Rannsakning och dödsdom över den för barnmord anklagade hustrun Anna Larsdotter från Risön.

Orusts och Tjörns häradsrätt AIa:22

2/6 1767

Andra tingsdagen under detta Orusts ock Tjörns Häraders Laga Sommarting hafwer wice CronoLänsmannen på Tjörn Eric Rathe hos Domhafwanden anmält; huruledes ett på Tjörns Land allmänt gångbart ryckte utspridt, thet gifta Hustrun Anna Larsdotter på Risöen, hwars man Carl Sörensson rymt ock henne för 5 år sedan öfwergifwit antingen skall hafwa warit eller än wara med barn rådd, hwarföre han ock wid sådant då nyligen skall fogat den anstalt, at detta qwinfolck af andra qwinnor blifwit miölckad, tå the i hennes bröst skola hafwa funnit nog …..? miölck.

Sådant gaf Domhafwanden anledning at straxt ock samma dag anbefalla Länsmannen Rathe om detta qwinfolcks skyndsamma inställande hos Tings Rätten till Laga undersöknings undergående, hwartill han ock igenom CronoRättarens affärdande gjorde ofördröijelig anstalt; Men sådant utslog intet bättre, än at hon, Anna Larsdotter, natten derpå eller mellan den 26 ock 27 Maij ifrån sitt hit till Tinget wackthafwande medfölje afwikit, hwilket straxt till Domhafwanden blef berättat, gaf anledning till den anstalt, at den förrymde Anna Larsdotter icke allenast i detta Orusts ock Tjörns Häraders fögderie, utan ock det nästgräntstande Sunnerwikens, dagen derpå eller Christi Himmelsfäds dag allmänneligen blifwit efterlyst.

Nu ock i dag kl:5 eftermiddagen anmäler hos domstohlen bemälte Länsmannen Rathe hos domstohlen thet Anna Larsdotter i dag wid Skåpesunds färjestad blifwit igenfunnen ock nu hit till Tingsstället blifwit förder; Hwarföre ock hon nu straxt blifwit förekallad, ock under förhör stäld, tå hon, 36 år gammal, född i Tjörns Härad, Stenkyrkja Sockn och Torpet Åseby hage friwilligt bekjände, at hon ungefähr michelsmässotiden förledit år blifwit barnrådd af drängen Jon Olsson i Tönängen, ock at hon thärefter i dag fjorton dagar sedan ett till werlden dödt barn skall hafwa framfödt.

Samma dag skall hon hafwa warit Syslosatt med bakning hemma i sin Torparestuga under hwilket hennes fyra barn Sonen Swen 14 år gammal, dottren Ingrid på 11 året, Sönerne Petter på 8^de ock Lorents på 6^te året warit utur huset ock wid sjöstranden at utur en båt uppdraga något ris till bränsle.

Wid en sådan thessa samteligas frånwaro ock under brödbakningen skall sjelfwa barnefödandet henne i sådan reslighet påkommit at tå hon warit gången i frammboden at hämta något mjöl, hon barnet dödt ock utan lif till werlden framfödt, samt sedan helt nakit på jordgolfwt i samma bod nedlagdt ock theröfwer stjälpt ett kar på tet barnafödandet therigenom skulle dölgdt blifwa, wid födslen skall barnet ock efterbörden på en gång ock hastigt så gådt ifrån henne, at hon sedermera icke haft någon blodflöd.

Barnet skall ännu på samma ställe qwarligga, utan at modren sedermera sedt theruppå, eller nu skall weta om thet warit gåsse eller flicka.

Uppå det förut omtalte rycktet om hennes hafwande tillstånd skall then uppå Dyröen straxt bredewid Risöen boende Jackt Lieutenanten Åhsbom hafwa gjordt den anstalt, at fem qwinnor, blifw fastän 3 dagar efter Annas barnafödande ankommit till hennes Torpställe at thärstedes igenom hennes mjölckande undersöka hennes tillstånd, tå ehuru i hennes bröst mjölck fants, hon likwäl wäl skall förnekat thet hon hwarken tå woro, eller nyligen warit i barnrådt tillstånd, ock än mindre tillstådt thet hon barnet redan för tå 3^ne dagar sedan framfödt.

Anna Larsdotter tillstår jämwäl, thet hon under sitt hafwande tillstånd, för alla meniskjor fördölgdt det samma, äfwen som hon ock icke heller, sedan hon framfödt thet föregifne dödfödde barnet, sådant skall hafwa upptäckt hwarcken för sine barn, ehuru de 2^ne äldste derom kunnat hafwa något begrepp, eller för den andre åboen på Risöen Carl Rasmusson eller hans hustru Dordi Sörensdotter, hwilcka allenast bo en 40 á 50 alnar ifrån Anna Larsdotters Torpställe, ther barnafödslen skjedde.

Uppläst ock af Anna Larsdotter till alla delar widkjändt.

Thenne Anna Larsdotters i förbemälte måtto gjorde bekjännerlse, gaf Tings Rätten anledning, anbefalla Länsmannen Rathe straxt förfoga sig till Tjörns Land, ock Härad at thärstädes i Cronorättarens ock andra Trowärdige Personers närwaro, icke allenast i Anna Larsdotters Torp på Risöen i framboden uppsöka ock med all warsamhet i en brädlåda, till närmare besicktning hitföra till TingsRätten införa thet af henne såsom dödfödt föregifne ock under Karet liggande barnet, utan ock at hithämta till förhör härstädes låta hithämta, så wäl Anna Larsdotters äldste Son Swen, som den af henne utlagde barnefadren drängen Jon Olsson i Tönängen.

Den 4. Junij 1767

Sedan W:Cronolänsmannen Eric Rathe återkommit ifrån Risöen, hwaräst han, efter TingsRättens den 2 Junij honom gifne befallning skolat efterleta anklagade Anna Larsdotters framfödda foster, som jämlikt hennes berättelse, skall warit lagdt under ett kar i boden på hennes bemälte hemwist; Så inställer han sig nu ock afgifwer then berättelse: at han, tillika med CronoRättaren Jonas Olsson i Wiken, Pehr Andersson i Rösselwik, Olof Andersson på Kjärrsöen, Carl Rasmusson på Risöen, Börje Rasmusson på Hätta, tillika med hustruerna Ingeborg Andersdotter, Hindrika Olsdotter ock Annika Andersdotter äfwen på Hätta, samt Dordi Sörensdotter på Risöen.

Af dessa personer har Länsmannen med sig här på Tingsstället, utom, efter wid afresan undfången befallning, Anna Larsdotters omyndige Son Sven Carlsson, CronoRättaren Jonas Olsson i wika ock hustru Dordi Sörensdotter på Risöen, hwilka jemte Länsmannen öfwer underökningen efter barnet gemensamt afgifwa en sådan berättelse:

At the i går morgonstunden infunnit sig i Anna Larsdotter på Risöen hemwist, ock therstädes uti framboden i förstufwan så wäl som i sjelfwa stufwan eftersökt, men på intetdera stället igenfunnit något barn eller minsta anledning ock qwarlefwa dertill, ehuru the på begge ställen, så wäl som under thet anwiste Karet i framboden theräst Anna Larsdotter föregifwit sig hafwa lagdt barnet gjordt en så noga granskning, at de uptagit all mullen till fasta grunden, redslat den, samma emellan händerna, ock sedermera den på marken utburit.

Desse förbemälte personer gifwa jämwäl wid handen, at i huset skola funnits råttor, men om ock huruwida de skola kunnat bortsläpa något barn sådant lemnar de till hwars mans widare bepröfwande.

Anna Larsdotters förbemälte omyndige Son, på 14^de åhret gammal inkallades nu för TingsRätten, ock efter undfången föreställning om modrens brott, gjör en sådan berättelse: at Torsdagen före sistledne Bönedagen har modren tillika med barnen förmiddagen warit borta at hämta ris.

Sedermera ock under det modren sysslosatt sig om eftermiddagen med bakning, har hon befalt barnen gå med till Sjöstranden, at upbära bränslet.

Enär detta sysslandet war förbi, har Son han ibland barnen warit den första, som i stugan ingått, då han förnam eldningen i ugnen wara utbrunnen ock en del af bröet bakat, men modren i stugan icke tillstädes. Sådant gaf honom anledning, at igå till frambodsdörren ock när han wid dess påstötande fant den samma, för hwilken icke war något lås, emot wanligheten innan till warit häftad med någon stängsel, at titta in genom det på dörren utskurna nyckelhål, då han förmärkt modren wara på knäen stående wid ett skrin ock bak om henne ett spädbarn på golfwet liggandes som han till fötter, ben ock lår tydligen såg.

Gossen tillfrågades om han icke uptäkt för modren hwad han om hennes barnefödande förmärkt? Swarande: nej, utan at han talt något derom för  yngre syster Ingrid, hwilken icke förstod sig derpå. Upläst ock af samteliga, tillika med den omyndige Sven Carlsson widkjändt.

Anna Larsdotter förekallad widgår den af Sonen nu jämwehl ……ande? gjorde berättelse om barnefödandet samt then therwid hafde ställningen, till alla delar ock omständigheter, men oaktadt det Länsmannen ock de öfrige om barnet gjorde efter letande efter barnet. Så påstår hon likwäl at icke på något annat ställe, än under Karet, hafwa lag gjömt ock stuckit det samma; wiljandes liksom nu förundra sig öfwer hwar thet af blifwit.

Den 6. Junij 1767.

Sedan TingsRätten låtit anwända gårdagen till Anna Larsdotters besökande af Wice Pastoren Herr Magister Bundi, så wäl till at underrätta henne i Christendomen, therutinnan hon finnes ganska swag, som at förmå henne till en upriktig bekjännelse om hennes barnafödande, ock bemälte Herr Wice Pastor i förleden afton gifwit Domhafwanden wid handen, thet hon enträgit påstår hanfärdigheten af sin första berättelse första förhörsdagen den 2 hujus, at barnet wid födslen warit dödt födt, ock at hon sedermera stuckit det samma under Karet i framboden, theräst thet likwäl icke, wid underökningen therom igenfunnits; Så blef nu Anna Larsdotter utur fängelset hämtad ock för TingsRätten instäld, tillika med drängen Jon Olsson i Tönnängen på Tjörns land, hwilken, hon, under ransakningen, utlagt till fader åt thet barn hon framfödt.

