Lotsålderman Bernhard Gadds brev till lotskaptenen i Göteborg ur Västra lotsdistriktets arkiv är visserligen från Öckerö, men speglar nog stämningen under epidemin i Bohuslän. Detta är ett av de sällsynta tillfällen vi får veta hur vanligt folk kände förr, och skildrar den skräck epidemierna måste ha orsakat.
Koleraepidemin 1834 var den första av flera, och hela Bohuslän drabbades hårt. I Rönnäng dog till exempel nästan trettio personer på en dryg månad.

”Igår morgon kom jag hem från Kungshamn mitt i en bedrövlig tid. Koleran sprider sig snart omkring hela skärgården och vi stå i tur varje dag, och vad jag tror är vi förgätna av överheten emedan här icke finns någon läkare, ej heller ringaste läkemedel. Lotsarna på Hönö äro mest utdöda, E Matsson och O Eriksson äro döda och de övriga lotsarna äro sysselsatta varje dag med att förskaffa de döda kropparna till jorden. Varje afton beledsagar 3, 4 av lik till jorden. Vi hava här på ön ännu undgått den största faran. Igår afton satte vi den första av kolera döda till jorden som kom från Göteborg och på följande afton sjuknade in och dog om morgonen av de rysligaste krämpor utan minsta hjälp. Idag är här friskt på ön så mycket som jag vet…”

Kalvsund 16/8 1834 med högaktning B Gadd

Påskrift på sidan av brevet:
”Gud välsigne Kapten. Tack för den tid vi haft av … tillsammans, adjö ifall vi aldrig råkas här mer i tiden.”