Inledning

Med anledning av att fastigheten Härön 1:11, Herröns äldsta kända hus skall rivas och ersättas med ett modernt hus som definitivt inte passar in i den kulturhistoriskt intressanta miljön begärdes försommaren 2000 hos Länsstyrelsen i V:a Götaland att huset skall byggnads-minnesförklaras. Inför Landsantikvariens besök på platsen i september samma år valde jag att skriva till honom och berätta det jag känner till om husets och Kampallns historia. Efter att det var klart kom jag att tänka på att materialet kanske kan vara till nytta för andra historiskt intresserade personer. När jag fick syn på Tjörns Släktforskares hemsida på nätet behövde jag inte längre fundera över vem som skulle erbjudas informationen. Innehållet i materialet grundar sig på min far Rolf Johanssons amatörforskning i olika kyrkoböcker, genomläsning av gamla dokument däribland en bouppteckning från 1883 samt på muntliga uppgifter från bland annat Heddy Eliasdotter genom Rolf Johansson.

Herröns bebyggelse
Herrön har varit bebodd av människor sedan i vart fall 1500-talet. Bebyggelsen har dock inte varit så omfattande som den är idag. Vid granskning av kyrkoböckerna från 1830- 1833 finner man att antalet hushåll på ön uppgick till följande:
•Klämma = 1 hushåll
•Tomta = 1 hushåll
•Kampalln = 2 hushåll
•Tryckhort = 1- 2 hushåll
•Hunnepalln = 1 hushåll
•Hunneviga = 1 hushåll
•Buhalla = 1- 2 hushåll
•Rösseberget = 5 hushåll (troligen ”Gården” inberäknat)
•Ramneren = 1 hushåll
•Sandbacken = 1 hushåll
•Hisingsviga = 2 hushåll

Vissa avvikelser kan eventuellt förekomma eftersom det ibland kan ha bott flera hushåll i samma hus. På Herrön, inklusive Stavsundholmen och husen västerut på ön, bodde år 1830, 122 personer fördelat på 19 män, 30 kvinnor och 73 barn. Som det framgår här ovan har olika småområden på Herrön olika namn. När jag var liten läste min farmor ibland en vers om Herrön. Tyvärr hade jag inte vett att skriva ned den men som tur är har fil. Dr Johan Pettersson i sin bok Trankokeriet Kålhuvudet (1963) skrivit ned den.

Han kallar den Kålhuvudetvisan eftersom den inte har något annat känt namn. Versen som ger en bild över vad som kännetecknade folk på de olika platserna är enligt Pettersson troligen uppkommen någon gång på 1850-talet då den skrevs av fiskaren Jakob Nilsson född 1826.

Så här lyder versen-

På Kålhuvudet, där väver de vävar,
På Holmen, där går de i fläng.
På Kibbenäbbet där går de och trälar,
Och i Sumpen där sover de än.
I Klämma där kokar de kaffe,
På Flantås där bryggar de och bakar.
Hos Muljens där skrapar de ihop,
På Kampalln där stickar de och syr.
I Tryckhort där gnäller de och gnyr.
På Hunnepalln där svarvar de rockar,
I Hunneviga där stagar de ål.
På Buhalla håller de krog,
På Rösseberget där går de på stort,
Och på Herröa där nackar de och stjäl,
för att inte svälta ihjäl.
Med Herröa menas troligen övrig bebyggelse på öns västsida.

Bebyggelsen på Kampalln
Som framgick av 1830- 1833 års kyrkoböcker fanns det på Kampalln två hushåll. I det ena bodde änkan Ingrid Olsdotter (född 1772), Sigrid kallad, och hennes son Johannes Andreasson (född 1802). Någon gång mellan 1833 och 1835 avled Sigrid varpå sonen Johannes flyttade till det intilliggande samhället Limhall. Troligen bodde Sigrid och Johannes på Kampalln redan år 1805 och då i en stuga som låg där idag huset som innehas av familjen Claesson och som benämns Härön 1:66 ligger.