Sådant yrkas ännu widare af Anna Larsdotter med berättelse, uppå föreställning herom, at hon wäl för ..edan winter för honom, Jon Olsson, ..ekl uptäckt sitt hafwande tillstånd; … at han med henne haft thet minsta samtal eller rådplägning om födslens eller fostret fördöljande, therutinnan förklarar hon honom wara alldeles oskyldig.

Jon Olsson, 33 åhr gammal tillstår, at han förnekar icke, at han förledit åhr wid michaelistiden, häf på Anna Larsdotters hemwist, Risöen, uti framboden en gång med henne haft kjötslig beblandelse, hwaraf hon nu berättar sig hafwa blifwit barnrådd.

Men at Jon Olsson, ehwad Anna Larsdotter föregifwit, af henne blifwit på någon tid eller ställe underrättad om thes af berörde häfdande befinteliga hafwande tillstånd, thertill nekar han enträgit; förmenandes osanfärdigheten af hennes härutinnan gjorde berättelse wara desto mera uppenbar, som hon efter sjelfwa födslen för qwinnorna, som hwilka mjölkat henne ändå sitt barn sagt för icke warit med barn, äfwen som hon des redan skjedde framfödande alldeles fördölgdt. Anklagaren Länsmannen Eric Rathe tillspord, yttrade sig, at hwarken genom rykte eller andra bindande skjäl hafwa någon den ringaste anledning mistänka till Jon Olssons om den ena eller andra af dessa omständigheter mistänkande thet han om Anna Larsdotters hafwande tillstånd warit kunnig, eller med henne äger delaktighet uti födslens ock fostrets fördöljande mindre eller, till han Jon Olssons öfwertygande om den ena eller andra af dessa omständigheter.

På tillfrågan, kan Jon Olsson icke frångå, thet han wiste, at ju Anna Larsdotter war gift, ock at mannen henne öfwergifwit ock uhr Riket bortrymdt, utan at sedermera någon laga skillnad them emellan skjedt.

I öfrigt ock som Anna Larsdotter förklarat sig åstunda at få tala med Herr Comministern Anderstén på Tjörn, hwilket TingsRätten anser desto mera nödigt, som, utom thet hon är ganska swag i sin Christendom, derigenom torde af henne ärnås en upriktig bekjännelse både om barnefödandet, ock hwar hon sedan fostret undandölgdt. Ty fannt Ty will  TingsRätten genom Domhafwanden anmoda bemälte Herr Comminister, at nästkommande tredje dag Pingest, eller den 9 dennes, sig här på Tingsstället tidigt infinna ock Anna Larsdotter i sitt så fatta tillstånd besöka; Hälst TingsRätten therefter will sluta ransakningen ock detta brottmål med äntelig dom afgjöra.

Sedan TingsRätten genom Domhafwandens försorg under förfluten Pingesthelg låtit besöka Anna Larsdotter annan dagen af Wice Pastoren Herr Magister Bundi ock tredje dagen af Herr Comministerm Anderstén, hwilka båda wid handen gifwit, hon enständigt förblifwer wid sin redan gjorde bekjännelsa, så wäl at hennes framfödde barn warit dödt födt, som at hon efter födslen lagdt det samma under karet, utan at weta hwar det afblifwit, om icke råttor det bortdragit ock upätit. Så framkallades Anna Larsdotter nu för Rätten, och efter af Domhafwanden ärhållen bewkeligaste föreställning om sanningens upriktiga bekjännande, hälst thet hon söker fördölja den samma, icke kan äntå från henne ifrån dödsstraffet, utan endast länder till hennes ewiga förderf ock fördömelse; Emedan hennes begångne synd icke får fördölgas, utan bör både för Gud ock menniskjor bekjännas ock ångras om hon en nådig förlåtelse ock saligt aflidande will gjöra sig försäkrad. Men alt thetta oaktadt, kan likwäl Anna Larsdotter till någon annan bekjännelse öfwer sitt begångna brott, än then hon redan afgifwit, förmås.

Den anklagande Länsmannen förklarade sig icke widare hafwa påminna, utan allenast påstår, thet Anna Larsdotter för sitt brott, lagligen måtte skyldig kjännas till straff efter lag ock förordningar; hwarefter ock sedan, å ingendera sidan, mera war at anföra, TingsRätten stadnade uti följande

Dom

Afkunnad den 11: Jun: 1767.

TingsRätten har thetta brottsmål i behörigt öfwerwägande hos sig komma låtit; Ock alldenstund af then derutinnan hålldne ransakning befinnes, thet anklagade gifta, men för fem åhr sedan af mannen Carl Sörensson öfwergifna hustrun Anna Larsdotter på Risöen friwilligt widgått ock ärkjändt, at wid michaelistiden förledit åhr af drängen Jon Olsson i Tönängen hafwa blifwit häfwdad ock barnrådd, therefter hon under fördöljande af ett slikt sitt hafwande tillstånd för alla menniskjor af ett slikt sitt hafwande tillstånd, Torsdagen före sistl^ne Bönedag, eller d.21 maij, ett, efter hennes föregifwande, dödt barn till werlde framfödt, uti enslighet i en frambod på sitt hemwist uti enslighet, som medelst thrt hon efter wid sednare förhöret bekjänt sig hafwa med stängsel dörren innantill fasthäftadt, tydeligen kan finnas af henne warit med …… sökt, till werlden framfödt, samt sedermera under ett kar i boden på … lagt, utan at hon Anna Larsdotter, thetta sitt barnafödande hwarken tå gjenast, af hwi för sina barn, eller andra åboenden på Risöen Carl Rasmusson och des hustru ehuru de sednare allenast 40 a' 50 alnar ifrån hennes Torpställe boendes äro, uptäckt, ej heller för qwinnorna hwilka hennes bröst sedermera mjölkat, och deruti mjölk funnit, sådant bekje tillstådt, utan i stället tå twårton förnekat både thet hon hwarken tå woro äller nyligen warit i barnerådt tillstånd. Förden skull och i anseende till alt thet ...; h.. ärtill jämwäl kommer, at Anna Larsdotters framfödde barn efter derom, på hennes hemwist, i stufwan och framboden, på alla ställen, och äfwen under thet i sednare rummet anwiste karet, anstält nogaste undersökning icke derstädes kunnat igenfinnas, eller någon minsta anledning och qwarlefwa dertill förmärkas, äfwen som Anna Larsdotters under des första hitförande till Tinget ifrån den medhafwande wakten afwikit, hwilka alla omständigheter sammanlagde gifwa fullkomligaste skjäl och anledning thertill, at ehuru hon ej kunnat förmås at sådant bekjänna, thes framfödde foster af henne blifwit om lifwet brakt. Förden skull, och i förmågo af Kongl: May^sts nådige förbud emot Barnamord under den 12 Julij 1750, samt 16 Cap: 1§ miss...Bⁿ pröfwar Tings Rätten rättwist härigenom förklara, thrt bör hon, Anna Larsdotter, för thetta sitt begågne brott, sig sjelwom till wälförtjent straff och androm .......... till skräck och warnagel, lif sitt mista, hals huggas och i båhle brännas. Hwilket dock, jämlikt 25 Cap: 5§ Rättigh:Bⁿ, Kongl: Maysts och Riksens Höglofl: Gjötha HofRätts widare högmogna bepröfwande ödmjukeligen underställes.

Hwad thernäst angår then af Anna Larsdotter till fader åt hennes framfödde barn upgifne drängen Jon Olsson i Tönnängen. Så emedan Anna Larsdotter, ehuru hon förgifwit sig förleden winter å des hafwande tillstånd för honom hafwa uptäckt hwilket han dock enträgit nekat, sjelf förklarat, thet han med henne icke haft minsta samtal eller rådplägning om födslens eller fostrets fördöljande, äfwen som anklagande Läsmannen, hwarken till Jon Olssons misstänkan eller öfwertygande odel den ena eller andra af thessa omständigheter sig åtagit el^r kunnat företa någon den ringaste anledning genom rykte eller andra bindande skjäl.

Ty och med stöd af 17 Cap.: 33.§ Rätteg[ång]s Bⁿ, blifwer han, Jon Olsson, ifrån alt laga answar i thenna delen befriad.

Men som Jon Olsson friwilligt widgådt, at sistwekne michaälis tid på Anna Larsdotters hemwist Risöen, med henne, hwilken ifrån des uhr Riket förrymde man ej lagligen är skild, kjötslig beblandelse hafwa öfwat theraf hon skall barnrådd blifwit; Fördenskull pröfwar Tings Rätten rättwist, at likmätligt 55 Cap: 1§ missg.Bⁿ, för thetta hans 1^sta resan begågne enkla hors brott, sakfälla honom till Fyratjo dahler S^mts treskifftes böter, emellan Konungen, Häradet och målsäganden; hwarutom han till Stenkyrkja Sockenkyrkja bör ärlägga Fyra d^ahlr .. mynt, som sedan så enskilt skrifftas ock aflöses, som Kongl. Förordningen therom stadgar ock innehåller.

Sluteligen kommer den till dödsdömbda Anna Larsdotter, at, behörigen förpassad, nu gjenast, under säker fängslig bewakning genom wederbörande Cronobetjentes föranställande, härifrån till Bohus fästning afföras, och therstädes i häckte förblifwa, så länge och till des Höglofl. Kongl. Gjötha HofRätts widare dom öfwer hennes begångne brott utfallit. Hwilket till beskjed länder.

Ytterligare rannsakning över Anna Larsdotter på Risön.

År 1767 den 26 September hölts Urtima Ting på giästgifwaregården Svanesund af  undertecknade under Lagmannens och Härads Höfdingens Högädla Herr Johans Broströms til Michaeleis ärhållna Tjenst frihet utaf Kongl: May^ts och Riksens Gotha Hof Rätt d: 8 sistl^ne Julii Höggunstligt tilförordnade särskilte domnrn och Vice Härads Höfdinge, at till ödmukaste följe af högbemälte Rätts återwisningsutslag under den 4 augustii: rörande någre therutinnan anbefalte omständigheter uti thet wid Orousts och Tjörns Häraders nästwekne SommarTing af dömde brottmåhl angående af Hustru Anna Larsdotter på Risöhn begågne barnamord närwarande wid thenna förrättning följande Nämndemän

Olof Jacobsson i Hästekiälla.

Simon Rasmusson i Skieppstala.

Olof Jerpsson i Smeby.

