För 125 år sedan, närmare bestämt den 25:e augusti 1878, hände en förskräcklig händelse i vattnen mellan Söskär som ligger väster om Mollön och Måseskär. Det var nämligen så att fyra kronolotsar från Grönskärens lotsplats tillsammans med en yngling från Björholmen miste livet genom drunkningsdöden. Det finns en del skrivet i olika böcker samt det berättas en del genom muntlig tradition om det inträffade, vilket gjorde att jag genom att titta i olika arkiv själv ville bilda mig en uppfattning om det inträffade. Det jag fått fram, framgår av följande berättelse.

Det var på morgonen söndagen den 25:e augusti 1878 som man, från Altarholmen, vid åttatiden siktade ett fartyg sydväst om Grönskären. Fartyget hade svensk flagg hissad och närmade sig ögruppen på nordnordostlig kurs. Vinden var vid tillfället ost till syd laber bramsegelskultje, vilket i dag skulle uttryckas att det blåste sydostlig vind med en styrka mellan 1,6 till 7,9 m/s, alltså rätt så bra väder.

Vid niotiden observerades från lotsutkiken att fartyget gav signal om att man önskade få lots ombord. Alla lotsarna på ön, fyra till antalet, gick ut till den lotssökande med en ”vässing”, vilket är en mindre öppen enmastad segelbåt påminnande om en stor snipa. Man tog in ett rev i focken (storseglet) och båten var bra barlastad med järn.

En liten närmare presentation av lotsarna vore kanske på sin plats.

Mästerlots Olof Eliasson, 49 år
Olof var ”Äldste lots” dvs förman på lotsplatsen. Han var född i Sumpen den 16:e oktober 1828 och son till fiskaren Elias Olsson och Lena Magnusdotter. Den 10:e november 1849 gifte Olof sig med Anna-Britta Berndtsdotter född i Tryckhålan på Herrön den 24:e juni 1823. Olof och Anna-Britta bodde i en stuga som låg på samma plats som det stora gula huset längst ned till vänster om vägen invid torget i Kyrkesund ligger idag. Olof och Anna-Britta fick tillsammans nio barn varav endast tre stycken uppnådde en ålder över 20 år.
Olof blev lotslärling 1848, secundlots 1851 och mästerlots 1855 vid Kyrkesunds Lotsplats. 1874 överflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen på Grönskären. Officiellt bosatte sig Olof och Anna-Britta inte på Altarholmen utan bodde kvar i stugan i Sumpen. Dock kan det varit så att de tillfälligtvis bodde ute på Altarholmen.

Secundlots Johan Berndtsson, 46 år
Johan var född den 13:e april 1832 i Sumpen och var son till fiskaren Berndt Ingemarsson och Elsa Magnusdotter.
Johans far, Berndt Ingemarsson, drunknade tillsammans med sina bröder och en svåger under en snöstorm två månader innan det att Johan föddes. Johans mor, Elsa Magnusdotter, gifte om sig med mästerlotsen Olof Berndtsson i Sumpen strax innan det att Johan fyllde sex år.
Den 16:e februari 1866 gifte sig Johan med Petronella Kristina Petersdotter, född den 17:e september 1838 i Östra Sunna. De bodde i Stenviken i Sumpen och huset finns kvar än idag fast något ombyggt på 1930-talet. Johan och Petronella fick fem barn, tre söner och två döttrar.
Johan blev lotslärling 1854 och secundlots 1865 vid Kyrkesunds Lotsplats. 1874 överflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen på Grönskären. Liksom Olof Eliasson och Anna-Britta Berndsdotter bosatte sig aldrig Johan och Petronella på Altarholmen utan bodde kvar i Stenviken.

