Harry Josefsson i Kroken på Lilla Askerön berättade om lycktgubben på Hästudden och om runstenen i Rävsal.

Uppteckning 1961 av Wilhelm Ängermark

Vi har en löktegubbe här ude på Hästudden, de ä tvärs över på Tjörnsida, där va en ångbådsstation en gång i tia. Där går en löktegubbe.

En gång, de va en höst för manga år se’n, de blåste en storm alldeles. Den gubben — de ljuset — va aldri synlit annat än mot ovä’r. De va i september elle oktober en gång, de blåste en storm, å vi hade en robåd ja å min bror, å vi skulle ner te brögga å bärje den mitt i natta å som vi va färdia å skulle gå hem så kommer de ljuset ifrå Hästudden å tvärsåver å va före mej här hemma ve huset, men då skrack de te i mej. Å flere gånger har ja vart ude å rott om nättera å de ä riktigt mörkt, då ä löktegubben där. I blan far de över hit, å i blan bort te Skåpesun.

En vinter för ett par år se’n; om de va i februari måna, en lördakväll. Isen lå här så en vesste att inga bådar kunne gå genom isen. Å ja hade tänt ljuset, här va månljust ett gran ändå, tror jä de va. Å ja satt här ve köksbor’t å drack kaffe — så feck ja se ett ljus ude på isen, som kom frå Skåpesun å geck bortigenom te Hästudden. Ja tänkte: Va ä de? Nån båt som kan gå genom den isen? Nä. Så försvann de, de va borte e stund, så kom de tebaka ifrå Hästeudden å körde te Skåpesun igen å vände där å då de kom tebaka ifrå Skåpesun så tog de här uppefter åkrane å här upp te flaggstånga å ställde sej här en stund å sen for de tebaka te Hästeudden igen.

”Men va sånt ä, om de ä en löktegåbbe elle om de ä gaser i jorden? Ja har frågat både lärda å olärda, men de ä ingen som vet, men många tror att de ä gaser i jorla.”

Där har legat en lärd karl en gång begravd. De har satt en sten över där strax in till. Om de ä han som spögar elle va de ä, de ä de ingen som vet. De ä en runsten där å där va namn inhugget i den stenen, men den sto nått avlägset. Han sto inte riktit ve vägen så de flutta stenen nu för några år sedan närmare väjen, bare så folk skulle få se å beskåda hur den ser ud.

”Här ä en öbo, som har e kvarn, e väderkvarn strax ve, mitt emod Hästudden. Å på den tiden, för längesen, då han stog där om nättera å malde — å möcke rektit så titta han ud i mörker’t å då så han de ljuset på Hästudden. Så de har vart så i månge år. Ljuset kommer mot ovär.”

De va en gång i augusti, de va rusk å blåste då mä, å badgästera här hade haft främmat å de gick mä dum te Hästudden för där hade de sin båd å då de kom tebakagers så va ljuset här nere ve sjökanten. Å de fråga mej om ja va nere mä e lyckta. Nä inte människa, men då ä de gåbben på Hästudden. Folk på Tjörn har också sett’et, men de har trott att de har vart nön båd. Pappa såg ljuset månge ganger. De börjar ve Örn å sträcker te Hästudden, så kan de gå tebaka te Örn iblan å så ud te Skåpesun å så här upp mä.

Johan Ödman omtalar runstenen i sitt arbete Chorographia Bahusiensis Thet är: Bahus-Läns Beskrifning, Stockholm 1746: På Tiörn i Walla Sockn ock Räfsals Kalfhage 200 Steg från Öreskijle står en sten 5 alnar lång tillika med 5 andra Stenar i rad, hwar på finnas thessa Runor:

Räfsals runrad enl Ödman

Axel Emanuel Holmberg skriver också om Runstenen i Rävsal i sitt arbete Bohusläns Historia pch Beskrifning del III 1845 följande på sid 238-239:

På Runtången på Räfsals mark står en runsten af 3 alnars höjd, omsatt af 3 mindre stenhällar. Traditionen att en konung Ridulf ligger under densamma begrafwen, är wäl mindre tillförlitlig, såsom sannolikt från början framalstrad af någon, som i runorna läst detta namn. Det der uttryckta ”Rithulfs stenar” torde med större sannolikhet angifwa, att runstenen ursprungligen warit ett råmärke, hwilket wi dock öfwerlemna till skarpsinnigare runisters afgörande. Att man emedlertid i Bohuslän ofta träffar gamla ägoskilnader, utmärkta med i berg och stenar inhuggna runor och bomärken, är en känd sak.

Runstenen i Räfsal enl Holmberg

Runstenen på gården Rävsal i Valla socken som Harry talar om. Lyktgubben brukar synas över vattnet mellan Örn och Hästudden i bakgrunden. Stenen är 1.55 m hög. Inskriften lyder:  hAriþulfs stAinAR  Hariwulfs stenar och är daterad till 600-650 e. Kr.  Här står stenen i åkern som den gjorde innan den blev flyttad till kullen intill. Man borde flytta tillbaka stenen till den tidigare platsen och bygga ett hus med glasväggar över den. Kanske lyktgubben visar sig fara mellan Örn och Hästudden. Foto: W. Ängermark 1948.

Närbild på Runstenen i Rävsal. Inskriften imålad av Runverket, Riksantikvarieämbetet Stockholm. Foto: W. Ängermark 2004.

Wilhelm Ängermark