Clemmet Relfsson i Efja

Jon Pehrsson i Ängöö

Oluf Andersson i Klefwa

Knut Hindrichsson i Halss ock

Jacob Jonsson i Gunnarsbo

Enär Urtima Rättens  Ledamöter sig samlat och Kongl: Hof Rättens förberörde höggunstiga Förordnande blifwit upläst företogs detta urtima ärende på sätt som följer:

Sedan Konungens Befallningshafwande i länet genom skrifwelse af d: 11 denna månad, i andledning af Kongl: May^ts och Riksens Höglofl: Giöta Hof Rätts den 4 näst weckne augustii gifwa återwisning utslag rörande thet af gifta hustrun Anna Larsdotter på Risöhn begångna barna mord, hwar före hon wid nästwekne Orousts och Tjörns Häraders nästflutne Sommar Ting laga ransökning undergådt och till döden dömd blifwit, behagat anmoda särskilte domhafwanden, och skyndesammeligen anställa Urtima Ting, til underökande, så wähl uti alla i högbemälte, besagde barnamordsbrott angående, som och, till utrönande af än widare uplysning, af the anledningar som theraf kunna yppas; Så har domhafwanden d: 18 hujus eij allenast Konungens Befallningshafwande wid handen gifwit, at thenne dagen til samma urtima Tings förrättande härstädes blifwit utsatt, med anhållan om nödig anstalts fogande till bemälte Anna Larsdotters så tidiga af afförande från Bohus Fästning, theräst hon under fengsligit förwahr warit hållen, at hon sist förleden gårdagsafton här på Tings stället måtte tilstädes wara, utan och Krono Befallnings mannen Herr Anders Liungwall anmodat, at till i dag låta inställa, eij mindre Anna Larsdotters på 14 året gamla Gossen Swen Carlsson, än de flere, som kunna förmenas i berörde brott måhl någon upsysning afgifwa.

I anseende härtill inställte sig altså nu, jämte V:CronoLänsmannen Eric Rathe, följande till hörande inkallade personer, nemlⁿ:

Hustru Karin Christensdotter i Gåre,

Hustru Dordi Sörensdotter på Risöen,

Hustru Annicka Andersdotter på Hättan,

Ingeborg Andersdotter derstädes,

H: Hindrica Olsdotter ibid:

H: Börta Andersdotter ibid:

H: Börta Mattsdotter på Kjärsöen och

Olof Andersson ibid, tillika med den dömda Anna Larsdotters berörde Son Swen Carlsson och dotter Ingrid Carlsdotter.

Berörde Anna Larsdotter som i dag från Bohus fästning hitkommit, förekallades nu uhr fängelset, samt framstäldhafd, på det alfwarligaste, bewekeligaste och ömaste sätt föreställtes, at upriktigt gifwa Gud i den Högste äran och bekjänna sanningen samt rätta förloppet af sitt begågne grofwa brott; men, sådant alt oaktadt, förblef hon dock enständigt wid sin förledne Sommar Ting gjorde bekjännelse, thet hennes foster warit dödt till werlden framfödt, och at hon effter födslen lagdt det samma naket och blott under på jordgolfwet i framboden under ett kar.

Sedan Anna Larsdotter och samteliga förenämde personer, utan V:Länsm: Rathe, afträdt, framställtes omyndige och på 14^de åhret gamla Gossen Swen Carlsson hwi enskilt, hwilken, effter undfången behörig förmaning, öfwer de honom gjorde nedannämde frågor aflämnade sådane swar.

Fr:[1] Om han, den dagen modren sitt foster framfödde uti framboden på hennes hemwist Risöen, derstädes förmärkt något kar?

Sw:[2] at han wäl icke förut den dagen warit i boden; men förwisso wet och kan säga, at ett kar om en tunnas rymd både tå, dagen förut och en månad före den tiden, samt jämnwäl alt sedermera och tills den i huset hålldne och af TingsRätten anbefallte undersökning effter barnet blifwit förrättad, warit i samma frambod ståendes omhwältt, slutandes med sine bräddar så när in till jordgolfwet, at ett hans finger icke kunde mellan stingas mellan det och jorden hwarpå det låg.

Fr: Om han, som effter förr afgifwen berättelse, i nyckelhålet af boddörren sedt enär modren sitt foster framfödt; hördt det nyfödda barnet skrika eller gråta?

Sw: at han icke sådant hörde sådant, i ringaste ej heller förnam at fostret på ringaste sätt rörde sig eller gaf anledningseende till at hafwa lif.

Fr: huru länge han stod wid dörren och såg genom nyckelhålet?

Sw: allenast en liten stund, hälst modren, som blifwit warse, at han och des Syster Ingrid stådt wid Bodörren, och derunder helt sakta om hwad de förmärkt, sin emellan talade, befalt, at de straxt skulle förfoga sig derifrån, annars skulle de få en olycka.

Fr: Om han icke under sitt berörde seende förmärkt modren på något sätt röra wid barnet eller derå lägga någon wåldsam hand?

Sw: at, enär han kom till dörren, war fostret af modren redan framfödt, och bakom henne på golfwet liggandes, warandes hon på knäen ståendes wid ett skrin, utan at hon, medan Gossen stod wid dörren, denna ställning förändrade, eller hwarken med händer eller fötter. eller något annat wärktyg. ens rörde derwid barnet, mindre, at han förut, tå el^r hördt modren therå wåldsam utgjord föröfwa; men Sven Carlsson berättar, at hon alt jämt med handen strukit wattn öfwer pannan och ögonen på sig sjelf.

Fr: hwilken gifwit henne wattnet?

Sw: innan hon gick in i framboden barnen gingo till stranden, at hämta bränsle, bad hon dottren Ingrid gifwa sig en skål wattn, hälst hon föregifwit sig wilja swimma, hwilken wattnskål hon wid ingåendet i boden, med sig tagit och deraf i förenämde måtto sig betjent.

Fr: Om lång tid war emellan det modren i boden ingick, och han, Sven Carlsson, såg genom nyckelhålet?

Sw: ungefähr en half timma.

Fr: mo modren effter det barnet från dörren bortgådt, af Sven eller Systren något begjärt till sin hjelp?

Sw: at modren gjenast dereffter bad kallade Sven Carlsson, med begjäran, at han skulle gifwa henne rn knif och ett snöre, /: utan at säja till hwad bruk hon sådant ärnade :/ hwilka båda persedlar Swen henne på det sättet skall tillstält, at hon öppnat boddörren, som hade sin gång in åt boden, ungefähr 1 quarter, tå han med handens inräckjande gifwit henne både knifwen och bandet eller snöret.

Fr: om han wid detta tillfälle icke blef det framfödda barnet warse.

Sw: nej och han tå omöjeligen kunnat se något, som war in uti boden, emedan modren uprätt ståendes, stälte sig för dörr öppningen, emottog knifwen och snöret, samt therefter dörren om sig tillslog; befallandes Swen Carlsson, des Syster Ingrid och 2^ne deras yngre Syskon, en af 9, och en af 6 åhrs ållder nedgå, till sjöstranden at uphämta bränsle, thet de alle tillhopa wärkstäldt, och therunder i hela huset lemnat modren allena.

Fr: Om det brann i bakugnen, när de bortgingo?

Sw: ja; och at när de, effter ungefähr en half timmas förlopp, återkommo i stugan, war weden alldeles i glör förwandlad och någon fulaska deröfwer; sittjandes modren tå i dörren af frambodströskelen och beklagade sig wara sjuk.

Boddörren war tå öppen, och gick Sven Carlsson fram at se, om han ej kunde blifwa warse det nyfödda barnet; men thet samma war tå borttagit.

Fr: Om han förnam något blod på golfwet i boden någorstädes?

Sw: nej och han tror, thet thes olyckeliga moder wäl wetat, at öfwerrifwa mull och jord af golfwet, om någon blod at ingen blod skulle synas.

Fr: Om han tå icke blifwit warse, thet mullgolfwet på något sätt war rördt?

Sw: at der barnet legat, tykte han det jorden liksom warit något sparkad med föttren, men ingen annorstädes.

Fr: om han sedermera återbekom knifwen, och om den tå war blodig?

Sw: at samma dag i mörkningen, har modren, på hans begjäran, återlemnat knifwen, som honom tillhörde, hon hade wid sidan om sig liggandes, der hon satt på tröskelen, warandes samma knif tå blodig både in wid skaftet och ut åt bladet med blodstrimmor, liksom man hade strukit honom igenom något.

Hwadan thenna blod kom, theröfwer har han ej dristat modren tillspörja, ej heller wet han det. Snöret har han alldrig sedan förmärkt, eller dereffter sedt.

Fr: Om modren hade någon spade i framboden, och om han såg denne tecken at den blifwit till gräfwande brukad?

Sw: Spade war der, men at han det sednare ej efftersett.

Fr: Om han, när kohlen och askan i ugnen war utsopad, ej förmärkte tecken till menniskjoben eller dylikt?

Sw: nej sådant har han icke effter hel: sett.

Fr: om han alldrig ifrån den stunden han genom nyckelhålet såg, blifwit det nyfödda barnet warse?

Sw: nej och at han ej wetm hwar modren thet sedan lagdt, ej heller har han under thet omrörde karet i framboden, thereffter granskat.

Frågades om han något mera i detta modrens brott har sig bekant?

Sw: nej; men förklarade derhos, sig effter honom gjord bewekelig föreställning, at, han icke kan förtiga, huruledes hans moder ett dylikt brott tillförene begådt; förloppet deraf gifwer han sålunda wid handen:

Förleden skördenand twenne åhr sedan och således 3 åhr effter det Annas man bortrymt, har han Sven Carlsson tå på 12 åhret gammal warit sin moder på Båt följaktig ifrån Gunneby på Tjörn i Stenkyrko Socken och till Risöen.

Innan de reste ifrån Gunneby har födslowåndan henne påkommit, hwarföre hon skyndat sig i möjeligaste hast neder i båten, då de lagt ifrån landet och sjöresan fortsatt tills de kommo till Röds tånge, der hon befalt, Sven Carlsson lägga i land och fästa båten.