I det andra huset, alltså det som idag benämns Härön 1:11 bodde vid denna tid fiskaren Olof Svensson och dennes familj. Olof var född på Buhalla 1792. Den 27:e januari 1822 gifte han sig med Johanna Larsdotter som var född 1796 i Basteröd vilket är en plats belägen i närheten av Klövedals prästgård. Olof flyttade då till den stuga på Kampalln som Johanna sedan tiden kring 1815 bott i tillsammans med fiskaren Olof Anderssons änka, Elsa Gabrielsdotter som var född 1757. Johanna var fosterdotter till Elsa. Enligt muntlig berättelse var det år 1829 samma stuga som finns än idag, som Olof och Johanna bodde i. Det året föddes nämligen deras son Elias vilken jag återkommer till senare.

Ett vykort berättar
Nedanstående fotografi över Kampalln är ett vykort som är poststämplat 1906. Alltså är kortet taget före detta år men jag kan inte säga exakt vilket år. Jag vet att man under åren 1899- 1900 utförde muddringsarbeten i Kyreksundsrännan. Eventuellt pågick arbetena längre. Den stenkaj på vilken de tre sydligaste sjöbodarna står och som syns på fotografiet skall enligt uppgift lagts med sten som man muddrade upp från botten. Det innebär i så fall att man kan datera fotografiet till tiden mellan åren 1900 och 1906.

Kampalln består av de fyra husen från vänster räknat (Härön 1:13,1:11, 1:21 och 1:66). Längst till vänster ser vi huset Härön 1:13 med tillhörande sjöbod framför. Detta huset byggdes 1894-1895 av sjömannen Carl-Martin Svensson och dennes hustru Augusta Eliasdotter. Carl-Martin och Augusta var kusiner. Carl-Martin var född och uppvuxen i Härön 1:21 och Augusta i Härön 1:11. Carl-Martin seglade ”i engelsmän” det vill säga på engelska segelfartyg och var för det mesta till sjöss. Kring sekelskiftet arbetade han på mudderverk i Nordamerika. Det var här som han tidigt slutade sina dagar då han ramlade i sjön och drunknade någon gång i början av 1900-talet. Augusta blev ensam och gifte aldrig om sig.

Nästa hus åt höger är Härön 1:11 i vilket bland annat Elias Olsson föddes 1829 tätt följt av Härön 1:21 och Härön 1:66. Under 1940-talet ändrades husen 1:13, 1:21 och 1:66 utseende något genom förlängning och förhöjning medan 1:11 som stod tomt mellan 1926 och 1949 i stort sett ser likadant ut än idag. Man kan ändå hävda att Kampallen i stort sett har samma utseende idag 100 år senare varför det enligt min mening utgör en unik kulturhistorisk miljö som bör bevaras.

Olle-Svensa, en fiskare
Olof Svensson kom att bli fiskare och kallades ”Olle-Svensa”. Att vara fiskare har i alla tider varit ett hårt och slitsamt arbete. I synnerhet på Olle-Svensas tid då båtarna, som framfördes med segel eller åror inte var som dagens snabbgående bekväma båtar. Förmodligen så tog det större delen av dagen att sätta ut sina koljebackor, avvakta fångst, dra backorna och sedan ta sig hem. Många utav Herröns fiskare hade sina båtar i Stavsund för att slippa ro eller segla runt hela Staffansholmen då det gällde att spara på krafterna så långt som var möjligt.

När de väl tagit sig ut till den plast man ansåg vara bra att sätta sina redskap på så hade det förmodligen tagit flera timar i anspråk. Det berättas att Olle-Svensa, då han satt sina backor och skulle låta tiden gå i avvaktan på att dra dem gick in i viken vid Kalvsund. Där låg en stor sten under vilken han tog sig lite vila. Under stenen, vilken finns kvar än i dag och kallas Olle-Svensas sten, gjorde han sig en tillfällig bädd, kanske isolerad med, och med en madrass med mjukt underlag av tång. Här fann han skydd mot väder och vind i väntan på att dra sina backor.

