På hemmanet Tunnevik, på Mjörn, bodde for många, många år sedan två bröder, Jon och Rutger. Bröderna var så snåla och trätgiriga att de var i var mans mun. Deras girighet och gräl blev värre ju äldre de blev. Hemmanet hade de oskiftat, så att om våren tillsköt de hälften var av utsädet och delade om hösten skörden lika mellan sig.

En var påstod Rutger, att Jon slösat så mycket med utsädet, att han ensam borde så den åker som var kvar. Jon sade, att han nog skulle kunna så åkern, men då ville han också ha hela skörden. Bröderna trätte om detta länge och häftigt. Åkern låg osådd till fram emot midsommar, då Rutger slutligen sådde den. Säden på den åkern frodades förunderligt väl, trots att den var sent sådd. När hösten kom blev trätan mellan bröderna ännu värre. Till slut, när skörden på den omstridda tegen skulle mejas, började bröderna skära från var sin ände. När de så småningom möttes mitt på åkern, började de slåss med skärorna. De slutade inte förrän båda var så lila sårade, att såren blev deras bane.

Vid den tiden bodde på Sundsby Herr Lars Olsson-Gren, en mycket sträng och omild herre. Han var lagman i Viken och dömde, att bröderna skulle begravas en vid södra och en vid norra gränsen av deras hemman, samt gården försäljas. Hemmanet låg passande for att införlivas med Sundsby och Lars Gren köpte det.


Ur Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns Fornminnen och Historia. Göteborg 1890.

Uppteckning av Carl Ljungman