Prästen och hans hustru var i gamla tider räknade som höga ståndspersoner i samhället. Det var många gånger med viss skräck som någon vågade träda inför vederbörande. Därför är nedanstående historia ytterst märklig.

Den 25 april 1789 hade länsmannen, vice häradshövding tillika åklagare i målet, låtit instämma till ting på Svanesund. Kyrkoherden i Tjörns pastorat, ärovördige och höglärde herr Simon Klefverströms hustru Fru Sara Maria Forbes och ogifte skräddargesällen Sven Mellgren i Åkervik i påstående att svarandena måtte stå till ansvar och lagligen dömas för att de i prästgården Stora Sibräcka den 20- 21 februari begått enkelt hor. Kallade var Kyrkoherde Klefverström att inför tingsrätten vara tillstädes och i samma mål efter omständigheterna höras. Pigorna Britta Persdotter Östra Röd och Katarina Larsdotter var instämda som vittnen.

Vid upprop i målet inställde sig personligen skräddargesällen Mellgren, Kyrkoherde Klefverström och bägge pigorna. Prästfrun fru Forbes var icke närvarande, och hade inte anmält laga förfall för sin bortvaro. Kronolänsman Johan Andersson och nämndeman Olof Bengtsson i Stordal, vilka var närvarande, intygade att prästfrun i detta mål blivit lagligen kallad. Svaranden skräddargesällen Sven Mellgren sade sig vara 25 år gammal, att han inte är och aldrig varit gift. Erkände frivilligt att han och prästfrun omkring klockan elva eller tolv natten emellan den 20 och 21 februari, uti en kammare i prästgården i Sibräcka, där Sven M. och prästfrun lågo i var sin säng. Sedan det blivet mörkt i kammaren hade prästfrun gått till Sven M. och lagt sig i hans säng, då båda hade samlag och begick enkelt hor. Några dagar förut, och några gånger hade de haft köttsligt umgänge. Vidare berättade Sven M. att prästfruns moder änkan Cristina Degeman och prästfruns dotter jungfru Maria Greta Klefverström lågo i en annan bänk i kammaren, samt att pigorna Britta Persdotter Östra Röd och Catarina Larsdotter i Ävja lågo på golvet i samma kammare.

På tillfrågan svarade Kyrkoherden, att sedan det blev honom bekant att hans hustru haft förbindelse med skräddargesällen, han icke haft sängelag med henne. Detta förklarar varför hustrun låg i samma kammare som pigorna. Så var det tid för vittnesmål av de båda pigorna. Ingen blev förklarad jäv, utan efter avlagd vanlig vittnesed med hand på bok var för sig berätta:
Pigan Britta Persdotter Östra Röd, att emellan 20 och 21 februari lade prästfrun sig ensam i en särskild säng i kammaren på prästgården, och att skräddargesällen lade sig i en annan säng. Prästfruns moder änkan Cristina Degerman och prästfruns dotter Maria Greta Klefverström lågo i en slagbänk, samt vittnet och pigan Catarina Larsdotter lade sig tillsammans på golvet, alla i samma kammare. När ljuset släcktes och det blev mörkt vittnet tydligt hörde, ungefär emellan klockan elva och tolv på natten , prästfrun gick från sin säng och lade sig jämte skräddargesällen, och att båda då med varandra hade köttsligt umgänge. Något mera hade inte vittnet att berätta. Pigan Catarina Larsdotter i Ävja berättade lika som Britta P.

Det var således en blandad skara som denna mörka februarinatt vilade i kammaren i Sibräcka prästgård. Gå vi tillbaka till den 13 december 1718 hände också märkliga ting i Sibräcka prästgård, då var det pigan Lilla Åsa som stod i händelsernas centrum, hon som angivet prosten Kock.
Den 21 februari 1789 var det självaste prästfrun som stod i centrum för händelserna, när hon tassade i bara särken från sin säng och till skräddargesällens, och gjorde som det står i visan ”när jag uti täcket drar och ner under lakanet kryper” tätt intill gesällens sida.

På fråga svarade Kyrkoherden att han och hustrun hade ett barn tillsammans den nämnda dottern Maria Greta. Hon var på nionde året. Så led tinget mot sitt slut och eftersom prästfrun utan orsak inte inställt sig till rannsakning, trots att hon var kallad, besluta tingsrätten att målet skulle uppskjutas till nästa sommarting då prästfrun skulle kallas och hämtas av Länsman Johan Andersson i Stordal. Vidare skulle Kyrkoherden, skräddargesällen och bägge pigorna kallas. Prästfrun fick böta 1 riksd. silvermynt för uteblivande från tingsrätten.