Helt säkert var detta inte unikt för Olle-Svensa utan var förmodligen ett vanligt sätt för fiskare i början av 1800-talet och säkert även senare att söka lite skydd. Vad man vet om Olle-Svensa är egentligen inte så mycket mer eftersom dåtidens fiskares slit och knog inte gav så mycket dokumentation för framtidens forskare.

Olle-Svensa och Johanna Larsdotters barn
Olle-Svensa och Johanna fick barnen Sven född 1823, Inger Helena född 1826, Elias född 1829 och Lovisa född 1840.

Före 1852 gifte sig sonen Sven med Johanna Christina Berndtsdotter och byggde troligen ett hus som låg på ungefär samma plats som Härön 1:21 ligger idag. De kan eventuellt först ha flyttat till Härön 1:66. Det första huset som låg på platsen där idag Härön 1:21 ligger och i vilket Hildegard och Erik Karlsson nu bor, låg med gaveln mot sundet och längre in och närmare den på Kampallen gemensamma grävda färskvattensbrunnen som finns kvar än idag. Detta hus byggdes om i slutet på 1800-talet.

Sven och Johanna Christina fick sex barn däribland sönerna Olof Bernhard 1850, August 1855 och Carl-Martin 1863. Carl-Martin kom 1895 att bygga vårt hus alltså Härön 1:13. Olof Bernhard, även han kallad Olle-Svensa efter sin farfar, bodde kvar i Härön 1:21 med sin familj. Han drunknade tragiskt under en åskby på Krossefjorden vid midsommartid 1932. August bodde i Härön 1:66 och kallades för August på Kampalln. Sven Olsson avled någon gång efter 1886 och hans hustru Johanna Christina år 1878.

Olle-Svensas och Johannas dotter Inger Helena bodde kvar i föräldrahemmet en tid efter det att hon gift sig 1858 med Andreas Andersson i väntan på att deras hus, nuvarande Härön 1:99, skulle bli färdigt.

Dottern Lovisa dog året efter hon föddes alltså bara ett år gammal.

Sonen Elias kom att bo kvar i föräldrahemmet fram till 1883 då han avled. Det är Elias, och hans avkomlingar jag fortsättningsvis kommer att hålla mig till eftersom han var min farmors morfar.

Elias föddes alltså 1829, den 7:e oktober för att vara exakt. Dagen därpå döptes han och faddrar var hemmansägaren Pehr E??son, Nils Olsson, Inger Larsdotter på Herrön samt Barbro Christiansdotter i Bö. Till en början var Elias sjöman. Bland annat sägs det att han seglade på Göta Älv tillsammans med Torberndt Olsson, grundaren av handelshuset i Tryckhort på Herrön. Detta torde vara tiden före 1847, det år då Torberndt och hans maka Anna uppförde det så kallade röda magasinet på Herrön. Anna hade dessförinnan arbetat som servitris på en krog i Göteborg som hette Lilla Berget.

Kronolotsen Elias Olssons familj
Den 26:e november 1852 får Elias tillsammans med sin hustru Britta Kristina Utberg som var född den 1:e september 1820 i Partille, en dotter. Flickan döptes till Augusta Evelina. Elias får den 4:e februari 1856 utfärdat ett utflyttningsbevis och flyttar av okänd anledning med sin familj till Domkyrkoförsamlingen i Göteborg. Den 3:e januari 1858 avlider Elias fader Olle-Svensa, 65 år gammal och Elias flyttar åter till föräldrahemmet på Kampalln tillsammans med sin familj.

