16 – 17 juli 1746

16 juli
Tjörn är en stor ö med 3 kyrkesockner, passerades på vänstra handen jämte dess östra sida. Landet på Tjörn var skallot [skalligt], utan träd med idel stenklippor, även som de andre holmar.

Löng kallades här vår ljung, vilken på skoglösa Tjörn var invånarnes ved och bränsle. De köpte ljungen således, gåvo 16 styver om året för var spis, till vilken de fingo samla ljung i det minsta torp. Det var artigt att se, huru kvinnfolken med denna kokade sin mat; ty så snart de togo näven full med ljung och lade den under grytan, blossade han nästan som halm, och strax var det beställt både med ved och värma, så att den som kokade, fick aldrig gå ifrån grytan, utan måste stadigt lägga nävetals med ljung inunder. Detta borde de se, som hos oss akta så litet skogen.

Grytorne voro ofta gjorde som en cylinder, med en vid buk nedan till, och ett jät lock; denna buk torde hjälpa kokningen, då elden icke allenast värmer på flere sidor, utan ock, då luften mer kringspelar i själva grytan. Brödet som här brukades, var merendels tunnbröd, tjockt som ett pergament, men dubbelt så vitt som en ordinär kaka. Här kunde en arbetskarl väl äta upp 4 á 5 kakor målet.

Lampor bruktes här på orten istället för ljus, och voro gjorde av ett litet fyrkantigt bleck, till kvarters bredd, uti vilket i stället för olja brukades tran av torsk, och istället för veke togo de torkade och skalade skälkar av tåg, som väl oljade lades i ett hörn på lampan och itändes, då dessa vekar brunno långt bättre, än någon bomullsveke, och som det hörnet, där tranen ligger, gärna något dryper, hade folket hängt inunder det en koklöv, som emottog droppet, att tranen ej skulle spillas. Desse lampor hängdes merendels på kroken vid spisen.

Taken voro på fleste ställen täckte med tång till 4 tvärfingers tjocklek istället för näver, som här var dyr; ovan tängen var taket täckt med torv; sådana tak voro täte, varade längre än näver, och sades stå bi hela 40 åren. Natten blevo vi i Höviksnäs, sista gården på Tjörn, dit vi anlände våte, kalle och kulne kl. 12 om natten, efter 2 mils sjöresa ifrån Marstrand.

17 juli
Klipporne här i skärgården hade sig på samma sätt som Västgöta fjällar, så att det tycktes, som desse holmar ej voro annat, än en kontinuation av förenämnde fjällar, fast de voro lägre, dock till skapnad och egenskaper alldeles like; ty holmarne och bergen voro här rundade, mycket bratte på västra eller havssidan; de bestodo även av gråsten, som mycket liknade sällsten, och i själva berget skivrade sig slutta ad angulum actum a linea perpendiculari [i sned vinkel mot horisontallinjen]; men desse bergen voro mer skallote, vartill vi sökte orsaken, den samma funno, och däråt fägnade vi oss.

Jord var ingen på klipporna, utan de voro helt rensköljde, då de uppstego utur sitt vilda hav. Att vattnet sjunker här bort årligen, även som i Östersjön, är klart av alla lotsars vittnesbörd, som minnas, att igenom de inlopp, som i deras barndom kunde ingås med största örlogsskepp, kunde nu knappt ett fartyg av 12 fots djup komma fram. Härav ses att bergen taga till, och bliva högre, ej med något växande, utan med vattnets avtagande.