Secundlots Olle Berndtsson, 29 år

Olle och Oleana, troligen vid vigseln
Olle var född den 20:e april 1849 på Herrön och var son till fiskaren Berndt Andersson och Barbro Olsdotter. Den 30:e december 1870 gifte han sig med Oleana Johannesdotter född den 13 februari 1852. De bodde på Hunnepallen på Herrön och fick 5 barn, tre flickor och två pojkar.
Olle blev secundlots 1870 vid Kyrkesunds lotsplats. 1874 överflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen på Grönskären. 1876 bosatte sig Olle och Oleana på Altarholmen tillsammans med sina barn, då tre till antalet och med sin dräng Peter Johannesson.

Secundlots Anders Berndtsson, 33 år
Anders som var broder med Olle Berndtsson var född den 18:e januari 1845 på Herrön. Den 29:e september 1876 gifte han sig med Oleana Nilsdotter född den 13:e februari 1855 i Ramneren på Herrön. Fram till Anders gifte sig bodde han på Hunnepallen på Herrön. Anders och Oleana fick en son, Amandus Oskar född på Grönskären den 26:e april 1877.
Anders blev lotslärling 1871 vid Kyrkesunds lotsplats. 1874, samma år som han blev secundlots, överflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen på Grönskären. 1876 bosatte sig det nygifta paret Anders och Oleana på Altarholmen.


Nu åter till den 25:e augusti 1878.
Ungefär vid halv tiotiden då man var strax väster om grundet ”Räven” bordade lotsarna fartyget, vilket visade sig vara skonerten ”Anna” hemmahörande i Mollösund och under befäl av A.J Johansson. Anna hade lagt sig på sydlig kurs med backade segel och lotsbåten förtöjde vid hennes läsida.

Anna var alltså en skonert det vill säga ett tvåmastat segelfartyg. Hon var byggd i ek och furu 1867 i Syltenäshall på Orust. Hon hade en dräktighet (lastkapacitet) på 164 ton. Redare var 1878 M.Österberg och fartygets signalbokstäver var ”HBDF”. Det har inte gått att få fram var Anna kom ifrån eller vart hon var på väg. Det troligaste är dock att hon gick i utrikes fart, det vill säga att hon kom från någon utländsk hamn troligen i Kattegatt eller Östersjön och att hon var på väg till någon Nordsjöhamn.

Väl ombordkomna fick lotsarna reda på att fartygets kock, 18-årige Andreas Olofsson från Björholmen, blivit allvarligt brännskadad från midjan och nedåt. Det ansågs omöjligt för Anna att kryssa in till land varför lotsarna erbjöd sig att ta med sig Andreas och se till att han fick läkarvård. De lovade även att ta med sig hans tillhörigheter till Kustvakt Wall i Mollösund för visitation. Detta faktum tyder på att hon kom från utrikes ort.

Närmaste läkare som fanns att tillgå på den tiden var provinsialläkaren för Orust och Tjörns härader, Johan Walfrid Pihl. Denna var bosatt i Horleby, vilket ligger ungefär mitt på Orust.

Befälhavare Johansson satte sig att skriva två brev som han skulle skicka med lotsarna och under tiden trakterades lotsarna, som dåtidens sed bjöd, med kaffe och en sup. När Johansson skulle betala lotskostnaden om åtta kronor visade det sig att han saknade växel. Han gav dem istället 10 kronor vilket innebar att de fick 2 kronor i dricks vilket de blev tacksamma och nöjda över.

Vid halv elva tiden hade man fått över Andreas och hans tillhörigheter i vässingen och man kastade loss från Anna. Befälhavare Johansson skrev i ett brev daterat den 2:a oktober samma år att ”Wädret var godt, men det gick som vi kalla en sorts hvirwelvindar på sina ställen på hafsytan”.

Lotsarna satte segel, troligen både fock (storsegel) och klyvare (fock), och seglade och rodde med största skyndsamhet norröver. Det troligaste är att de tänkte sig till Mollösund där alltså tull fanns samtidigt som det var närmaste hamn att skicka bud efter läkaren i Horleby. Anna satte kurs västeröver.

