De flesta som släktforskar i södra Bohuslän stöter förr eller senare på den så kallade ”Drottningsläkten”. Många, inklusive undertecknad, drabbas av stor entusiasm inför släkten som sägs härstamma från Harald Hårfagre. Jag har dock ångrat min entusiasm när jag drabbats av den källkritiska eftertankens kranka blekhet. Släkten håller inte ihop. Denna artikel försöker förklara varför.

”Drottningsläkten” har behandlats här i Släkthistoriskt Forum för bara tio år sedan[2], men dyker fortfarande upp i diverse sammanhang, och diskuteras flitigt på Rötters Anbytarforum[3]. Dessutom har en del frågor inte behandlats i tryck tidigare. Detta motiverar en ny artikel som påminner om vad källorna säger, och går igenom alla kända källbelägg för släktens senare led.

Redan 1925 kom en källkritisk genomgång av J A Nordström, men många väljer tyvärr att bortse från denna. Nya myter har också tillkommit sedan dess. Därför börjar jag med en genomgång av mindre källkritiska framställningar av släkten.

Första gången ”Drottningsläkten” nämns i litteraturen är vad jag vet i ett danskt adelslexikon från 1787. Den omtalas som en norsk släkt som härstammar från bröderna Gunbjörn och Jon Drottning[4]. Släktens vapen är tre uppradade, gyllene kronor på blå botten. Bröderna Jon och Gunbjörn är kända redan från den isländska ”Boglungar sogur”[5]. Där beskrivs hur baglerhövdingen Jon Drottning år 1206 sannolikt våldtar bonden Tronds hustru, varefter Trond hämnas genom att döda Jon. Gunbjörn hämnas senare dråpet genom att döda eller lemlästa ett tjog inblandade. Han tjänar senare den norske kungen som sysselman och blir med tiden länderman.[6]

1884 börjar Gustav Storm med stöd av isländska sagor koppla ihop släktkedjan för ”Drottningsläkten.” Släktens urfader är Jon av Tjörn, nämnd i Sverres saga. Där omtalas även Jons son, länderman Asbjörn som dödas 1284. Nästa led är den ovan omtalade Gunbjörn Jonsbroder. Denne skall enligt Storm i sin tur rimligtvis ha varit far till ländermannen Jon Drottning, död 1274. Detta motiveras med att en senare namne, också kallad Jon Saulesson och lagman i Ranrike 1339 ”havde sin Hjemstavn paa Øen Thjørn; rimeligvis har derfor Slægten hørt hjemme her og stammet fra Lendermannen Jon af Thjørn…”

O A Johnsen skriver 1904 om släkten och gör två viktiga tillägg. Dels att släktskapen mellan Jon Drottning och Jon Saulesson bör ha förmedlats av en i källorna helt okänd ”Saules Jonsson”. Dels att Torer Jonsson, som skänker jord i Aröd i Stenkyrka till kyrkan någon gång före 1388[7], sannolikt är son till Jon Saulesson. Carl Tisselius ansluter sig 1927 till Johnsens version, men utesluter hans påpekanden om tveksamheter.

År 1959 utkommer ett verk som har haft stort inflytande på hur ”Drottningsläkten” beskrivs idag, nämligen Magda Måneskjölds ”Våra vikingaförfäder”. Där finns ett långt kapitel om ”Furstliga ätten Drotning på Tjörn”.[8] Hon inleder med att berätta att Asbjörn Jonsson var gift med en dotter till Jon Loptsson, son till en frillodotter till den norske kungen Magnus Barfot.[9]

Detta följs av utläggningar om ”Drottningsläktens” förfäder ur Ynglingaätten och liknande släkter. De tre kronorna i släktens vapen sägs också visa på kunglig härstamning. Jon Drottning d y skall dessutom varit gift med en dotter till en skotsk jarl. Släkten kontrollerade enligt boken det medeltida Tjörn och dess ekonomi från sin mäktiga borg, som författarinnan både lokaliserat och producerat en teckning av. Drottningsläkten skall enligt Måneskjöld över huvud taget ha spelat en mycket viktig roll i utvecklingen i Norge under tidig medeltid.

