Med våldsam hand

”Han bar hand på sin mor och hans hand var stark.”
Säger Ernst Manker om nedanstående händelse. (not 1)

På allmän sockenstämma i Valla kyrka den 2 juni 1859. (not 2)

Medan änkan Helena Jönsdotter i Berga hade anmält, att hennes son Anders Larsson i Berga blivit vansinnig, hade sockenstämma till denna dag blivit utlyst för att träffa överenskommelse om vakthållning över honom till dess åtgärder kunde vidtagas för hans inställelse på hospital.

Sedan ordföranden föreställt församlingen de olägenheter, att till förekommande av vådliga följder om ifrågavarande taga vård, enär hans ”galenskap visat sig vara av våldsam art”.

Stämman beslöt att vakthållning genast skulle anställas och utgöra sålunda, att fyra man en av varje 1/4 hemman för vart dygn. Bergas åbor skulle uppbåda de till Berga närmast gränsande hemmansägare, dessa i sin tur skulle uppbåda de i ordning liggande gård ifrån gård. Vidare beslöts att skyndsamma åtgärder måste vidtagas för vansinnige Anders Larsson intagande på Göteborgs hospitalinrättning.

Kronolänsman A. Andersson hade till domhavanden avgivit följande skrivelse daterad 22 juni 1850.

”Sedan den olyckliga händelse har sig idag tilldraget att sinnesrubbade Anders Larsson i Berga mördat sin moder Helena Jönsdotter medelst halsens avhuggande vill jag ödmjukast anhålla herr Häradshövding, att få ombesörja obduktion av den döda kroppen, och att Anders Larsson införas i häradsarresten för att där förvaras tills rannsakning sker.” Prästbevis daterat 26 juni 1850.

”Anders Larsson Berga är anklagad för mord på modern, är född 1825 27/4, har försvarlig kristendomskunskap begått H.H. nattvard. Hans uppförande varit mindre gott, emedan han med ett mörkt och egensinnigt lynne visat håglöshet för arbete men däremot begiven på ett omåttligt bruk av starka drycker. Sedan han den 13 maj då han uttaget bevis till sjöfart efter egen uppgift och ändamål att han därigenom skulle skaffa sig pengar till bättre kläder, som han hade blivet nekad av modern, har han låtit värva sig vid Kungl. Göta artilleriregemente i Göteborg varifrån han av modern blev utlöst. Efter återkomsten till sitt hem har han visat sig vara vansinnig till den grad, att vakt måste uppbådas i församlingen för att vårda honom, men som han lik de flesta dårar, haft sina ljusa mellanstunder då han synes hava återfått sitt förnuft hade hans väktares uppmärksamhet därigenom blivit vilseledd så att han fått tillfälle att begå detta rysliga brott som han nu är anklagad för.”

Uppå lagtima ting vid tingsstället Svanesund den 29 juni 1850, var inkallade de personer, som vistats hos Helena Jönsdotter, och även andra som skulle vara i tillfälle att meddela upplysning om detta mord och Anders Larssons sinnesbeskaffenhet. Anders L. infördes och prästbetyget upplästes.

Domhavanden tillkännagav att från läkaren Doktor O. E. Åhlström överlämnat protokoll med dödsattest å Helena J. döda kropp, vilket visar att hon avlidet av de skador såväl på hennes hals som på huvudet.

Anders L. var av medelmåttig växt, brunt hår, ovalt ansikte, liten trubbig näsa. Uppgav att han är född av föräldrarna Lars Andersson och Helena Jönsdotter, fadern dog för åtta år sedan, hade ägt 1/4 mtl. Berga som arvfallit Anders L. med rättighet för Helena J. enligt faderns testamente, att där få ha livstids besittningsrätt. Anders L. hade uppfostrats av föräldrarna, samt vistats hos modern som han hjälpt med gårdsbruket.

Anders L. hade planerat att gifta sig med en piga, men modern hindrade detta giftermål, varför han sistlidne vår utan moderns vetskap begav sig till Göteborg, där han några dagar uppehöll sig med ”brännevins supande”, samt tog värvning som artillerist. Då modern fick vetskap om detta reste hon till Göteborg och med en annan karl sättande i stället utlöste hon Anders L. från den antagna värvningen, då han med modern begav sig hem.