Från Grönskären observerade Petter Rutgersson (född 1832), svärson till mästerlotsen Olof Eliasson, hur Anna och lotsarna skildes åt, på var sin kurs, lotsarna mot Kärringön och Anna västerut. Han kunde följa lotsarnas seglats norröver mot Kärringön fram tills klockan var ungefär tolv. Då försvann seglen ur blickfånget och man trodde att man seglat masten överbord men fortsatt sin färd genom att ro. Vinden ökade något vid middagstid men var inte byaktig.

Någon gång mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen observerades en norsk lotsbåt öster om Måseskär med skevrat storsegel och backad fock. Ombord på lotsbåten stod en man och vinkade med något klädesplagg för att påkalla uppmärksamhet.

Fyrmästare F.W Hansson och hans personal gick snabbt ner till båthamnen, lossade en mindre båt och rodde ut till lotsbåten. När de kom fram till den meddelade lotsen att det låg en död man i vattnet vid Måseskärs sund.

Hansson och hans besättning rodde till platsen och fann mycket riktigt en mansperson flytande i vattnet. Han drev på en mast med vidhängande segel och en åra. Mannens vänstra ben låg över masten och åran och han låg i en hängande ställning med huvud och armar under vattenytan. Den högra armen var innesluten i seglet. Omedelbart drogs kroppen upp i båten och man konstaterade att mannen var död och att hans lemmar var kalla och stela.

Man rodde tillbaka till Måseskär och tog på land liket. Ganska snart konstaterade man att det var en av Grönskärens lotsar som man bärgat. Hansson skickade en rapport till lotsåldermannen på Käringön för vidare befordran till Grönskären.

På Grönskären började man bli oroliga eftersom lotsarna inte kommit tillbaka. Klockan tre på måndagsmorgonen begav sig Petter Rutgersson till Mollösund för att höra om någon visste vart de tagit vägen.

Hur dödsbudet nådde Grönskären är oklart. Dock vet man att Olle och Anders Berndtssons fader, fiskaren Berndt Andersson på Herrön, begav sig till Måseskär på måndagen för att hämta hem liket. Den döde visade sig vara secundlotsen Johan Berndtsson och hans identitet styrktes av kronolotsen i Kyrkesund, Elias Olsson. Den 1:e september jordfästes Johan Berndtsson i Klövedals kyrka.

De övriga fyra personerna Olof Eliasson, Olle Berndtsson, Anders Berndtsson och Andreas Olofsson hittades aldrig.

Den vässing som lotsarna använde sig av vid olyckstillfället skall enligt uppgift ha påträffats två kabellängder (370 meter) väster om Söskär.

På tisdagen rapporterade lotsfördelningschefen i Marstrand, genom telegram, till sin överordnande, lotskaptenen i Göteborg om att han hört rykten om att grönskärslotsarna omkommit och att han skulle resa dit för att närmare undersöka saken.
Dagen efter dvs. på onsdagen anlände lotskaptenen i Göteborg till Altarholmen, där han för att dokumentera det inträffade, samtalade med bl.a. Petter Rutgersson, svärson till omkomne Olof Eliasson, Johan Petter Carlsson, målaregesäll från Göteborg som arbetade med det nyuppförda bostadshuset samt med Kronolotsen Elias Olsson vid Kyrkesunds lotsplats. Hans besök reulterade i ett skriftligt protokoll.

På lördagen dvs. den 31:a augusti skrev lotsfördelningschefen i Marstrand ett brev till Kongliga Lotsstyrelsen i Stockholm i vilket han önskade att Lotsstyrelsen skulle ge sk. ”nådegåvor” till lotsänkorna.
Den 4:e september fick han till svar att Lotsstyrelsen ej kunde utbetala nådegåvor utan att han var tvungen att vända sig till Direktionen öfver Amiralitetskrigsmanskassan angående detta. Huruvida han gick vidare till dem eller inte har inte kunnat klargöras. Inte heller om lotsänkorna fick någon ekonomisk hjälp.