Enär sådant war bestält, har hon mitt uti Båten sittjandes först borjat mycket klaga öfwer wärk, och sedan, hwilket han af des skrik kunde skönja, i båten ett lefwandes barn till werlden framfödt, hwilket barn hon straxt derpå med hufwudets neddoppande i ösekaret, som war af henne fylt med watn, förqwafft och dödat, thereffter hon det samma uti några klädesslarfwor inswept och löst i båten nederlagt, till thet alt han, Sven war åsyna wittne.

Häruppå befalte hon Sven Carlsson skjuta båten från land, at resa hem till Risöen, hwarunder Sven i början rodt båten ensam, men sedan har modren med ena åhran honom hulpit, tills de om natten hemkommo, tå hon tagit fostret uhr båten up med sig i stugan och lagt det i bo framboden öfwer natten, menom morgonen i samma bod en half aln ungefähr i jorden nedgräfft under Sven Carlssons påseende. Skolandes hon tå hafwa strängeligen tillsagt honom, at han thrtta för ingen skulle uppenbara, utom des skall han tå icke hafft begrepp om hwad påfölgd en slik gjerning kunde medföra.

Fr: om han förmärkte huru modren under födslen skilde sig wid barnet, och om hon thertill brukade något äggjärn af knif eller sax?

Sw: at på sådant gaf han ingen acktning, icke heller förstod han sig therpå.

Fr: Om han icke förut den tiden mär förmärkt modren med någon mansperson pläga kjötslig beblandelse, hafwa förtroligt umgänge eller söka enslig från eller tillgång?

Sw: Sådant har han alldrig någonsin förmärkt hwarken hemma eller borto, ej hel: har han något af någon derom hördt berättas.

Fr: hos hwilken modren war när hon blef sjuk i Gunneby och om hon der gaf något om sin sjukdom tillkjänna?

Sw: i Anders Anderssons stuga och at hon ej der honom wetterl: för någon sig beklagat, ej eller förrän hon i Båten nedkom, tå hon för honom berättade sig blefwen illa sjuk.

Fr: om han före födslen kunde förstå at modren war hafwande?

Sw: icke mera än at hon war tjockare än effter wanligheten.

Fr: om han icke hördt modren för någon sitt hafwande tillstånd omtala, eller om någon annan det för honom berättat?

Sw: ingetdera af desse omständigheter har han hördt.

Ingrid Carlsdotter framkallad på 11^te åhret gl: gjör then berättelse i at samma dag förledne Sommar, som modren Anna Larsdotter sit sednare foster framfödt, har hon tillika med Ingrid [Sven] och de öfrige barnen om förmiddagen warit at hämta bränsle till bakning.

Sedan de alle en gång thermed hemkommit, har modren ensam i huset qwarblifwit och alla barnen å nyo till stranden nedgått, at bränsle uphämta.

wid återkomsten funno de modren wara utur stugan borto, hwarföre Ingrid, i tanke, at des moder sjuknat, till dörren af frambode gådt, och sedt in genom nyckelhålet, tå han förnam modren på knäen liggandes på golfwet wid ett skrin, och bekom henne ett spädt barn, hwilket Ingrid förut, tå eller sedan icke hörde eller såg skrika eller gråta, icke heller gifwa minsta rörelse från sig; äfwen som Ingrid icke förnummit modren på minsta sätt barnet widröra eller derå någon wåldsam hand lägga.

Sedan Ingrid budit sin bror Swen Carlsson framkomma at se hwad på färde war, och de en stund wid dörren stådt, har modren befalt dem båda träda derifrån och Swen Carlsson gifwa sig en knif och ett snöre, thet han och wärkstält, samt therwid boddörren på wid gafwel öpnat, af fruktan at modren eljest skulle tillskynda honom något ont med knifwen. hwarunder modren i sådan hast kastat kjortelen neder om sig, så at Ingrid tå ej blef warse det nyfödda barnet; hafwandes Sven Carlsson gådt fram till modren, der hon låg wid skrinet, och aflemnat den begjärte knifwen med snöret, samt sedan på modrens tillsäjelse hastigt utgådt, hwareffter modren gjenast upstådt, slagit igen dörren och hängt ett kläde eller täckelse för nyckelhålet, på det barnen ej mera skulle kunna se in i boden; befallandes de sednare alla fyra gå ned till sjöstranden at hämta bränsle.

wid bortgången brann elden i bakugnen; men när de återkommo war den utbrunnen och med falaska betäkt, sittjandes modren tå på tröskelen af frambodsdörren och klagade sig wara sjuk.

modren bad theruppå Ingrid at bära in brödet i framboden, tå denna sednare icke förmärkte barnet, utan war det ställe der det legat liksom påsparkad med jord och hösmulor.

Om knifwen wid återlemnandet till Sven Carlsson war blodig eller icke, wet Ingrid ej at berätta; ej heller har hon snöret sedan modren det fådt, förmärkt.

Spada har wäl warit i framboden, men icke har hon märkt den wara brukad eller thenna gång nyttjad.

Ingen tecken eller qwarlefwor af förbränd menniskjkropp kunde igenfinnas bland de i ugnen warande kåhl och aska, ehuru Ingrid sådant grannel: efftersett, i mistanka, at modren kastat det späda barnet i elden, sedan hon ej wille det framta, eller ingen det mera såg.

Om förenämde kar i framboden har Ingrid med brodern enahanda berättelse.

Om Anna Larsdotters förra framfödde foster, och om hon något tå på then af brodern utlagde tid framfödde, thet dödat eller icke, har Ingrid Carlsdotter icke ringaste wettskap, widare än at folket deromkring sådant skall hafft at säja. men brodren har alldrig något thy rörande för henne omtalt.

Sven Carlsson förestäldes, huru hans berättelse om dörrens öppnande, enär han gaf modren knifwen och snöret, icke med Ingrids instämmer? thertill han swarade: at han tå sig icke rätt härom ärhindrade; men nu drager han sig till minnes, at Systrens berättelse härutinnan är sanfärdig; tilläggandes, at han äfwen sedt det modren, effter det hon frambodsdörren tillstängt före nyckelhålet hängt ett kläde eller något slags täckelse; och förblifwer han ännu therwid, at wid knifwens och snörets aflemnande icke hafwa det späda barnet sedt.

Ingrid Carlsdotter, tillspord förklarande; at hon alldrig hwarken förr eller sedan hon genom nyckelhålet såg, förmärkt det späda barnet, eller wet hwar that af blifwit.

Anna Larsdotter uhr fängslet framstäld, förelästes nu båda hennes barns Sven Carlssons och Ingrid Carlsdotters här förut gjorde berättelser, med förmaning at ej längre förhärda sitt hjerta och så medelst fördölja sanningen, sig sjelfwom till ett ewigt förderf och fördömelse, hälst hon icke utan högsta oskjäl kan föregifwa, thet desse menlöse barn, hwilka hon ej kan neka hafwa wisat henne en barnslig kjärlek och wördnad, någon osanning om hennes brott förebärit; men Domstohlen, som under barnens förhör, låtit besöka Anna Larsdotter af Vice Pastoren Herr magister Bundi, fant all des beklageligen all des omsorg och möda therigenom förgjäfwes wara, at hon så nu som tillförene beständigt i then utsago framhärdar, thet hennes Foster dödt till werlden framkommit, och at hon lagdt det under karet i framboden på des hemwist Risöen. Barnens berättelse rörande det sednare barnets framfödande och det mera thy angående ärkjänner hon, utom thet hon nekar at hafwa hängdt eller satt något täckelse för nyckelhålet af frambodsdörren, och at hafwa sparkat jord och hösmule på det ställe af jordgolfwet der fostret legat; men theremot förnekar hon alldeles Sonens Sven Carlssons berättelse om thet foster hon för 2^ne åhr sedan wid Röds Tånge skall till werlden bragt, förqwäfft och dödat; äfwen som at hon den tiden hafwande warit; utbristandes dels i hotelser emot honom, som skulle han föreburit osanning, och dels i den utlåtelse: thet Sonen skall blifwit lockad eller förledd, at en sådan berättelse afgifwa, ehuru till ingendera af desse omständigheter någon ringaste anledning kan gifwas. betygandes nu både Sven Carlsson och Ingrid med rinnande ögon och gråtande röst, at hwad de i förenämde måtto berättat, är en fullkomlig sanning.

Anna Larsdotter föreställtes, thet hon under then förr hålldne ransakningen, som uplästes, föregifwit, at effter fostrets framfödande i framboden, hafwa theröfwer stjelpt ett det stående kar, ehuru båda hennes barn therutinnan instämt, at samma kar, både den dagen, en månad förut och äfwen sedermera warit redan omhwälft?

Sw: at enär hon födde fostret war karet reda hwälft, samt at hon det uplyfft och therunder det späda fostret lagdt.

Henne frågades om hwartill hon nyttjade den af Sven Carlsson undfångne knifwen och snöret, och hwaraf den förra wid återlemnandet war blodig?

Sw: först at snöret knifwen ärnade hon nyttja at dermed afskjära nafwelsträngen på fostret, men der blef intet skjärande af sedan ty alt lossnade med ens eller på en gång; sedan när henne åternyo frågades, hwaraf tå knifwen blifwit blodig, återtog hon sin förra utsago och föregaf det hon nyttjat honom till nafwelsträngens afskjärande.

Snöret skall hon hafwa tänkt nyttja till nafwelsträngens ombindande, i fall hon kunde förmärka fostret hafwa lif; men tå hon sådant ej skall blifwit warse, skall hon hafwa lagdt snöret på skrinet fram för sig.

Fr: om hon icke effter Sven gifwit henne knifwen och snöret, .... utgådt, upstäd... och tillslagit dörren.

Sw: at hon upgådt tagit det nyfödda fostret på armarne och igenskjutit boddörren, men ej före nyckelhålet satt något täckelse.

