Berättade av Konrad Olausson född 1897 på Dammen i Morik.

Jag började i skolan 1904. Då var jag 7 år. Vi bodde på ”Mösen” så jag hade långt att gå. Jag kommer inte i håg att någon följde mig till skolan den första tiden, men jag minns att jag fick följa mina småsystrar, för de var rädda för den ensliga skolvägen. Jag gick i Aröd alla sex åren. Jag gick 3 år i småskolan och 4 år i folkskolan. Min fröken hette Anna Olsson och kom från Kungälv. Hon var ledig en termin minns jag Då utbildade hon sig. Då hade vi en fröken som hette Alma Svensson. Jag gick bara en kort tid i småskolehuset för det byggdes 1906. Nästan hela min skoltid gick jag i folkskolehuset. Det kallades för mindre folkskola men under min tid ändrades det till fast folkskola. Fröken Anna fick dispens för att undervisa i folkskolan. Det var därför hon utbildades en termin. Det förklarar varför jag hade Anna alla år.

Jag hade bröd med till skolan. Jag tyckte inte om mammas hårda bröd. Om jag kunde få 5 öre att köpa ett bröd i affären som låg på vägen till skolan så var jag mycket nöjd. Det hände ganska ofta. Jag hade inget på brödet. Vid skolan fanns en brunn och dit gick vi och drack vatten ur en skopa. Alla drack ur samma skopa.

Vi hade kristendom, Biblisk historia, katekes, geografi, natur­lära, räkning, skrivning och läsning. Räknade gjorde vi på griffeltavla. Skrev gjorde vi i skrivböcker. Vi hade läxa varje dag. Läxorna var mycket viktiga. Kunde man inte fick man sitta kvar efter skolans slut och läsa på. Jag läste mina läxor noga. Jag klarade mig själv. Det var ingen som hjälpte mig och jag läste alltid tyst. När jag började skolan kunde jag både läsa och skriva alla bokstäver. Det hade mina storasystrar lärt mig. Det skulle man kunna. Det var många som satt efter varje dag. Jag fick sitta efter varje gång jag varit ledig för potatis­plockning. Då fick jag ta igen det som de andra gjort när jag var borta.

Potatisplockningslov hade jag varje år när bonden som vårt torp löd under skulle ta upp sina potatis. Jag frågade lov från skolan och det var bara en gång som fröken sa nej. Då sa jag att jag var tvungen och då gav hon med sig, fast hon tyckte aldrig om det. En vecka i oktober månad plockade vi upp potatis. Då fick jag ta ledigt måndag, onsdag och fredag. De andra dagarna var jag ju ledig. Pappa var tvungen att betala 60 kronor om året för hyra av torpet. Han betalade genom att arbeta 30 dagar för bonden. Vi barn måste hjälpa till att plocka potatis. Jag tror att jag fick 50 öre om dagen plus mat.

Fröken var ilsken. Hon kunde bli så arg så hon började gråta. Hon hade en kort käpp som hon slog oss över fingrarna med.
Hon kunde även slå med rottingen. Jag kommer ihåg att jag fick ett riktigt nyp i örat en gång, men jag vet inte varför.
Där fanns bondbarn, torparungar och fiskarungar i klassen.
Jag kan inte säga att fröken behandlade oss olika, men visst visste vi barn vilka som var av finare folk.

Artur, en pojke i klassen, var en buse, Han gjorde bara ofog. När fröken tog itu med honom kom hans mamma och skällde.
Fröken kunde aldrig klara av Artur, så skolrådet flyttade honom till en annan skola.
Vi hade en flicka Alice i klassen. Hon blev kvarsittare. Hon satt kvar ofta för att hon inte kunde läxan. Hon stavade sig fram när hon skulle läsa högt. Alla fick stå upp och läsa högt hur det än lät.

Där fanns också Karl. Han ville aldrig gå i skolan. Hans mamma följde honom till skolan och fröken tog emot honom. En gång sprang han från skolan. Nästa dag tog fröken och lade honom på bänken och skulle slå honom i ”ändan” med rottingen. Då skulle han aldrig springa från skolan någon mer gång. Fröken missade och jag satt framför så hon slog mig i nacken med rottingen. Då bad hon faktiskt om ursäkt.

Vi hade också Johan som sades vara efterbliven. Han var inte sämre än att han gick genom skolan, men hur mycket han lärde sig vet jag inte. Det var nog så att han bara satt där. Han har i alla fall klarat sig genom livet, men ”barnslig” har han ju alltid varit.

En släkting till mig gjorde fel på en brädbit i slöjden. Han tog en ny brädbit. Magistern blev så arg så han slog pojken med rottingen över ryggen. Pojken vågade inte säga något hemma. På natten sparkade han av sig och mamman fick se de fula röda märkena på ryggen. Pappan tog pojken och visade upp honom för ett skolråd. Denne gick med pojken och pappan till läraren som fick be om ursäkt.

Jag var ganska duktig i skolan. Det trodde inte mamma för hon såg mig aldrig göra läxan. Hon ville inte gå med på examen.

En gång var hon med och på förhöret frågade fröken vilken kung som dog 1632. Det var bara jag som räckte upp handen och jag fick frågan och svarade Gl1stav II Adolf. Mamma blev mycket stolt över mig. Jag glömmer det aldrig! Jag tyckte det var roligt att gå i skolan. men jag tyckte aldrig om när någon fick stryk.

Nedtecknade av Yvonne Simonsson