På 1700-talet och senare bodde befolkningen på Tjörn i byar tätt tillsammans. Detta var ett urgammalt boendesätt. Människorna liksom tydde sig tillsammans för att ha skydd av varandra.
Det kunde också vara praktiskt att bo nära varandra för om den egna elden hade slocknat gick man till grannen och lånade eld.

På den tiden hade bönderna sin jord splittrad i många smålotter och då inga vägar fanns till varje lott måste vår- och höstbruk göras samtidigt. Detta ledde till stor osämja.
På 1830-talet beslöt myndigheterna att få någon ordning på detta. Då skedde den stora storskiftesdelningen då alla bönder fick sammanhängande del i jorden och vägar till såväl åkrar som beteshagar. En del av bönderna måste då flytta ut från den klunga av hus och ladugårdar som de bott i och brukat tidigare.

Gården som berättelsen handlar om, 5/24 mantal i Utäng, ägdes av Hans Berntsson, 1777 och hustrun Johanna Jonsdotter, 1779.
Hans brukade sin gård och som binäring fiskade han till husbehov som alla bönder gjorde på den tiden om de bodde nära kusten. Han ägde också 1/12 i en sillenot (sillvad).
År 1808 blev Hans utsedd att handha post och brevbärning för Stenkyrka norra distrikt. Före denna tid fanns ej postbefordran på Tjörn.

Vid en posttur till Kungälv drunknade Hans och drängen söder om Marstrand. Angående Hans död var antecknat: ”Drunknade vådeligen genom båtskulls stjälpande, begraven den 31 juli 1813”.
Änkan fick nu ta hand om gården och enligt auktionsprotokoll måtte hon ha gjort det bra eftersom gården hade flera djur 17 år efter mannens död. År 1831, efter storskiftesdelningen, beordrades änkan Johanna att flytta dit hon fått sin jord tilldelad.

Eftersom flyttningshandlingarna är bevarade där såväl boningshus som ladugård och uthus är noggrant uppmätta kan man få en bild av hur en medelstor 1700-tals gård såg ut.
Här nedan en specifikation över gårdens byggnader.

MANBYGGNAD AV TIMMER på ½ alns stenfot. 19 alnar lång, 10 alnar bred och 3 alnar hög. Brädfordrad, täckt med torv på bräder, innehållande förstuga och stuga med bak- och kakelugnar samt 2 fönster. Kök med spis och 2 fönster.
En byggnad vid ändan av man huset 10 ½ alnar lång, 10 alnar bred och 6 alnar hög, brädfordrad, täckt med tegel på bräder, innehållande en kammare samt förstuga med 2 fönster och trappa till vinden med ett fönster. Bostadsyta- 91 kvm.
EN GÅLBOD AV TIMMER 11 ¼ alnar lång, 9 ¾ alnar bred och 3 alnar hög täckt med torv på bräder.
LADUGÅRD AV TIMMER 24 alnar lång, 10 ¾ alnar bred och 5 alnar hög täckt med tegel på bräder samt brädfordrad, innehållande 2 lador, loge samt skjul.
ETT STALL AV STOLPAR OCH BRÄDER 11 ¾ alnar lång, 5 ½ alnar bred med sluttande tegeltak på läkten från ladugården.
EN JORDKÄLLARE 6 ½ alnar lång, 5 alnar bred med välvd tegelstentak.
EN KÖLNA på 2 alnars stenfot, 6 alnar lång, 4 ½ alnar bred och 2 alnar hög av timmer med torvtak.
ETT FÄHUS av timmer på 2 alnars stenfot, 13 ¼ alnar lång, 9 alnar bred och 2 alnar hög täckt med torv på bräder. Stensatt gård med brunnsinrättning.

Enligt bouppteckning från 1813 hade gården följande djur: 2 hästar, 4 kor, 2 spädkalvar, 3 får med lamm och en bistock.
År 1829 hade djurbeståndet ökat: 2 hästar och en unghäst, 4 kor, 2 kvigor, 2 tjurar, 3 spädkalvar, 2 grisar, 1 får med lamm och 3 får utan lamm.
Vid faderns död 1790 ärvde bröderna Hans och Pär föräldragården vilken de delade mellan sig. Den hade förut varit på 5/12 mantal. Sönerna fick alltså 5/24 vardera.

Gården har varit i släktens ägo sedan 1635 då den köptes av Olle Olsson i Utäng av Sorenskrivaren över Aggers fögderi Morten Laurssen. Men Olle Olsson tycks ha bott i Utäng före denna tid för enligt Orust och Tjörns dombok mars ¾ 1687, ur innehållet: Anno 1612 ingicks förlikning mellan Ivarsson i Tönnsängs fader och Nils Olsson i Breviks bäste fader Olof i Udäng sämjegodsavgiften för Tönnsäng.
Till gården hör en ö, Emteröd, och enligt en sägen skall Mrgareta Hvitfelt en gång kommit till Utäng och ville köpa ön. Den då regerande bonden, Olle Olsson, lär då ha svarat: ”Du skall få ön den gången du kan gå torrskodd över”.

Både Olle och Margareta visste nog om landhöjningen och att det skulle dröja omkring 300 år innan det blev torrlagt. Så länge ville inte Margareta vänta varför hon satte sig upp på sin häst och red hem.
Numera är det någorlunda torrt och gräsbevuxet till ön.

Hans Berntsson var min farfarsfarfar och Olle Olsson 5 generationer därförut på manssidan. Eftersom gården har blivit delad ett flertal gånger på 17- och 1800-talet så äger vår familj numera endast en liten del av densamma.

Skärhamn i mars 1981 Arnold.
Arnold Johansson