|
- Bohusläns historia och Beskrifning – Orusts Östra härad - |
|
Detta är kapitel 11 i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrivning och är avskrivet från första upplagan av Wilhelm Ängermark. På hans hemsida finns fler kapitel av boken utlagda, och där kan man även läsa om vad det innebär att andra upplagan är ”Efter författaren död öfversedd och rättad” av Gunnar Brusewitz, och om hur mycket innehållsrikare första upplagan är.
|
|
169 XI. Orusts Westra Härad.
med tillhörande skärgård, består af 2 prestgäll: Tegneby och Morlanda.
1. Tegneby pastorat intager midten af Orustlandet. Det omgifwes i öster af Myckleby och i wester af Morlanda pastorater; med sin norra ända stöter det till den hafsarm, som skiljer ön ifrån fasta landet, och i söder kröker det sig, likt en hästsko, med twenne uddar, Lalleröds- och Warekilsnäsen, omkring den skäruppfyllda Stigfjorden. På chartan bildar Tegneby en fotangelformig figur. Det består af tre socknar: Tegneby, Röra och Stala. Fordom omfattade det äfwen Morlanda med dess skärgård; men enligt K. Christian IV:s befallning blef denna socken afsöndrad från Tegneby till ett särskildt pastorat (1631 28/7), då ock 3 1/2 m:tal togos från Tegneby och 1 1/2 dito Röra, och lades under Morlanda i ecclesiastikt hänseende, ehuru de fortfara att i alla öfriga fall räknas till förenämnde socknar. Med undantag af bemälta uddar och af sjelfwa stranden, är jordytan i allmänhet sammanhängande och jemn, samt eger caracteren af stor högslätt. I geologiskt afseende är denna trakt högst märkwärdig, förmedelst dess jordytas fortgående, synbara skrynkling. Uti 2:dra häftet af detta arbete, pag 19 sqq., är bekantgjord en iakttagelse om en olika hastighet, hwarmed olika punkter af länet stiga i höjden, och huru oförklarligt och otroligt detta fenomen ännu må förefalla mången, så är det likwäl factiskt bewisligt, och skall om några år, sedan det hunnit blifwa nogare obserweradt, icke mera sättas i twifwel. Det är isynnerhet uti trakten omkring Tegneby kyrka, som denna irreguliera landhöjning blifwit under de sednaste åren iakttagen. Denna kyrka wisar sig nu ifrån ställen, nordost ut, derifrån endast hennes
170 takås för omkring 30 år sedan kunde skönjas, och derifrån blotta tornspetsen för omkring 60 år tillbaka kunde ses. Samma observation är gjord ifrån den öster ut belägna Stala kyrka. Äger Tegneby kyrkas uppskjutning rum, så måste naturligtwis äfwen den förra wisa sig ifrån detta ställe mera än förut. Detta är ock werkeliga förhållandet. Ifrån en liten bergshöjd wid den icke långt från Tegneby kyrka aflägsna prestgården, syntes år 1832 icke mera af Stala kyrka än sjelfwa tornspiran, men nu deremot wisar sig från samma punkt större delen af tornet 1). De mellanliggande punkterna, i synlinien emellan dessa kyrkor, bestå af nakna bergskullar, så att någon jord icke derifrån kunnat blifwa bortförd, i hwilket fall hela fenomenet warit lätt begripligt. Det är således wissst, att under ofwanuppgifna tidsrum en af de båda Tegneby eller Stala kyrkor höjt sig med större hastighet än den andra; men då den förstnämndas progressiva framträdande för ögat blifwit observerad ifrån flera olika håll 2), blir intet twifwel öfrigt, att det ju är densamma, eller rättare, den trakt, i hwilken den är belägen, som skjuter i höjden. Afståndet ifrån Tegneby kyrka och de ställen, hwarifrån hennes höjning blifwit iakttagen, är ifrån 3/4 till 1/2 mil fogelwäg. Hastigheten af denna höjning är ännu icke beräknad. Dess bestämmande beror naturligtwis af den distans, som är emellan ifrågawarande ställen och den mellanliggande punkt, som förr bortskymt dem för hwarandra. Drager man ifrån Tegneby kyrka en linea till Lyröns, och en annan till ön Mjörns södra stränder, samt sammanbinder dessa, får man en nära likbent triangel, hwars bas, 3/4 mil lång, går genom Stigfjorden. Inom denna triangel förekomma ännu ett par punkter, Kälkerön och Brunkoskäret m. fl., hwilkas uppstigning blifwit iakttagen på samma sätt som skett med Tegneby __________ 1) Ibland de trowärdiga personer, som intygat detta, må särskilt nämnas pastor på stället, Contractsprosten m.m. Herr N. J. Sjöstedt, mot rigtigheten af hwars iakttagelser intet jäf an äga rum. 2) Nemligen ifrån gården Skeppstala och Stala kyrka, samt ifrån en hålwäg i grannskapet af sistnämnda.
171 kyrkas. De äro belägna i Stigfjorden, och tillhöra Tjörn. Ofwannämnda Lyrö, af något öfwer 1/16 qwadratmils widd, är den enda ö af betydenhet, som tillhör Tegneby pastorat. Den i jordeboken till 1/8 m:tal uppförda Hwalö är dernäst den största af Stigfjordens många holmar. De ostron, som tagas i denna fjord, äro, näst Tanums profossostron, de fetaste och bästa på kusten. Samma egenskap äga ock de fiskslag, som här fångas, och den sill, hwilken under det stora sillfisket kom härifrån, wärderades höge än hwarje annan. Denna hafswik äger således större tillgång på födoämnen för sillen, än de flesta öfriga på denna kust. Höga berg inom Tegneby pastorat äro: Säckebäcks-hufwa, på Warekilsnäset, en wigtig rättelse för sjöfarande; Brottkärrswette, äfwen i Stala socken; samt i Röra det fordom befästade Hitsefjell och Brattåswette, hwilka båda anses wara de högsta punket på Orustlandet. Ett sjömärke är äfwen Boxwiksberget, midtemot Lyrön. Stora kullar af tälgsten förekomma i Tegneby socken, på Westra Holms ägor, i de såkallade Kässlebergen. Utom det lilla Rödswattnet, på Röra sockens gräns, hwilket lemnar watten till några qwarnwerk uti Morlanda, finnes här ingen insjö, som förtjenar nämnas. Nedanför Tyfta, i Stala socken, uppwäller en liten obetydlig bäck, wilken flyter både norr och söder ut, och delar Oroust i twenne delar. Af folksagan omtalas en tid, då denna rännil utgjorde en gräns emellan öns båda småkonungars wälden. Så mycket af pastoratet som innefattas af Tegneby och Stala socknar, är en utmärkt rik sädesbygd, isynnerhet hwad förstnämnda socken widkommer. Korn och bönor froda sig här förträffligt i den ypperliga gråleran, och stora qwantitetet, säwäl af dessa, som af andra lantmannaproducter, afsändas ständigt härifrån till Götheborg och andra orter. Någon annan allmän näringsgren än jordbruket, gifwes här icke, såframt man icke såsom sådan will anse småbruket, hwilket sysselsätter en hop strandsittare wid Stigfjorden, samt båtbyggnad, som förehafwes af några i Röra socken. De
172 skogar, hwarmed några hemman äro försedda, måste i denna trakt anses såsom winstgifwande herrligheter. Uti Röra drifwes större husbehofsbränning, än uti hela det öfriga föderiet tillsammantaget; consumtionen rättar sig efter tillwerkningen. Allmogen är i economiskt afseende i allmänhet temligen wälbehållen. En olikhet i lynne kan märkas hos de särskildta socknarnes inbyggare. Folket i Tegneby är mera trögt än det i Stala, hwilket åter är oroligare och stridslystnare än sina grannar. Stalabon tycker sig sjelf wara den yppersta inbyggaren på Oroust, och förer sig fördenskull med icke ringa stolthet. Han har ock sedan längre tider warit den, som nästan i alla afseenden gifwit tonen åt öns öfriga befolkning; numera gör dock Morlandaboen honom denna ära stridig.
Tegneby Socken Sydwestra trakten af pastoratet bildar denna sockens område, som innehåller 7/16 qwadratmil, Lyrön inberäknad. Namnet skrifwes i de aldra äldsta handlingar Teknabaer, samt i document från 1300:talet Thaeghnaby. Stora, odlade slätter upptaga midten af denna rika men skoglösa och fula socken 1), och äga alla en bördig, styf och tungbrukad jord, hwilken, enligt här wedertaget brukningssätt, tarfwar stark påkörning af mylla och lättare jord. Utom förutnämnda 3 1/2 hemman, som i ecclesiastikt afseende höra till Morlanda 2), består Tegneby af 49 7/8 m:tal, förmedlade ifrån 56 7/8 dito. Häraf äro 4 3/4 m:tal frälse- och 2 dito kronohemman. Medelutsädet per hemman uppgår till omkring 30 tunnor, hufwudsakligast korn och bönor. Afkastningen af wårsäden är wanligtwis i medelmåttiga är 7:de kornet. Skog saknas; endat Lyrön äger någon sådan, bestående af ek och al, __________ 1) Man har i denna socken gjort den klimateriska iakttagelse, att något betydligt regn aldrig faller på Tegnebyslätten före Midsommar, och att nattfroster under sommaren, ända till för några år sedan, warit här aldeles okända. 2) Dessa hemman äro: 1 m:tal Herbjörneröd, 3/4 Gunneröd, 3/4 Otteslätt och 1 Berg.
173 hwarjemte Nötskär, Lalleröd, Kärra och Lifwetorp hafwa några obetydliga parker af löfträd. Torfmåssar finnas wisserligen uti den gemensamma betesmarken Storehamn, som ligger på gränsen åt Morlanda, samt söder ut åt Nösund till, men äro otillräckliga för socknens behof, hwadan bristen på bränsle är här ganska kännbar. Folkmängden, som 1840 utgjorde 2,138 personer, har på 35 år ökat sig med 937. Af frälsehemmanen tillhörer 1/4 m:tal Hälla Gymnasiigodset. 1 m:tal Rö, 1/2 Eng, 1/2 Both, 1/2 Bäckewik, 1/2 Röd och 1/4 Låssbo, tillsammans 3 m:tal frälse, utgöra Lyrön, hwilken är utmärkt, icke mindre för sin bördiga jord, än för sitt förmånliga läge och öfriga herrligheter Lyrön skiljes ifrån det större ölandet genom twå smala sund, Tånge- och Lyrösund. Der dessa förenas ligger på Orustsidan Tegneby sockens strandplats, gästgifwaregården Nösund, hwarest drifwes en liflig landthandel, och derifrån alla socknens afyttringsartiklar utföras. Stället är bebygdt med flera snygga boningshus. De båda kronohemmanen äro boställen: Tegneby, 1 m:tal, är Pastorsboställe, och den bästa gård i socknen. Det har åker till omkring 40 tunnland, med en blandad jordmån af styf lera och skarp, sandblandad lera. Ängen lemnar i medelmåttiga år 250 lass. Härunder ligga ock de 5 såkallade Loppetorpen, hwilka fordom warit uppförda i jordeboken för 1/8 m:tal. Betesmarkerna äro widsträckta, men andra förmåner saknas. Ileberg, 1 m:tal, Kronolänsmansboställe, är ett godt hemman, men af inskränkt ägowidd. Det är jemngodt med 1/2 m:tal nyssnämnda Tegneby. Kronoskattehemmanet 3/4 Gunneröd war boställe för pastor i Morlanda till år 1675, då det bortbyttes af kronan emot Dale, i sistnämnda socken. Torp, 1/2 m:tal, Gråfwa 1/4, Wasseröd 1/4 och Herbjörneröd 1/4 m:tal, tillhörde fordom såsom annexhemman pastor i Tegneby, men skatteköptes 1736. 1 m:tal Gilleby, 1 Bjönneröd och 1 Otteslätt hafwa legat under Dragsmarks kloster.
