Tomas Johansson

Nog är det väl så, att man ibland funderat över hur man hade det i ett hem förr i tiden. Naturligtvis kunde det vara mycket stor skillnad på hemmens status då som nu, men mina egna funderingar kretsar mest kring hur vanligt folk, i ett fattigt fiskeläge, kunde ha det. Eftersom det idag inte finns några kvar som levt i sådana hem, låt oss säga under andra hälften av 1800-talet, är informationskällorna få. Har man tur kan man hitta något fotografi, men på den tiden var det nästan bara hos fotografen som man lät fotografera sig. Foton från hemmiljöer visar oftast bara hem från den högre samhällsklassen och inte från en liten fiskarstuga.

Ett sätt som man kan bilda sig en hyfsad bild över hur man hade det, om än inte en exakt, är att studera gamla bouppteckningar. Finns det även ett auktionsprotokoll som hör ihop med bouppteckningen får man en ännu klarare kulturhistorisk bild framför sig. Eftersom jag har tillgång till några sådana dokument skall jag nu försöka mig på att göra en bild över hur det kan ha sett ut i en bohuslänsk fiskarstuga på 1880-talet.

Vi kommer nu att närmare titta på kvarlåtenskaperna efter fiskaren Sven Olsson på Herrön utanför Kyrkesund på Tjörn. Först en liten presentation av Sven och hans familj-

Sven Olsson föddes den 10:e maj 1823 på Kamppallen, Herrön, Klövedals socken på Tjörn. Hans föräldrar var fiskaren Olof Svensson, ”Olle-Swensa” kallad (1792-1858) och Johanna Larsdotter (1796-1868) och de bodde i en liten enkel fiskarstuga på Kamppallen, som förövrigt fanns kvar, i princip oförändrat skick, till början på 2000-talet då det revs för att ge plats åt en större fritidsfastighet.

Sven hade fyra syskon, två bröder och två systrar varav en broder och en syster bara blev lite drygt ett år gamla. Brodern Elias (1829-1883) blev mästerlots och bosatte sig tillsammans med sin familj i föräldrahemmet. Systern Inger Helena (1826-1891) bosatte sig tillsammans med sin familj vid ”Myra” på Herrön. Själv kom Sven att bosätta sig i ett hus alldeles intill föräldrahemmet. Huruvida han själv byggde detta hus eller om han flyttade in i ett redan befintligt hus är för mig okänt. Dock är det känt att det sedan mycket långt tillbaka i tiden legat ett hus på samma plats.

Den 10:e april 1852 gifte sig Sven med Johanna Kristina Berntsdotter, född 1826 på Staffansholmen. I juli, samma år, föddes dottern Anna Maria. Sven och Johanna Kristina fick ytterligare fem barn nämligen-

August (1855) Anna Lovisa (1857) Olof Bernhard (1860) Karl Martin (1863) Augusta Evelina (1867)

Anna Maria gifte sig 1884 med båtsmannen och änklingen Andreas Olsson-Ström och bosatte sig i dennes båtsmanstorp i Långekärr. De fick tillsammans fyra barn, Oskar Albert 1886, Johanna Albina 1888, Axel Edvin 1891 och Hilda Charlotta 1893. Andreas hade sedan sitt tidigare äktenskap två söner. August kom att bosätta sig i ett hus alldeles bredvid föräldrahemmet. Han var gift med Regina Johannesdotter och de gifte de sig 1879 och fick sex barn tillsammans, Sander Julius 1881, Klara Johanna 1884, Axel Rudolf 1887, och Sven Ivar 1889. Regina födde även två dödfödda gossebarn 1880 resp. 1894. Sven Ivar var den enda av barnen som bodde kvar på Herrön i vuxen ålder. Han bosatte sig på Hunnepallen.

Anna Lovisa gifte sig 1880 med sjömannen Karl August Pettersson i Östra Sunna där hon bosatte sig. Samma år födde Anna Lovisa dottern Jenny Olivia. Familjen flyttade 1882 till Masthugget i Göteborg.