Den 18 Juni 1789 vid lagtima sommarting var målet åter före på tingsstället Svanesund. Kyrkoherde Klefverström och bägge pigorna inställde sig. Skrivargesällen Mellgren var icke närvarande, och hade inte anmält laga hinder. Återigen uteblev prästfrun Sara Maria Forbes. Kronorättaren Andreas Andersson Räfsal och Anders Andersson i Kjöleröd berättade på fråga, att de på Kronolänsman Johan Andersson i Lilldal givna befallning samma dag varit på prästgården i Sibräcka för att hämta prästfrun till tinget, men hon ville inte godvilligt följa med, och ville inte kläda sig så att de kunde medtaga henne. Hon visade sig mycket oroad däröver. Skräddargesällen fick för uteblivande böta I daler silvermynt. Bägge skulle kallas till nästa ting den 23 Juli.

Den 23 Juli var målet åter före. Närvarande voro Kyrkoherden, Hans Helgesson i Häggvall, 34 år, som innehade fullmakt för prästfrun, daterad 19 juli, samt bägge pigorna. Skräddargesällen var icke närvarande och hade inte meddelat laga förfall. Kronolänsman hade fått tingsrättens uppdrag att noga efterspana gesällen Mellgren och honom införa till tinget. Kronolänsman meddelade att han efterspanat gesällen i hela Tjörns pastorat, men inte fått någon uppgift om var han befann sig, endast lösa rykten att han skulle befinna sig till sjöss på någon Kungl. fregatt och inte kunde hämtas. Hans Helgesson i Häggvall vilken var ombud för prästfrun överlämnade en från henne bevittnad skrivelse till tingsrätten så lydande:
”Som landsfiskalen Lars Lundmarker mig till laga forum stämd för att hava, ungefär vid slutet av februari, med skräddargesällen Sven Mellgren övat köttsligt umgänge, så får jag sedan krämpor och sjukdommar hindrar personligen inställa mig, allra ödmjukast avgiva det svaromål att jag till alla delar erkänner att hava med berörda skräddargesäll Mellgren begått förenämnda enkla hor, brott av hastig överilning. Därför underkastar jag mig alla lagliga påföljder och anhåller endast umgälla domslut uti saken. ”Skrivelsen är undertecknad av Johan Andersson och Sara Maria Klefverström, född Forbes.

Peter Alexandersson i Säby och Peter Cristoffersson Önne intygade att prästfrun läst igenom skrivelsen och själv skrivet sitt namn därunder. Länsman anmälde att han samma dag varit i Sibräcka för att hämta prästfrun, men hon verkade orolig och blyg och ville inte följa med utan erkände genom ombud.
Kyrkoherde Klefverström, anmälde och förklarade, att prästfrun icke är sjuk eller av sjukdom hindrad att personligen kunna inställa sig inför tingsrätten, samt att hennes bekymmer, oro och blygsamhet beror på förebråelser över hennes begångna brott. Kyrkoherden förklarade ännu en gång att sedan det blev honom bekant att skräddargesällen och prästfrun haft samlag, han inte haft sängelag med henne och att han ej ville förlåta henne för horsbrottet, utan det måste bli skillnad i äktenskapet. Vidare förklarade kyrkoherden, att han som ej förbrytet sig skulle få vård och på egen hand bekosta, härbergera, föda, kläda, kristligen och lagligen uppfostra deras på nionde året gamla dotter Maria Greta. Trots det brott hustrun hade begånget skulle hon få hela sin lott uti hans och hennes bo. Hustruns ombud Hans Helgesson i Häggvall förklarade sig icke ha något att erinra emot detta.

Länsman Johan Andersson förklarade att det hos prästfrun finnes tillgångar till de böter vartill hon kan bli fälld. Däremot var det osäkert hos skräddargesällen. Målet blev uppskjutet till 13 november och utslaget blev att gesällen skulle efterspanas.