174 Det tros, att Tegneby kyrka är den äldsta i orten, samt att hennes nuwarande chor skall hafwa utgjort en del af ett hedniskt tempel, som i folksagan bär namnet Rulla på Rallehed. Tillägget, att en offerlund stått härinwid 1), gifwer icke ringa wigt åt påståendet, att ett sådant hus werkeligen funnits här. Dylika lundar, weta wi, woro oskiljaktliga ifrån templen. Widkommande åter den tradition, att Tegneby skulle, i likhet med gamla Upsala, blifwit uppbyggd på sjelfwa det hedna templets murar, så kan wäl detta med skäl dragas i twifwel 2). Äfwen om man wille antaga, att de äldsta christna lärarne i Norden warit nog liberala, att hålla sin gudstjenst inom samma murar, derinom menniskor och djur blödt till Asa-Thors ära, så wittna likwäl chorets i Tegneby symmetriska förhållande till den öfriga kyrkan, att det är uppbygt på samma gång som denna 3). Kyrkan ligger på den öppna Gillebyheden, och är prydd med ett kopparbetäckt stentorn af 48 alnars höjd. Hon består af skepp och ett mindre fyrkantigt chor, som i öster har ett halfrundt utsprång. Sednare tiders förändringar har försett henne med tillräcklig dager ifrån 4 rundbetäckta fensteröppningar på södra och 3 på norra sidan. Ingångarne äro de wanliga. Altartaflan, som fordom tillhört Marstrands kyrka, äger en omfattning af wäl utfört sculpturarbete, och föreställer i tre afdelningar: uppståndelsen, korsfästelsen och nattwardens instiftelse. Uti sistnämnda teckning har målaren utbytt påskalammet emot en kacklande gås, som inbäres af en monsieur med plit wid sidan. Scenen upplyses af en mansfigur med sprakbloss i handen. Nederst synas Carl XI:s och Ulrica Eleonoras namnschiffer. Predikstolen, förfärdigad 1638, är prydd med frälsarens och evangelisternas illa skurna __________ 1) Denna lund skall legat wester om kyrkan. 2) På Ödmans tid syntes tomtningar efter hus sydwest om Tegneby kyrka. Måhända woro de lemningar efter det gamla offerhuset. 3) Det säges, att då det gamla hednatemplet blifwit förändradt till christen kyrka, skall en hednisk qwinna, hwarje gång hon hörde klockljudet derifrån, försmädligt yttrat: ”Nu må tro Rulla på Rallehed har fått bjellra”.
175 bilder. Dopfunten är enkelt utarbetad i sten; deruti står ett mindre dopfat af messing, som i botten har en kranslik upphöjning, till fortsättning för dopskålen. Omkring densamma synes den wanliga munkstilslika inskriften. Här finnes dessutom ett större och yngre dopfat, men denna Holländska inscription: Als leewen willen wy ons weren ys Godt met ons, wie mach ons deren. Det oläsliga årtalet tyckes wara 1635. Ett alldels liknande dopfat finnes i Norums kyrka på Inland. 1757 uppfriskades Tegneby urgamla helgedom af en Jonas Alstedts pensel, som deruti gifwit ett waraktigt intyg om sin skröplighet. Föreställningarne äro bibliska, men på ett eget sätt utförda. Wår Herre har på ett ställe blifvit bewäpnad med ett mäskror, och en engel, som skiljer fåren från getterna, begagnar till detta ändamål en kanonwiskare. Helwetets portar röja en Romersk triumfbåges smakfulla architectur, och prydas af basreliefer, balustrer och blomsterwaser. Utanför går lustigt till, med musik, dans, kortspel och rummel, och till och med innanför porten ligga syndare och supa. Uti kyrkans sydwestra hörn sitter ett hundhufwud af sten i helupphöjdt arbete. Det har ett argt och morrande utseende. Om detsamma går följande sägen: En i orten boende ädling for en Söndag, åtföjd af sin hund, till Tegneby kyrka. Wid det han reste förbi prestgården, utrusade prestens hund och bet ihjäl adelsmannens, hwaraf en så häftig twist uppstod emellan de båda hundarnes herrar, att det kom till öppens strid, deruti den till gudstjenst församlade meningheten sinsemellan deltog. Prestens parti tappade, och drefs tillbaka till Kortwet; men ädlingen måste sedan med en stor del af sin egendom försona sitt kyrkofridsbrott. Presten deremot fick en af ädlingens gårdar anslagen till boställe, och uppsatte i glädjen häröfwer ofwannämnda hundhufwud i kyrkomuren, till åminnelse af den för honom få lyckliga händelsen 1). En variant af traditionen säger, att de båda herrarne hållit wad om sina hundars __________ 1) Sannolikt har hundhufwudet, tillika med den rutformigt uthuggna sten, som sitter i södra muren, ursprungligen prydt ingången till choret.
176 styrka, och att priset warit de under prestgården liggande Loppetorpen. Enligt en testamentarisk disposition, gjord för omkring 20 sedan af nu aflidna enkan Greta Börjesdotter, har Tegneby kyrka fått sig under äganderätt tillagt ett åttondels m:tal kronoskatte Wasseröd 1) __________ 1) Efterföljande permbref, förwarade i riksarchivet i Stockholm, och redan af Ödman bekantgjorda, torde med skäl icke här böra uteslutas. De i de Ödmanska afskrifterna påtagliga felen äro efter bästa förstånd rättade. Frånwaron af de wanliga abbreviationerna m.m. wisar, att dessa fornhandlingar icke äro med diplomatarisk noggrannhet afskrifna. [I denna utgåva är nya diplomatariska avskrifter hämtade från Diplomatarium Norvegicum]. Diplomatarium Norvegicum. Bind III, side 0298. Sammendrag: To Mænd kundgjöre, at Steinar Helgessön overdrog Olaf Prest 1/2 Markebol i Skaanethorp til Thegneby Kirke for sin Söns Jons Gravsted i Kirken. Kilde: Efter Orig. p. Perg. i svenske Rigsarkiv. Sigillat. forbundet med Breve af 16 Marts 1383 og 31 Okt. 1399. (Trykt i Holmbergs Bahuslæns Beskrifn. III. 176.) Nummer: 389. Dato: 9 Januar 1374. Sted: Thegneby. Brevtekst (fra den trykte utgaven): Ollum monnum ūæim sem ūetta bref sea eder h/oe/yra senda Aslakar Botolfssun ok Anunder Ūorlæifssun logrettes mader j Ordost q. g. ok sina mit vilium yder kunnukt gera at mit varom vider Ūengnaby kirkiu a manadagen nest æiptir epiphaniam anno domini mo. ccco. lxx quarto sagom ok h/oe/yrdum a ia ok handar band ūæira at Stæinar Helgha sun fessti vt sira Olafue halfra merkar bol iardar j Skanaūorppe firir Jon sun sin at han skuldi ligiia in j kirkiunni med allum ūæim lutum ok lunnendom sem til fyrnempdre iord liger eder legit hafuar fra forno ok nyiu kirkiunni til æuerdalega æigu vtan min herra biskope(n) vil gera sinar nader vider *borns Jons at taka annat halfra merkar bol sua got med lunnendom æiligar lausa gozs vp a kirkiuna. Til sans vinis burdar setto mit okor insigli firir ūetta bref er gort var a degi ok are sem fyrsegir.
Diplomatarium Norvegicum. Bind III, side 0336. Sammendrag: Anund Gunnarssön, Prest paa Thoresby og Provst i Elvesyssel, afhörer de Vidner, som Olaf Jonssön Prest paa Thegneby förte om Thegneby Kirkes Ret til 1/2 Markebol i Gaarden Skaanethorp i samme Sogn. (jfr. No. 389.) Kilde: Efter Orig. p. Perg. i svenske Rigsarkiv. Seglene vedhænge. Sigillat. forenet med No. 389 og Brev af 31 Okt. 1399. (Trykt i Holmbergs Bahuslæns Beskrifning III. 176.) Nummer: 446. Dato: 16 Marts 1383. Sted: Berg. Brevtekst (fra den trykte utgaven): Ollum monnum ūæim sæm ūetta bref sæa æder h/oe/yra senderAnunder Gunnarson prester a Ūoresby ok profuaster j Ælfuasyslu q. g. ok sina yder ger ek kunnicht at a manadaghen næst æfter palmsunnudagh sub anno domini mo. ccco. lxxxiijo. var ek a Bærghi j prestgardenom a Ūæghnaby flæirum godom monnum hiaverandum. komo ūær ūa a stæmfno firir mik siræ Olafuer Jonsson prester a Ūæghnaby ok leeth ūa ganga twæghia manna vithni er swa hæita Halwarder ok Ūorer. at Biærne Olafsson var ūith stæmder firir mæk fyrnæmdan dagh at lydha hans skilriki ok vathom vm halfra mærker bool jardar sæm ligger j Skanaūorpe j Ūæghnabøsokn ok Biærne fyrnæmder saghde sik æigha. læidhi ūa fyrnæmder syra Olafuer twæghia manna vithni er sworo aa book ok swa hæitha. Pæter Nychulosson ok Ūora Olafsdother at ūau varo ūær ii hiia ok høyrdhu
177 Socknen har ibland sina fornlämningar att uppwisa några dyrhus, eller, såsom de här kallas, Jättealtaren. Det prydligaste ligger uti Lunneslätts kohage, och är sammansatt af 8 wäggstenar, som uppbära en 7 alnars lång och 4 d:o bred, något afskriden, täckhäll, hwilkens skapnad liknar en takås. Det aflångtfyrkantiga rum, som häraf bildas, är 5 1/2 alnar långt och 4 1/2 d:o bredt, men föga högt. Ingången är åt söder, och betecknas af twå stenar, som icke höja sig öfwer högens yta. På samma hemmans ägor, längre wester ut, stå rudera at ett annat dyrhus, hwilket haft wårdprydnader af uppresta hällar; af de sednare stå 4 qwar, och __________ aa at Stæinar Hælghason gaf halfra mærker bool jardar j fyrnæmdo Skanaūorpe Ūæghnabø kirkiu till æuærdeleghra æighu sialfuum sik till legharstaddar in j kirkiunni ok till sannynda her vm setti Ūorgylss aa Ūwæith siith jnsighli med minu firir ūetta testamento bref er giorth var a dæghi ok aare sæm fyr sæghir. Diplomatarium Norvegicum. Bind III, side 0403. Sammendrag: Biskop Eystein af Oslo sælger 1 Markebol i Skaanethorp, tilhörende Thegneby Kirke paa Ordost (i Viken), til den dertil odelsbaarne Thorer Jonssön for 8 gamle Mark, som tiltrænges til Kirkens Istandsættelse. Kilde: Efter Orig. p. Perg. i svenske Rigsarkiv. Seglet forbinder dette Brev med foreg. No. 389 og 446. (Trykt i Holmbergs Bahuslæns Beskr. III. 177.) Nummer: 549. Dato: 31 Oktbr. 1399. Sted: Thegneby. Brevtekst (fra den trykte utgaven): Ollum monnum ūæim sæm ūetta bref sea æder høyra sænder Øystæin med gudz naad biskup j Oslo q. gudz ok sinæ. Sakar ūæs at Ūægnabø kirkia j Ordost ær mykla vmboot ūorfuande. sua at hon kan æi vpbyggias æder vppi haldas med sino vphældes godze. ūui med godra manna rade ok sokna mannanna j Ūægnaby sældom ver iord ūa er Skana ūorp æitir merkær boll. er ligger j fyrnæmpde Ūægnaby sokn. Ūat sama sæm half mærkær boll var gefuet firir Stæiner Hælghason. ok annat half mærkær boll firi Joon Stæinersson. Ūorere Joonssyni sæm sik seghir væra odhalboren till ūæiræ jord firir viij merkær forngilda med ollum lutum ok lunnindom sæm till liggia æder leghit hafua fra forno ok nyio vttan gardz ok jnnan. ok af ūui at fyrnæmder Ūorær hefuir ūær viij merkær forngilda vploket med fulnade firi fyrnæmda jord ok kirkiunna till nytsæmdar vænt sæm findz j varo registro. anduardom ver vpnæmdom Ūorere ok hans arfuum fyrnæmpt mærkær boll j Skana ūorpe sæm fyr segir fra kirkiunna med ollum lutum sæm fyr er sakt till æuelighre æigo ok alz afrædis. Till sannynde hær vm fæstom ver vart bref vider annor tuav bref sæm kirkian hafde firi ūui merkær bole j Skanæ ūorpe. er gort var aa Ūægnaby j Ordost aa hælgona messa æften anno domini mo. ccco. xco. nono med varo secreto.