Olof Bernhard gifte sig 1890 med Josefina Johansdotter – Fager från Säby Nordgård i Stenkyrka socken. De bosatte sig i Olofs föräldrahem på Kamppallen. Redan 1894 avled Josefina i lungsot. Olof var vid denna tid verksam som sjöman. Josefina och Olof fick inga barn. Olof gifte om sig med en kvinna vid namn Anna Christina Johansdotter, också hon från Säby, närmare bestämt från Säby Sörgård. Inte heller Anna och Olof fick några barn tillsammans. Olof hade samma smeknamn som farfadern dvs. ”Olle-Swensa”. Han drunknade tragiskt på ”Krossen” i en åskby den 1:a augusti 1932.

Karl Martin gifte sig 1891 med sin kusin Augusta Bernhardina Eliasdotter. De byggde sig ett hus direkt söder om Augustas föräldrahem på Kamppallen. Karl Martin var sjöman och seglade mycket på engelska fartyg så han var nästan aldrig hemma. Augusta startade en liten diversehandel i hemmet. 1903 drunknade Karl Martin på ett mudderverk som han arbetade på i USA. Karl Martin och Augusta fick inga egna barn. Däremot hade de en fosterson, Erik.

Augusta Evelina gifte sig också 1891. Hon gifte sig med August Hilmer Olsson, ”Hilmer i Änga” kallad. De bosatte sig i ”Änga” på västra Herrön. Hilmer var bl.a. verksam som båtbyggare och han byggde s.k. dorisar, en båttyp som blev mycket vanlig i Kyrkesunds-området. Augusta Evelina och Hilmer fick åtta barn, Klara Martina 1891, Algot Edvin 1893, Olga Josefina 1895, Johanna Sabina 1897, Hilda Emilia 1900, Hanna Emerentia 1902, Klas Gerhard 1904 samt Sven Vilhelm 1907. Augusta Evelina avled 1909, och Hilmer gifte om sig och flyttade till ”Tomta” invid själva Kyrkesundsrännan.

Sven Olsson livnärde sig på fiske. Kan hända var han även till sjöss, vilket var vanligt på den tiden, men några uppgifter som styrker detta har jag inte kunnat finna. Hans hustru Johanna Kristina avled i mars 1878 av okänd orsak. Sven levde som änkeman i elva år fram till söndagen den 19:e maj 1889 då han avled 66 år gammal. Han begravdes nästkommande söndag i Klövedals kyrka. Sven efterlämnade sex barn, en svärdotter, två svärsöner och sex barnbarn. Hans syster Inger Helena var fortfarande i livet.

På Kamppallen fanns vid tiden för Svens bortgång tre stycken hus. Alla husen beboddes av hans nära släktingar. I andra huset fr vänster på bilden ovan dvs. föräldrahemmet bodde hans svägerska Britta Christina Cristiansdotter, änka efter Svens bror Elias sedan dryga fem år tillbaka, tillsammans med tre till fyra av sina barn. I fjärde huset från vänster på bilden bodde förmodligen hans son August med sin familj så till vida att de inte bodde hos Sven. I Svens hus, tredje huset från vänster på bilden, bodde troligen dottern Augusta Evelina samt sönerna Olof Bernhard och Karl Martin då de inte var ute till sjöss. Huset längst till vänster i bild byggdes av sonen Karl Martin 1894. Vid tiden för Svens bortgång fanns inte de sjöbodar som finns med på bilden. Dessa byggdes ett dryga tiotal år senare dvs. omkring år 1900.

Två dagar efter begravningen förrättades bouppteckning och värdering av Svens kvarlåtenskap. Uppteckningsmän och värderare var Oscar Rafstedt från Halsbäcksstrand och Jacob Nilsson från Kyrkesund. Alla tre döttrarna var närvarande men ingen av sönerna. En trolig anledning till detta torde vara att de var till sjöss. Karl Martin seglade vid den här tidpunkten i engelska fullriggare och barkskepp.