Den 25:e februari 1859 avlider av okänd anledning Elias och Britta Kristinas dotter Augusta Evelina endast sex år gammal. Året därpå drabbas åter Elias av stor sorg eftersom hustrun Britta Kristina den 22:a juni avlider i lungsot 39 år gammal.

Den 17:e juni 1861 utses sjömannen Elias Olsson till sekundlots vid Kyrkesunds lotsplats inom Marstrands fördelning i Västra Lotsdistriktet. Befintliga lotsar i Kyrkesund vid detta tillfälle kan ha varit Anders Jönsson (över 80 år gammal), lärling Johan Berndtsson, Olof Berndtsson samt Olof Eliasson. Kyrkesund var en egen lotsplats fram till 1883.

Under mitten av 1870-talet anlades Grönskärens Lotsplats på Altarholmen utanför Herrön och fram till 1883 hade man lotspassning på Altarholmen såväl som i Kyrkesund. De sista åren var Elias ensam om att som man sade ”bestrida” lotsuppassningen i Kyrkesund.

1864 gifter sig Elias för andra gången. Hans nya hustru hette Britta Christina Christiansdotter och hon var född i Skärhamn 1844. Den 13:e februari 1864 får Elias och Britta Christina en dotter som döps till Berta Evelina. Berta kommer senare att gifta sig med Johan Bernhard Pettersson från Lingårds Äng, en liten plats ute bland bergen på Herröns nordvästsida. De bodde på Altarholmen mellan 1883 och 1903, eftersom Johan Bernhard var kronolots med efternamnet Gyltegren. I samband med lotsplatsens indragning 1903 byggde de ett hus mitt emot Bertas barndomshem, fast på andra sidan sundet vid en plats som heter Källa, där de bosatte sig.

Som en parantes vill jag nämna att Britta Christinas syster i vuxen ålder bodde på Rörö och var mamma till den förr i tiden så välkände skärkarlen Utter-Anders.

Nästa barn som Elias och Britta Christina får är dottern Augusta Bernhardina som föds den 8:e december 1865. Jag nämnde i samband med fotografiet att Augusta kom att bosätta sig direkt söder om föräldrahemmet.

Den 3:e mars 1868 föder Britta Christina dottern Charlotta, vilken senare gifter sig med fiskaren Klas Rhodén och flyttar till Mollösund. Detta år avlider Elias mamma Johanna Larsdotter, 72 år gammal. Allt pekar på, att sedan hon blev änka 1858, bott kvar med Elias i stugan.

Den 2:a juni 1870 föder Britta Christina parets första son som fick namnet Olle Bernhard. I vuxen ålder tar han efternamnet Hernqvist. Han flyttade till Värnamo där han blev folkskolelärare.

Britta Christina föder dottern Selma Helena, Heddy kallad den 27:e oktober 1872. Heddy var min farmors mamma och bodde kvar i föräldrahemmet till 1922 då hon flyttade över sundet till Sumpen. Det är genom Heddys berättelser en hel del av innehållet i detta brev grundar sig.

1900 fick hon dottern Ingeborg, min farmor och 1911 fick hon dottern Maja som så småningom kom att bo hos sin moster Augusta i Härön 1:11.