178 af det förra äro 3 mot hwarandra lutande breda stenar den enda lemningen. I Hagas utmark, nära det förstnämnda, men på Stala sockens område, bilda 4 manshöga, breda hällar en grotta, som wid golfwet är 4 alnar lång och 3 dito bred, men afsmalnande uppåt. Den owalformiga och jemna takstenen har ungefär samma dimensioner, och är så skickligt upplaggd, att den af en stark wind sättes i waggande rörelse, hwarwid dess slag emot twenne af sidostenarne åstadkomma ett högtidligt doft ljud i grottan, som härutinnan liknar dyrhuset på Wrångstad, i Bottna socken 1). Wid ingången som är åt sydwest, står en liten sten, och hela monumentet är, såsom alla dylika, upprest uti en mindre hög af jord och klappursten. Nordwest härifrån finner man en liten fyrkantig stensättning, och wid stranden, likaledes på Hagas mark, skall stå ännu ett dyrhus, äfwensom twå andra uti Tegneby beteshagar, samt på Mällby. På ett högt berg uti Kortwets kohage finnes en liknande, men mindre wäl bibehållen, grift. Den afslagna takhällen hwilar på 5 wäggstenar, hwilkas ursprungliga antal warit 7. Ingången har warit åt öster och synbarligen stensatt. En samling af störe grafhögar och uppresta stenar förekommer på Thorsby ägor. I prestegårds kohage ligga några obetydliga rörkullar; man finner derstädes äfwen en offerkälla, som bär namnet S:t Olofs källa, samt en stor sten, hwarunder en jätte tros ligga begrafwen. Uti en grifthög på Östra Holms mark synes ett 3 alnar långt rum, bildadt af stenhällar; några mindre stenar stå på Westra Holms ägor, samt ett par förstörda grafkullar utmed wägen åt Nösund, hwarutinnan hällkisterör af föga anseende förekomma här och der. En klyfta i Råberget tros hafwa warit tillhåll för röfware.
Röra socken, norr i pastoratet, har ett sådant läge, att den stöter till alla __________ 1) Se Boh. Beskr., 2:dra häftet, pag. 277. Den felaktiga uppgiften derstädes, att Wrångstads dyrhus är den enda ”rokkedysse” i Bohuslän, föranledd deraf, att jag då ännu icke sett det wid Haga, warder här rättad.
179 socknarne på Oroust, med undantag af Långelanda. I äldsta pergamentets bref kallas den Riōdr. Storleken är alldeles lika med Tegneby sockens, men hemmantalet betydligt ringare, i anseende till mindre odlingar och sämre jordmån. Denna sistnämnda är densamma som i Torps och Mycklebys bergstrakter, eller rådande sand, sandmylla och femlera. Sädet är iföljd deraf mindre stridt, än i det öfriga af pastoratet, och utgöres wanligen af omkring hälften korn och hälften blandsäd samt hafre. Röra war ännu i mannaminne en skogsbygd af wärde; men nu äga endast några af dess hemman, hwaribland Röd, Utegård och Heröd, tillräckliga skogar. Oberäknat frälsehemmanen 1 m:tal Gullyxeröd och 1/2 dito Assletorp, hwilka i kyrkligt afseende höra till Morlanda, äger Röra socken 29 1/8 ifrån 33 1/4 förmedlade gårdar. Af dessa äro 10 1/4 m:tal frälse och resten kronoskatte. Folknummern år 1840 war 1,470 och hade sedan år 1805 ökat sig med 669. Hwitfeldtska fonden äger 1 m:tal Lerskall, 1/4 Fundeskär, 1/4 Granbua, 1 Nafweröd och 1/4 Rindal. 1/2 m:tal kronoskatte Prestbacke och 1/4 Båtsbräcka äro f.d. annexhemman, och skatteköpta 1736. Dragsmarks kloster har i denna socken ägt 1/2 m:tal Lunden, 1/2 Basteskär, 1/2 Dandalen, 1/2 Swinewik och 1/4 Björfjell. Genom socknen leder blott en bywäg, hwilken warit häradswäg till 1789, då bönderna, som icke gittade underhålla den, fingo den utdömd. Som de likwäl sjelfwa hade största skadan deraf, hafwa de nu befunnits någorlunda williga att biträda en till Kongl. Maj:t ingången, men ännu icke afgjord, ansökan om denna wägs återupptagande. På Brattås, Kongswik och Swinewik har från längre tid tillbaka fiskbåtar och fraktfartyg blifwit byggda. Kyrkan är en oansenlig stenbyggnad, uppförd 1635 på en af löfträd skuggad höjd wid socknens största dal. Den är byggd på gamla wiset med twå afsättningar, och är så förfallen, att en ny kyrkobyggnad har blifwit beslutad. Uti trätornet wid westra gafweln hänga twå klockor ifrån förra
180 seklet. Innanwerket i kyrkan är wäl gammalt, men utan all märkwärdighet 1). Wid Henån ligga några ättekullar. Den som ligger närmast ån kallas Kong Björns hög, och förmäler sagan, att en konung med detta namn en gång infallit i en fiendtlig afsigt på Oroust, men blifwit med hela sitt följe här nederlaggd. Till minne af denna seger kallas stället ännu Björnbräckan. En bredwid i wattnet liggande sten säges förr hafwa prydt den stupade konungens graf. Ättehögarne på Prestbackas ägor, och de som ligga emellan Göksäter och Stora Röra, åtföljas icke af någon tradition. På det förutnämnda Hitse fjell, liggande på Heröds ägor, synas förfallna stenmurar, hwilka, enligt hwad folksagan gifwer wid handen, skola hafwa omslutit en konung Hitses borg. Denne Hitse tros hafwa beherrskat westra delen af Oroust, och legat i ständig fejd med konungen i Östra härad, Borre, men slutligen blifwit nedhuggen tillika med sitt folk wid Hoga __________ 1) Följande permbref af år 1422, rörande lösen af en Röra kyrka donerad jord, har jag händelsewis funnit på Tjörn. Diplomatarium Norvegicum. Bind III, side 0479 Sammendrag: To Mænd kundgjöre, at Jörund Simonssön betalte Andres paa Rjodre paa Kirkens Vegne 8 Mark gilde i Indlösning for 1/2 Markebol i vestre Dalby, som af Reidulf paa Dalby var givet Rjodre Kirke mod Lösningsret. Kilde: Efter Orig. p. Perg. i kgl. Vitt.- Hist.- og Antiqv.-Akad. i Stockholm. Seglene mangle. (Trykt i Holmbergs Bahus-Læns Beskrifn. III. 180.) Brevtekst (fra den trykte utgaven): Ollom monnom them sæm thetta bref sea ædhær høyra sænda Ghamal Gunnarsson oc Thorer Jonsson logrættesmadær j Ordost q. g. oc sina kunnvkt gørande at mit varom j østre Riodrom som liger j Rio-dra sokn j Ordost a thorsdagen nest eftir varfrvodag sidare om haustin anno domini mo. cdxxij heim til Andresa j Riodrom som tha var kyrkiv veriande at Riodra kyrkiv sagom mer a at Jærundær Simonsson bittallade Andresse fyrnæmdom viij markar gildar a Riodra kyrkiv vægna fore j marka bol jord j vestaste gardenom j Dalby som Reidulfvar j Dalby gaf Riodra kyrkiv oc tho til laussnaar fore viij markar gildar oc af thy at Jærundz hustrv var thær nester oddals man til tha løste Jærundar thet j ghein a hennar vægna fore sua mangha pæninga som thet var satt fore oc j the fornemdo pæninga tha bittallade Jærundær fyrst vt ij tynvr thiærv fore v markar pæninga oc enna grytto fore halfva femtta mark pæninga oc einna kanno fore xiiij øra paninga oc j messing x huitta paninga oc ij markar gildar oc ther til viij huitta pæninga j reida pæningom oc tha varo vt loknær viij markar gildar med fulnadh oc til sannenda hær om tha setto mer var jnsigle fore thetta bref som giort var a deigi oc are som fyr seigir.
181 i Stala socken, efter ett misslyckadt försök att bemäktiga sig befästningen Borrefjell. På en klippa wid Swinewik förekomma äfwen några borglemningar, och Borghälleberget, en brant, öfwer fjorden hängande, klippwägg, torde ock genom sitt namn erinra om ett på detsamma fordom liggande fäste.
