När vi jobbade med utställningen ”Bevara Gårdsarkiven” fick jag ögonen på en samling dokument som visade sig härröra från Johan Peter Eriksson i Bråland. Särskilt intresserad blev jag ju därför att Johan Peter var min frus farmors far.

Han levde mellan 1824 och 1906 och var ordförande i Valla Sockennämnd. (Valla hade liksom de andra socknarna på Tjörn eget styre före kommunsammanslagningen). Då man bläddrar i dokumenten så hittar man socknens räkenskaper, protokoll för fattigvården, protokoll från sammanträden, med listor över folk som fått avskrivit sina skatteskulder eftersom dom inte kunde betala, skrivelser från sockenmedborgare -ofta på små papperslappar, med begäran om stöd då man inte kunde klara sig. Det kunde t.ex. röra sig om hjälp att lösa en skuld hos lanthandlaren.

Genom fattigvårdsförordningen 1847 övertogs fattigvården av Sockennämnderna på landsbygden och fattigvårdsstyrelserna i städerna. Ett Protokoll från 1878 behandlade utackordering av fattighjon. Det kunde handla om ”oäkta barn”, änkor som ex. ”båtsman Lätts änka” och många andra som inte kunde klara sig. Ersättningarna kunde i genomsnitt ligga på ungefär 20-50 kr per år, men i ett fall betalades 125 kr för Petter Olsson i Röd. I ett annat fall betalades till Olaus Kristiansson i Runntången 1 kr för Britta Maria Andersdotter.
Men det mest intressanta med detta protokoll är slutklämmen där Johan Peter Eriksson har skrivit ner sina tankar i ett långt slutord.

Johan Peter Eriksson avslutar protokollet såhär:
”Så har en sorglig erfarenhet visat, att mången som haft lysande egenskaper och sett föraktligt ned på andra sina likar, uti högmod öfver sina förmenta gåfvor egenvilligt o inbilskt rusat i snara och förderf. Då deremot de föraktade genom sann ödmjukhet och vishet, blivit nyttiga och kommit till verklig lycka.

Det hände sig en gång att en ståtlig Hjort framkommit ur skogens gömmor för att stilla sin törst i en Kristallklar Källa, i hvars lugna Spegel han en stund betraktade sin egen bild och icke utan ett visst högmod yvfdes öfer sina stora greniga horn, ja kanske trodde, kunna mäta sig med hvilken fiende som helst i djurriket. Han blev dock mycket nedslagen när han fick se sina smala ben hvilka han ansåg för opassande till ett så skönt hufvud. Men just som han stod i dessa, dels ljufva, dels sorgliga betraktelser, kom en jägare vars hund genast uppvädrade det tankspridda djuret, nu blef ej tid till öfverläggning, utan benen som han nyss ansett opassliga, måste göra den mest ansträngande tjenst för att undkomma sin förföljare i en närbelägen Skogsdunge, men i detsamma fastnade hans sköna horn i ett tätt busksnår, och Hjorten föll offer för jägarens dödande skott. Så finns mången som högmodas öfver sina stora egenskaper, t.ex. Skönhet, insikter och kunskaper, rikedom och äretitlar, Kroppsstyrka mm vilka gåvor eller pund rätt använda, kunde blifva till verklig välsignelse, men har i stället för mången blifvit en frestelse och snara, hvarpå han i förtid fallit i olycka och förderf, emedan den sanna ödmjukheten och visheten föraktats, och istället följt sin egen vilja och solat sig i sina förmenta stora egenskapers bedrägliga solsken”.
Tänkvärda ord eller hur?

I ett senare protokoll från 1879 redogörs för vilka regler som gäller för utpensionering av fattighjon:
”Utpensioneringsprotokoll över de i Valla socken varande fattighjon, som under 1880, skola erhålla full försörjning, hållen å sockenmagasinet den 6 oktober 1879.

Som villkor härvid uppgives, att den som av kommunalnämnden emottager fattighjon till försörjning för helt år, räknat från och med den 1 januari 1880 till och med den 31 december s.å. samt att han den fattige väl vårdar och underhåller med föda, husrum och sängkläder. Och i beklädnad 1. snygg slitklädning huvudbonad o hallsduk strumpor o skodon samt 2. lintyg. För underåriga eller barn som under enahanda villkor emottages, skola ovillkorligen hållas till oafbruten skolgång under de dertill förornande terminer eller dagar samt bekostar de under hans vård varande skolbarn med böcker t. Ex. Katechesen o Bibliska Historier.

De fattige åligger, att med arbete efter förmåga, som hans husbonde med billighet förordrar, bidraga till dennes gagn o nytta, utan tredska o egenvillighet.

De för varje fattighjon i detta protokoll upptagna utpensioneringssummor erhålles i fyra qvartaler, med det uttryckliga förbehåll, att sista qvartalet icke får lyftas förän den fattige erhållit sin här ofvan uppräknade beklädnad som af kommunalnämnden, på tid och ställe som framledes bestämmes, undergått besigtning och bifvit godkända.”

Sockenstyrelsens sammanträden hölls vanligen i skolhuset men i protokoll från 1878 kan man se att man höll sammanträde i ”socknemagasinet”.

Svante Carlsson