Dråpet på Lars Gaut begånget våren 1516 i Kyrkefjäll är här på Tjörn allmänt bekant och nedtecknat i Diplomatarium Norvegicum. Men gick det verkligen till på det viset som det beskrevs? Tjörbún öppnar upp på nytt brottsutredningen för att undersöka vad som egentligen hände.


Då man som mången läsare endast kommit i kontakt med ond bråd död genom böcker och filmer, kan det tyckas något förmätet att vi på redaktionen skall försöka bedöma vad som egentligen hände år 1516. Dock skall det erkännas att det har hänt att vi lite till mans självbelåtet berömt oss själva med att man är i besittning av en viss analytisk förmåga. Då man framför bioduken eller den uppslagna boken i ett tidigt skede avslöjat den hemlige missdådaren. Om detta är tillräckligt för att göra en bedömning av en brottsutredning, är det upp till läsaren att bedöma.

Men vad kan det finnas för oklarheter med dråpet i Kyrkefjäll?

Jo, i redogörelsen över dråpet på Lars Gaut daterad 21 juni, 1516 av landsfogden Strange Andersson finns en del frågor och påstående som man nog bör begrunda innan man tar och lägger dem åt sidan. Samtidigt bör man också vara mycket medveten att för landsfogden var det inte det primära att redogörelsen i sak stämde helt överens med vad som skett. Då det istället var det mycket viktigare att bestämma skuldfrågan för att ge riktlinjerna i skadeståndskraven från konung, kyrka och arvingar. Vi skall också vara medvetna att för Strange Andersson var skuldfrågan klar, då Olof Eskilsson redan tidigare erkänt att han dräpt Lars Gaut i sin anmälan till tinget och att nedtecknandet av händelseförloppet mer blev en formalia. Läser man då landsfogdens redogörelse i skenet av det tidigare nämnda väcks det en hel del frågor som det inte finns några entydiga svar på.

En av de första frågorna man rimligen ställer sig är, varför valde Olof Eskilsson att sova över hos Torleff Trondsson när han lika väl kunde ha gått hem tills sig när de ändå befann sig i Kyrkefjäll? Alla som besökt Kyrkefjäll vet att avstånden inte är större, än att Olof Eskilsson enkelt hade kunnat sova hemma istället.

Och vilka var människorna som nämndes i protokollet, och varför kan de inte återfinnas i skattelängderna för Klövedal?

Slutligen, varför valde man att förlägga förhöret på Köl, Stenkyrka?

Detta är tre frågor, där svaren tycks peka i helt annan oväntad riktning.

I den av landsfogden lämnade redogörelsen, berättas det att Olof övernattade hos Torleff Trondsson, när Olof morgonen efter med ett slag av en yxhammar dräpte Lars Gaut. Vidare nämns det att när Olof Eskilsson lämnade platsen för dråpet var vittnena, Ollaff Gullekson, Astridh Lykesdotter och Karin Lassedotter närvarande. Olof Eskilsson begav sig där efter till Redwlfwer Torleffson och Oloff Laffressedotter för att där lysa dråpet.

I Strange Anderssons redogörelse står det klart och tydligt att de befann sig i Kyrkefjäll och att det var där dråpet skedde. Men ser vi i skattelängderna eller protokoll från denna tid finns ingen av dessa människor nämnda som boende på Kyrkefjäll. Även om skattelängden är från 1528 är tolv år efter händelsen, borde rimligtvis något av namnen dyka upp. Det är inte heller troligt att Olof Eskilsson övernattat nästgårds utan att gå hem. Inte heller att han blivit sittande på något gästgiveri, av den enkla anledningen att dessa inte kom i bruk förrän på 1600-talet. Var det så att man befann sig på vandring knackade man på och bad att få härbärge. Visserligen fanns det större härbärgen som kunde nyttjas av kronans män och hade viss utskänkning. Men vanligtvis enligt dåtida kutym bjöds man övernattning i bostäderna allt efter vad hushållet i mån av utrymme kunde erbjuda. Drack och åt man, lämnades en ersättning i reda penningar eller byte av varor. Där för är det rimligare att antaga att Olof befunnit sig längre från hemmet än vad som angivits.