Stala (fordom Standla) Socken. Denna socken, hwilken rätteligen tillhör Orousts Östra härad, utgöres af pastoratets sydöstra del del och öarne i Stigfjorden. Arealen är beräknad till 7,475 tunnland. I bördighet kan Stala jemföras med Tegneby, ehuru myllan, der den utgör jordmånen, är mera sandblandad än i sistnämnda trakt, och hemmanen i Stala äro till sin odeljord, öfwerhufwud taget, mindre widsträckta. Den bästa jorden ligger utmed Stigfjorden, hwilken till större delen omgifwes af denna sockens område. En stor dal Walldalen kallad, hwaraf Långelanda socken också äger en del, utmärker sig likaledes för bördighet och uppodling, och är bebyggd med flera stora bondgårdar. Hemmanen besås med omkring 30 tunnor strid säd; men för att erhålla så stor åker, har ängen nästan helt och hållet blifwit uppbruten. Den höga bergudde, Warekilsnäset, som utskjuter i söder, och hwaröfwer häradswägen till Tjörn löper, är skogbewuxen, äfwensom en liten del af socknen, på gränsen intill Myckleby; men den skog der finnes tillhör endast omkring 1/4 af gårdtalet, och förslår icke att fylla den öfriga socknens behof af bränsle. Ibland socknens förmåner räknas derföre med skäl en icke obetydlig tillgång på bränntorf. Oförmedlade m:tal är 37 5/8, förmedlade 34 5/8, hwaraf 8 1/4 frälse, 1 1/2 krono och 27 7/8 kronoskatte. 1840 beboddes Stala af 1,737 personer, och hade sedan 1805 ökat sin folkmängd med 776 själar. Inbyggarnes caractersdrag äro i det föregående angifna. Här märkas säteriet Swanwik, 1 mtl, ägande goda åbyggnader, hwilka ligga inklämda mellan bergen på Stigfjordens strand. Säterifriheten hitflyttades år 1691 ifrån det
182 ärbelägna Råssö, af egaren, lagmannen i Bohuslän, Alexander Kock. Egendomen har 85 tunnlands in- och 333 dito utägor. Årliga utsädet är omkring 2 tunnor höst- och 33 tunnor wårsäd. Ängen lemnar 200 ā 250 lass hö. En större trädgårdsanläggning af 2 tunnlands widd, god skog af gran, ek och björk, 5 torp och husbehofsqwarn utgöra herrligheterna till denna gård, som räknas ibland de bästa i orten. Göthenstjernska slägten har förr innehaft Swanwik, hwilket numera äges af kronobefallningsmannen J.F. Hellberg. Nyssnämnda Råssö, 1 m:tal, som förr warit säteri, är nu insocknes frälse, och af adliga Hårdska familjen förpantat till bönder. Denna gård innehades af den Danska adelsslägten Gren, enligt hwad man med säkerhet känner, ifrån medlet af 1400:talet till 1670, då den genom köp öfwergick till lagman Kock. En ibland allmogen bibehållen sägen, att Råssö i fordna tiden warit ett wikingasäte, gifwer åt detta ställe ökad märkwärdighet. Dess östra sida, som kallas Skeppswiken, skall hafwa fått sitt namn deraf, att wikingarne hade under wintern sina skepp derstädes uppdragna. Stället, som fordom war kringflutet, bildar nu ett i Stigfjorden skarpt utskjutande näs, hwarpå ligga omkring ett dussin griftrör. Till sin beskaffenhet är Råssö ett litet hemman, och ungefär jemngodt med hälften af Swanwik, men äger någon barr- och löfskog. Rörwik, 1 m:tal, lydde förr under Swanwik, men blef sedermera bortpantadt af Göthenstjernor. Det är jemngodt med Råssö, men skoglöst. S. Hjelmwik, 1 m:tal frälse, anses såsom ett af socknens bästa hemman. 1 m:tal Trolltorp och 1/2 dito Kjäderöd tillhöra Gymnasii-inrättningen. Horleby, 1/2 m:tal, Comministerboställe, utsår 16 tunnor i bördig jordmån, höstar 50 lass hö, samt äger 2 torp och god torfmåssa. Stala, 1 m:tal, Enkesäte, är i sig sjelft litet, men för närwarande förträffligt häfdadt. Här utsås omkring 30 tunnor höst- och wårsäd, samt skördas omkring 200 tunnor
183 spannmål och 60 lass hö. Det är af nuwarande arrendator 1) försedt med snygga åbyggnader. Ibland skattegårdarne utmärka sig för stor ägowidd och synnerligt god beskaffenhet gästgifwaregården 1 m:tal Warekil och 1 Kärreberg, hwilket sistnämnda, tillika med 1/2 Jacklefjell, 1/4 W. Engö och 1/2 Säckebäck, fordom woro klosterhemman under Dragsmark. Stala kyrka, uppbyggd 1706, består af ett enda stenhus, med tresidig gafwelmur åt öster, och upplyses af 6 fenster. Wid westra gafweln är uppfördt ett stentorn af 37 alnars höjd, hwilket hyser 2:ne klockor, på den större af hwilka en inscription på Tyska underrättar oss, att hon blifwit omgjuten af en Albrect Huve i Stralsund 1609. Predikostolen och altarprydnaden äro konst- och wärdelösa; på den förra läses några Danska bibelspråk och årtalet 1634. De antiqviteter, hwilka här förwaras, bestå af en madonnabild och ett annat helgonbeläte af trä, samt af en gammal kalkformig dopfunt af sten med blomlika sirater på foten. Ålderdomsminnen. Ett högt och från tre sidor otillgängligt berg uti Ammedals hage benämnes Borrefjäll, och är åt norr, der det är lätt åtkomligt, befästadt med en grof, numera nedrasad gråstensmur. Derinom träffas en wattencistern, hwilken förr skall hafwa warit kringbyggd med ektimmer. Spår till murar synas ock nedanför i backen wid uppgången. Ett hål i bergets östra sida befolkas af sagan med troll, och tros leda under jorden till Morlanda. Man berättar sig hafwa derinne träffat urnor med brända ben, hwilket dock låter mindre sannolikt. Denna borg, äfwensom den på Borrewägg, ett likaledes befästadt berg på Hällebergs ägor, och hwars murar äro bättre bibehållna, säges hafwa tillhört och fått sitt namn af den förut omnämnda konungen öfwer Östra Oroust, Borre, hwilken först bott på Önnefjäll i Myckleby socken, och hwars strider med konung __________ 1) Denna arrendator, bonden Mathias Olsson, erhöll, för sitt på detta boställes upphjälpande nedlaggda arbete och för sin på denna ort owanliga skicklighet såsom jordbrukare, sistlidet år en större silfwerbägare i belöning af länets hushållningssällskap.
184 Hitse äro i det föregående omnämnda. Borre skall ligga begrafwen söder om Borrefjäll, utan att stället dock närmare kan utwisas. Att någon höfding i hednatiden här haft sin bostad är otwifwelaktigt, och de underrättelser, som sagan om honom gifwer wid handen, kunna ock wara sanna; men hans namn deremot är origtigt lånat ifrån de båda fästenas bestämningar, hwilka böra härledes ifrån ordet Borg, och betyda Borgefjäll och Borgewägg. Dylika misstag af traditionen äro ingenting mindre än sällsynta. Wid det smala Skåpesund (f. Skoptasund), som skiljer Orust ifrån ön Mjörn, och som förenar Stig- och Askeröfjordarne, ligga på en i sig sjelf wälbewarad strandklippa några swaga wallar af sten och jord. Här skall en sjökonung Skåpe (Skopte?) haft sitt tillhåll; men ställets läge och dess namn Skansen tyckas snarare gifwa wid handen, att denna befästning blifwit uti en något yngre tid uppkastad till sundets spärrande för fiendtliga fartyg. Wid Branddalen, äfwen på Warekilsnäs, säges ock hafwa stått ett stort slott, som för dess ägares ogudaktighets skull sjunkit ner i jorden. Det wid Walldalen liggande hemmanet Hoga 1) förmäles hagwa warit en Kungsgård. Sitt namn har det otwifwelaktigt erhållit af de många stora grafhögar, som ligga nära intill densamma i utmarken. Jemte dessa högar träffas åtskilliga runda stenkretsar, hwaraf en ganska stor, bestående af 12 klumpformiga stenar med centralsten. Närmare gården, uti en liten dal, ligger kullfallen en stenhäll af 4 alnars längd, med en, längs kanten gående, runskrift, hwilken, förmedelst stenens nedsjunkna läge i jorden, för närwarande icke kan med noggrannhet urskiljas. Den tycks dock wara:
__________ 1) Om Hoga går en sägen, att det war en enda gård i socknen, der icke allt folket bortsopades af Digerdöden. Den skonade åbon måste förena sig till ett ploglag med en bonde på Öberg i Myckleby socken, 1 mil härifrån. Närmare fanns ingen lefwande själ.
185 Skriften 1) kan ej nöjaktigt tolkas. De fem sista runorna kunna läsas. De fem sista runorna kunna läsas för Romul eller Romunt, hwadan den gissning sjelfmant erbjuder sig, att någon med detta namn blifwit här begrafwen. En anteckning på en uti Kongl. Bibliotheket i Stockholm förwarad afbildning af denna sten upplyser, att den, wid början af förra seklet, stod på en grafhög längre upp i backen. Då dessa högar tillhöra hednatiden, får runstenen stor märkwärdighet, såsom tillhörig denna period. Det skulle likwäl kunna wara en möjlighet, att runorna äro i sednare tid anbragta på den gamla bautastenen. Kanske äro de ett ägoskillnadsmärke, och deras innehåll detta: I söder om denna sten Romuls, nemligen ägor? En dylik bestämmelse synes åtminstone den liknande runstenen wid Räfsal på Tjörn hafwa ägt. — Ett wid Hoga närbeläget berg bär det märkliga namnet Guldknapp; der skall en konung ligga begrafwen med sitt gyldene swärd wid sidan. Man fann på detta ställe för ett par år sedan en ganska wacker och sällsamt formad stridsyxa af jern. På Stala boställes ägor har funnits en större griftplats, som numera är genom odling förstörd. Uti Krabberöds dal förekomma ett par halfförstörda stenkretsar af rund skapnad. Folksagan omtalar, att man på detta ställe tänkt uppbygga Stala kyrka, men då man fann, att detta icke war himmelens wilja, beslöt man att uppföra henne på den plats, der twå twilling-qwigor, hwilka woro förspända ett timmerlass, stannade, och som skedde på gården Stalas ägor. Några uppresta stenar stå i Nordre Hjelmwiks ägor, på ett ställe, som kallas Köpstad, och hwarom sägner gå, att en stad der fordom warit anlaggd. En plats när inwid benämnes Slottet. Utan tvifwel har här warit i äldre tiden en marknadsplats eller måhända ett större fiskläge. En strandbrygga derstädes heter Kyrkbryggan, ifrån den tid, då, såsom det säges, Tjörns befolkning, af brist på egna kyrkor, här landade, för att bewista gudstjensten i Tegneby. Att kyrka fanns på Tjörn åtminstone på 1200:talet, är emedlertid bewisligt. __________ 1) isauri. am. tain. thonna romul. Den sista runan är sammansatt. [Den officiella 2 tolkningarna 1999 enligt Runverket: Hoga, Stala socken, Orust, gneis, Inskrift: iiauriamtainwaniarbmunt Tolkning 1: iiauR iamt Ain wan i Arb munt (Lindquist) IauR nyss (bliven) änkman, fick brudgumsgåvan i arv. Tolkning 2: iiAur i A m tAin ūani A ramunt (Pettersson) Joar i Å m(ärkte) sten denna åt Ramund. Litt.: Lindquist, Ivar, Runinskriften på Hogastenen i Bohuslän. Ett rättsdokument från 700-talet. BFFT 1920. Pettersson, Lena, Hogastenen på Orust, i: Blandade runstudier 1, Uppsala 1992]. _____
186 En brant backe i Warekils skog kallas Wrålsbacke, och ett der liggande stenrör, Wråls graf, efter en wid namn Wrål, som der blifwit begrafwen. Om denne berättas alldeles samma sagor, som äro anförda om Wrål i Hästeske, uti Skee socken, hwarföre upprepandet af dem här kan förbigås. Denna omständighet röjer emedlertid, att bemälte person warit en i orten widtfrejdad man, emedan flera trakter sökt tillegna sig äran att af att hafwa warit hans hembygd. Man har förmodat, att med denne Wrål menas den jättelika människa, som Peder Clausen 1) omtalar hafwa blifwit i Norrige, år 1338, ihjälslagen af en Bohuslänning wid namn Heliodorus. De på denna sockens mark wid Haga liggande dyrhusen äro wid Tegnebys beskrifning omnämnda. Slutligen må anmärkas, att man här wet att omtala, det ett ankare skall hafwa blifwit funnit i Walldalen wid Tyfta för lång tid senan. Att deraf med allmogen sluta till tillwaron af ett skeppslopp i denna så högt öfwer hafsytan belägna dal, och för icke längre sedan än jernankaren kommo i bruk, låter sig icke förnuftigtwis göra. Ankaret måtte på något annat sätt ditkommit. __________
De fattiga i Tegneby pastorat, hwilkas antal icke är ringa, erhålla understöd, dels i spannmål, som efter behof sammanskjutas af hemmanen, dels ock i penningar. Någon skolinrättning har här icke funnits, men en dylik af ambulatorisk natur är beslutad. Det regala pastoratet tillhör de bättre af 2:dra klassen. Korntionden bestiger sig till 87 tunnor, och landskylden till 9 R:dr. Pastorer: Olafr Jansson, nämnes i anförda handlingar af 1374 och 1383. __________ 1) Norske Kongers Krönike, pag. 780. Han uppgift, att denne jätte warit 15 alnar lång, måtte säkert ifrån början härröra af ett skrif- eller tryckfel.