Bokens släkttavla avviker från tidigare släkttavlor på flera punkter. Fyra tidigare okända led förfäder till Jon av Tjörn har tillkommit. Vidare så uppfattas den konstruerade ”Salues Jonsson” som identisk med Jon Saulesson, och resultatet benämns ”Jon (Saulus) Jonsson-Drotning”. Slutligen sägs Katarina Torersdotter, gift med den Simon Dyresson, som 1377 köper Kyrkefjäll i Klövedal[10], vara en dotter till Torer Jonsson i Aröd. Allt detta har författarinnan enligt egen uppgift funnit vid studier på New Yorks Centralbibliotek.

1963 tar Erik Lönnroth utan betänkligheter med ”Drottningsläkten” i Bohusläns medeltida historia[11]. Under 1970-talet skriver Filip Rytterås och Gunnar I Ericsson om släkten, och accepterar delvis Magda Måneskjölds tillägg. 1991 skriver Tore Gjötterberg om släkten i Svenska Antavlor[12] och för via Katarina Torersdotter släkten tillbaka till Jon Saulesson. Tidigare led placerades av redaktionen i en fotnot. Gjötterberg protesterade mot detta och följande år debatterade han släkten i Släkthistoriskt forum med Torsten Berglund och Anders Winroth, som starkt ifrågasatte flera led i ”Drottningsläkten”. År 2001, slutligen, skriver Gunnel Kristiansson om släkten, och följer då i stort sett Tisselius. Min artikel tar avstamp i den diskussion som påbörjades av Berglund, Winroth och Gjötterberg 1992.

Nu till verklighetsbakgrunden. Adelslexikat från 1787 är ovanligt för sin tid då källor är angivna. Uppgifterna om ”Drottningsläktens” vapen är hämtade från endera av två danska likpredikningar över medlemmar av familjen Rostgaard.[13] Jag har inte studerat dessa själv. Jon Drottnings vapen är känt från en vapenbok från 1680-talet[14], och då Fredrik Rostgaard var intresserad av äldre vapen lär vapnet i likpredikan ha kommit från denna. Huruvida vapnet i 1600-talsmanuskriptet går tillbaka på ett autentiskt medeltidsvapen är i nuläget oklart.

De två första leden hos Storm, Johnsen och Tisselius är som sagt belagda i Sverres saga, som är samtida med de händelser den skildrar, och kan antas vara trovärdig i detta fall[15].

Vad det gäller bröderna Jon och Gunbjörn, är även dessa belagda i samtida källor, men deras härkomst är okänd[16]. Jon hade syssel i öst vid älven (i södra Bohuslän) och begravdes i Kastelklostret i Kongahälla. Hans bror Gunbjörn donerar 1247 ett par gårdar,[17] som med Nordströms ord ”möjligen legat i norra Bohuslän, men i alla händelser icke på Tjörn”[18] till sina bröder, men han har även syssel i Toten i Lillehammertrakten. Ingen av dem har någon känd anknytning till Tjörn.[19]

Om nästa led, ländermannen Jon Drottning ”d. y.”, är inte mycket känt. Vad vi vet är att han hade syssel i Viken och att han dog 1274.[20] Hans patronymikon är däremot okänt och anknytning till Tjörn saknas. Som jag tidigare omtalat saknas källbelägg för att Jon skall ha haft en son vid namn Saules. På Tjörn levde på 1300-talet förvisso en Saules i Islänningabö som gav 5 öresbol i Nordvik till kyrkan[21], men hans patronymikon är okänt.

Att Saules var Jons son har brukat motiveras med nästa led, ”Jon Saulesson Drottning”. Han skall ha levt i Bö i Stenkyrka på 1300-talet. Det finns också en Jon Drottning med anknytning till Bö vid denna tid, men denne anges i källan med patronymikonet ”Solarsson” [22]. Detta namn är, enligt professorn i svenska språket Per-Axel Wiktorsson, inte att betrakta som en variant av ”Saulesson” av filologiska skäl.[23] Detta har inte uppmärksammats i tidigare forskning, som förvillats av namnlikheten. (En bidragande orsak till att kopplingen gjorts är att Jon Solarssons svärson Härbjörn 1402 bebor Bö i Stenkyrka, en gård som Islänningabö bör ha varit en del av.) Därmed faller det viktigaste argumentet för att Jon Drottning haft en son Saules bosatt på Tjörn. Patronymikonet utesluter också identifieringen av lagmannen i Ranrike 1339, Jon Saulesson[24] - som saknar känd anknytning till Tjörn - med Jon Drottning, och Jon (Solarsson) Drottning i Bö reduceras till en lokal jordägare på Tjörn.