Anna Larsdotter föreställtes widare: at, enär, som hon wid den förledne SommarTing i målet hålldne ransakning berättat, det wid födslen barnet och effterbörden på en gång och hastigt så gått ifrån henne, at hon sedermera icke hafde någon blodflöd, hon desto mindre icke behöfde knifwen at afskjära nafwelsträngen:

At hennes barn berättat, thet, enär de, förrän hon knifwen och snöret begjärt eller undfått, genom nyckelhålet sedt in i framboden, war fostret redan framfödt, och bakom henne på golfwet liggandes:

At begge barnen i den utsago sig förenat, at, sedan Gossen Sven Carlsson gifwit henne på begjäran knifwen med snöret, samt effter befallning hastigt uhr framboden gådt, har hon gjenast upstådt, slagit igen dörren och hängt ett slags kläde eller täckelse för nyckelhålet:

At hon omöjeligen kunnat slikt upståen, och gående wärkställa, om hon ej warit fostret qwitt, häst skrinet, hwarwid hon på knäen låg, när knifwen henne tillställtes, skal warit ett godt effter barnens nu gjorde berättelse, warit ett godt stycke från dörren:

At af  alt thetta så wäl som hennes nu hafde twetalan om knifwens nyttjande, blifwer öfwertygel: at hon den till annat bruk anwändt än nafwelsträngens afskjärande, och alldeles sannolikt det hon med knifwen fostret någon wåldsamhet tillskyndat, och hwarföre hon alfwärligen åtwarnades, at sanningen redeligen bekjänna; hälst, som så mångfaldeliga omständigheter wittna, at hon den hittils fördölgdt.

Sw: at hon alldrig ärnade el^r[3] nyttjade knifwen till någon wåldsam åtgjerd på barnet, utan blott wille hafwa den till nafwelsträngens afskjärande, men h^ket[4] när hon skulle wärkställa och något på strängen skurit, har effterbörden lossnat, så at hon blifwit barnet alldeles qwitt, hwarpå hon tagit det på armarne och förmärkt thet wara dödt. äfwen som hon skall kunnat någon tid förut förnimma, det barnet war dödt i moderlifwet, ifrån det /: huru långt för födslen kan hon icke säga :/ hon en gång warit åt qwarnen, då det skall warit mycket kalt stormwäder, dock skall hon icke hafwa warit något sjuk effter thenna gång widare än at hon frusit.

Som det nu är sent på afftonen och i morgon är Söndag; Ty upskjöt Urtima Tings Rätten denna ransakning till nästkommande måndag; blifwandes de hit till hörande hitkallade personer tillsagde, at tå tidigt, till ransakningens fullföljande sig infinna; äfwen som de om den anklagade Anna Larsdotter wakthafwande antyddes, at emedlertid under starkt fängsligt förwar henn hålla.

Den 28 Sept: 1767.

Sedan Urtima Rättens Ledamöter sig samlat, inställte sig för Domstohlen, Hustruarne Karin Christensdotter i Gåre, Dordi Sörensdotter på Risöen, Annicka Andersdotter på Hättan, Ingeborg Andersdotter, Hindrica Olsdotter och Börta Andersdotter dersammastädes, tillika med V:CronoLänsmannen Rathe; hwareffter Urtima Tings Rätten till nytt förhör utur fängelset lät framkalla giffta och den för begångit barnamord dömda hustrun Anna Larsdotter på Risöen, hwilken, ehwad bewakande och alfwarsamme föreställningar henne gjordes, likwäl beständigt förblifwer wid sitt förhafde förnekande och bekjännelse, så wäl uti hwad som rörer thet sednare barnafödandet, som thet förra, hwarom hennes Son Sven Carlsson förleden Lögerdag berättelse afgifwit;

I anseende hwartill V:Länsmannen Rathe, anhåller nu, thet förenämde personer, som warit Anna Larsdotters närmaste grannar, och blifwit inkallade till höran och uplysningsafgifwande, rörande hennes förra foster, hwarom .... förspordt rykte warit det hon samma födt och dödat, måtte afhörde blifwa; af hwilka Karin Christensdotter, Annicka Andersdotter, Ingeborg Andersdotter, Hindrica Olsdotter och Börta Andersdotter framkallades ojäfwande aflade wittneseden, samt effter ärhållen förmaning om edens wigt, samt och den själawåda mened medförer, hwar för sig särskilt berättade:

1^mo Karin Christensdotter: at hwad hon icke har at gifwa någon uplysning, rörande thet af Anna Larsdotter sednare framfödde foster hwar hon det lagdt, eller om hon thet samma lifwet afhändt; men Torsdagen före Bönedagen tidigt om morgonen i åhr /: hwilkendera kan wittnet sig icke ärhindra :/ har wittnet kommit till Annas hemwist Risöen, då hon effter gångit rykte, thet Anna warit hafwande, alfwarligen skall förmant henne, at icke någon miss som nekade till at hon både warit eller tå war med barn, samt förbannade alla dem, som sådant sade, at icke någon missgjerning med barnamord föröfwa, påminnandes henne hwad rykte tillförene om henne i slikt brott gjängse gådt. hwartill Anna swarat; sågs tu hwad de fingo för det, och om jag wille, skulle the för slikt tal komma på skam; I går woro de här och mjölkade mig; men hwad fingo de för det.

Rörande Annas förra framfödde foster, har wittnet sig icke mera kunnogt, än at ett allmänt rykte gådt, thet Anna warit hafwande, och at hon sitt foster tå om lifwet bragt. thet wäl pa berättar wittnet, at enär hon sedt Anna, förrän sådant tal utkom, har hon effter som wittnet tykt, warit hafwande och mycket tjock emot wanligheten; men något effteråt, wid ett tillfälle tå wittnet kommit till Risöen och Anna med hwarpande war sysslosatt, har wittnet sedt hennes mage wara till sin tjockhet förswunnen, ehuru brösten syntes ganska owanl: stora, och thenna omständighet skall wittnet äfwen i åhr, när hon war berörde tid på Risöen, Anna hafwa påmint; som dock till alt nekat.

2^do Hustru Annicka Andersdotter på Hättan, har sig ick något det ringaste bekant om Anna Larsdotters sednare barnefödande, widare än at hon, enär eittnet wed flere qwinnor första gången mjölkade hennes bröst enständigt förnekade, både at hon tå war och nyligen warit barnrådd; äfwen som ej heller wittnet, rörande Annas förra foster någon uplysning har at lemna, antingen Anna warit hafwande eller thet framfödt och dödat; hälst hon icke, thet wittnet sig kan ärhindra, warit then tiden någon gång på Hättan, utan ständigt skickat barnen i the ärender hon thit kunnat hafwa; ej heller har wittnet warit hos Anna på des hemwist, men rykte skall gådt thet Anna skall warit barnrådd och fostret dödat; hwilket om thet war sanning eller icke, wittnet ingalunda kan säga.

3^tio Ingeborg Andersdotter har med förra wittnet alldeles lika och enahanda utsago; blifwandes således des wittnesmål för detta upläst och till alla delar ärkjändt.

4^to Hindrika Olsdotter gjör äfwen med båda föregående wittnen, hwilkas berättelser för Hindrika uplästes och widkjändes, enahanda utsago.

På tillfrågan, hwarföre wittnet i anledning af det utspridde ryktet om Anna Larsdotters första hafwande tillstånd, icke besökt denne sednare at förnimma om dermed någon sanning war? swarade wittnet, at alla ingen gjorde sig någon tanka, thet Anna, om hon wore hafwande, skull fostret dölja el^r om lifwet bringa, utan sådant sjelfmant uppenbara.

5^to Börta Andersdotter: öfwerensstämmer i alldeles enahanda wittnesmål med de 3^ne förra wittnens, som för henne upl: och widgingos.

6^to Hustru Dordi Sörensdotter på Risöen af inkallad, afhördes, såsom Swägerska till Anna Larsdotter, utan ed, och berättar: at hon icke ehuru på en och samma ö med Anna boendes, har någon underrättelse at upgifwa om Annas hwarken sednare eller förra barnafödande, och om hon sitt framfödde foster dödat eller icke, mindre hwar hon thet samma lagdt, widare än beträffande det första barnet; Så berättar Dordi at först ett allmänt rykte gådt, det hon Anna war hafwande, men sådant kan Dordi icke med säkerhet säga, hälst de alldrig, fastän närmaste grannar, något umgjänge med hwarannan plägat; dock skall Dordi hafwa tykt Anna se underlig ut och i anseende till des owanl: tjockhet liksom hon warit barnrådd hafwande. någon tid effteråt skall nytt ryckte gådt, thet Anna redan war fostret qwitt, hwilket Dordi äfwen skall tykts, hälst Anna tå war mycket smalare än förut.

Dordi skall af fruktan, at Anna Larsdotter, såsom mycket argsint och häftig till sinnes, icke skulle tillskynda henne någon wåldsamhet, icke ej tå dristat spörja henne om hon warit hafwande; ej heller för androm sådant något om hennes berörde utseende berätta, i den owisshet Dordi om Annas hafwande tillstånd war, för befarat answar, om hon icke tå war eller warit med barn.

Anna Larsdotter blef nu åter i anledning af förenämde wittnens utsagor, föreställning gjord, at sanfärdigheten och riktiga förloppet af sitt begångne swåra brott upriktigt tillstå, hälst hwad wittnen berättat, märkeligen styrker Sonens Sven Carlssons utsago, rörande hennes för twenne åhe sedan framfödde och af henne om lifwet bragte foster. men alt thetta oaktat, fortfar hon i sitt förra föregifwande; at hennes sednare foster wid framfödandet icke hafft lif, utan warit dödt, och at hon lagdt thet under thet offta bemälte kar i framboden på hennes hemwist Risöen, utan at hon skall weta sednare wet hwar thet sedermera af blifwit; liksom hon alldeles förnekade, at för twenne åhr sedan hafwa warit med barn rådd, mindre det samma till werlden födt och dödat; påståendes Svens Carlssons berättelse härom och det utspridde ryktet för helt och hållit wara ogrundadt och lögnaktigt.

På tillfrågan förklarade Cronoåklagaren, at han icke nu wid handen hafwer någre flere wittnen, skjäl eller bewis, som till någon uplysning uti Anna Larsdotters brott Lände kunna; i anseende hwartill, så wäl som at särskilte Domhafwandens af Höglofl: Kongl: HofRätten ärhålldne höggunstiga förordnande med denne dagen expirerar, Urtima Tings Rätten fant skjäl at för denna gången uphöra med thenna ransakning, samt fortsättningen theraf upskjuta till Orusts och Tjörns harader nästinstundande laga Höste Ting; åliggandes V:CronoLänsmannen Rathe ej allenast, at emedlertid till de söka förskaffa all widare möjelig uplysning i målet; utan och ofördröjel: på Anna Larsdotters hemwist i framboden, uti flere trowärdige mäns närwaro, granneligen efftersöka thet foster Anna Larsdotter för twenne åhr sedan skall framfödt och dödat; samt besynnerligast, effter Gossens Sven Carlssons anwisning, upgräfwa och granska jorden på det ställe i boden, ther Anna thetta sitt foster skall nedgräfft, om någon menniskjo qwarlefwa therstädes kunde igenfinnas.

