Winalder Henzasson (Henriksson) . Kyrkoherde här 1352 -1362. Prost i Bergen 1381. Ärkebiskop i Nidaros 1387.

Insattes hit av biskop Salomon i Oslo och måste återlämna gället 1362 i biskop Halvards händer, tills en annan präst, Rolf , avgått, då Winalder återfick gället. Var kanik i Oslo. Förestod under prästbristen efter digerdöden flera pastorat, däribland Torsby. Tjörns kontrakt omtalas på hans tid, och däröver ägde Oslobispen patronatsrätt. Winalder blev sedermera prost i Bergen och förman för alla kungliga kapell I381 . Utövade stort inflytande på Nordens öden under drottning Margareta.

Thorer Endridason. ”Provest i Aelfvasyslo” 1405. I ett brev, daterat Bohus slott 1409 nämnes ”syre Thora præst och prouest i Thorn.”

Thorkelle. Omnämnd 1424.
Björn Sveningson. Kyrkoherde här till 1512.
Ulf Thorbiörnason. Omnämnd 1523.
Nils Jensen Omnämn 1571. Prost. Var här ännu 1594.

Vid visitation 1594 predikar han i Stenkyrka. Säges ha varit en medelmåttig predikant, försedd med god röst. Hustrun hette Gunor Biörnsdaater, född i Oslo. Bispen skänkte hans dotter Kristin, som ”er en festemö” 1/2 daler. Vid bispens besök talade prosten om en klockare Anders, hemma i Solberga sogn, som drunknat i vinter. Denne klockare hade lärt en ung kvinna i Klövedal att signa. ”Så droge vi om en gammel förfallen stenkirke, (som) kallas Vor fru kirke, däri hålles ingen tjenst”. Sonen jens blev faderns efterträdare.

Jens Nilssön Brand. Född 1566. Kyrkoherde här 1597. Död 1613.

Gift med Maria Christophersdaatter, omgift med efterträdaren.

Peter Ollsen Aalborg. Kyrkoherde här 1614. Död 1639.

1624 skriver Christian IV ett skarpt bannebrev mot bönder på Orust och Tjörn för till uppror gränsande angivelser och ”förurettelser” mot Jens Sparre, lagmannen, fogden etc., varvid de ock instämt prästen i Stenkyrka, herr Peter. Kungen dömer dem att giva till kost och täring: de 6 lagrättsmännen 12 rdr var, länsnmannen 16, lagmannnen 40 och sogneprästen på Tjörn 20 rdr. Av denne sognepräst köpte Margareta Hviteldt ”gammell adels godtz”. Var på slutet flera år blind och sängliggande. Under denna tid synes han ha avfattat den skönt kristliga inskrift, som lästes på hans epitafium: Vita mea Christus, mea spes est unica Christus (Kristus är mitt liv, mitt enda hopp är Kristus).

Andreas Hartvici. Prästvigd 1648 , först 27/4 1651 skriver han i Oslo sitt jurament så som ”ad pastoratum eccl. Tiörnensis vocatus”. Var prost 1660. Död 1687.

Var ”naturlig son av Hartwig Hvitfelt och således broder till Margareta Hvitfeldt” uppger Holmberg, förmodligen efter en mycket stark tradition. Var ”en slipad och intrigant man”, menar Holmberg. Gift med Metta Jensdotter Giädda från Uddevalla. Sonen Hartvig, för vilken bönderna petitionerade, att han måtte efterträda fadern, och vilken verkligen fick fullmakt men ej fick åtnjuta gäll, se koministrar i Morlanda . Tryckt arbete: ”And Hartvigsön, Sogneprest til Tjörn, men nu Provist ofver Elfsyssel: Speculum mortis, Dödens Speil öfver Iffuar Dyro Thomæsön d. 13/1 1664”. Göteborg 1665, dedicerad till Margareta Hvitfeldt. Innehåller först en utförlig beskrivning över ynglingen, för vars skull stipendium stiftades.

Michael Christiansson Kock. Född 29/9 1661 . Huspredikant hos Rutger von Ascheberg. Kyrkoherde år 1687. Var prost 1714 och 1720. Riksdagsman 1723. Död 1733.