Helena J. hade varit mycket knapp med mat, varför sonen åtskilliga gånger grälat på henne, vilket hade till följd att när båda var hemkomna från Göteborg pigan lämnat sin tjänst.

På morgonen – men tiden kunde Anders L. icke förmås att uppgiva – har modern hängt sig i sonens kläder, varför han slog till henne så att hon föll omkull, sedermera begav sig Helena J in i kammaren där hon förmodligen själv avskurit sig halsen med en vid henne liggande rakkniv. Hon hade alltid talat, att antingen hon eller Anders L. skulle dö. När Anders L. kom in i kammaren, syntes modern vara nästan död, ehuru hon tycktes vara seglivad.

Anders L. bortkasta rakkniven men vart kunde han inte uppgiva, på vidare fråga uppgav han att kniven legat i moderns kista. Vidare tillfrågad svarade Anders L. att sedan han givit modern första slaget, har han tilldelat henne några flera innan hon gick in i kammaren, och att hon var såpass redig att han inte behövde hjälpa henne. När Anders L. fick vetskap om att modern var död gick han ut och låste dörren och begav sig till stranden.

Detta var Anders L. första berättelse som han med någorlunda redlighet avgav, men syntes inte vara bedrövad över moderns avdagatagande, och kunde inte bevekas till bekännelse att han verkställt gärningen.

Åklagaren tillkännagav, att omkring Anders L. varit hållen vakt enligt sockenstämmobeslut emedan han någon tid efter sin hemkomst från Göteborg visat tecken till vansinnighet, men denna vakthållning hade upphört då han ansets hava återkommit till sina sinnen. Några andra personer hade på en längre tid inte vistats hos Helena J. då både drängen och pigan på grund av dåligt bemötande slutat sina anställningar.

Åklagaren anhöll om edsmål av följande vittnen:
Olena Eriksdotter under Svanvik.
Andreas Andersson i Rörvik.
Britta Andersdotter i Berga.
Carin Jönsdotter Ryet.
Sven Anderson Rörvik.
Cristian Jonsson Berga.

Samtliga avlade eden och varnades, samt berättade:

Olena Eriksdotter:
Den 21 juni vid middagstid, hade vittnet gått förbi Helena J. stuga då hon såg in i kammaren genom gavelfönstret att Helena låg orörlig på golvet och det syntes blod. Utan att vidare undersöka förhållandet begav sig vittnet till torpet Ryet och därefter till ett båtsmanstorp där männen var sysselsatta med att upplägga en stengärdsgård, där även Anders Larsson befann sig. Vittnet lämnade icke Anders L. någon underrättelse utan endast de övriga, samt begav sig vidare för att på andra ställen omtala händelsen.

Under fyra dagar efter det Anders L. sistlidne vår hemkom från Göteborg, hade vittnet arbetat hos Helena J. och då erfarit att förhållandet mellan mor och son var ovänligt, Anders L. hade en morgon när han ännu låg i sängen sagt till modern: ”Där går hon det svarta aset, jag får väl gå upp och skära halsen av henne.”

Anders L. hade stundom visat sig vansinnig, men i synnerligt när han talade med modern då han vanligen var uppbragt. Under de dagar vittnet arbetat hos Helena J. hade ingen vakthållning hållits för Anders L. Vittnet hade återgått till Helenas sluga, men icke gått in i huset och sett liket.


Andreas Andersson:
Att den 21 juni klockan fem om morgonen hade vittnet gått till Helena J. för att låna en järnstör, då hon på vittnets fråga hur det stod till med sonen, vilken då redan var uppstigen och befann sig i stugan. Helena J. svarade: ”I natt har han varit mycket orolig.”

Vid middagstid hade Anders L. kommit till båtsmanstorpet, som av vittnet m fl. inhägnades, där han stannade till dess föregående vittne ditkom och för vittnet samt övriga närvarande i tysthet omtalade vad hon erfarit vid Helenas stuga. Anders L avlägsnade sig varför han eftersöktes, och hittades i en på gärdet varande buske där han gömt sig. Anders L. underrättades om vad förra vittnet omtalat. men förnekade att han avdagatagit sin moder.