Huset som Sven bodde i ägdes av honom själv. Det värderades till 150 kronor. Någon sjöbod fanns inte på den tiden. Förmodligen hade Sven det ganska knapert ställt ekonomiskt, utan att för den delen anses som fattig. Enligt bouppteckningen hade han skulder på 699 kronor och 31 öre varav den största fordringsägaren var handelsidkerskan Fru Anna E Olsson i ”Tryckhålan” på Herrön. Skulden till henne uppgick till 450 kronor och 50 öre. Fru Olsson var på den tiden en av de mest välbesuttna i hela området. Andra fordringsägare var sönerna August och Olof samt en Jonas Pettersson vilken Sven köpt tegelsten av. Begravnings-kostnaden uppgick till 73 kronor och 10 öre och bouppteckningskostnaden till 3 kronor 81 öre. Svens tillgångar värderades till 231 kr och 90 öre vilket innebär att skulderna översteg tillgångarna. Alltså torde situationen vara ganska bekymmersam för Svens efterkommande. Något som var väldigt vanligt förekommande bland fiskarfamiljer på den tiden och som ofta löstes genom att man auktionerade ut den avlidnes tillhörigheter.

Måndagen den 2 september 1889 lämnades bouppteckningen in till Orusts och Tjörns Häradsting på tingsstället i Svanesund. Åtta dagar senare var det auktion på allt lösöre. Auktionen genomfördes med största sannolikhet vid huset på Kamppallen. Redovisning av auktionen sköttes av Oscar Rafstedt. Huruvida han var auktionsutropare eller inte framgår inte av handlingarna. Rafstedt var flitigt anlitad i Klövedal för arvskiften och liknande vilket framgår av flera bouppteckningsprotokoll.

Hur många personer som var närvarande vid auktionen är okänt. Dock var det 34 olika personer som ”ropade in” föremål. Man kan väl anta att det totala antalet auktionsbesökare uppgick till det dubbla eller mer. I auktionsprotokollet noterades vem som var köpare och dennes hemvist. Köparna kom från Herrön, Staffansholmen, Sumpen, Grönskären, Ellingseröd, Björholmen och Hallsbäck och de var följande –

Andreas Andersson, Herrön Andreas Kristiansson, Sumpen Andreas Mattsson, Hallsbäck August Olsson, Staffansholmen Bernhard Johansson, Sumpen Britta Johansson, Herrön Britta Kristiansdotter, Herrön Dottern Anna, Herrön Dottern Augusta, Herrön Fru Olsson, Herrön J Rafstedt, Ellingseröd J.B Pettersson, Grönskären J.P. Torberndtsson, Herrön Jakob Nilsson, Herrön Johan Olsson, Staffansholmen Johan Oscar Olsson, Herrön Karl Andersson, Herrön Ludvig Olsson, Herrön Martin Krestensson, Herrön Mattias Johansson, Herrön Olle Johansson, Herrön Olle Johansson, Sumpen Olle Johansson d.y, Herrön Olof Berndtsson, Herrön Olof Nilsson, Herrön Oscar Rafstedt, Hallsbäck Petter Andersson, Herrön Rutger Helgesson, Staffansholmen Rutger Kristiansson, Sumpen Samuel Eliasson, Sumpen Samuel Johansson, Herrön Sonen August, Herrön Torberndt Johansson, Herrön Torberndt Torgersson, Björholmen

Av de 34 köparna finner vi endast 5 kvinnor vilket kan tyckas märkligt. Det är inte troligt att det enbart var män som gick på auktioner utan förmodligen är det så att det var männen som bjöd och betalade. I de fall det var kvinnor som köpte saker var dessa förmodligen änkor, ogifta eller hade maken ute på arbete som tex. fiske eller sjöfart.

Sammanlagt auktionerades 139 föremål ut och man fick in 182 kronor 90 öre. Merparten av föremålen, närmare bestämt 124 stycken, stannade kvar på Herrön och Staffansholmen. Det mesta köptes av barnen August, Anna och Augusta. Själva huset var inte föremål för auktion.

För att få en bild av vad som ingick i en fiskares hushåll vid 1880-talets slut kan man göra följande sammanställning med boupptecknings- och auktionsprotokollen som underlag –

Först och främst så har vi själva huset, vilket var en sk enkelstuga. Utan att veta exakt så bestod det troligen av ett rum och kök med en öppen vind ovanpå. Möjligen kan en kammare ha varit inredd på vinden men det är inte särskilt troligt, i vart fall inte något som var beboligt på vinterhalvåret.