Emedlertid kommer Anna Larsdotter, at under säkert fängsligt förwar till Bohus Fästning återföras, och dersammastädes i häckte hållas.

Och emedan ingen upriktig bekjännelse af Anna Larsdotter, rörande barnamord, nu ehuru mångfaldiga bindande skjäl och omständigheter tillkommit, mera än tillförne ärnås kunnat; Ty beslutade Urtima Tings Rätten, ej mindre i stöd af 17 Cap: 37§ Rättegs Blⁿ, än, i anledning af Höglofl: Kongl: Gjötha HofRätts höggunstiga utslag, under den 4 nästl: aug:, at, till sanningens bringande i ljuset, tillgripa den yttersta utwäg och försöka med hårdare fängelse, hwaruti hon således på Bohus Fästning sättjas och hållas bör och hwaröfwer den derstädes Commenderad Herr Officeraren behagade låta hafwa alfwarsammaste upsikt, samt therunder af wederbörande Prästerskap henne flitigt besöka låta.

Skulle Anna Larsdotter emedlertid sitt barnamordsbrott upriktigt tillstå, i h^ket  fall, hennes bekjännelse, i twenne eller flere trowärdige mäns närwaro, henne aftagas bör, och gjenast på det nogaste skriftel: upteknas; Så befrias hon tå ifrån den hårdare arresten och uti en lindrigare försättjas; äfen som hon, på den händelse, med thes bekjännelse så långt på tiden skulle utdraga, at af thet hårda fängelset fahra wore för hennes lif, hwilket ingalunda är Domstohlens mening med försöket af thet hårdare fängelset, likaledes ähr thetta sednare uptages och i en lindrigare, hwaruti någon dylik fahra ej är at befrukta, i fängsligt föwar hålles, tills hon å nyo nästkommande HösteTing wid Or: och Tjörns häraders Tings Rätt i Svansund till förhör kommer at framhafwas, tå then Commenderade H^r Officeraren på berörde Fästning, som af detta Domstohlens beslut tillsändes behörigt utdrag, behagade till Tings Rätten skriftel: underrättelse afgifwa, om och hurudan Anna Larsdotters bekjännelse under arresten beskaffad warit.

År och dagen som föreskrefne stå. På urtima Tings Rättens wägnar.

Carl Emanuel Eneroth.

Svaret från Göta hovrätt, den 4/8 1767

Utdrag af Protocollet,

hollit uti Kongl Maysts

och Riksens Göta Hof

Rätt i Jönkiöping d. 4

augustji 1767.

Kongl. HofRätten lät sig förekomma Orusts och Tjörns Häraders Tings Rätts hollna Ransakning af den 17 Junji innewarande år fäldte Dom, hwarigenom gifta Hustrun Anna Larsdotter på Risöen för thet hon efter plägad oloflig beblandelse med drängen Jon Olsson i Tönsängen, under sin mans Carl Sörenssons frånwaro hwilken samme för fem år sedan öfwergifwit, blifwit hafwande samma sitt tillstånd för födslen, för ingen uppenbarat sökt enslighet wid sielfwa födslen samt therefter lagdt fostret å lön, blifwit oagtadt hennes enständiga föregifwande at barnet skall warit dödfödt, dömd i förmågo af Kongl. förbudet emot Barnemord af den 12 Julji 1750 samt 16 Cap: 1§ MgBlⁿ, at lif sitt mista halshuggas och i båle brännas, hwilket dock Kongl. HofRättena widare omprofwande blifwit understäldt, och thernäst hwad Barnefadren drängen Jon Olsson angår, har Tings Rätten honom af anförde skjäl, samt likmätigt 17 Cap: 33§ RgBlⁿ  ifrån alt answar för delaktighet i barnemordet befriadt; dock ålagdt honom at för första resan begångit enkelt hor enligt 55 Cap: 1§ MgBlⁿ böta fyratjo dahl^r S^rmt och dessutom till Sochne Kyrkan ärlägga 4 .. samma mynt, samt derstädes enskildt skriftas och aflösas; Thet Ransakningen af denne närmare utwisar.

Utslag.

Kongl. HofRätten hafwer alt hwad then öfwer thetta swåra Brottmål hollne ransakning innehåller till att noga och behörigt skjärskådande sig förekomma låtit; Och emedan Anna Larsdotter föregifwit, at det af henne i en bod framfödde oägta foster skall warit dödfödt och at hon efter thess framfödande skall skiälpt ett kar deröfwer men samma foster wid nogaste eftersökande, icke kunnat igenfinnas eller ens ringaste teckn eller qwarlefwa dertill förmärkas, ehuru i rummet sielfwa mullan blifwit uptagen, och emellan händerna risslad samt sedermera på marken utburen; Ty hade Tings Rätten ålegat med mera sorgfällighet och alfwarsamhet, söka tillholla Anna Larsdotter at rent ut bekjänna och gifwa besked hwar hon giordt af fostret samt i händelse af ett altför hårdnackadt nekande omsider skrida till den yttersta utwäg som 17 Cap: 37§ RghBl. tillåter, och mörka brottmål få sanningen; Liuset, äfwen som Tings Rätten af Anna Larsdotters Sons 14 års gamla gossen Sven Carlssons berättelse, at han genom ett nyckelhål skall sedt modren i boden ståendes på knä wid ett skrin och bakom henne ett spädt barn på golfwet liggandes, haft all anledning at af gossen närmare efterfråga huruwida han wid samma tillfälle blifwit warse något kar i boden, om han förmärkt thet späda barnet röra sig, eller hordt thet skrika eller gråta, eller om han serdt modren lägga någon wåldsam hand therå; hwilket alt Tings Rätten återförwist med befallning, at wid ett skyndesammeligen anställande å urtima Ting, så wäl uti alla förenämnde omständigheter på thet nogaste och med all tillbörlig sorgfällighet undersöka, som och av the anledningar, som theraf kunna yppas än widare upplysning med granlaga flit söka utrön, samt then i så måtto hollne ytterligare ransakning sedermera till Kongl. HofRätten ofördröyl. insända. Actum ut supra.

På Kongl. HofRättens Befallning

                                                                                       Dan O. Claesberg.

Rannsakningen fortsätter i Tingsrätten efter det att målet varit uppe i Hovrätten

Orusts och Tjörns häradsrätt AIa:22

29/10 1767

Sedan Anna Larsdotter från Risöen, hwilken först blifwit angifwen för att sistledna Sommar begångit barnamord, hwaröfwer tå wod Tinget blifwit ransakadt, äfwen wid en ny undersökning wid anstält Urtima Ting härstädes den 26 sistl: Sept: af sin på 14 åhret gamla Sons Sven Carlssons berättelse blifwit angifwen at förut och åhr 1765 wid skjördetiden hafwa begådt begådt ett annat barnamord, icke wid the 2^ne med henne anställte undersökningar kunnat förmås till någon samfärdig bekjännelse hwarken om thet förra eller sednare af dessa brott, ehwad bindande skjäl och omständigheter emot henne förekommit.

Så hafwer så wäl i stöd af 17 Cap: 37§ Rätteg^s Bⁿ som i anledning af Högl: Kongl: Gjötha HofRätts utslag, under den 4 sistl: aug: Orusts och Tjörns Häraders Urtima TingsRätt funnit sig nödsakad, tillgripa den yttersta utwäg och med hårdare fängelse på Bohus fästning förmå henne till, sanningens rena, bekjännande, dit hon förthenskull till then ändan blifwit afsänd.

Uppå domhafwandens föranstalltande hos Landshöfdinge ämbetet är hon nu mera der ifrån hit till Tinget afförd och ankommen, tå Cronobetjeningen ifrån Herr Öfwerste Lientenanten, Commendanten och Riddaren wälborne Herr Lannerstierna till dom hafwande medbragt ett bref, af den 27 hujus, hwilket, upläst, och till handlingarne förwarat, innehåller, at hwarken thet hårdare fängelse eller Prästerskapets flitiga besök och krafftigaste föreställningar hafwa kunnat förmå henne till någon annan bekjännelse, än den hon wid förut skjedde 2^ne undersökningar in för domstohlen aflagt, som är, at hon wel dödt framfödt det sednare barnet och lagdt det under ett kar, hwarifrån hon icke sedermera wet hwar thet af blifwit men som till thet förra af Sonen Swen Carlsson angifne skall wara oskyldig, wid hwilken bekjännelse hon nu ähr fängelsat för Rätten framhaft lika hårdnackat förblifwer.

Af Urtima TingsRättens hålldne ransakning befinnes, thet Anna Larsdotters Son Swen Carlsson berättar at modrens första barnafödande hafwa skjedt, tå de båda woro på hemresan i från Gunneby på Tjörn.

På domhafwandens befallning, har altså Wi Länsmannen Eric Rathe nu inkallat hustruarne Kierstin Larsdotter i Gunneby, Sigrid Ambjörnsdotter ibid, Karin Heljesdotter ibid, Sigrid Christensdotter ibid, Ingeborg Nilsdotter ibid och Helja Arnesdotter i Fagerfjäll, at wittna, huruwida de kunnat förmärkt henne tå wara i något hafwande tillstånd, hwilka alla ojäfwade aflade wittneseden och therefter hwar för sig berättade:

1^mo Kierstin Larsdotter: at på den af Gossen Swen Carlsson förleden skjördnand för 2^ne åhr sedan omrörde tid har wäl Anna Larsdotter warit hos henne i des hus och äfwen i de andra nu inkallade wittnens i Gunneby hus, at begjära allmosor, men icke har wittnet, som ej mistänkt Anna Larsdotter för at wara hafwande, och följakteligen slikt ej sftersedt, å Anna blifwit warse, det hon tå war hafwande, ehuru hon som tagit många kläder på sig, såg tjock ut.

Ej heller har wittnet förmärkt Anna tå wara sjuk, hälst hon både ätit och druckit wäl, äfwensom wittnet skall then tiden alldrig hafwa hördt något rykte gådt, thet Anna tå war eller warit barnrådd.

2^do Sigrid Ambjörnsdotter, har med förra wittnet alldeles lika och enahanda berättelse allenast med det tillägg, at någon tid effteråt skall hon, Sigrid, hördt af andra, hwilka hon till personerna ej kan påminna sig, snackas, det Anna Larsdotter warit barnrådd. Blifwandes förra wittnets utsago för detta upläst och af henne widkjändt.