Då nämnda personer inte står att finna i Klövedal vänder vi blicken mot 1528 års skattemantal för Valla socken. Där finner vi dessa personer nämnda för Röd, Tolff paa Rudt Troendsen, Oluff paa Rud, Niels, Oluff paa Rud och Anders ibidem. Det vill säga både Tolff Troendsen eller Toleff som det stavas i 1542 års skattelängd, samt två män med namnet Olof och två män som hette Nils och Anders.

Om vi då skulle bygga vidare på antagandet att Olof Eskilsson istället befunnit sig på Röd Västergård faller vissa saker i ett helt annat ljus. Vi vet enligt dåtidens lagar att skulle man lysa till dråp, det vill säga anmäla saken till ting. Vid begånget dråp var man tvungen att omgående bege sig från brottsplatsen för att anmäla saken på närmaste ställe. Dock kunde man passera högst tre gårdar om det var så att där levde släktingar till offret. I Strange Anderssons redogörelse nämns två personer i bostaden där Olof Eskilsson anmälde saken till ting nämligen Redwlfwer Torleffson och Oloff Laffressedotter. Ser vi återigen efter i skattelängden för Klövedal 1528, hittar vi inga liknande namn, inte heller för Valla socken. Men ser vi på längden för Stenkyrka socken dyker två namn upp, Rodulff paa Dyreby och Redulff i Gunneby som benämns vara utfattig. Åter igen får vi en ny koppling. Enligt Diplomatarium Norvegicum band 3, brev 1068, från den 21 maj 1516, var Olof Eskilsson brevborgenär i Åseby. Det vill säga att i avsaknad av häkte och arrestlokaler borgade de boende i Åseby för att Olof Eskilsson inte skull rymma iväg under rättsprocessen. Skulle detta ändå ske fick en ny ersättare i Åseby träda in i Olofs ställe och ta dennes straff. Detta ställde stora krav på lojalitet och medkänsla, att endast undantagslöst den närmaste släkten ställde upp. Därför kan vi med fog anta att Olof Eskilsson härstammade från Åseby, granngård med Gunneby. Börjar vi sedan räkna gårdar från Röd till Gunneby som Olof bör ha passerat efter dråpet, kommer vi först förbi Svanvik sedan genom Habborsby på den gamla vägen som benämndes ”Gada”[1], för att som tredje gård kommit till Gunneby. Logiskt sett bör Olof ha sökt skydd för vedergällning hos sin släkt och inte i Kyrkefjäll där hans hustru Elin hade sin härstamning.

Skrivna som boende på Gunneby 1528 var Brunulff, Reidulff, Lautrents och Anders grannar till de boende i Åseby. Frågan man då ställer sig är varför anmälde Olof inte saken till ting i Svanvik eller Habborsby? Där det enkla svaret är att troligtvis levde barn eller släktingar till Lars Gaut och dennes hustru på dessa gårdar och att de boende i Gunneby var tidigare grannar och bekanta till Olof Eskilsson.

Till sist varför hölls Strange Anderssons förhör på Köl i Stenkyrka socken och inte på Åseby eller i Kyrkefjäll? Även det beror troligtvis på ett missförstånd, vad som troligen åsyftas är Kil i Valla socken. Någon by eller gård Köl i Stenkyrka står inte att finna. Ett rimligt antagande är att förhöret hölls i Kil för att käranden i det här fallet Lars Gauts änka levde i Kil. Ett antagande som vi i viss mån kan bygga vidare när vi läser brevet från Diplomatarium Norvegicum av den 21 september 1523, där sonen Torald Laurentsen tillsammans med styvfadern Torbjörn Trulsson erkänner att de fått full betalning för dråpet av Lars Gaut. Ser vi på 1528 års skatte längd står Truls och Peder för Kil, där Torbjörn då kan ha haft sin fader boende där.

Bevisar detta att dråpet begicks i Röd? Nej, indicierna kan aldrig bevisa motsatsen, därtill har det förlupet allt för lång tid. Där emot kan det peka på ett troligare scenario där Olof Eskilsson, förmodligen begått dråpet i Röd Västergård, Valla för att därefter bege sig till fädernesgården Åseby och där på vägen lyst dråpet i Gunneby.

Jörgen Olofsson