Efter vad jag förstått var Heddy lite av en klok gumma som leve ett strävsamt liv. Bland annat var hon i England som sillsalterska vid ett par tillfällen. Det finns en liten berättelse om Heddy som författaren Arthur Wieland skrev i sin bok Utter-Anders 1942 ur vilken jag här vill återge vissa delar från kapitlet Brev till Utter-Anders:
….Jag kan hälsa dig från din kusin, gamla Heddy i Kyrkesund. Vi var där häromdagen. En sådan förtjusande liten gumma! När jag frågade henne om hon saltat sill på Island och i Skottland, du nämnde ju något om det en gång, så log hon. Nej, på Island har jag inte varit, men i Skottland vistades jag tre år i rad som sillsalterska. Och jag har gjort sex resor över Nordsjön, så nog är jag sjövan, sa gumman. Hon satt i gungstolen under tranlampan, och när jag betraktade hennes lite kärva men ändå så vackra ansikte, det höga silvergrå hårfästet och de djupa, kloka ögonen bakom pincenézen, och de seniga händerna som vilade på stolskarmarna så tänkte jag ”en äkta bohuslänsk fiskarkvinna av den gamla goda sorten, som arbetat styvt och som lotsat sig genom livets hårda väder och betvingat alla svårigheter och prövningar med sin starka vilja och humor. Som i stormiga nätter bärgat mången nödställd och som dragit mer än en döing iland. Skulle hon idag ha haft de socknens fattiga och sjuka kvar som hon genom åren fostrat under sitt tak, skulle hennes stuga varit trångbodd nu”…

Sju år efter denna Arthur Wielands beskrivning av Heddy somnade hon stilla in i sin stuga.

Den 15:e oktober 1874 ankommer skrivelse till chefen för Marstrands lotsfördelning, vilken omtalar att Kronolotsen Elias Olsson, tills vidare, ensam skall bestrida lotsuppassningen inne vid Kyrkesund. Detta gjorde han som jag tidigare nämnt fram till 1883, då han gick ur tiden. Heddy berättade att då hon var barn kunde hennes pappa sitta på trappan till sitt hus (Härön 1:11) och spana söderut efter lotssökande fartyg. På den tiden fanns en liten farstu mitt på husets östra långsida vilken syns på fotografiet. Min farmor Ingeborg har berättat för mig att hon när hon var liten hade en lekstuga under denna farstu. Hon berättade även att de hade höns och att dessa bodde under sjöboden.

Britta Christina föder sonen Carl Johan den 19:e november 1875, vilken i vuxen ålder emigrerade till Amerika. 1921 skrev Britt Christina ett testamente av vilket framgår att hennes i Amerika boende son, Carl Johan Eliasson, efter hennes död skulle gottgöras för, som hon skriver: ..att jag från min son Karl Johan Eliasson, som för närvarande vistas i Amerika under hans vistelse därstädes mottagit i skilda poster penningar, som använts till underhåll av mitt hus, dels till byggande av sjöbod och dels till bestridande av andra för mig nödiga utgifter vartill jag utan denna penningförstärkning, hade varit nödsakad låna på annat håll, och uppgår till summan av dessa mottagna belopp eller den skuld jag härigenom kommit till honom för närvarande över två tusen kronor. Således ärvde Karl Johan huset när Britta Christina avled 1926. Karl Johan avled i Nordamerika 1947. Han kom aldrig hem och huset stod obebott mellan 1926 och 1949 då det såldes till kyrkoherden Ebbe Hagard.

Den 18:e februari 1879 får Elias och Britta Christina sitt 7:e och sista barn tillsammans. Det är dottern Emilia Kristina som föds och som senare gifter sig med montören Axel Andersson och bosätter sig i Mölnlycke.

Liv i stugan
Således kan man konstatera att det i Härön 1:11 runt 1880 bodde nio personer, ett hus som idag skall rivas eftersom det är för litet till sommarstuga för tre personer. Några ord som gör att vi får en mer levande bild av livet i stugan kommer från Elias dotter Berta som för min far berättade om hur hennes barndoms jular kunde se ut.

