Även om man redan på 1700-talet kan hitta uppgifter om Tjörnbor som vistas i Amerika, eller har dött där, så är det först i slutet av 1800-talet som utvandringen tar fart, och då främst till USA via New York och Ellis Island. Dock är det inte alla Tjörnbor som utvandrar som åker den vägen, även om det är det vanligaste. Tvärtom är förmodligen Tjörnbor, precis som övriga västkustbor, överrepresenterade bland dem som kom till USA via andra hamnar, av den enkla anledningen att det fanns en hel del sjöfolk på ön, som kunde jobba sig över Atlanten, och sedan invandra vis den hamn de kom till.

Efter hand att utvandringen till USA tog fart under senare delen av 1800-talet, så ökade också kraven på kontroll av immigranterna. De som släpptes in i USA skulle helst vara friska, starka, självförsörjande och inte kriminella. Efter hand tillkom också krav på att de skulle ha rätt ursprung och åsikter. I New York, som var huvudhamn för emigranter från Europa, hade det länge funnits en mottagningsstation på södra Manhattan, men 1890 tog den federala regeringen över kontrollen av immigranter, och 1 januari 1892 invigdes en ny mottagningsstation på Ellis Island, en liten ö i New Yorks hamninlopp. (De ursprungliga delarna av ön hör till staten New York, medan de delar som tillkommit genom utfyllnad hör till New Jersey, vilket innebär att större delen av ön hör till New Jersey, samt att delstatsgränsen går genom ett antal hus. Detta har lett till betydande juridiska konflikter, men i praktiken samadministreras ön, och National Park Services bestämmer.)

Tyvärr brann den första mottagningsstationen upp 15 juni 1897, och med den arkivet över de immigranter som anlänt sedan 1855. En ny mottagningsstation stod klar 17 december 1900, och det är denna som man kan besöka idag. Totalt anlände 12 miljoner personer till USA via Ellis Island, de flesta innan 1924, då invandringslagarna skärptes och man dessutom tillät folk att söka inresetillstånd via ambassader. Rekordåret var 1907 då över en miljon anlände. De flesta av de som kom fortsatte över till New Jersey, för att ta tåg vidare in i landet. Omkring 2 procent av dem som kom till Ellis Island blev avvisade av ett eller annat skäl och fick återvända hem.

Ellis Island är väl ett av få uppenbara turistmål för släktforskare, och man kommer dit med färjan till Frihetsgudinnan. Själva mottagningshallen är på ett sätt inte så mycket att se, en stor, tom sal. Däremot finns det många intressanta små utställningar om immigranternas öden och om bakgrunden till att de kom dit, så ön är väl värd ett besök om man har några timmar över i New York. Dock kan kön till färjan vara väldigt lång.

Anders Ryberg