Som synes har Storm och hans efterföljare dåligt stöd i källorna. Vad det gäller namnet Drottning så är det sannolikt att betrakta som ett tillnamn. (Släktnamn förekom knappst heller vid denna tid, även om ett tillnamn ibland kunde föras vidare i någon generation.) Det betyder troligen just ”drottning”, d v s en kungs maka, och kan eventuellt ha tilldelats sin innehavare till följd av något feminint drag eller något han sagt eller gjort[25]. Att tillnamnet inte är unikt visas av att det för övrigt fanns ett par tyska köpmän benämnda Jon Drottning i Bergen under 1200- och 1300-talen.[26] Ett par personer kan ha fått samma tillnamn utan släktsamband. Inte heller det faktum att många påstådda släktmedlemmar heter Jon bevisar något[27]. Jon är nämligen ett av Norges vanligaste namn vid denna tid[28]. Vad som däremot är bestickande är att inget annat namn förekommer mer än en gång i denna släkt.

Vad det gäller anknytning till Tjörn, så är sådan känd för Jon av Tjörn, hans son Asbjörn, och Jon Drottning i Bö. Däremot är bröderna Jon och Gunbjörn Drottning, samt ländermannen Jon Drottning bara knutna till Viken. Inga källuppgifter knyter släktens presumtiva medlemmar till specifika gårdar på Tjörn före 1300-talet. Jag har också gått igenom J A Nordströms efterlämnade anteckningar, förda fram till sent 1970-tal.[29] Bland dessa ingår mer eller mindre kompletta avskrifter av alla då kända medeltida handlingar rörande Tjörn. Här finns inget som stöder någon tidigare anknytning till Tjörn, och inga arkivfynd sedan dess har ändrat bilden.

Sammantaget är släktföljden från Jon av Tjörn till Jon (Solarsson) Drottning i Bö, som ovan visats, dåligt underbyggd. Det är möjligt att personerna, som Nordström skriver, hör till samma släktkrets, men källorna ger inget entydigt stöd för detta. Eftersom vi saknar patronymikon för flera av dem, och inte kan knyta dem till något mer exakt område, så saknas underlag för att avgöra deras inbördes relationer. Personligen ser jag det inte som nödvändigt att släktskap behöver föreligga i något fall där direkta bevis saknas.

Så till Torer Jonsson, ägare av jord i Aröd på Tjörn, som av Johnsen antas vara son till Jon Drottning i Bö. Torers eftersläkt är ordentligt utredd av Nordström och omfattar bland annat flera adelssläkter. Han är den enda av de som knutits till ”Drottningsläkten” som har kända ättlingar. Inga bevis finns dock för att Torer är son till Jon Drottning i Bö. Torer levde på en gård till vilken denne saknar känd anknytning. Ett av Torers barnbarnsbarn har förvisso ägt jord i Bö, men med tanke på tidsavståndet och att Bö är en av Tjörns absolut största byar så bevisar detta ingenting. I övrigt saknas samband mellan Torers närmare ättlingar och Jon Drottnings gårdar. Däremot har Nordström troligen fel när han skriver att det före 1354 fanns en Jon Ingegerdsson i Aröd, som mycket väl kan vara Torers far[30]. Den gård Jon Ingegerdsson har bebott kallas nämligen Amo(n)da rudi och inte som Torers gård Arna rudi, och räknas dessutom mitt ibland ett antal gårdar belägna på Hakenäset på andra sidan av Tjörn.

Slutligen Magda Måneskjölds uppgifter. Hennes forskningar skedde ju nästan helt på New Yorks centralbibliotek. Tyvärr uppger hon sällan exakta källor, vilket sorgligt nog tidvis verkar bero på att uppgifterna är påhittade. Till exempel skriver hon på ett ställe i sin bok om en Jens Månesköld som tidigt på 1500-talet skall ha introducerat sin ätt på danska riddarhuset.[31] Varken någon Jens Månesköld eller något danskt riddarhus är känt från källorna för denna tid. I andra fall så förekommer personer som den källkritiska historieforskningen sedan länge utmönstrat, som Ynglingaätten upp till Oden.[32] Exemplen kan radas upp i oändlighet. Hennes bok har orsakat stor skada för släktforskningen i Bohuslän.