Hon berättade att det till jul brukade komma en bonde uppifrån landet som hade med sig en stor säck halm som de skulle sprida ut på golvet. En gång hade han ett stort stycke fläsk gömt i halmen för att ingen skulle se det. Halmen ströddes ut inne i rummet och där låg Elias och alla barnen under hela julhelgen. Britta Christina ville inte ligga i halmen utan föredrog att ligga i sängen. I halmen lekte de också allehanda lekar som hörde julen till som till exempel ta juletyppa och hugga rumpekrok. På juldagsmorgonen gick Elias med alla barnen, som var så pass stora att de orkade, till julottan i Klövedals kyrka. Först fick de ro över sundet och sedan gå den långa vägen på 5 kilometer enkel väg till kyrkan. Julottan på den tiden började tidigare på morgonen än vad de oftast gör idag och höll på minst ett par timmar. Sedan var det att vandra de 5 kilometrarna hem igen. Säkert var det en skön känsla att få komma hem till värmen och få mat och sedan kanske lägga sig i halmen igen. På den tiden fick man inte lov att gå ut och leka eller besöka någon på juldagen utan man skulle hålla sig inne i stillhet.

Fattigdom
Den 27:e november 1883 avlider Elias Olsson, 54 år gammal, efter lång tids sjukdom, av kräfta i magen. Hustrun Britta Christina är då 39 år, sönerna Olle är 13 år, Karl Johan 8 år och döttrarna Berta är 19 år, Augusta 18 år, Charlotta 15 år, Heddy 11 år samt Emilia 4 år gamla.

Om detta kan man läsa i ett brev som den 27:e november 1883 upprättades på Grönskären av lotsförman G. Olsson vilken skriver följande till Lotskaptenen i Göteborg: Härmed insändes rapport angående mästerlotsen Elias Olsson i Kyrkesund hvilken idag på morgonen klockan fem avflidit och efterlämnat hustru och sju barn i fattiga omständigheter”.

Det har berättats att Elias under lång tid var mycket sjuk. Hans hustru Britta Christina fick stoppa hans pipa med tobak och tända den eftersom han inte orkade göra det själv. Av den anledningen kom Britta Christina själv att börja röka pipa.

Den 12:e december samma år förrättas bouppteckning efter kronolotsen Elias Olsson. Som sterbhusdelägare står hustrun och 7 omyndiga barn. Efter förslag från Britta Christina föreslås hennes broder Petter Christiansson i Skärhamn som förmyndare för barnen.

För att få en uppfattning över vad man hade för inventarier i Härön 1:11 vid denna tidpunkt kan vi titta lite närmare i bouppteckningen. Här följer ett axplock:
Möblemanget utgjordes av 3 bord, 5 soffor, 1 matskänk, 2 draglådor, 1 nattkommod, 8 stolar samt 1 låda (kista). För att hålla värmen fanns 1 kakelugn i järn. Vad gäller belysning fanns 1 lampa, 2 ljusstakar i mässing och en ljusstake i glas eller porslin. Även tiden höll man reda på eftersom man i protokollet finner 1 fickur i silver och ett väggur (i mässing?). En del av de föremål som redovisades i bouppteckningen finns kvar i släktens ägo än idag.

För att kunna transportera sig och sin familj samt för att kunna fiska hade Elias en roddbåt med segel och en julle med segel. Med roddbåt menas här troligen en båt något större än en julle. Påminde mer om en sk ”Vässing”.

Bland fiskeredskap finner man 11 hundre koljebackor, 8 skäddegarn, 4 dörjer, 1 hadda, 1 skeleriva, 2 vrakstänger, 1 fisksump, 1 ljuster, 1 åltång samt diverse tågvirke. Då sjöboden först uppfördes i början av 1900-talet är det högst troligt att Elias förvarade sina fiskeredskap mm i det snedskjul på husets nordgavel som finns kvar än idag. Fattiga fiskare på 1800-talet hade oftast inte sjöbodar utan hade någon form av skjul hopbyggd med sin stuga. När man började bygga sjöbodar rev man oftast bort snedskjulen, dock inte på Härön 1:11.

Man kan i en tragisk dagstidningsartikel från 1884 läsa följande:
Tillkännagifvanden
Till eder i lyckligare lottade likar vågar undertecknad, en fattig värnlös enka med 7 minderåriga barn, vända sig med bön om hjälp. Då min man, kronolotsen Elias Olsson å Herrön, sistlidna år afled, var vårt bo så gäldbundet, att oaktadt de få löseörespersedlar vi egde, blefvo å auktion försålda, manhuset ändå stod i en skuld af emellan fyra á fem hundra kronor.