Var son av Chr. Kock, betydande handlande i Kungälv under danska tiden, härstammade från Livland, och Anna Andersdotter, som tros vara av norska ätten Månesköld. Då denna ätt var nära befryndad med den Hvitfeldtska, månne icke detta hade någon väsentlig del i Kocks utnämning till Tjörns pastorat vid så unga år? — Prostämbetet synes från äldsta tider gärna ha varit fästat vid Tjörns då ansedda pastorat. Men denna tradition kom att lida avbräck genom Kock, och detta synes sammanhänga med en fatal händelse, som berett honom en viss namn- kunnighet. Vad Holmberg nämligen berättar (III:225) om skeppsplundringen, guldvaggan och den kungliga guldkäpp, som Kock ägde av fyndet, är mer än en sannsaga, därom förekomma ej obetydliga uppgifter i konsistoriehandlingar. När Kock 1720 begär att återfå prostämbetet, som han tidigare innehaft men åter förlorat, finner biskop Poppelman det betänkligt, ”hälst han är angifven för det gods som vid Miören är bergat vordet”. 1718 var han nämligen jämte kommunister Niebuhr angiven för att ha tillhandlat sig strandvrakgods från det året förut förolyckade skeppet Elisabeth. Inför en kommission, som satt dels i Sundby, dels i Marstrand, dels i Sibräcka, vars protokoll delvis finnas i konsistoriets arkiv, måste prosten redogöra för det strandvrakgods som anträffats i hans hus. Vid rättegången om strandvraksköpet (1724) kunde Kock ej fällas, men hans hustru och dotter, som enligt vittnens intyg köpt därav, ålades edgång. — Vid en eldsvåda 1730 förlorade han sin mesta och bästa egendom.

Gift med Ingeborg Holst, född 1670, död 1747, dotter av rådmannen och handlanden Jens Holst i Kungälv och Trina Hansdotter. De hade tillsammans 11 söner och 5 döttrar. Sonen Nils blev brukspatron, död 1762; han har utgivit en avhandling om den svenska biskötseln. Dennes sonson Nils blev adlad von Kock till Blomsholm i Skee. En son blev faderns efterträdare här. Sonen Hans mycket komprometterad i vrakgodsmålet.

Michael Michaelsson Kock. Född 1702. Till Lund 1722 och Uppsala 1725, där han blev magister. Prästvigd 1728 till faderns adjunkt. Utnämnd till konsistorienotarie 1730, men komminister s. å. Kyrkoherde här 1734 (då lektor Montin stod först på förslaget) . Titulärprost 1737 för sina goda studier . Död 1738.

År 1730 begärde fadern att åt honom få överlåta pastoratet, på så sätt att församlingens mening skulle höras och sedan underställas H. Maj:t. Men konsistorium vägrade, och en ledamot erinrade om att det vore ingen konst att få församlingens röster där man är född. Däremot lovades att vid tillfälle befordra honom vid någon skola. Lär ej ha tillträtt befattningen som konsistorienotarie, enär både församlingen och han själv anhöll om komministraturen för honom, som just då blivit ledig. Därjämte anhöll han, att han ”måtte med vice pastors titel hedras, enär han redan först så allmänneligen af församlingen till pastor kallad är”. Men denna titel kunde konsistorium ej meddela honom.

Gift med Agatha Montin, dotter av Lektor J . Montin; Hon blev omgift med kyrkoherde M. Ekström i Tanum.

Sven Lindberg. Född i Lindberg på gården Berg 25/9 1690, son av bonden Sven Claesson. Inskrevs i Varbergs skola 1699. Fick understöd på gymnasiet av prosten Lars Dahlberg. Till Lund 1713. Informator hos Cervin i Fjärås. Prästvigd 1717. Kollega, sannolikt vikarierande, i Uddevalla 1719. Rektor år 1723. Kyrkoherde här 1739. Prost 1762. Död 8/9 1777.

Lektor Jacobsson avsade sig förslaget hit, sedan han förnummit, att fråga var om konservation för gammal vänskaps skull till avlidne prosten och begärde i stället förslag till Värö, vilket han även fick . Lindberg begärde naivt konsistorie tillåtelse att få resa till Stockholm för att hos överheten ”insinuera sig till gället” men konsistorium bad honom ”i stillhet avbida Guds skickelse”.

Gift med Anna Cajsa Widstedt . Sonen Otto blev kyrkoherde i Örby.

Nils Gabriel Lund. Född i Laholm 1746 . Fadern var strandridare. Till Lund 1767. Prästvigningsåret okänt. Var 1769 i Harplinge. Opponent vid prästmötet 1774. Kyrkoherde 1777. Död 25/3 1779 .

1769 bedja Harplinge församlingar konsistorium att få en behålla honom, älskad som han var av dem. ”Herr Kyrkoherden Rings tvenne äldsta döttrar äro utan tvifvel för knappa, för sparsamma och ogina mot dominus Lund. Församlingarna erbjuda sig att underhålla honom, blott de få behålla honom. För några oförrätter mot Ring fick han en skrapa s. å. Bättre förhållande synas ha inträtt, då han 1774 blev betitlad vice pastor hos domkapitlet på begäran av Ring, som ödmjukt bad om denna ”höga gunst”, att Lund må vinna ”större anseende” i församlingen. Under sin tjänstgöringstid där gjorde han bekantskap med en bondgosse Johan, vilken han tog sig an och handledde till studier. Gossen, son efter honom kallade sig Lundblad, blev slutligen professor i Lund, och han var ej den ende, som av honom hjälptes in på studiebanan. Såsom vice pastor i Harplinge har Lund skrivit om ”Curerna vid Harekällan” (Haraldskällan) i Surteby, se Göteborgs Allehanda 1775.