187 Hans Jensson, omtalas i ett permbref af 1477, som förwaras på Morlanda säteri. Johannes, ifrån 1530 till sin död, som tros hafwa inträffat 1549. Han skref sig Canik i Opslo. Jens Jespersson, död 1584. Nils Christensson, afsattes för fylleri 1599. Halfward Halfwardsson, förut capellan i Solberga, död 1603. Jöns Björnsson, afled 1630. Efter hans död afsöndrades Morlanda ifrån Tegneby till särskildt pastorat, som gafs åt hans son Björn. Den andre sonen, Hindrich Jönsson, fick Tegneby, hwilket han år 1666 afstod till sin måg, Mats Jonsson, död 1677. Hans Nöring, lemnade kallet 1708 till sonen Mathias Nöring, som dog 1732, twå år före sin fader. Jöns Ahlqvist, förut capellan i Lunby i Westergöthland, afled 1749. Olof Holmsten, f. comminister i Morlanda, död 1764. Stephan Enander, krigsprest, död 1784. Samuel Lydén, erhöll transport hit ifrån Ödsmål, död 1810. Mag:r Christian L. Ström, förut pastor i Thorslanda, afled 1829. Nuwarande är Nils Johan Sjöstedt, som utnämndes 1830. Comministrar: Hidrich Jönsson, se pastorerne; Gabriel Ström, tillträdde 1722 och afled 1756; Arfwid Gren, af adliga Grenska till Råssöätten, pastor i Thorslanda 1775; Johannes Nöring, död 1787; Jöns Hollander, död 1829; Joh. Fr. Hjorth, se Skredswik; Elias Bredberg, ifrån [ ] ifrån 1836, död 1838; n.w. är Adolph Berggren.
Ifrån Tegneby kyrka till Marstrand och Uddewalla är 4 mil, och till Kongelf 5 3/4. Afståndet kyrkorna emellan är en knapp half mil. Adressen: Kongelf.
188
Morlanda Pastorat och Socken. Morlanda, eller det gamla Moland, innefattar ön Orousts westra kuststräcka, samt den stora och i statseconomiskt afseende wigtiga skärgård, som ligger emellan 58o 3’ och 58o 16’ nordl. lat. Widden öfwerstiger föga en qwadratmil. Fasta landet — om det tillåtes att med denna origtiga benämning beteckna en del af en större ö — utgöres af den twå mil långa, men föga breda, bergsbygd, som i öster stöter till Röra och Tegneby socknar, och för resten omgifwes af Koljö-, Ellös- och Käringöfjordarne, samt åt söder slutar sig uti en lång och smal klippudde, den såkallade Tången, som med 1/2 mils längd utskjuter emellan sistnämnda hafstrakt och den smala Boxwikskile. Till större delen upptages trakten af en hög bergsrygg, som genom Storehamn, en widsträckt, klippbeströdd och till odling oduglig ljungmark af ett ökenlikt utseende, står i förbindelse med Tegnebys fruktbara slättmarker. Under den westra och branta wäggen af detta fjell sträcker sig den milslånga, lika wackra som bördiga Morlandadalen, krökande sig ifrån Boxwikskilen till Koljöfjordens wik wid Morlanda kyrka, och i wester begränsad af lägre, utaf små dalar genomskurna, bergåsar. Emot de hotande twärbranta bergmassorna, ur hwilkas djupa remnor barrskogar framskymta, bildar denna wäl uppodlade dalgång, med sina wänliga lundar, sina rika sädesfält och snygga bondgårdar, en skön contrast, och kan med skäl räknas ibland länets wackraste trakter. 15 hela hemman hafwa uti densamma sina inägor. En täck natur utmärker dessutom i allmänhet Morlanda socken, hwilken norr ut snarare bär caracteren af en skogrik bergsbygd, än af en strandort. En hop små wattensamlingar ligga längs utåt den ofwannämnda bergsryggen, men alla af största obetydlighet. Torebosjön, i socknens norra ända, är den ansenligaste af dem, och äger tillopp ur Rödswatten i Röra socken, samt drifwer 3 större qwarnwerk. Den till Morlanda pastorat liggande skärgård, befolkad af nära fyra tusende menniskor, är relativt den lifligaste och
189 tätast bebyggda skärgårdstrakt i riket. Den äger många stora och ett oräkneligt antal mindre öar och holmar. De största af dem, bebyggda med gårdar eller fisklägen, äro: Skaftö eller Skaftöland, liggande emellan Gullmaren och Ellösfjorden, och skild ifrån Bokenäset genom det trånga Getwikssundet, är näst Oroust, Tjörn och Hisingen, den största ö i Bohusläns skärgård. Den är 3/4 mil lång, och äger en widd af något öfwer 1/8 qwadratmil. Ursprungligen har den bestått af 3 mindre öar, hwilkas mellanlöpande sund blifwit igenwallade, och twå af dessa skiljas ännu af en liten rännil, som går genom en sank dal, hwaruti man tid efter annan funnit skeppslemningar 1) På den nästan alldeles nakna ön ligga 11 3/4 hemman, samt fisklägena Fiskebäckskil, Grundsund och Rågårdswik, af hwilka de båda förstnämnda utgöra hwar sin capellförsamling. Flatö, 1/4 mil lång och ungefär hälften så bred, är belägen öster om Skaftöland, ifrån hwilken den skiljes genom ett föga bredt sund, det såkallade Snäckdjupet. Den är wacker och något skogbewuxen, samt innehåller 6 wälbebyggda hemman. Wid Flatö ligga de mindre men likwäl bebodda öarne Engö, 1 m:tal, skogbewuxen, Malö, 1/2 och flera. De trånga sund, som åtskilja dessa samt ofwanbeskrifna öar, kallas med ett gemensamt namn Strömmarne, och äro i det afseendet märkwärdiga, att man uti dem kan bättre obserwera ebb och flod, än på något annat ställe i skärgården. Wester om Skaftöland är den välbyggda Gåsö, 1/4 m:tal, belägen, samt söder ut Islandsberg och Jonsberg, den förra uppförd i jordeboken för 1/4 och den sednare för 1/8 m:tal, båda af obetydlig storlek. Läget af alla dessa här uppnämnda öar wisar, att de egentligen äro en fortsättning af Bokenäset. Mera af naturen ämnade att räknas till _________ 1) Ett det intressantaste antiqwariska fynd gjordes uti denna dal för omkring 20 år sedan, men förstördes genast, såsom icke i upphittarens ögon ägande något wärde. Det bestod af ett par famnars långt, armstjockt och konstigt sammanflätadt tåg af fina rötter. Det kan wäl icke gerna dragas i twifwel, att ju detta blifwit förfärdigadt och begagnadt af de urinbyggare, som nyttjat stenredskap. 190 Orust äro Lafö, 1/3 mil lång, med 1 m:tal, samt wester om densamma Hermanö, som är större än den förra, men innehåller blott 3/4 m:tal. Wid Hermanös norra udde ligger Gullholmen, med ett stort fiskläge och capellförsamling af samma namn, och i söder en rad småöar, hwaribland Käringön, likaledes med capell och fiskläge. Mollön, utanför utanför Tångens udde, är bebodd af fiskare, likasom de små holmarne Långholmen, Råön och Ramholmen 1) m.fl. Bergen i Morlanda bestå närmast stranden och på öarne af glimmerskiffer, men föröfrigt af granitartad gneis. Sjelfwa Morlandafjellet tyckes innehålla jernmalm, emedan kringliggande källor föra mer och mindre mineralhaltigt watten. Betydliga lager af ren qvarts träffas i denna bergsrygg, och utföres härifrån i stora qwantiteter till inrikes glasbruk. Tälgsten förekommer på ett par ställen, såsom på Tången och på Albrectsholmen m.fl. På en liten holme emellan Skaftö och Bokenäsets fasta land sitta granater i en bergsremna, och på Morlanda-tånge finnes något Marienglas, samt ett slags swartaktiga, aflånga och kantiga chrystallbildningar, hwilka måhända äro en varietet af de wanliga qvartschrystallerna. Stora lager af fossila snäckor äro hopförda, såwäl uti Storehamn och skogstrakten som uti Morlandadalen, i sammanhang hwarmed också bör anmärkas, att skären lemna bewis på en icke mindre irregulier än hastig landhöjning. Sådana äro isynnerhet Gullholmen, Skifwerskär och en klippa, liggande emellan Flatö, Malö och Ramholmen. Morlanda skogsbygd utgöres af socknens norra ända, der gårdarne Morlanda, Torebo, Kongswik, Getrilla, Hätteröd, Wrångewatten och Hålta hafwa goda skogar. Löfskog af ek, al och andra trädslag kläder foten af bergwäggen __________ 1) Sannolikt är denna holme den Ramholmen, som omtalas i Hakon Hakonssons sons saga, cap. 277, såsom det ställe, der denne konung förenade sig med sin flotta under ledingen mot Danmark 1256. Den säges ligga wid Hermdarsund, hwarmed troligen förstås det sund, som skiljer den strax sydwest ut belägna Hermanö — i dagligt tal kallad Herm eller Hermen — ifrån Orousts land och Lafön.
191 i Morlandadalen, och finnes äfwen annorstädes i socknen. Boken frodar sig yppigt uti Uggletofta, en af de djupa klefwor, som genomskära nämnda fjell. I Morlandadalen och emellan strandklipporna består jordmånen af bördig mylla på botten af lera, som ofta befinnes uppblandad med hafslemningar, men i skogstrakten omvexlar sand, femma och myrjord med bättre lermylla. Af öarne har Skaftöland hufwudsakligast lera, men de andra sandjord af goda productionsanlag. Tillsammans med de 5 gårdar, hvilka år 1631 togs ifrån Tegneby och lades till Morlanda gäll, utgör dess hemm:tal: oförmedlade 71 1/8 och förmedlade 63 1/2 m:tal. 31 1/2 m:tal äro frälse, 1 3/4 dito krono och 30 1/4 kronoskatte. Gårdarne äro i allmänhet väl bebyggda. Hemmansklyfningen är drifven till det längsta, såsom förhållandet är uti trakter, der fisket utgör en näringsgren wid sidan af jordbruket. På hel gård utsås wanligtvis omkring 24 tunnor. Kornet är det wigtigaste sädet. Iika litet som i det öfriga fögderiet nyttjar allmogen härstädes artificiel äng. Betesmarkerna äro i allmänhet dåliga. Af befolkningen, som enligt sista qvinqvenniitabellen utgjordes af 5,724 personer 1) måste nära ett par tusende lefwa uteslutande af fiske, till hwars betydenhet man sålunda kan sluta. Detta fiske är hufwudsakligast storfiske, som bedrifwes med ett större antal fiskskutor och sjöbåtar, den dertill tjenliga årstiden, och inbringar åt de dermed sysselsatta en mer eller mindre lönande vinst, allt eftersom deras egen ordentlighet och omtanka, och deras patroners heder och ärlighet är beskaffad. Af dessa båda omständigheter beror helt och hållet fiskarens economiska wälfärd, och en undersökning af dem skall upplösa gåtan, hwadan det kommer sig, att några fisklägen i Morlanda skärgård äro skäligen wälbehållna, under det bebyggare på andra äro nära att swälta ihjäl. På ett års tid har dock denna skärgård i allmänhet börjat höja sig ur sin lägerwall. Här finnas 16 st. salteriwerk. Ostron- och hummertägt sysselsätter ett antal fiskare på Mollsund, __________ 1) År 1805 war inbyggarnes antal 4,506.