3^tio Karin Heljesdotter: att Anna then här förut omrörde tid warit hos henne och i de öfrige gårmännen i Gunneby hus, hwaräst hon fått mat och drick samt allmosor; men icke har wittnet förmärkt Anna tå wara hafwande, hwarom wittnet ej heller hördt något ryckte hafwa gådt hwarken förr eller sedan, förrän angående hennes sednare barnafödande nu i Sommar.

4^to Sigrid Christensdotter gjör med tredje wittnet enahanda och lika berättelse, och hwarföre den förras utsago för Sigrid uplästes, och af henne widkjändes.

5^to Ingrid Nilsdotter berättar at wittnet Anna Larsdotter på den af förra wittnen omföremälte tid icke warit i wittnets hus, men wittnet har sedt, enär Anna tillika med sin son Sven Carlsson gingo ifrån Gunneby till stranden och deras båt, dock utan at gifwa acktning på, om Anna war tjock eller smal, hafwande eller icke, skolandes wittnet icke heller något rykte om Annas hafwande tillstånd hafwa hördt hwarken förr eller sedan, förrän nu i Sommar, tå hon Anna thet sednare barnet framfödt.

6^to Helja Arnesdotter wid handen gifwer: at förleden wår twenne åhr sedan och således förrän den af de förra wittnen omrörde tid, har Anna Larsdotter warit i wittnets hus i Fagerfjäll, tå wittnet förmärkt henne wara ganska tjock och stor, wittnets utseende liksom hon warit hafwande, men om Anna tå war barnrådd eller icke, sådant kan wittnet ingalunda säga, ej heller kan wittnet påminna sig at här om något rykte hafwa hördt förr eller sedan, innan Anna nu i Sommar födde barn.

Ehwad och hwilka frågor thessa wittnen, rörande berörde brott gjordes, hade de likwäl icke något annat at wid handen gifwa, än thet deras wittnesmål här förut innehåller.

Emedan desse Häraders Urtima TingsRätt, under den 8 Sept: sistwekne, beslutat at, i anledning af then berättelse Anna Larsdotters son Gossen Sven Carlsson, rörande modrens första framfödde fosters gjordt, thet skulle hon det samma, efter sin hemkomst, i framboden på des hemwist Risöen en half aln ungefähr i jorden hafwa nedgräfft, V: CronoLänsmannen Rathe anbefalt, at tå ofördröjeligen uppå Anna Larsdotters hemwist i framboden, uti flera trowärdiga mäns näewaro granneligen effetrsöka thet foster, Anna Larsdotter för twenne åhr sedan skall framfödt och dödat, samt besynnerligast, efter Gossens Sven Carlssons anwisning upgräfwa och granska jorden på det ställe i boden, ther Anna thetta sitt foster skall nedgräfft, om någon menniskjo qwarlefwa therstädes kunde igenfinnas. Så andrager nu bemälte CronoLänsman, at han till fullgjörande här af, then anbefallte undersökningen, hwarwid all jorden, theraf gålfwet i framboden bestådt, öfwerallt blifwit upgräfwen och granskad, hälst han wid thenna i sommars therstädes skiedde undersökningen icke skall låtit gräfwa widare än under fatet där Anna berättat sig hafwa lagt fostret, uti närwaro af CronoRättaren Jonas Olsson i Wiken, Truls Sörensson och Nils Toresson i Bäckewikan, samt hustru Dordi Sörensdotter på Risöen, jemte i Gossens Sven Carlsson, wärkstält, och therwid befunnit sådana qwarlefwor, som nu för Rätten upwistes.

Alla förbemälte personer, hwilka wid then hålldne undersökningen tillstädes warit, framkallades nu och, utom Dordi Sörensdotter, såsom Anna Larsdotters Swägerska samt Sonen Sven Carlsson, ojäfwade, aflade wittneseden, och thereffter hwardera särskilt berättade:

1^mo Jonas Olsson: at han Torsdagen före sist^ne Bönedag eller den 8 oct: tillika med CronoLänsmannen Rathe samt de 2^ne andre wittnen infunnit sig på Risöen, tå the straxt effter thitkomsten effetrskickat Gossen Sven Carlsson, och sedan i hans närwaro undersökningen begynt, hwarwid Sven Carlsson med en spade uti jordgolfwet af framboden på Anna Larsdotters hemwist utmärkt thet ställe, hwaräst Anna Larsdotter sitt första foster nedgräfft, hwilket han berättat att hon med en gammal slarfwa hafwa omswept och sedan hon det i jorden nedgräfwit med halm af gammal sängebås deröfwer bredt, samt yttermera alt med jord öfwertäkt, hwareffter hon flere gånger deruppå slagit warmt watten och skulor, på det, som Sven Carlsson förmente, barnet desto snarare skulle förruttna.

Enär nu gräfningen på detta af Gossen anwiste ställe blef gjord, förmärktes under öfre jordskårpan och 3 quarter under jorden wara halm lagd, under hwilken igenfants emellan twenne stenar en köttklump, som liknar effter thy thet TingsRätten nu kan utröna, qwarlefwor af en något förmultnade barnemage.

Likaledes befants wid denna gräfningen ett skålben liknande hufwudskål af ett litet barn, dock wittnet just icke säga, om den war bredewid köttklumpen liggande eller ett litet stycke derifrån, men wid gräfningen upkom samma ben. Widare berättar wittnet at wid samma gräfningstillfälle har hustru Dordi Sörensdotter på Risöen, såsom wid thenna undersökning jämwäl närwarande, inuti Anna Larsdotters stuga der hennes säng stådt, uppå sjelfwa trägolfwet, funnit en annan dylik hufwudskål, hwilken, jemte den förre, samt then omtalte köttklumpen, för wittnet nu upwistes och igenkjändes, at wara de samma qwarlefwor, hwilka på Anna hemwist i ofwan berörde måtto fundne blifwit.

Frågades, om, de gräfwit på flere ställen af hen jordgolfwet i framboden?

Swarade: at de wäl sådant welat gjordt, men Gossen Sven Carlsson har sagt slikt sådant wara onödigt, emedan han så säkert wiste, at det, utwiste stället wärlel: war det, theräst Anna sitt första foster nedgräfft.

2^do Trulls Sörensson har uti alla omständigheter med thetta förra wittnet enahanda utsaga, utan thet han, Trulls, icke kan säga, om then hufwudskålen Dordi Sörensdotter funnit, war liggandes, der Anna Larsdotters sängställe warit eller annorstädes i stugan; men thet kan wittnet med säkerhet säga,  at den igenfants på golfwet i stugan, och genast framgafs.

För wittnet upwistes nu de igenfundne förenämde qwarlefwor, hwilka alla af honom igenkjändes, at wara de samma h^ka wid gräfningstillfället hittades.

Sluteligen blef förra wittnets berättelse för detta upläst, och till alla delar, utom hwad han, rörande then af Dordi fundne hufwudskålen wid handen gifwit, widkjändt.

3^tio Nils Toresson har om Gossens Sven Carlssons berättelse, det af honom anwiste stället i framboden, qwarlefwornes derstädes igenfinnande och det mera lika utsago med de båda förre wittnen; samt gjör, berörande den sednare af  Dordi fundne hufwudskålen och des framgifwande till Länsmannen enahanda berättelse med andra wittnet; hwilkas wittnesmål för Trulls Nils Toresson uplästes och af honom widkjändes.

Thet tillägger detta wittne, at halmen, hwilken låg öfwer den fundne något multnade köttklumpen, war gammall och förruttnad.

De twenne förut afhörde wittnen Jonas Olsson och Trulls Sörensson inkallades, och på dem derom gjord tillfrågan, berättade, at halmen, som war liggandes öfwer de igenfundne qwarlefwor war förmultnad, dock icke så, at de icke kunde finna, at det war halm.

Alla tre wittnen ärhindra nu på deras aflagde ed, at de wid förberörde tillfälle, innan Sven Carlsson på Länsmannens, budskickning från Kjäröen, hwaräst han sig tå uppehöld, kommit till Risöen, gräfwit länge och på flere ställen i framboden, men utan at någon den ringaste menniskjo qwarlefwa igenfinna, förrän Gossen Sven Carlsson tillstädes kommit, och sjelfwa stället, deräst Anna Larsdotter sitt första foster nedgräfft, med spade utwist. äfwen som de effetr qwarlefwornes derstädes igenfinnande, gräfwit längre der omkring, och tå icke, befunnit annat än sten och gräs. Samtel: desse wittnen tillfrågades, om de wid igenfinnande af den något multnade köttklumpen, icke förmärkte derom wara swept någon slarfwa?

Sw: sådant förnummo de icke, utan har köttklumpen legat under halmen emellan twenne stenar, sådan och just dem samma som den nu tillika med hufwudskålen blifwit upwist.

F: frågades om the finno thet af gåssen Swen Carlsson anwiste och med Spaden utmärkte gräfwningstället förnt wara orögt, så och om tet sedan syntes at derstädes nyligen något .... kunnat blifwit nedgräfwet.

Sw: Thet war aldeles jämt och orört.

4^to Dordi Sörensdotter på Risöen, hwilken på det sätt med är Anna Larsdotters Swägerska, at hon är Syster till Annas förrymbde man, inkallades nu, och utan ed, berättade: at förromrörde dag eller den .. Octobr: sistl^ne, då Länsmannen Rathetillika med de nu afhörde trenne wittnen infunnit sig på Risöen, at på uti Anna Larsdotters hemwist, anställa den af Urtima TingsRätten anbefallte undersökningen, hafwa de gjenast effetrskickat then då på Kjärsöen sig uppehållande Anna Larsdotters omyndige Son Swen Carlsson, och innan han till Risöen ankom i Dordis öfwerwaro, länge och på flere ställen i framboden gräfwit, och äfwen så i denna, som then wid den nu i Sommar anställte gräfning upkastade mullen med största flit effetrsökt, men icke kunnat igenfinna något teken eller qwarlefwo till menniskjokropp, ej heller förrän Gossen Sven Carlsson tillstädes kom och med spaden utmärkte stället hwaräst han berättade modren sitt förra foster med en slarfwa omswept och med halm samt jord öfwertäkt hafwa nedgräfft. tå the på samma nu wiste ställe, effetr en half alns gräfning i jorden befunnit under någon gammal multnad halm then köttklump af förra wittnet omtalte köttklimpen emellan 2^ne stenar.