Vid undersökning fann man Anders L. inneha en nu förevisad fällkniv och två stycken nycklar som fråntogs honom. På kniven syntes inget blod.
Anders L. fördes till moderns stuga där Sven Andersson och Cristian Jonsson infann sig Genom att uppbryta kammarfönstret fick de tillträde till kammaren Dörren till köket var låst vartill gick en av de nycklar Anders L. innehaft. Helena J. låg död på ryggen, mitt på golvet, i blotta lintyget, med avskuren hals, och kjolen var liggande vid en i rummet varande säng.

Att Anders Larsson vid undersökningstillfället under visad sinnesrubbning erkände som orden föll: ”Att han väl givet modern en duktig knuff för sin elakhet, så att hon väl i det närmaste störtade, men icke begagnat kniv eller annat instrument, och följaktligen icke eller varit vållande till åkomman som fanns på hennes döda kropp.”

Vittnet visste inget om levnadsförhållandet emellan Helena J. och Anders L. men den senare under de föregående åren stundom visat sig vara besynnerlig, särskilt sedan han sistlidne vår hemkom från Göteborg, under vilken tid han sönderslog Cristian Andersson på Snippen tillhörig julle. Enligt gängse rykte skulle Anders Larsson ha huggit huvudet av en hund, Anders L fader skulle ha varit något rubbad till förståndet, samt hans farfar var vansinnig.


Sven Andersson:
Den 21 juni omkring klockan halv tre på eftermiddagen har vittnet, till följd av Olena Eriksdotters berättelse begivet sig till Helena J. stuga, då han genom kammarfönstret såg Helena ligga död på golvet omgiven av blod. Vittnet efterskickade Andreas Andersson och Cristian Jonsson vilka anlände. Förstugudörren var öppen. men dörren emellan kök och kammare var låst och nyckeln borttagen. Fönstret uttogs och båda kröp in i kammaren och öppnade dörren, kjolen var liggande vid sängen, Helena låg mitt på golvet med avskuren hals.

Anders L. hade omkring ett år förrän han begav sig till Göteborg, förefallit vara något besynnerlig ”men eljest redig.”

Efter Anders L. återkomst hade på Helenas anmälan, blivet beslutad på sockenstämma att församlingen turvis skulle hålla vakt om honom. Rörvik hade vakten första dagen, för sådan orsak ankom vittnet till Helena J. Anders L. var då ganska redig och sade: ”att mamma vore mera i behov om vakt än jag.”

Anders Berntsson i Morik som var gift med en faster till Anders L. var närvarande, han sade sig bliva kvar i stugan över natten, och gav vaktstyrkan tillstånd att gå hem.

Påföljande morgon hade Helena kommit till vittnet och omtalat, att sonen varit besvärlig under natten och gått ut, varför vittnet och övriga vakthållare gick till Helena men då var Anders återkommen och gick vidare åt åkrarna medhavande en skyffel för han skulle skyffla något. Vittnet och de övriga talade med Anders som syntes vara fullkomligt redig, varför vakten gick hem men sade till grannarna att genast ge bud om Anders gick bort eller visade tecken till vansinnighet. Anders fader hade stundom varit vansinnig likaså hans farfar.


Cristian Jonsson:
Berättade samma som föregående vittne men tillade, att Anders L i alla tider varit besynnerlig, men i synnerhet sedan han kom hem från Göteborg så att om honom måste hållas vakt, emedan han dels huggit sönder en julle och dels kastad sten på en i båt roende torpare, för att hindra denne att komma iland. Men som Anders L. sedermera fortfor att vara klok i flera dagar i rad och arbetade med våren så upphörde vakten, då den inte syntes vara behövlig. Vid de tillfällen vittnet hade vakt, hade aldrig Anders bemött dem med ovänlighet, ”men talade ont till modern.”