192 Fiskebäckskil och Grundsund. Wadfiske och makrilldörjning öfwas icke mindre af den på stranden bosatte jordbrukaren, än af den egentliga skärgårdsbon. Men jemte jordbruket och fisket gifwes i Morlanda och dess skärgård ännu en tredje hufwudnäring, som på sednaste åren blifwit lifligt omfattad, nemligen fraktseglingen. Denna utbildar sig årligen allt mer och mer. Ett par fisklägen, såsom Fiskebäckskil, Rågårdswik och Gåsö, hafwa helt och hållet frångått den bestämmelse, som benämningen fiskläge antyder, och i stället blifwit skepparesamhällen. I pastoratet, eller rättare sagdt i dess skärgård, äro redan år 1840 skrifna icke mindre än 72 fraktfartyg, af tillsammans 2,597 läster, hwilka seglade på Danmark, England, Frankrike, Östersjöprowinserne samt flera orter. Såsom binäringar, dock endast för några enskildta, kan betraktas det betydliga båtbyggeriet i Kongswik och på Engön, samt brytning och utförsel af qwarts, äfwensom någon afyttring af skogsproducter. I allmänhet wisar Morlandabon fallenhet för handaslöjder. Hos en befolkning med så många utkomstmedel och så mycken näringsflit som här werkligen gifwes, har man skäl att wänta sig både förmögenhet och hyfsning. Dessa göra ock jordbrukaren och seglaren i Morlanda utmärkt framför fögderiets öfriga inbyggare. Fiskaren ensam står här som på andra ställen tillbaka. Begäret efter starka drycker, hwilket wederbörande patroner finna sin uträkning wid att underhålla, utesluta hoppet om en snar förändring till det bättre. Följande fisklägen och skärgårdssamhällen tillhöra Morlanda pastorat: Fiskebäckskil, ett af de lifligaste samhällen i wår skärgård, samt utgörande en särskild capellförsamling, är beläget på Skaftölandet, wid Gullmarens mynning 1). Snyggt, ehuru trångt, bebygdt å ömse sidor om en liten wik, räknar det 728 bebyggare. indelade på 181 hushåll 2). Få af dessa idka fiske; de flesta äro sjöfarande. För närwarande finnas ___________ 1) Fiskebäckskil ligger på Gymnasiiehemmanet Fiskebäcks mark. 2) Enligt 1840 års folkmängdstabeller.
193 på detta ställe 34 fraktfartyg af tillhopa 1,189 lästers drägtighet. Genom sin lifliga beröring med andra in- och utländska orters befolkning, hafwa ställets bebyggare wunnit en större yttre hyfsning, än man finner annorstädes i länet. Såsom fiskläge är Fiskebäckskil ganska gammalt, ehuru det först i en sednare tid wunnit något anseende. 1697 beboddes det af endast 18 fiskarehushåll. Enligt en sägen, skall det aldraförst hafwa warit anlagdt wid Oxwik, på Bokenäs, och sedan hitflyttadt. Redan i medlet af 17:de seklet hade det kyrka, och wi känna att Margareta Hwitfeldt lät reparera densamma, såsom på hennes tid förfallen. Den nuwarande kyrkan är en anständig, tornprydd träbyggnad, uppförd 1772 och wäl underhållen. Inwändigt är den målad med både andliga och werldsliga föreställningar. Predikstolen är den smakfullaste och dyrbaraste af alla i Bohuslän; altartaflan är förfärdigad 1656 1). Men ett i Bohuslän; alldeles oerhört ting gör Fiskebäckskil särdeles märkwärdigt och dess bebyggare lika mycken heder som gagn. Detta sällsamma ting är en — skola. Kyrkan hade nemligen i början af förra seklet utlånat 84 daler s:m:t till en person på Gullholmen och derföre såsom pant erhållit 1/3 m:tal Köperöd, hwilket sedermera kom att förblifwa i dess ägo. Sedan inkomsterna af detta hemman bildat en tillräcklig fond för kyrkans underhållande, blef detsamma såldt för 7,000 R:dr B:co, och af dessa medel inrättades en wexelunderwisnings-anstalt, för hwilken ett större hus uppbyggdes och prestwigd lärare, som åtnjuter tjensteårsberäkning, anskaffades. Skolan, blott ett par år gammal, begagnas årligen af omkring 100 barn. Densamma är, utom skolan i Säfwe på Hisingen, den enda dylika uti den del af Götheborgs stifts landsbygd, som kallas Bohuslän, och dock blyges man icke att skräfla om wissa personers odödliga förtjenster af skolwäsendet och folkunderwisningen i dessa landsändar! — Fiskebäckskils capell äger ingen särskild wid detsamma anställd predikant. Grundsunds fiskläge och kapellförsamling, belägen på __________ 1) Uti tornet hänger en klocka.
194 Skaftölandets sydwestra udde, på gården Löndals ägor, och fordom kalladt Wärbo, bebos endast af fiskare, ibland hwilka en allmän torftighet är rådande. I slutet af 1600:talet funnes här blott 3 strandsittare, men nu deremot 104 hushåll eller 473 personer. Storfisket idkas flitigt med ett större antal sjöbåtar. Rättigheten att begagna egen kyrka grundar sig på kungabrefwet af den 20 Febr. 1798. Presten åtnjuter icke samma rättigheter, som öfriga capellpredikanter, utan är att betrakta såsom pastors i Morlanda adjunkt. Rågårdswik, äfwenledes på Skaftö och på dess sydligaste spets, är hufwudsakligast bebodt af sjöfarande. Här äro nu 46 hushåll. Ett betydligt antal fartyg finnes på detta ställe. Detsamma gäller om Gåsö, som ligger på ön af samma namn, wester ut från Skaftölandet. Gullholmen, det fordna Gullöy, en gammal lotsplats och sedan den 8 Maj 1798 egen capellförsamling, är uppbygdt på ett skär wid Hermanös norra udde, ifrån hwilken den skiljes af ett litet sund. Detta fiskläge är wetterligen det äldsta i Bohuslän. Sagan om Hakon Hakonsson uppräknar ibland denne konungs förtjenster, att han lät bebygga Öckeröarne och ”Gullö”, med flera öde öar i Wiken, hwilket inträffade emellan 1240 och 1260. Om ställets widare öden känner man intet annat, än att det för 150 år sedan beboddes af 20 fiskarefamiljer. Nu är hushållens antal 76, med tillsammans 341 personer, hwilka, hwilka drifwa storfiske med 5 sjöbåtar. Här finnes ock ett fraktfartyg av 42 läster. Fylleri och fattigdom hafwa en lång tid warit rådande på detta fiskläge mer än annorstädes i Morlanda skärgård. Kyrkan, en torftig träbyggning, ligger på Hermanö, och har icke annat märkligt att uppwisa, än ett gammalt i olja måladt epitafium öfwer en okänd prestfamilj, och som från början tillhört Morlanda kyrka. Capellpredikanten har åliggande skyldighet att ombesörja barnaunderwisningen på stället.1) __________ 1) Söder om hamnen wid Gullholmen är af prof. Ch. Lyell år1834 inhugget ett wattenmärke uti strandklippan. Det består af en horizontel linea, ifrån hwars högra ända en sex tum lång perpendiculär linea nedlöper, hwilken med sin spets tangerade wattenytan i dess supponerade medelhöjd nämnda år.
195 Käringöns kapellförsamling och fiskläge har af alla det för fisket fördelaktigaste läget, såsom liggande längst ut i hafwet. År 1697 war det befolkadt med 23 fiskare. Ett fiskeibolag i Stockholm skatteköpte 1751 på 20 år en del af denna kronoholme, hwilket blef en orsak till dess starkare befolkning. Nu räknar det 395 bebyggare, fördelta på 88 matlag. Här finnas 5 fiskskutor, 1 sjöbåt och 3 fraktfartyg om 114 läster. Såsom sällan hindrade af is, kunna fiskarena här längre drifwa sitt yrke, än de på andra ställen, och hafwa hittills utmärkt sig för skälig omtanka och nykterhet. Kongl. brefwet af den 19 Nov. 1795 tillät Käringöns bebyggare att uppföra kyrka och utgöra eget capell-lag. Kyrkan, ganska wäl underhållen, äger brädtorn och en snygg inredning. Ifrån ålder har stället warit lotsstation och äger märkwärdiget såsom födelseort för den ryktbare amiralen Olof Strömstjerna, hwilken under Carl XII:s krig wärjde wåra kuster för fiendtliga anfall 1). __________ 1) Olof Knape föddes fiskareson på Käringön 1664 och dog på Stångenäs 1730 såsom amiral och adlad med namnet Strömstjerna. Se widare Bohusl. Hist., 1:sta delen, sid. 151. Ehuru icke så ryktbar som Tordenskjold, war han dock en wärdig motståndare till denne och förstod att med en hand full folk hålla honom ifrån Bohuslänska kusten. Detta omnämnes med smickrande ord uti det skötebref, som Carl XII år 1715 utfärdade för Strömstjerna. Af hans krigshändelser har dock ingen blifwit bewarad af historien mer, än hans olycka i Dynekilen den 27 Juni 1716, hwilken får tillskrifwas mera Tordenskjolds lycka, än Strömstjernas försumlighet. På Stångenäs, der han bodde på Wese säteri, lefwer han ännu i traditionen. Man wet der att omtala, huru en gång ett Danskt fartyg inlupit i Brofjorden, i afsigt att, till hämnd för de förluster, Strömstjerna under kriget tillfogat de flendtliga kusterna, uppbränna Wese och, om möjligt, fånga amiralen sjelf; men att denne, som fått nys om saken, anställt på gården ett förfärligt skjutande, under det en hans, till tiggare förklädd, torpare gick ombord på det flendtliga fartyget och beklagade sig öfwer Strömstjernas tyranni emot sina underhafwande, dem han föregaf dagligen måste på Wese deltaga i militäriska öfningar, hwarpå, skjutandet nu lemnade det säkraste intyg. Bedragne af denna militairiska
196 Mollösund, likaledes capellförsamling, är beläget ytterst på Tångens udde, midt emot Mollön, och ett af de bäst bebyggda samhällen i skärgården. Att det är ganska gammalt, äfwen såsom capell-lag betraktadt, wisar ett bref af Fredrik II, dateradt Kronoborg den 14 Juni 1586, hwarigenom denne konung ”af synnerlig gunst och nåde, tillåter sina trogne undersåtare i Mollösund, uti Riket Norrige boende, att disponera en kronones gård, näst upp till deras kyrka liggande, kallad Tången, med en ö dertill, Mollön, emot utgifwande onera och förnöjande till bonden, som således afflytta borde”. 1697 wore hushållens antal 33; nu deremot uppgå de till 97 och personalen till 381. Fiske idkas med 4 skutor och 2 sjöbåtar, samt fraktsegling med 4 fartyg af tillsammans 167 läster. Hummertägten är icke obetydlig. Den fattigdom, som förr rådde på Mollösund, har på sednaste åren lemnat rum för en temlig wälmåga. Träkyrkan, med sitt torn, hwaruti 2 klockor 1) hänga, är gammal, men wäl underhållen af en under sillfisketiden insamlad fond. Altartaflan, föreställande nattwarden, korsfästelsen och uppståndelsen, är __________ osanning, som hos dem wäckte fruktan för ett häftigt motstånd, lyftade Danskarne ankar och begåfwo sig sina färde; men torparen erhöll, för den skicklighet, hwarmed han utfört sin rol, skattefrihet på torpet, hwilket följt hans afkomma till för icke så länge sedan. En annan anekdot omtalar, att då galererna 1718 släpades ifrån Strömstad till Idefjorden, fördes en dag befälet äfwer arbetet af Strömstjerna i kungens närwaro. Arbetet gick trögt, och då kungen yttrade sitt missnöje och förundran häröfwer, uppgaf Strömstjerna såsom orsak dertill, att han icke uti Hans Maj:ts närwaro kunde kommendera på ”ren swenska”. Carl förstod meningen och aflägsnade sig med ett småleende, hwarpå Strömstjerna på sitt wanliga sätt späckade sina kommando-ord med de mustigaste eder, hwilket hade den följd, att den ena galeren efter den andra steg, under båtsmännens hurrarop, öfwer bergsbranterne. De portrait af denne man, hwilka ännu förwaras på Stångenäs, röja öppna, djerfwa och beslutsamma drag. En alltför stor häftighet skall hafwa widlådit Strömstjernas lynne, hwilket han ock wisade, då han en gång, wid någon öfwerläggnig, drog wärjan emot prosten i sielfwa koret till Bro kyrka. 1) Den större klockan är gjuten 1646 och den mindre 1626.