Till befordran till Tjörn skall Lundblad ha bidragit. Eljest skriver Wallerstråle: ”Lund fick Tjörn genom grevinnan Lövenhjelms arbete. H. M:jt är missnöjd med detta utnämnande, sedan Han fått veta, att Lund ej har alla skrufvar i behåll”. År I 778 lät Lund till ”fägnadsbetygelse” över kronprinsens födelse bjuda ”hela Tjörns härades husarme och fattige” på undfägnad.

Gift med Eleonora Augusta Tapp, född i Bremen 1742, död i Fässberg 1807.

Simon Henrik Klewerström. Född i Nårunga 1742. Stud. 1764. Prästvigd 1767. Vice kollega s. å, ”tjente berömligt”; likaså vid amiralitetet. Sedan huspräst hos fru Kaulbars; frimurarebarnhusinformator. Kollega 1771 . Vice lektor i vältalighet och biträdande rektor 1774. Kyrkoherde här 1779. Död febr. 1804.

Fick för en inlämnad skrift pris i Vetenskaps- och vitterhetssamhället och blev ledamot därav 1778. När han söker Tjörn, yttrar C. J . Brag i sitt votum om honom: ”Lika snabb och levande predikant som lärd”. ”En snillrik slarver, säger Holmberg. ”Skrapas” av domkapitlet 1802 för efterlåtenhet och mindre grannlaga uppförande. Skrev stundom prästbevis på vers, ävensom offerbegäran. Förestod pastoratet utan biträde intill sin död, alltså i 23 år, och det utan att under så lång tid bli prost. Lämnade efter sig ett utfattigt hus.

Gift med M. Forbes, dotter av en regementspastor vid Karelska dragonerna. Hon avled i Tjörns prästgård 3/8 1796, 41 år gammal. Enda dottern gift med komminister Apelberg här.

Anders Severin Bonander. Född i Gbg 3/1 1746, son av kyrkoherden i Falkenberg. Till Lund 1763. Prästvigd 1769. Pedagog i Falkenberg 1770. Vice rektor i Varberg 1771-1774 Vice pastor 1776. E. o. bataljonspräst 1780. Kyrkoherde här 1807. Prost 1811. Död av vattusot 1825.

Fick 1780 föreställning i konsistorium för resor utom stiftet, bad om och erhöll förlåtelse. Anklagad 1786 för ämbetsförsummelser i Falkenberg, ingav han en lång försvarsskrift om inre och yttre sjukdom samt framhöll, att han författat en parafras över Johannes’ tre epistlar samt predikodispositioner. Falkenbergsborna klaga över att han sällan biträder sin gamle fader och över att de hade svårt för att höra honom, då han predikar ”med eller utan koncept”. Han omtalade utan förbehåll, hur han genom sin fintlighet kommit till detta gäll, i det han skickat penningar och bestyrt att ansökningshandlingarna sändes från Stockholm till Gustaf IV i Tyskland, som underskrev fullmakten, oaktat en annan ansågs avgjord hit. Var en stark man, för vilken bönderna måste bära respekt. ”Tjörns driftigaste pastor; ryckte upp Tjörnborna ur ett halfvildhetstillstånd till den grad de nu innehafva”, säger Holmberg. ”Bonander anskaffade en ännu på hans grav liggande sten och lät på den inhugga följande: Här vilar ett äkta jordens salt, som icke förlorat sin sälta nämligen prosten etc.” enligt uppgift av prosten C. A. Eriksson. Efterlämnade en tämligen god boksamling, såld i Gbg.

Gift med Carolina Juliana Ekenstedt, död vid 50 års ålder 1811 . Av 15 barn överlevde 7. Bland dem märkas: Martin, gift med ett franskt fruntimmer. Anna Lovisa, gift med vice pastor Liliander; Petronella, gift med adjunkt P. Lindblad.

Tillägg av Jerker Johansson, Kalv: Som nådårspräst i Kalv (P) fanns år 1775 And. S. Bonander f ca 1747. Han efterträdde Johan Birger Carlberg f 22/12 1704 i Kalv, d 3/10 1773 i Kalv. (Johan Birgers fars farbror var biskopen Carlberg i Göteborg.)