Och då nu ingenting återstår för mig än att äfven låta detta mitt lilla manhus gå under klubban för att få betäckt min aflämnade mans återstående skuld, blir följden, att jag med alla mina små kommer att befinna mig utan tak öfver hufvudet. Visserligen vet jag att ännu står mig åter, nämligen fattigvården, men för den, som ett helt lif med ihärdighet kämpat emot nöd och bekymmer, kännes det tungt att i ålderns höst behöfva med sina små äta det allmänas bröd. Jag har därför tänkt vända mig till eder, I, som aldrig förtröttens när det är fråga om att lindra likars nöd med ödmjuk bön om hjälp, så att jag kunde få behålla mitt lilla hus och sedan blifva i tillfälle att sjelf försörga mig och de mina. Äfven den monsta skärf, gifven med ett godt hjerta, emottages med största tacksamhet och finnes mitt prestbetyg så väl som öfriga betyger till påseende hos herr bokhandlaren N.P Persson, som äfven godhetsfullt lofvat att emottaga och redovisa de bidrag som möjligen kunna inflyta.

Tjörn och Herrön i augusti 1884.
Britta Stina Kristiansdotter

Om Britta Christina fick några pengar eller inte är för mig okänt. Dock hölls auktion på huset den 2:e augusti 1884, troligen innan tidningsnotisen, och Britta Christina köpte det för 368 kronor och 5 öre. Samma dag avstod hon huset till sin broder Petter Christiansson i Skärhamn vilken betalde köpesumman. På ett eller annat sätt gick det tydligen bra för hon kunde ju bo kvar till sin död 1926. Bland annat fick hon ju som jag tidigare nämnt pengar från sin son Karl Johan.

Sammanfattning över de som bott i Härön 1:11
Olof Andersson Början av 1800-talet
Elsa Gabrielsdotter 1813 till okänt år
Johanna Larsdotter 1815 till 1868
Olof Svensson 1822 till 1858
Sven Olsson 1823 till 1852 ca
Inger Helena Olsdotter 1826 till 1858
Elias Olsson 1829 till 1856, 1858 till 1883
Lovisa Olsson 1840 till 1841
Britta Christina Utberg Okänt till 1856, 1858 till 1860
Augusta Evelina Eliasdotter 1852 till 1859
Britta Christina Christiansdotter 1863 till 1926
Berta Evelina Eliasdotter 1864 till början av 1880-talet
Augusta Bernhardina Eliasdotter 1865 till 1895
Charlotta Eliasdotter 1868 till slutet av 1880-talet
Olle Bernhard Eliasson 1870 till 1890-talet
Selma Helena Eliasdotter 1872 till 1922
Carl Johan Eliasson 1875 till 1897
Emilia Kristina Eliasdotter 1879 till okänt.
Daniel Andersson (fosterson) 1899 till 1926
Ingeborg Nielsen 1900 till 1920-talet
Maja Eliasson 1911 till 1920-talet
Familjen Ebbe Hagard Sommarbostad 1949 till 1999.

Det kan inte uteslutas att ytterligare personer bott i stugan.

Det finns säkert mer att skriva om Kampallen och Härön 1:11 men tiden medgav inte mer för närvarande. Som ni förstår är såväl huset 1:11 som övriga hus på Kampallen lite unikt. Dels för att det är relativt oförändrat och dels för att en hel del historiska fakta är kända. De flesta som bott på Kampalln härstammar ju från 1:11. Britta Christinas önskan 1884 om att kunna bo kvar med sina barn i huset uppfylldes och min förhoppning 116 år senare är att huset skall kunna stå kvar i minst hundra år till.

Tomas Johansson