bl. a. följande utdrag ur texten. ”Bröderna Per Persson i Röra, Anders Persson på Stora Dyrön, Olof Persson i Fagerfjäll, Helena gift med Rutger Olsson i Sunna, Kristina gift med Gabriel Gullbrandsson i Surdal, Annika död 1784 ogift och Anna Persdotter gift med Petter Larsson i Fagerfjäll”.

Vid avstämning av dessa uppgifter med tillgängliga kyrkböcker kan jag finna Olof som avliden i Fagerfjäll den 1 augusti 1809, 62 år. Han bör således ha varit född ca 1747. Jag finner Anna död i Fagerfjäll den 25 november 1796, 43 år. Hon bör ha varit född ca 1753. Helenas födelsedata uppges i Klövedals husförhörslängd till den 19 augusti 1756. Annika avled i Klövedal den 20 september 1783, 23 år. Hon var således född ca 1760. Kristina avled i Klövedal den 12 januari 1848 som änka 84 år gammal. Hon var alltså född ca 1764. Även uppgiften om ett syskon vid namn Per ser ut att stämma. Han finns som fader 1780 i Fagerfjäll till ett barn och i Röra till flera barn innan hans hustru, Inger Rasmusdotter, dog i Röra den 16 oktober 1810, 53 år gammal. Hon bör alltså ha varit född ca 1757. En gissning blir därför att Per bör ha varit bland de äldsta barnen. En förbryllande uppgift från födelseboken i Stenkyrka uppger att en Per Persson och Inger Rasmusdotter fortsatte att föda barn i Röra ända till 1828. Det verkar inte vara samma personer, åtminstone inte modern.

När det sedan gäller brodern Anders Persson på Stora Dyrön så finns en Anders där som fader till nio barn under tiden 1779 till 1797 så kanske vågar man dra slutsatsen att det var sammanlagt sju barn till Per Persson och Helga Arnesdotter i Fagerfjäll. Även Anders bör i så fall ha varit bland de äldre av barnen.

Fagerfjäll är i 1715 års taxeringslängd upptaget som 1 mantal skatte och som brukare anges Per Andersson och Pär Jonsson. Pär Andersson med rötter i Mölnebo var far till den i föregående stycke nämnde Per Persson.

Elsa Hermansdotter föddes i Räfsal Valla den 9 juni 1805 och hennes föräldrar var Herman Johansson och Anna Hansdotter, födda i Räfsal Valla den 21 juli 1755 och i Bö Nedergård Stenkyrka den 24 februari 1767 och vigda i Valla den 5 augusti 1790. Bådas anor går tillbaka till Bremsarna i Toftenäs och de har dessutom båda starka rötter i Valla församling. Herman har dessutom rötter till Ankarström i Kungälv.

Herman hade fyra syskon som blev födda under åren 1750 – 1766. Föräldrarna hade gift sig i Valla församling ”under skrud och krona” den 7 juni 1747 och därefter föddes Olof den 17/5 1750, Elsa den 20/4 1752, Herman den 23/7 1755, Maria den 24 juni 1759 och Helena den 4/5 1766. Det första barnet föddes i Näs i Valla som var mammans födelseplats. De övriga föddes i Räfsal Valla där föräldrarna blev bosatta.

Anna var dotter till Hans Helgesson och Elin Persdotter i Häggvall Uppegård i Valla. De hade gift sig den 25 mars 1760 i Valla och bodde därefter mellan åren 1761 och 1774 i Bö Nedergård i Stenkyrka där Anna var född den 24 februari 1767. Innan flytten till Bö i Stenkyrka föddes den 16 januari 1761 Helje i Röd Västerröd i Valla. Det var mammans föräldrar som bodde där. För perioden i Bö Nedergård i Stenkyrka saknas kyrkoböcker varför det varit svårt att finna ev. andra barn. I Valla Catechesimilängd fanns dock uppgifter. Förutom föräldrarna är uppräknade 8 barn: John 1763, Olof 1765, Anders 1770, Hans 1775, Pehr 1781, Regina 1764, Anna 1767 samt Elsa 1772. Samtliga barn utom John har kunnat återfinnas i vigselboken.

I Hisingsviken finns inte längre någon bofast befolkning. Boningshuset såldes till sommargäster. Husen runtomkring står även de tomma, förutom någon kort period på sommaren, och det kan idag vara svårt att föreställa sig den livliga verksamhet som förekom där och i närområdet då Elisabeth föddes år 1857. Många av de ängar som numera är täckta av gullvivor och andra ängsblommor varje vår var då odlad mark och betesmark åt kreatur. Den lätta skalsanden på gammal havsbotten slutade odlas när ”Ragnar i Änga” gick bort. Under lång dessförinnan hade där odlats både brödsäd och potatis och vattnen intill hade gett rikliga fångster av både fisk och sill.

Detta tillhör en svunnen tid men vi kan fortfarande glädjas åt landskapets skönhet året om och på våren när gullvivor och ängsblommor står i blom. Har man tur kan man dessutom få en skymt av traktens rådjur eller fasaner medan göken gal.        

Ingemar Gollungberg