Äfwenledes är uti den upkastade mullen ett litet stycke ifrån, der köttklimpen låg i framboden funnet ett ben, som liknar hufwudskålen af ett litet barn, Dordi har uti båset på golfwet der Anna Larsdotters sängställe i stugan warit, funnit den andra hufwudskålen, then hon ej skall widrört, förrän Länsmannen Rathe, som af henne från framboden, theräst han med gräfningen war sysslosatt, thit kallades, och den samma uptagit. warandes blifwandes alla thesse qwarlefwor, h^ka [5] nu för Dordi upwistes, af henne igenkjände at wara de samma, som wid gräfnings tillfället funnits.

Dordis förenämde berättelse om then hufwudskålen, som i stugan af henne fants, intygar Länsmannen Rathe wara alldeles riktig.

Gossen Swen Carlsson framkallades ock i sin moders närwaro ärkjänner then berättelse han wid Urtima Tinget gjordt om Anna Larsdotters förleden skjördeand? 2^ne  åhr sedan framfödde och mördade foster, samt derhos widgår; at han wid thet sednare gräfningstillfället, stället i framboden, theräst samma barn af Anna nedgrofs, för Länsmannen och de öfrige wid undersökningen närwarande anwist, at han för desse omtalt, huru modren wid barnets nedgräfwande, det i en slarfwa omswept och med halm öfwertäckt; at han sedt thet halmen på thetta ställe wid gräfningen befants, och derunder den nu upwiste köttklimpen, at för honom blifwit wiste de igenfundne hufwudskålarne, ehuru han wid deras, finnande icke tillstädes warit.

Sven Carlsson tillägger, at modren, sedan hon fostret i framboden på sitt hemwist nedgräfft, flere gånger öfwer stället slagit warmt watten och skulor, i förmodan, som Gossen säger, at det desto snarare skulle ruttna.

Fr^{des [6]} om han förmärkte, att hans moder enär hon i jorden nedgräfde det förste barnet, äfwen tå under halmen nedlade något särskilt, som liknade en kiöttklimp.

S^w: Therpå gaf han ingen adtning.

Frågades, om han något mera har at, wid handen gifwa, än hwad han nu och wid Urtima Tinget berättat.

S^w: Nej och at han ej mera har sig om modrens brott bekant.

Alla förenämde personers wittnesmål och berättelser oaktadt, förblef äntå Anna Larsdotter herwid; at hon alldeles förnekar thet af henne, efter Gossens berättelse utsago, första framfödda och mördade foster. och berörande thet sednare barnet icke widare will widgå, än at hon thet dödt framfödt, och sedan under ett kar i framboden på sitt hemwist lagt. i anseende hwartill TingsRätten anmodade then nu närwarande Comministern och V: Pastoren äreryrdige och höglärde Herr magister Herr Petter Bundi, at genom tjänlige föreställningar af Guds Heliga ord söka beweka hennes hårda hjerta till en sanfärdig och upriktig bekjännelse.

Den 30. Octobr: 1767

Anna Larsdotter framstältes nu å nyo in för Rätten uti bemälte Herr Comministers Herr magister Bundis närwaro, hwilken sednare gaf Rätten wid handen, at, ehuru han ej allenast förleden gårdagsaffton utan och i dag på det alldrabewekeligaste sökt förmå henne till en sann och upriktig bekjännelse om sine begångne brott, dels genom de krafftigaste föreställningar af Guds Heliga ord; och dels genom den faseliga själawåda, hwilken hon med ett beständigt framhärdande uti ett lögnaktigt fördöljande af sin utöfwade missgjerning sig ådrager; Så har hon likwäl enträgit herwid förblifwit, at hon icke gjör någon annan bekjännelse till sin dödsstund än den hon redan afgifwit; äfwen som besagde Herr magister berättar thet Anna Larsdotter, nästledne gårdag uti fleras af nämnden och Sonen Sven Carlssons närwaro, uppå the föreställningar henne af denna de Son med tårar beledsagade gjordes rörande sanfärdigheten af thet till förloppet ut af Annas första barnefödan och mördande, till alla de omständigheter Sven Carlsson wid Urtima Tinget tillkjännagifwit, och jämwäl nu widkjändt, then utlåtelse han till Sonen skall hafft: Om du får se mig på Galgebacken, hwad skall du då tänka, som med din berättelse dertill warit orsaken;

Hwilket yttrande Anna Larsdotter jämwäl i dag Son emot Sonen hafft uppå det af honom gjorde förnyade af ber de förutgjorde föreställningar.

I anledning af then utlåtelse Anna Larsdotter i förberörde måtto hafft: at hon icke gjör någon annan bekjännelse till sin dödsstund, än den hon redan afgifwit, frågades henne? om hennes mening är, at hon, till då först, enär hon kommer på afrättsplatsen, wid sin dödsstund will upriktigare bekjänna sina brott, samt emedlertid thermed upskjuta?

Sw: at hon hwarken då el^r nu will bekjänna annat, an thet hon redan gjordt.

I anseende till Anna Larsdotters nog mistänkta utseende för des mages tjockhet, hat TingsRätten effterskickat barnamorskan Hustru Blanca Arfwidsdotter, at besiktiga Anna Larsdotter, samt undersöka, om hon är barnrådd eller icke, hwilket således nu i 2^ne andra qwinnors närwaro af Blanca blef uti ett till hwilken ända Blanca med Anna tagit afträde.

Effter någon stund återkom berörde Blanca samt Anna Larsdotter, berättandes den förra, at hon uti twenne andra qwinnors närwaro Anna then anbefalte besiktningen wärlstält, a anledning hwaraf hon, Blanca, med säkerhet skall kunna intyga, thet Anna Larsdotter icke nu befinner sig i något hafwande tillstånd.

Uppå domhafwandens skriffteliga reqvisition till Stads Fältskjären i Uddevalla Herr Carl Wahlström, war han nu till Tingsstället ankommen, och sig hos TingsRätten anmälte, tå honom tillkjänna gafs, at ändamålet med des hitkallelse, warit det han måtte besiktiga några qwarlefwor effetr barn, hwilka, igen wid anstäld gräfning och undersökning, igenfunnits på Anna Larsdotters hemwist Risöen i framboden och stugan.

Blifwandes desse qwarlefwor nu för honom på Tings bordet framwiste; hwarest er han, uppå aflagd wittnesed, de samma besiktigade och sedan berättade yttrade sig sålunda.

At hwad angår the 2^ne hufwudskålar, så förmenar han, at de tillhopa utgjöra pannebenet till ett litet barn allenast, huru det ena af desse ben i stugan och det andra i framboden, samt således på särskilte ställen wid gräfningen igenfunnits; besynnerligast som desse ben med hwaranden beqwämligen sammanfogies kunna. Och beträffande den klimpen eller massan, hwilken TingsRätten förmenat wara qwarlefwor af en barnemage; Så och sedan Herr Wahlström den samma uti wattn uplöst, yttrade han sig theröfwer, at thenna nu något multnade massa, icke annat är än efterbörden eller moderkakan af effter ett barn. I Öfrigit af ofwannämde delar förklarar Herr Wahström sig ingen slutsats gjöra kunna om barnet, hwareffter desse qwarlefwor äro, warit lefwande till werlden framfödt el: icke.

Tings Rätten gjorde häruppå Anna Larsdotter föreställning huruledes alla uti Tings Rättens öfwer henne den 11 sistl^ne Junij afsagde dom, hwad thet i Sommar af henne framfödde barnet angår, uptagne beswärande omständigheter, och hwilka nu å nyo för henne upropades, mot henne bära wittne, at hon samma barn hafwer mördat och omkommit.

At hennes omyndige Sons Swen Carlssons bekjännelse om hennes mord uppå thet i Båten 1765 af henne framfödde och ther mördade samt sedan i framboden på hennes hemwist Risöen nedgrafne barnet, blifwer desto mera bestyrkt, som, på hans anwisning, uppå sjelfwa stället, der barnet skulle hafwa blifwit nedgräfft, qwarlefwor af en barnehufwudskalle och en effterbörd, wid undersökningen blifwit befundne och här för Rätten upwiste, samt af Stads Fältskjären besiktigade, hwilka, effter Gossens förut och innan gräfningen på det stället begyntes, hafde utsago, äfwen warit med halm öfwertäkte; hwarföre hon och nu bewekeligen förmentes, at icke allenast sanfärdigt berätta, om och när hon till äfwentyrs någon annan gång upgräfwit och borttagit de öfrige delar af sistnämde barnets kropp, hwaraf nu endast hufwudskålen och effeterbörden blifwit igenfunnen, samt hwar hom the samma sedan afgjordt, utan och upriktigt bekjänna förloppet med sina omständigheter af båda sina barnamord.

Anna Larsdotter utlåt sig häruppå, at hon alldrig fådt något barn i Båten, mindre i framboden nedgräfft det samma, och än mindre några qwarlefwor delar deraf upgräfft och borttagit; wiljandes therhos för ingen del ärkjänna, at hon, effter olofl: beblandelse någonsin mera än i förledne Sommar framfödt något barn och hwarföre hon wid Sommar Tinget under laga tilltal ställtes, hwilket barn hon nu, som förr enstndigt påstår hafwa warit dödt födt, och af henne blifwit lagdt under ett kar i framboden på hennes hemwist eller på annat ställe thet likwäl sedermera eller på annat ställe, wid alla anstälde undersöknngar ej kunnat igenfinnas.

På tillfrågan förklarade CronoLänsmannen Rathe, at han med alt sitt effetrspanan och bemödande, icke har mera at domstohlen wid handen gifwa; hwarföre och Tings Rätten såg sig nödsakad, at sluta ransakningen med thetta till bekjännelse hårdnackade qwinfolk Anna Larsdotter, hwilken således under fängsligit förwar kommer at till Bohus fästning förpassas och afsändas, at therstädes i häckte förblifwa, till thes Kongl: Maysts och Riksens Höglofl: Gjötha HofRätts dom öfwer hennes brottmål utfallit; till Hk^en [7] ända the, så wid Urtima, som detta Ting hålldne ransakningar wördsammel: skola thit öfwersände blifwa.

Avskrift: Kenneth Bengtsson