Låt oss granska några av de tillägg hon gjort till ”Drottningsläkten”. Redan att hon, utan källstöd, sammansmält två personer (Saules och hans antagne son Jon Saulesson) är ägnat att väcka undran. Vad det gäller härstamningen från Magnus Barfot, så omnämns denna inte i någon av de isländska sagor där Abjörn Jonsson eller Jon Loptsson förekommer[33]. Det är fullt möjligt att denna släktskap har konstruerats som ”förklaring” till de tre kronorna i släktens vapen. Källstöd för kunglig härstamning saknas i vilket fall.

Sedan har vi detta att Katarina Torersdotter skulle vara en dotter till Torer Jonsson. Katarina nämns bara i ett diplom från 1423[34], och i detta är det bara hennes patronymikon som talar för släktskap med Torer Jonsson, inget annat.

Vad det gäller de tidigaste leden i Måneskjölds släkttavla och det påstådda äktenskapet mellan Jon Drottning den yngre och en skotsk jarladotter saknas varje antydan till indicier i källorna.

Till slut blev det inte så mycket kvar av ”Drottningsläkten”. Leden innan Torer Jonsson, Katarina Torersdotters släktskap med denne och den kungliga härstamningen försvinner. Men om man lyckas följa sin härstamning så långt tillbaka som till 1300-talet har man väl ändå all anledning att vara nöjd? För den som är mer intresserad av att läsa mer om Torer Jonssons ättlingar, hänvisar jag till Nordströms utmärkta artikel från 1925.

Litteratur

*Fredrik Paasche

”Jon Loptsson” Norskt biografiskt lexikon, bind VII, s 105-106, Oslo 1936

*Gunnel Kristiansson

”Släkten Drottning” s 14-29 i Drottning, Green och Huitfeldt. Göteborg 2001

*Gunnar I Ericsson

Krog Olsson i Kyrkejäll Göteborg 1979, främst s 17-21

*Filip Rytterås

Anor och arvsägner från Orust och Tjörn Skövde 1974 s 45

*Oscar Albert Johnsen

Bohuslens eiendomsforhold Kristiania 1905 s 121-123

*Carl Tisselius

Bohusläns märkligare gårdar, band II, Lund 1927 s 83-87

*Magda Måneskjöld

Våra Vikingaförfäder Göteborg 1959

*Tore Gjötterberg

Anor från Bohuslän och Halland i Svenska Antavlor 1991 bd 3, h3 s 97-105

Medeltidsgenealogi – ett genmäle i Släkthistoriskt forum 1993:1 s 13

Möjlig eller trolig släktskap i Släkthistoriskt forum 1992:3 s 21

*Torsten Berglund och Anders Winroth

Svenska Antavlor och medeltidsgenealogin i Släkthistoriskt forum 1992:5 s 26

Medeltidsgenealogi i Svenska Antavlor – verklighet och fantasi i Släkthistoriskt forum 1993:4 s 16-17

*John Anders Nordström

Efterlämnade ländermännen av Drottningsläkten några ättlingar på Tjörn? i Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1925 s 39-57. Omtryckt i Äldre bohussläkter, Tjörn 2002 s 38-52

*John Anders Nordström och Harald Rönnäng

1568 års ledingslängd för Tjörn och frälsesläkten på Kyrkefjäll i Klövedals s:n i Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1937 s 15-23

*Akershusregistraturet af 1622, G. Tank Kristiania 1916

*Biskop Eysteins jordebog (den röde bog), H J Huitfeldt-Kaas Kristiania 1879

*Eivind Vågslid

Norderlendske fyrenamn Oslo 1988

*Knut Helle

”Jon Drotning” i Norsk biografisk leksikon Oslo 2002

*Erik H Lind

Norsk-isländska personbinamn från medeltiden Oslo 1920-21

*Erik Lönnroth

Bohusläns medeltid i ”Bohusläns historia”, red Erik Lönnroth Göteborg 1963

*Lexicon over adelige Familier i Danmark, Norge og Hertigdømene Köpenhamn 1789-

*Paul Eggert Olason

”Jón Loptsson” i Íslenzkar Æviskrár Reykjavik 1950

Anders Ryberg