I huset fanns det två stycken soffor, troligen vad vi idag kallar för dräng eller kökssoffor. Soffor i trä som man kunde ta bort locket på och sedan dra ut lite grand, så att man kunde sova i dem. Ett bord, åtta stolar och en pall finns också omnämnda i protokollen.

Utöver sofforna som tänkbar sovplats hittar vi två stycken sängar, vilket innebär att det i huset fanns sovplats för minst fyra stycken personer. Det kan ju stämma väl med tanke på vilka som troligen bodde i huset 1889, Sven själv och barnen Augusta Evelina, Olof Bernhard och Karl Martin. Eftersom sönerna var till sjöss och på så sätt inte så ofta hemma är en gissning att Sven och Augusta Evelina hade varsin säng och att sönerna använde sig av sofforna. Det finns noterat ytterligare en sovplats, nämligen en vagga. Den kan ju ha blivit sparad från det att barnen var små och stod kanske inte ens framme utan var undanstoppad på vinden.

Tre stycken kistor och en draglåda finns omnämnda i protokollen. Kistor var på den tiden en vanlig förvaringsplats för kläder, sänglinnen och liknande. Man hade inte garderober i den utsträckning som man har idag. Med draglåda menade man troligen en byrå eller en liknande möbel.

Detta är allt som finns omnämnt och som kan hänföras till gruppen möbler. Det var alltså mycket sparsamt möblerat och de få möbler som fanns var avsedda för att sitta, sova, äta och förvara saker i. En ren spekulation skulle då kunna vara att det i köket fanns två soffor, ett bord och några stolar och att det i rummet fanns två sängar, tre kistor och en draglåda (byrå). I köket arbetade och åt man och i rummet sov man, i vart fall sommartid när man inte behövde elda för värmen. Det finns en väv omnämnd i protokollen också och om det var en vanlig vävstol så stod den kanske uppmonterad i rummet. Även tre stycken spinnrockar nämns i protokollet. När man ser på värdet, en sex kronor och en 40 öre respektive 35 öre, kan man anta att två av dem var i ganska dåligt skick

Bordet, pallen och draglådan köpte sonen August på auktionen. Dottern Augusta köpte en säng och dottern Anna köpte en av kistorna.

En kamin finns nämnd i protokollen och en gissning från min sida är att denna stod i rummet. I köket hade man ju spisen, som kan ha varit en sk. ”öppen gruva”, med tanke på att brandjärn finns nämnda i protokollen. I huset fanns en väggklocka och till belysning användes en tran-lampa och en lampa.

Om man funderar över hur en fiskare i slutet av 1800-talet klädde sig kan man genom se att garderoberna inte var så välfyllda som de är hos dagens människor. Om man börjar med kläderna närmast kroppen finner man fyra par strumpor, sex kalsonger därefter följt av två skjortor och tre par byxor. Två ”bundtröjer” hade han också och det var väl rätt och slätt stickade tjockare tröjor. Utanpå detta hade han två stycken västar. Som ett yttre skydd mot dåligt väder hade Sven en ”oljeklädning”, troligtvis avses en regnrock, en sydväst (regnmössa) och ett par storstövlar. Övriga klädespersedlar som nämns i bouppteckningen är en ”klädning”, troligtvis en kostym och 10 stycken ”lintyg” dvs. underkläder. När man läser detta slås man av tanken att han måste ha haft andra plagg som vantar, mössa, rockar, skor etc. Det kanske han också hade men att de var i så dåligt skick att de ej ansågs värda att omnämnas i bouppteckningen. I auktionsprotokollet däremot hittar man lite mer kläder nämligen två par byxor, ett par skor, en halsduk och en rock samt en post ”diverse kläder”. När Sven ville vara fin kanske han använde sig av de armknappar i silver som han hade. Han hade tre par och dessa ropades in av Fru Olsson för 1 krona och 75 öre. Kanske var det detta som var det värdefullaste som Sven hade.

Bland sängkläder finner vi åtta stycken kuddar, såväl med dun som rörtoppar dvs. toppen på vass som ofta användes som ett stoppningsmateriel. Vidare finner vi ett lakan, tre bolstervar och sex stycken täcken.