Britta Andersdotter:
Den 21 juni klockan sex om morgonen hade Helena kommet till vittnet och lånat en bytta, men sedermera var Helena inte synlig. En afton medan vårarbetet pågick hade Helena kommit till vittnet och begärt och erhållet härbärge över natten, emedan hon för sonen icke vågade vara hemma. I avseende till Anders L. sinnesbeskaffenhet instämde vittnet i övriga vittnesmål.


Carin Jönsdotter:
Gjorde lika berättelse angående förhållandet då Helenas döda kropp besiktigades, men tillade , att en duk som Helena troligen begagnat omkring huvudet, var liggande ihoplagd under hennes huvud övertäckt med blod.

I anseende till Anders L. sinnesbeskaffenhet gjordes lika berättelse som övriga vittnen.
Vittnesmålen upplästes och vidkändes.

Anders Larsson infördes och förhördes, då han omsider erkände följande:

Att han först slog till Helena med handen, sedermera med en hovtång, därefter upptog han den förevisade fällkniven och skar av strupen på henne, efter första slaget gick hon in i kammaren och Anders följde efter och fullbordade det övriga.
På fråga till Anders om inte Helena bad för sig, svarade han: ”att hon så icke gjorde utan troligen var hon glad för det hon kom ifrån livet.”

Åklagaren meddelade att någon vidare upplysning i målet icke finnes och överlämnade målet till rätten för prövning, samt begäran om huru Helenas döda kropp skulle begravas.

Utslag.
Med stöd av Kungl. brevet den 9 mars 1826, skall denna rannsakning och det från provinsialläkaren Doktor Åhlström infordrade bevis översändas till Kungl. Sundhetskollegium för utlåtande. Vartill Anders Larsson kommer att införpassas till länsfängelset i Göteborg.

Inget hinder fanns för änkan Helena Jönsdotters döda kropp ärliga begravande.

Den 23 augusti 1850 var målet åter före, sedan Kungl. Sundhetskollegium avgivet infordrat utlåtande angående för mord på sin moder åtalade Anders L. från Berga sinnesbeskaffenhet. Åklagaren A. Andersson hade icke allenast infordrat det sockenstämmoprotokoll, enligt vilket Vallas sockenmän beslutad att turvis hålla vakt om Anders L., utan även till denna rättegångsdag kallat de sockenmän som genom underlåten tillsyn vållat att Anders L. fått tillfälle att mörda sin moder.

Åklagaren anhöll att få tilltala Jon Relfsson, Cristian Andersson och Per Larsson ägare av 1/2 mtl. Kleva, samt Andreas Eriksson och Erik Berntsson ägare av 1/4 mtl. Krommeröd, för att de underlåtet fullgöra den dem ålagda vakthållning, vilka på kallelse inställt sig och Andreas Eriksson och Erik Berntsson i Krommeröd uppgav: Att de om aftonen dan 19 juni blev underrättade av Anders Berntsson från Rörvik, vilken var utskickad av Helena J, att sonen Anders L betett sig våldsamt, varför de sedan. Jon Relfsson och Per Larsson även härom blev underrättade av Andreas Eriksson med tillsägelse att uppbåda Cristian Andersson i Kleva, klockan 10 om aftonen begivet sig till Helena J. stuga där de höll vakt till påföljande morgon klockan fem, men som hemmanet Klevas åbor icke hörsammade kallelsen utan uteblev så har Andreas Eriksson och Erik Berntsson icke ansett sig vara skyldiga att längre kvarstanna, utan vaktningens övriga tider på dygnet var ålagda Klevas åbor.

Cristian Andersson: hade icke blivet underrättad av sina gårdsgrannar om den skedda uppbådningen, och således varit okunnig att någon bevakningsskyldighet honom ålåg och menade sig inte kunna till ansvar ställas.

Jon Relfsson och Per Larsson, medgav genom ombud dels att de av Andreas Eriksson blivet till vakthållning kallade, dels att de icke underrättad Cristian Andersson och dels att de icke hörsammat kallelsen, emedan de ansett det vara tillräckligt när Andreas Eriksson och Erik Berntsson Krommeröd varit vakthållare.

Åklagaren yrkade ansvar på Kleva och Krommeröds åbor för att de försummat att om Anders Larsson hålla vakt, varför han beretts tillfälle att mörda sin moder.