197 gjord 1587. Kyrkans kalk är skänkt af en Isländare, Rasmus Persson, 1650, hwilken då uppehöll sig, här, kanhända såsom skeppsbruten 1). Inbyggarne på detta fiskläge lära ämna att snart göra ansökan om, att få sig en egen capell-prest, hwilken tillika borde ombesörja barnaunderwisningen, och hwilket wore så mycket lämpligare, som detta capell ligger alltför aflägset för att, såsom sig bör, kunna betjänas af presterskapet i Morlanda. Hellewiksstrand, en mil norr, om Mollösund och likaledes landfast, är bebygdt af 41 hushåll, som fiska med 1 skuta och 2 sjöbåtar. Oaktadt häradswäg löper till detta ställe, som tillfölje deraf flitigt besökes af allmoge, hwilken här upphandlar fiskwaror, ofta till högre pris än det wanliga, så råder här dock mycken fattigdom. Hellewiksstrand beboddes år 1697 af 13 matlag. Söder om detsamma ligger Edshultshall, med en skuta och utarmad befolkning. Ytterst fattiga äro ock Stocken, med 26 hushåll och en sjöbåt, Råön, med en fiskskuta och 26 matlag, 2), samt det usla Ellös, som dock i slutet af 17:de seklet war ett af de bättre fisklägen. Då bodde på sistnämnde ställe 21 matlag, men nu endast 15, som måste lifnära sig med småfiske wid stranden 3). Ellös är öfwerfartsstället till Skaftö, samt landfast, i likhet med Stocken och Edshultshall. Af gårdar i Morlanda socken märkas: Säteriet Morlanda, 1 m:tal, med underliggande frälsehemmanen 1 m:tal Kårehogen och 1/2 Getrilla, samt kronoskatte 1 m:tal Berg, 1/2 Hätteröd och 1/4 Ebilsslätt. Bortpantadt är Hålta, 1/2 m:tal frälse. Egendomen, som är bebyggd med ett hundraårigt corps de logis af rundtimmer 4), har ett wackert läge på en höjd wid Morlanda-dalen, bördiga _____________ 1) Lemningar efter en gammal kyrkogård, förmodligen ifrån 1500-talet, igenfinnas på Mollön. 2) År 1697 funnos på Råön 9 och på Stocken 8 hushåll 3) Ruiner efter förstörda fisklägen träffas flerstädes i denna skärgård, såsom på Islandsberg, Gullberg, Kroken m. fl. 4) På 1600-talet war Morlanda prydt med en större karaktersbyggning af sten, hwilken, stod närmare stranden.
198 och widsträckta ägor, den största trädgård i orten, samt många här på orten wärdefulla förmåner, såsom goda skogar och 2:ne qwarnwerk, hwardera med 2 par stenar m. m. Jordmånen består omwexlande af lera, swartmylla och sand. Årliga utsädet på säteriet, med i sambruk warande Berg och Ebilsslätt, är omkring 10 tunnor höst- och 70 dito wårsäd; men nyss påbörjad odling kommer efter 3:ne års förlopp att öka detta säde med 25 p:C:t. Här sommar- och winterfödas 70 klafbundna nöt, 8 ā 10 hästar och 30 får. Till egendomen ligga 12 arbetstorp, hwilka, jemte dagswerkshemmanen Hätteröd och Getrilla, lemna årligen 2,678 dagswerken på egen kost. Morlanda är den gamla adliga Bildtska ättens stamgods, af hwilkens swärdslinie det innehafs alltsedan medlet af 1500-talet. Före denna tid tillhörde det Lunge-slägten. Riddaren Vincentz Lunge inköpte det nemligen 1525 för 1100 goda Danska Riksdaler af en Swensk riddare Erik Johansson. Ett ganska stort gods låg fordom under denna egendom, men har tid efter annan blifwit derifrån afsöndrat. Wid reductionen 1694 upplyses, att en af Morlandas ägare öfwersten Daniel Bildt, tillhandlat sig af bönder flera skattehemman, dem han godtyckligt gjort till insoknes frälse, nemligen 2/3 m:tal Glimsås, 1 Tönsäng Östergården, 1 Lilla Huseby, 1 Stora Slätthult, 1 Lunden, 1 Kongswik, 1 Bua, 1 Swanwik, 2 Lafö, 1 Berg, 1/2 Lilla Stufweröd och 1/4 Ebilsslätt, hwilka derföre återgingo till sin natur af kronoskatte. Morlanda äges för närwarande af Enkefru S.Bildt. Torebo, 1 m:tal frälse, bebygdt för ståndspersoner, äger vacker belägenhet, åker till 20 tunnors utsäde, äng till 100 skeppund, skattlagd mjölqwarn, 5 torp, löfskog af ek och björk, samt den bästa barrskog i pastoratet. Ägdes af H:r Ol. Bildt. Frälsegårdarne Engö, på ön af samma namn, Kårehogen, ofwannämnda förpantningshemmanet Hålta, äfwensom 1,/2 m:tal kronoskatte Köperöd, samt Tofta med Swanwik, äro bebyggda för ståndspersoner. Gymnasii-inrättningen
199 äger 1 m:tal Stora, Backa, 1/4 Lilla Backa, 1 Löndal och 1 Fiskebäck, på hwilka sistnämndas ägor fisklägena Grundsund och Fiskebäckskil äro belägna. Dragsmarks kloster ägde fordom de numera skatteköpta 1 m:tal Grönskhult, 1 Wrångewatten, 1 Bro Nedergård, 1 Skaftö-Berg och 1/8 Wassdal, samt frälse 1/2 Westra Slätthult och kronohemmanen 1/2 Röd och 1/2 Wägeröd. Af de båda sistnämnda gårdarne är det förra annexhemman och det senare enkesäte. De ligga på Skaftölandet och äro begge af ganska medelmåttig beskaffenhet. Det återstående kronohemmanet är Dale, 3/4 m:tal, Pastorsboställe sedan 1675, då det utbyttes emot Gunneröd i Tegneby socken. Det utsår omkring 12 tunnor i god jordmån och har stort höbol. Morlanda sockens allmänna strandplatser äro wid Ellös och Hellewiksstrand, dit häradswägar leda. För underlättande af communicationerna i skärgården äro bebyggarne på nämnde fisklägen skyldiga, att, emot, en afgift af 16 sk. milen, med båt skjutsa resande till ställen, som icke äro 2 mil aflägsna derifrån. Då man eftersinnar, att den resande här kan befalla fyra man i båten, och dessa, för att i stormwäder ro en mil, stundom kunna få tillsätta hela dagen, synes båtlegan wara alltför lågt tilltagen, och till följd deraf skjutsskyldigheten ett i högsta grad tryckande onus för de usla strandsittarne. Obilligheten af taxan på dessa ställen blifwer ännu mer iögonenfallande, då man jemförer densamma med Tjufkils, som bestämmer båtlegan under wintermånaderna till 1 rdr 16 sk. sjömilen, hwilket åter är för högt. Deremot är för de skjutsande på Mollösund, Gullholmen, Käringön m. fl. skärgårdssamhällen ingen taxa upprättad; utan den resande måste fortskaffa sig genom accord på stället, hwilket naturligtwis måste gifwa anledning till de skamligaste prejerier. Behofwet och billigheten påkalla nödig rätttelse i båda dessa fall. Det enda privilegierade apothek på landsbygden i Bohuslän är inrättadt på det under Morlanda säteri liggande Kårehogen, till stor nytta för orten. Särskildt ibland gagneliga
200 inrättningar i denna socken må nämnas twenne här anlagda garfwerier. Morlanda rymliga och ljusa kyrka är uppbyggd af sten på en sandmo, nära oftanämnda säteri. Anläggningsåret, hwilket icke kan uppgifwas, går långt tillbaka, ehuru de förändringar, kyrkan i sednare tider undergått, hafwa beröfwat henne sitt åldriga utseende, af hwilket hon äger intet annat qwar, än murarnes tjocklek. Omkring 1680 fick hon sin nuwarande form, då koret förlängdes och utwidgades till lika bredd med den öfriga byggnaden, samt ett stentorn uppfördes wid westra gafweln. En twärt afhuggen trähuf, af lika widd som sjelfwa tornet, gifwer åt det hela ett platt och afstympadt utseende. Wid östra wäggen är tillbyggd en fyrkantig sacristia. Här finnes ett tiostämmigt orgelwerk, hwilket inköptes ifrån Marstrand 1804, och har sin plats på en sidoläktare i koret. Predikstolen är ifrån Danska tiden och prydd med ewangelisternas bilder och bibelspråk. Altarprydnaden föreställer i helupphöjdt arbete den korsfästes samt apostlarne Petri och Pauli m.fl:s bilder, hwarjemte öfwerst synes Carl XII:s namnchiffer. Altaret prydes dessutom af ett litet crucifix af ben. Dopfunten är af trä. På östra wäggen hänga Bildtska, Bjelkeska m. fl. sköldemärkena, hwilka ock finnas målade på orgelläktaren, samt inristade jemte årtalet 1671 härwarande ljuskronor. Uti tornet hänga twå ringklockor, den större gjuten 1795 och den mindre 1820. Fornlemningar. Några nedrasade murar af bergfallen sten hafwa fordom utgjort en befästning på det å Morlanda ägor i Kastskogen belägna Slottsberget. Samma märkwärdighet äger Geesberget i Torebo skog, i hwilket man för öfrigt håller före, att en silfwerskatt är dold under en qvarnsten. Äfwen på Dufwekärrsberget skall en borg hafwa stått, som burit namn efter en sin ägare, konung Duf 1). Det märkligaste ålderdomsminnet i denna socken är likwäl det s. k. Jättealtaret i Torebo skog. Detta dyrhus står i __________ 1) På ett berg vid Huseby berättas ock att vallar skola vara synbara.