Nu kommer vi till diverse husgeråd. Utrustning för tillagning av mat bestod bl.a. av ett brandjärn dvs. en trekantig ställning som man eldade under på vilken man satte grytor och liknande, fyra grytor, 3 kittlar (varav 2 kaffekittlar), 1 bakplåt, 1 stekpanna, 1 vattenspann, baktillbehör, några lerkrukor och diverse byttor och baljor. Vidare finner man halfankare, tunnor och en brännvinsdunk. Det förefaller inte vara något överflöd av matporslin. Vi finner bara tre tallrikar, två lerfat, en drickesmugg och 1 supglas. Man kan även se att han hade 17 stycken tombuteljer i lera. Dessa kanske användes till att förvara saft i om man nu gjorde sådan.

Förmodligen försörjde sig Sven genom fiske och en hel del redskap för detta finns omnämnda i protokollen.

Först och främst hade han en gammal robåt och en julle. Robåten, en lite större spetsgattad båt även kallan ”Vässing” värderades till 2 kronor och jullen till 5 kronor. Genom detta får man lätt uppfattningen att jullen var mer värdefull än robåten men det lustiga är att robåten ropades in för 13 kronor av Rutger Kristiansson i Sumpen medan jullen ropades in för 10 kronor 25 öre av dottern Anna. Bland inventarierna till dessa hade han diverse linor, dragg, åror och båtshake.

Man kan få en viss uppfattning om för vad sorts fiske Sven livnärde sig på. För sillfiske hade han ett sillgarn och en vadduk samt en vadrulle. För torsk, kolja, havskatt och liknande hade han 100 stycken storbacker, 1600 koljebacker och 2 pirkar. För att få tag på agn till detta fiske, dvs. blåmussla eller ”skal” som man säger hade han en skalrifva och en hadda. Även en ostronskrapa återfinns i auktionsprotokollet. På den tiden bedrevs en hel del fiske efter ostron utefter Tjörns kust.

För makrill- och vitlingfiske hade han 2 stycken dörjer. Även hummerfiske bedrevs och antalet hummerkupor var inte så stort som dagens ”jägare” har. Han hade nämligen bara nio stycken.

Vidare finner man bland fiskeredskapen en pirk, kläppar (huggkrok som man landar större fisk med), räkkasse, vakare, backerulle, mm. Han hade även två gamla tjärgrytor, vilka förmodligen användes till att impregnera fiskredskap, tågvirke och liknande med tjära.

Till hjälp vid allehanda vardagssysslor hade Sven lite olika verktyg till sitt förfogande. Hit räknas två yxor, en hammare, en tång, borr, två täljknivar och en såg. Han hade även en slipsten på vilken han slipade sina verktyg. Han hade också 30 stycken tegelpannor som kanske var till reserv för de som låg på taket.

Huruvida Sven kunde läsa eller inte vet jag inte men man kan nog anta att han var läskunnig eftersom han hade tre böcker och ett par läsglasögon. Nu var det inga romaner precis som han hade utan det var, som brukligt var, en gammal bibel, en postilla och en psalmbok.

I stort sett har vi nu gått igenom Svens kvarlåtenskaper. Som jag nämnt tidigare är det svårt att veta om precis allting tagits upp i bouppteckningen. Förmodligen inte. Vi kan dock med lätthet konstatera att dagens överflöd med saker till allting, såväl nytta som nöje, inte existerade på Svens tid. Då hade man bara det man behövde för att kunna överleva.

Själva huset, kom efter Svens bortgång att bebos av sonen Olle och dennes hustru. Som framgår tidigare gifte de sig med varandra 1890, dvs. året efter Svens bortgång och ett rimligt antagande är väl att de i samband med giftermålet bosatte sig i huset. Här levde de fram till 1930-talet då först Olle och sedan hustrun Anna gick bort. På följande bild, från 1920-talet, ser vi Olle stå utanför sitt köksfönster.

Huset övertogs därefter av Hildegard Karlsson, lite av en ”fosterdotter” till Olle och Anna. Hildegard och hennes familj kom att bo i huset i dryga 60 år och strax efter maken Eriks bortgång 2002 såldes huset vidare för att idag vara sommarstuga.