Samma dag skrev fördelningchefen ett brev till Kongliga Lotsstyrelsen angående hur den fortsatt lotsuppassningen skulle gå till. Han fick svar i ett brev daterat den 6:e september i vilken man kan se att han kunde anställa fyra stycken extralotsar. En av dem med en lön på 2 kronor om dagen och de tre övriga med en krona och femtio öre om dagen. Kronolotsen i Kyrkesund, Elias Olsson skulle skyndsamt utbilda dem och för det skulle han få en krona och femtio öre om dagen i två månaders tid. Man önskade att extralotsarna så snabbt som möjligt skulle genomgå lotsexamen.

Redan den 27:e november var extralotsarna färdigutbildade och Kongliga Lotsstyrelsen utfärdade tillsvidareförordnande som kronolotsar för:
Gustav Olsson, född den 14:e juni 1842 i Mollösund
Bernhard Olsson, född den 15:e juni 1840 i Morlanda
Martin Olsson, född 2:e mars 1858 i Sumpen (son till Olof Eliasson)
Torberndt Pettersson, född den 21:a maj 1856 i Kyrlesund
Martin Ottosson, född den 9:e mars 1855 på Staffansholmen

Gustav Olsson och Bernhard Olsson bosatte sig samma år strax innan jul på Altarholmen. Först 1881 bosatte sig Torberndt Pettersson och Martin Ottosson sig på ön. Martin Olsson, avled 1879, ett år efter det att fadern drunknat.

Hur gick det då för de närmast sörjande, nämligen lotsänkorna och deras barn.

Olof Eliassons hustru Anna-Britta Berndtsdotter bodde kvar i stugan i Sumpen med sina döttrar Augusta och Anna. Anna-Britta levde som änka i 27 år fram till 1905 då hon avled den 11:e november.

Johan Berndtssons hustru Petronella Kristina Petersdotter bodde kvar i stugan i Stenviken med sina döttrar Olivia och Johanna och sönerna Hilmer, Axel och Carl- Otto. Petronella Kristina levde som änka i 33 år fram till 1911 då hon avled i slaganfall den 26:e juli.

Olle Berndtssons hustru Oleana Johannesdotter flyttade tillsammans med sina döttrar Beata och Gerda, sönerna Johan och Wiktor och drängen Peter Johannisson tillbaka till Hunnepallen på Herrön, troligen till det hus som de bodde i innan de bosatte sig på Altarholmen. Oleana var gravid när olyckan inträffade och den 29:e januari 1879 födde hon, på Herrön, dottern Olivia Bernhardina.

Den 11:e mars 1881 gifte hon om sig med sjömannen Johan Petter Eliasson från Bö Östergård. De fick tillsammans fem barn. Oleana levde fram till den 23:e december 1918 då hon gick bort.

Anders Berndtssons hustru Oleana Nilsdotter flyttade tillsammans med sonen Amandus Oskar till Ramneren på Herrön. Även Oleana var gravid när olyckan inträffade och den 22:a februari 1879 födde hon, på Herrön, en son som fick faderns namn Anders. Den 16:e september 1881 gifte hon om sig med Andreas Olsson från Ellingseröd.

De fick tillsammans 7 barn. Andreas avled 1940 men när Oleana gick bort har i skrivande stund inte klarlagts mer än att det måste skett efter 1920.

Detta är vad som gått att få fram i befintliga gamla dokument. Vad som egentligen hände lotsarna i deras båt är det ingen som vet. En gissning från min sida är att man överraskades av en kraftig vindby, kanske i samband med en lokal åskby, vilken gjorde att båten kantrade och folket hamnade i sjön. Huruvida de var simkunniga eller ej är det ingen som vet. Att Andreas Olofsson inte kunde simma är väl mycket troligt eftersom han var svårt sjuk och brännskadad från midjan och nedåt.

(Källor: Landsarkivet Göteborg/Västra Lotsdistriktets handlingar samt Klövedals kyrkoböcker)

Tomas Johansson