201 östra ändan af en aflång hög, som är omsatt med 16 höga och breda glimmerskiffers-hällar, oberäknadt flera kullfallna. Sjelfwa griften, bildad af 6 sidohällar och en något nedskriden, skadad täcksten af 5 alnars längd och 4 dito bredd, är inwändigt 3 alnars i genomskärning och lika hög, samt har ingång från söder. Fogningarne emellan wäggstenarne äro omsorgsfullt tillkilade med småsten, och i golfwet träffas wid gräfning aska och förbrända ben. I anseende till högens skapnad och wårdprydnaderna — den Sjöborgska ”skiringsalen” — är detta monument fullkomligt likt det på Wrångestad i Bottna socken, Uti samma backe som ofwannämnda, men längre ned mot stranden, har funnits en liknande wård, som nu är destruerad. Man ser likwäl ännu en stenkrets af 8 stegs diameter, i hwars midt qwarstå en wäggsten samt en del af takhällen till ett mindre dyrhus, äfwensom de båda stenar, som bildat den trånga ingången. Fyra alnshöga, breda hällar, hwilka höja sig på en liten hög wid wägen nära gården Slätthult, äro också sannolikt lemningar efter ett dyrhus. Bredwid desamma ligger kullfallen en 4 1/2 alnars lång bautasten. Wid Nybygget, under Morlanda säteri, träffas en samling af 13 mer och mindre skadade grafhögar ifrån hednatiden, och ett större antal dylika ligga spridda öfwer moarne uti Kårehogens kohage. Uti en höjd på detta ställe finner man färdiggjorda pilspetsar af flinta och en stor myckenhet afslagna flisor af samma stenart, tydligen fallna wid utarbetning af flintredskap. Wi hafwa sålunda härstädes en högst märkwärdig lemning af Stenfolket, som för årtusenden sedan på detta ställe tillwerkade sina wapen och werktyg. I Morlanda kohage synas äfwen några graflemningar, och ett par små stenar skola stå resta uti Getrillebräcka samt i Öster Slätthults mark. Kiströr ligga på öarne i skärgården. Ett eget fynd gjordes för flera år sedan på Torebo inägor. Der träffades nemligen uti ett busknår en af grus betäckt tegelugn, fylld med nära färdigbrändt förvittradt tegel. Då ingen förut haft kännedom om tillwaron af en sådan på detta ställe, blir det antagligt, att densamma stått
202 i orördt skick alltsedan Digerdöden, om hwars anställda förödelser den i sådan händelse bär ett talande wittnesbörd. Morlandabon minnes i traditionen wäl den stora mannadöden, och glömmer aldrig att i sina sägner derom berätta, huru twå små englar i barngestalter då gingo från hus till hus, den ena bewäpnad med en liten räfsa och den andra med en qwast, och att, då den förra räfsade utanför stugudörren, blef någon af hushållet skonad ifrån förstörelsen, men att hwarenda själ dog ut i den boning, utanför hwilken den senare engeln sopade med sin qwast. Denna sägen upprepas öfwer hela riket, och det måste wäcka förundran, att på de mest skilda orter träffa en så slående likhet i denna yttring af folktron. Sällan eller aldrig hör man i Bohuslän upprepas de på andra orter inom riket wanliga sägnerna om Strömkarlen eller Necken. Dessa tillhöra trakter af ett wekare skaplynne än det sönderbrutna, klippiga Bohuslän. Likwäl förekommer uti Morlanda en sådan sägen, ehuru till sitt innehåll icke att räkna till de wanliga rörande Strömkarlasagorna, utan snarare att anse som en forntida allegorisk skildring af det hårda i den Bohuslänska strandbons lynne. Necken skall nemligen ofta wisat sig på stranden under skepnaden af en ståtlig, hwit häst. Omsider lyckades en bonde i Huseby gård att fånga honom, förmedelst en signad grimma. Bonden gjorde hela wårarbetet med den underbara hästen och plågade honom på allt upptänkligt sätt. Men slutligen, då bonden en dag spännt honom för harfwen, föll den helgade grimman af och den stackars Necken satte af i fullt sträck ifrån Huseby ned åt stranden till Gullberget och sedan öfwer Skaftölandet i hafwet, släpande harfwen efter sig. En qwartsgång med denna rigtning kallas ännu af allmogen Harfwedraget, och säges vara spår efter harfwen, som Necken skenade af med ifrån Huseby. Folksagan omtalar widare, att en jätte stått wid Sörboklef och ernat derifrån slunga en sten, som kallades Örnekula, på Morlanda kyrka; men stenen nedföll på stranden wid Morlanda säteri, der Korskällan är belägen. Denna
203 Korskälla war förr en offerkälla, wid hwilken i catholska tiden ett kors stod upprest, och dit processioner af, ortens allmoge anställdes. Källan är starkt mineralhaltig och belägen alldeles inwid en annan, som förer det bästa drickswatten. Ett par naturliga utswarfningar i en strandklippa förmenas hafwa tillkommit af här uppflutna lik efter twenne systrar, hwilka af sin moder blifwit mördade och kastade i hafwet. Såsom något särdeles märkwärdigt omtalar allmogen, att wid midnattstid en prest kringwandrar i Dale kohage med hufwudet under armen, hwilket dock icke är underbarare, än att samma syn ganska ofta i dessa landsändar möter oss midt på ljusa dagen. För Morlanda hed hyser den widskeplige stor respect. Der tros en af Morlandas fordna ägare nattetid jaga omkring på en hwit häst. Hans ande säges wara dömd till denna bot för en i tiden wisad fiendskap mot en person, med hänseende till hwilken han en gång hatfullt yttrade: ”Är han i himmelen, när jag kommer dit, så rider jag till Morlanda hed på min hwita häst och betar gräs med kopparnäbb”. Utom den redan omnämnda skola, hwilken uteslutande tillhör Fiskebäckskils capell-lag finnes ingen underwisningsanstalt i Morlanda pastorat; icke heller är någon beslutad. Med all sin hyfsning är folket här likwäl ingalunda benäget för dylika inrättningar, och en af församlingens ledmöter har förgäfwes erbjudit sig att skänka socknen ett skolhus, om den wille anordna det öfriga. Särdeles på fisklägena står ömkligt till med underwisningen, Gullholmen icke undantaget, ehuru derwarande prest är förbunden att bestrida densamma De fattiga försörjas dels genom friwilliga sammanskott, dels genom utdelning af till fattigcassan influtne penningemedel. Fattiga fiskare och strandsittare erhålla understöd af den såkallade Fruntimmers-förenings-cassans årliga utdelade räntebelopp. Denna cassa tillkom af öfwerskottet af de undsättningsmedel, dem fruntimren i Götheborg under det hårda året 1838 sammansköto till de nödlidande i skärgården. Dylika cassor finnas på ett par andra ställen i denna skärgård, såsom på Tjörn och i Thorslanda, och är för deras
204 förwaltning ett särskilt reglemente utfärdadt, som ställt dem under Konungens Befallningshafwandes uppsigt, till hwilka ett utdrag af räkenskaperna årligen böra i Maj månad aflemnas. Enligt detta reglemente äro capitalen, hwilka utlånas till personer inom församlingen, bestämda till undsättning för skärgårdsfolket i hungersnöd, men räntorna till årlig utdelning åt fattiga strandsittare. Allmogen kallar dessa medel Jungfrupenningar. Morlanda pastorat är patronelt och räknas till 2:dra klassen. Jus patronatus tillhörer adliga familjen Bildt och har hittills utöfwats af den medlem af ätten, som innehaft Morlanda säteri. Patronrättigheten, hwilken sträcker sig till tillsättandet af både pastor och comminister 1), erhölls mot utbyte af ett par gårdar på Hisingen, för hwilka kronan måste lemna Bildtska slägten ersättning, om nämnda rättighet skulle densamma fråntagas. Den grundar sig på följande bref:
"Wii Frederich Den Tridie med Guds Naade
Danmarchis, Norgis, Wendis och Gottis Koningh, Hertug udi Schlessvig Holstein
Stormarn och Ditmarschen, Greffüe udi Oldenborg och delmenhorst, Gjöre alle
Witterligt, at efftersom oss Elskl: Daniel Bildt til Morlandgaard, wor Mand tiener
och befallingsmand udi Bache Closter. Nü for Mageläug och ewig Eyendom til
oss och Cronen underdanigst haffuer udlagt, effterschreffner hans gaarde och
gods liggandes paa wort Land Hiisinge udi wort Rige Norge, nemlig en füld
gaard udi Kiere. Olluff Erichssen paa boer, Skatter Aarligen, Smör vj pund, j
ort i fudring, j Lamb, j gaas, och ij höns, Noch en gaard udi Lilleby,
Skatter Aarligen, Smör iiij pund, for fodernöd j Rixdaller, j Lamb, j gass,
ij höns, Med ald for:e Gaarders och godsis eyendomb, Landgilde, herlighed
Rente och Rette tilleggelse Alderlis indted undertaget i nogen maade,
efftersom det breff bemelte, Daniel Bildt, Oss och Cronen derpaa giffuit
haffuer, ydermeere formelder och udwisser, Da haffue wj derimood til fuldest
wederläug, naadigst Jgjen Udlagt til for:e Daniel Bildt och hans Arffuinger,
ald wor och Cronens höyhed och Jus patronatus til hans Sognekierke,
Morlandkierke, Liggendes paa Oroust i for:e wort Rige Norge, Sampt Kierkens
Anpart tiende dersammesteds, huilcken for:e Vor och Cronens höyhed och
Juspatronatus til for:e Morlandkierke, sampt kierkens Anpart tiende,
efftersom forschr.tt staar, bemelte Daniel bildt och __________ 1) Patroni ansökan, att äfwen få kalla capellpredikant på Klädesholmen, afslogs genom Kongl. brefwet af den 21 April 1796.
205
206
Giffuit paa vort Slot Kiöbenhaffn den 29
Decembris Frederich”
Såsom förut är
omförmält, afsöndrades Morlanda socken ifrån Tegneby till eget gäll genom
kungabrefwet den 28 Juli 1631 1). Dess förste pastor blef Björn Jönsson,
som dog 1650. Lars Lachonius,
död 1761. 207 Comministern i Morlanda saknar boställe och är en knapphändigt lönad embetsman. Sådana hafwa warit: Christen Simonsson, 1631; Wilhelmus Nicolai, se rektorerna i Uddewalla; Paul Nöring, Hartwig Andersson 1694, död 1717; Hans Henrik Nöring, Olof Holmsten, pastor i Tegneby 1752; Lars Ström; Mag:r Jonas Holmsten 1762—1778; Lars Lundstedt, död 1784; Anders Contz, död 1813; Johan Emanuel Ljungwall, pastor i Walda 1824; Johan Dawid Hylander; 1). Närmaste stad till
Morlanda är Uddewalla, belägen 3 mil sjöwäg derifrån. Postadressen är
Kongelf. __________ |