Peter Emanuel Rhedin. Kyrkoherde här 1826. Se kyrkoherdar i Stora Lundby.

Carl Ulrik Ekström. Född i Stockholm 1781, prostson. Till Uppsala 1804. Prästvigd i Strängnäs 1807. Komminister i Bärbo 1818. Kyrkoherde i Mörkö 1821. Prost 1829. Ledamot av Vetenskapsakademien 1830. Inspektor för riksmuséets zoologiska samlingar 1831 – 1838. Ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1832 och av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Gbg 1844. Kyrkoherde här 1837. Erhöll Gbgs hushållningssällskaps medalj 1847. L. N. 0. 1853. Död 1858.

Hans självbiografi se Biogr. Lex. N. F. 3:180 ff ., där han säger sig ha varit ämnad till militär, haft rustmästarefullmakt vid samma regemente, där fadern var pastor, men hörde hellre dennes berättelse om Linné, fick studera, tillbragte helst tiden i presidenten Carlssons museum, studerade i Uppsala medicin, övertalades av fadern att bli präst, vilket kall ”alltid förefallit mig tungt”, kallades till Tjörn ”100 år för tidigt för att kunna trivas på stället” o. s. v. Hit befordrad som iktyolog (specialist på fiskar), ej människofiskare, och om han var klen teolog (säges blott admitterad i pastoralex.), så var han som naturforskare utmärkt vetenskapsman. Första gången han sammanträffade med C. F. af Wingård, som såsom biskop hade ett oblitt öga till utbördingar, uttryckte denne sitt beklagande över att prosten fått ett så ansträngande verksamhet på sin ålderdom, varpå Ekström, som förstod ironien, medgav sig vara gammal, men försäkrade dock, att han ännu hade sina tänder i behåll och visade nu med öppnad mun sin vita tandrad. Biskopen vände sig då bort, därmed visande att han också kunde ha tand för tungan. Ekström gagnade med sin insikt i läkarekonsten. Predikade sällan, men gav tillkänna, att han tyckte om att höra predikningar, om det var något med dem. Vid visitation 1845 funnos lönnkrogar i mängd, fylleriet var störst i Klädesholmen och där i fasansväckande grad; oäkta barns antal stort; en orsak härtill voro lekstugorna, där ”ras övades”; blott en skolmästare fanns, nämligen i Valla.

Åt Ekström såsom utmärkt ledamot beslöt V. S. S. uppresa en minnesvård av granit på Stenkyrka kyrkogård, som avtäcktes 1864 med tal av intendenten Malm.

Gift med Hedvig Ström. Tryckta arbeten: Beskrifning öfver Mörkö socken, 1828. Pastoralcalender för Strengnäs stift, 1831. Fiskare i Mörkö skärgård, översatt till tyska, Berlin 1835. Praktisk afhandling om sättet at fånga sill, 1845. Deltagit i texten i Skandinaviens fiskar av von Wright. Redigerat större delen av tidskrift för Jägare och Naturforskare 1832 ff.

Carl Albert Eriksson. Född här 1813, glasmästareson. Till Uppsala 1835. Prästvigd 1836. Vice pastor 1847. Komminister i Örby 1849. Kyrkoherde här 1858. Prost. Död 1881.

Var den skickligaste i skolan, bland de skickligaste på gymnasiet och gjorde affär av att lära sig Sjögrens lexikon utantill. Av honom hade Rhedin heder; det lär vara han som först satt bok i hand på honom. Laudatur i pastoralex, fast blandat. Installationspredikan 1860: En ordets tjenares heliga åliggande att genom meddelande af sanningens kunskap söka förmå sina åhörare att komma till den stora, för dem af Gud tillredda nattvarden. Vid visitation klagas: ”En osed rådde i pastoratet, att ynglingar nattetid bortförde och begagnade hästar, som betade i närheten af landsvägar, och såmedelst tillställde oväsen och störde andras ro”. ”En skön frukt af Erikssons verksamhet är, att i denna stund (1881) finnes ingen enda krog på hela Tjörn, utan den som vill ha öl, brännvin eller vin får resa utsocknes”. Var en utmärkt, enligt somliga alltför utmärkt, jordbrukare. Vid invigningen av Billströmska anstalten hade han avfattat ett vackert kväde.

Gift med Catarina Augusta Osterman från Rommele. Utgivit: Bibelsällskapstal 1870.
Hugo Bror Herman Crona. född i Berga 1842. Till Uppsala 1862. Prästvigd 1867. Lärare vid skola i Onsala. Seminarieadjunkt i Karlstad 1868 och i Stockholm. Kyrkoherde här 1881.

Ur Göteborgs stifts herdaminne, utgiven av C W Skarstedt 1878-85

Texten scannad, rättad av Yvonne Simonsson