Utslag.
Av vad som i rannsakningen förekommet är det styrkt, att Anders Larsson mördat sin moder, men enligt läkarattesten har detta skett i ett raseri av vansinne och kan inte till ansvar ställas, utan Anders L bör tagas om hand för vård, så att han inte blir vådlig för allmänna säkerheten.

Vad det gällde åtalet mot Klevas och Krommeröds åbor, dömdes dessa för underlåten vakthållning, då det innefattar försummelse, dels att dessa icke hörsammat kallelsen, dels att de avlägsnat sig ifrån vakthållningen innan deras tid var tillända, att böta med stöd av 32 kap. 1 § i missgb. vardera 6 riksd. 32 skill.

Beträffande Cristian Andersson som varken blivet kallad eller haft vetskap, om att han skulle hålla vakt om Anders Larsson, fann häradsrätten att han från ansvar skulle befrias.

Kostnaderna för obduktion av Helena Jönsdotters döda kropp m.m. skulle bekostas av Anders Larsson egendom.

Jämlikt 25 kap. 5 § i rättegångsbalken skulle detta utslag underställas Göta Hovrätt för prövning.

Göta Hovrätt fastställde tillfullo häradsrättens dom genom utslag den 29 oktober 1850. (not 3)

Anders Larsson blev således dömd att tagas om hand, och insättas på hospital, det berättas att han fördes till Vänersborg. men både Restads och Källshagens sjukhus är av yngre datum, (not 4) troligt är att han infördes till Göteborgs hospital. Hur som helst blev hans levnadstid kort, någon exakt dödsdag har inte gått att få fram av tillgängliga handlingar.

Valla husförslängd 1850-55 står enbart antecknad att Anders Larsson är död, inget årtal.
I Valla dödbok 1851 nämnes ingenting. (not 5)

Emellertid förrättades bouppteckning efter Anders Larsson i Berga 17 maj 18515, förmodligen har han avlidet i början av nämnda år.
Den avlidnes släktingar uppgav boet som bestod i tillgångar av fastigheten 1/4 mtl. Berga, samt en kostym, vilket värderades till 2.515,24 riks.

Skulderna uppgick till 195,45 riksd. bestod bl a. av böter för fylleri + vittnen, skuld för skor och lite annat.
År 1850 20 juli förrättades bouppteckning efter änkan Helena Jönsdotter i Berga (not 5), som efterlämnade sjuke sonen Anders Larsson.

Närvarande var en släkting som boet uppgav.
Boet synes ha varit välbärgat, där fanns alla slag av inventarier som kunde finnas i ett bondehem på 1850-talet, bl.a. levande djur: 1 häst 4 år, 1 häst 24 år, 3 kor, 1 kviga 1 år, 1 galt, 1 sugga och 5 grisar.
Den avlidnes gångkläder: 1 svart klänning, 1 randig klänning, 2 tröjor, 2 livstycke, 4 förkläde, 1 vit duk 3 randiga dukar, 2 mössor, 1 silkeduk.
3 st. beredda skinn, 2 st. oberedda hudar, 4 st. oberedda skinn.
1 Postilla och 6 st. psalmböcker.
Summa tillgångar 1.012,40 riksd. I skulder av olika slag 1.299,30 riksd.

Bestående bl.a. av obetald arbetslön, auktionsinrop, räntor. Pigan Beata Larsdotter fodrade 1 klänning, 1 par kängor, 1 st. lintyg, 1 par strumpor. Kostnader vid dödsfallet, obduktion av den döda 27,20, lösen för en pantsatt drickesbägare 23,30.

Källor.
1. Ernst Manker, Tjörn. Stockholm 1954.
2. Orust och Tjörns Härads dombok. Landsarkivet Göteborg.
3. Dito Göta Hovrätts arkiv Jönköping
4. Gunnar Lundqvist, Modern svensk sinnessjukvård. Stockholm 1949.
5. Orust och Tjörns härads bouppteckningar 1850-53. F1I :18 Landsarkivet Gbg.

Nils Johansson

Texten scannad, rättad av Karin Gullberg