Den 13 november vid lagtima hösteting var målet före. Vid upprop inställde sig åklagaren ,personligen Hans Helgesson i Häggvall genom fullmakt ombud för prästfrun, kronolänsman Anders Hansson som ombud för Kyrkoherden genom fullmakt daterad den 11 november. Skräddargesällen Sven Mellgren var inte närvarande. Åklagaren meddelade att Sven M. blivit efterlyst genom Kungl. befallningshavande i länet, genom kungörelse daterad 28 december till alla krono- och stadsbetjäning. Samma kungörelse hade blivit uppläst i alla kyrkor på Orust och Tjörn. Men skräddargesällen höll sig undan lagens långa arm. Målet uppskjöts till 20 november 1789.

Den 20 november var målet före för femte och sista gången. Åklagaren och kyrkoherden inställde sig personligen. Hans Helgesson i Häggvall som ombud för prästfrun. Skräddargesällen var däremot åter frånvarande. Åklagaren upplyste att prästfrun och gesällen icke förut varit lagförda för horsbrott och inte för lönskaläge. De åtalade hade inte enligt kyrkoherden erhållet enskild skrift och avlösning för sitt brott.
Så var tingsförhandlingarna slut och tingsrätten dömde enligt följande utslag där det heter bl.a.
Att ärovördige och höglärde Kyrkoherden Herr Simon Klefverströms hustru,fru Sara Maria Forbes enligt 9 olika lagrum dömdes att böta 80 daler silvermynt, varav två daler skulle tillfalla Stenkyrka sockenkyrka. Vidare skulle hon undergå enskild skrift och avlösning på sätt som Kungl. Maj:st. nådiga skrivelse av den 17 oktober 1778 förmår, samt vara skild från kyrkoherden och få skiljobrev.

Det föll på Kyrkoherdens lott som ej förbrutet sig, på egen bekostnad, härbergera, föda, kläda, vårda, och lagligen uppfostra, deras enda barn ,jungfru Maria Greta Klefverström på nionde året. Prästfrun blev tilldömd hela hennes lott i hennes och kyrkoherdens bo. Vad det gällde skräddargesällen skulle han efterspanas och blev han påträffad skulle han inför tingsrätten ställas och få sin dom.

Simon Henrick Klefverström var född 1742, kyrkoherde ï Stenkyrka I779,död 11 februari, begravd 26 februari, dog i magsjuka. Skarstedt säger i sitt herdaminne att han lämnade efter sig ett utfattigt hus. Den saken har inte gått att få bekräftat när ingen bouppteckning finns bevarad efter honom. Sara Maria Forbes var enligt Skarstedt dotter av en regementspastor vid karelska dragonerna, död i prästgården 3 augusti 1796, begravd 12 augusti, 40 år och 10 månader gammal. Död i gulsot.

Uppgiften i dödboken att Sara Maria Forbes avled i prästgården verkar ytterst märklig när domstolen hade dömt till skilsmässa. Efter genomgång av Stenkyrka vigselbok hade de inte gift sig igen med varandra. Kan det nu vara så, att liksom en gång Kejsar Henrik IV i Tyskland år 1077, fick vandra mitt i vintern över Alperna, för att uppsöka Påven Gregorius och stå i botgörardräkt i tre dagar innan han blev insläppt. Kanske att Sara Maria Forbes har stått utanför stora ingången till prästgården och bankat, till slut släppte kyrkoherden in henne. Därom vet vi inget. Källorna tiga.

Till slut vad menas med enfalt hor?
Med enfalt hor menas sexuell förbindelse emellan en ogift och en gift. 1734 års lag i missgärningsbalken heter det 55 kap. 1 §. Gör gift man hor med ogift kvinna, eller ogift man med gift kvinna böte den gifte 80 daler och ogifte 40.
För enfalt hor andra gången ,böte den som gift är 160 daler och ogifte 80 daler, eller straffas den gifte med 36 par spö för man och 23 par ris för kvinna eller 24 dagars fängelse vid vatten och bröd. Sker det för fjärdegången miste den gifte livet och den ogifte böte 160 daler.

59 kap. 5§ Sker enfalt hor emellan två som är nära släkt med varandra, varder mannen steglad och kvinnan i båle bränd.

Källor:
Göteborgs Domkapitel skiljobrev FIII:26. LA. Göteborg
Orust och Tjörns Härads dombok. Ala 39 1789. LA. Göteborg
Stenkyrka Död- begravnings och vigselbok. C:l LA. Göteborg
J. Pettersson: Skeppet och guldvaggan, sid.55.
Sveriges Rikes lag 1734. Faksimilutgåva 1981.

Nils Johansson

Texten scannad, rättad av Yvonne Simonsson