Detta är kapitel 10 i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrivning och är avskrivet från första upplagan av Wilhelm Ängermark. På hans hemsida finns fler kapitel av boken utlagda, och där kan man även läsa om vad det innebär att andra upplagan är ”Efter författaren död öfversedd och rättad” av Gunnar Brusewitz, och om hur mycket innehållsrikare första upplagan är.
Sidan 156
Oroust.
Ön Oroust, näst Gottland och Öland, den största ö i Swerige, är belägen emellan 58° 5´ och 58° 18´ Nordl. bredd och 29° 8´ och 29° 32´ Westl. längd från Ferrö. Dess areala widd är något öfwer 3 qwadratmil. Ifrån fasta landet skiljes denna ö genom twå smala hafsarmar, Swansundsfjorden och Koljöfjorden, med deras fortsättningar. Tillhopa med det söder ut belägna ölandet Tjörn, bildar Oroust ett särskildt fögderi och ett contract. Ön är indelad uti twenne härader, det Östra och Westra. Anledningen till eller betydelsen af namnet Oroust, såsom det nu skrifwes, har warit föremål för mångas gissningskonst, och emedan det ända till wåra dagar ansetts för opatriotiskt, att icke uti hwarje forntidslemning, äfwen i ortbenämningarne, se ett wedermäle af wåra fäders mandom och ära, har man wanligtwis stannat derwid, att Oroust betyder Slagtningarnes ö, härledande namnet ifrån det gamla ordet orrusta = strid, fältslag. Det wissa är dock, att ön redan på 1200:talet skrifwes Ordost, af orsak och betydelse, som måhända icke på ett allom tillfredsställande sätt låter sig utredas. Öns wapen är tre långor, hwardera med en krok genom hufwudet.
X.Orousts Östra Härad
Detta härad utgör ett pastorat Myckleby, med socknarne Myckleby, Torp och Långelanda. Det innefattar östra delen af Oroust, tillika med denna ös norra udde, samt begränsas i wester af Tegneby pastorat, och omgifwes i de andra wäderstrecken af Kalfö-, Hafstens-, Swansunds- och Halsefjordar. Den egentliga Swansundsfjorden är icke annat, än ett trångt, starkt strömmande sund, hwars krökta rigtning gifwit anledning till dess gamla namn Swanhals. Till pastoratet ligger ingen skärgård. Orten är uppfylld af
157
berg, som mot stranden lemna rum för ett par icke obetydliga dalar. Ibland bergen utmärka sig för sin höjd och för de widsträckta utsigter, man ifrån deras spetsar njuter, Önnekulle, liggande på gränsen mot Röra socken, samt Arsten, sydwest om Myckleby kyrka. Äfwen förtjenar nämnas Windö, ett högt berg wid Orousts norra udde, och som förr warit kringflutit. Det nu igenwallade wattendraget emellan detta och det stora ölandet, säges hafwa tillkommit genom gräfning af besättningen på en liten flotta, för hwilken alla andra utlopp ur fjorden blifwit af fiender tillspärrade. En hög, otillgänglig klippwägg, som strax norr om Swansund stupar i sjön, benämnes Falkefloget, och är märkwärdigt derföre, att den icke allmänna Pilgrimsfalken (Falco peregrinus) talrikt uppehåller sig här och häckar i de oåtkomliga klyftorna af detta klippbrott.1) En af länets större insjöar, Grindsbysjön ligger nästan midtuti pastoratet, samt håller ½ mil i längd, men är föga bred, och utlöper genom en mindre insjö, Asmunderödswatten, i saltsjön, wid lastageplatsen Slussen, i Torps socken. Kollungerödssjön är en icke obetydlig wattensamling, med wackra stränder, på gränsen emellan Myckleby och Långelanda socknar. Skogtillgången är, utom i Torps socken, ganska knapp, eller rättare sagdt ingen, men torfmåssar finnas tillräckligt, undantagandes i Långelanda. Den största dylika på hela Oroust ligger på Slätthults skog i Torps socken, och innehåller många tunnlands widd. Med undantag af strand-dalarne söder och öster i pastoratet, är orten i allmänhet en mager sädesbygd; betesmarkerna äro ännu sämre. Widhängsenhet wid gamla wanor göra här, såsom i hela fögderiet, inbyggarne till skrala jordbrukare, hwilket i förening med en, särdeles i Myckleby socken, otroligt tilltagande böjelse för lyx, samt andra orsaker, såsom för stor hemmanklyfning m.m. har wållat en nästan allmän fattigdom ibland befolkningen. Denna framsticker synbarast, förenad med moraliskt förfall, i Långelanda socken,
1) Bergarten är blandad gneis och glimmerskiffer. Uti en låg bergklint wid gården Bräcke finnas hwita qwartscrystaller.
158
och torde wäl der hafwa icke ringa rot uti superiet på Swanesunds färjställe.
En högst uppdrifwen näringsgren i Myckleby pastorat är inrikes seglation. Här finnas 23 fraktfartyg af tillsammans 681 lästers drägtighet. Af dessa fartyg tillhöra 13 Myckleby, 6 Torps och 5 Långelanda socknar. Båtbyggnad sysselsätter ock många af inbyggarne, särdeles i de båda förstnämnda socknarne, och inbringar för de deruti kunnige betydlig winst. Fiske idkas endast af några strandsittare till husbehof.
Myckleby Socken.
Myckleby socken, fordom Miklabyr kallad, intager midten af pastoratet, med en jordwidd af 14,279 tunnland. I allmänhet består denna socken af en flack bergstrakt, här och där lifwad af några skogsdungar. En högre bergås, som till en del genomskär socknen på längden, afskiljer mot Saltsjön en bördig, couperad dalsträckning, den s.k. Halén eller Halfleden, hwilken hyser ett stort antal gårdar. Denna wackra dal är den bästa biten af pastoratet, och dess bebyggare anse sig ock något förmer än de öfriga. Jordmånen der är god lermylla och swartmylla; samma arter, ehuru mindre bördiga, råda ock i den öppna trakten omkring Myckleby kyrka; men i det öfriga af socknen träffas mest sand och femjord. På hemmanen utsås wanligen omkring 27 tunnor, mest korn, samt något bönor och blandsäd. Afkastningen går wanligen till 5:te à 6:te kornet i allmänhet. Ganska få gårdar äga tillräcklig skog.
Socknens lastningsplats är wid den lilla wiken Almakskile i Halén.
Oförmedlade hemm:talet är 44 1/2, förmedlade 41 1/8, hwaraf 13 5/8 frälse och 4 1/2 krono. Folknummern, som år 1805 war 1,254, steg år 1840 till 2,069.
Inom socknen, i Halén, ligger säteriet Kåröd, 1 m:tal, fordom tillhörigt Bildtska ätten, men sedermera inköpt af bönder. Gården har ett wackert läge wid fjorden, widsträckta ägor, samt god barr- och ekskog, och hålles för att
159
wara det bästa hemman på Oroust. Här utsås årligen omkring 50 tunnor i ypperlig jordmån och höstas omkring 400 lass hö. På ägorna ligga 18 torp. En wiss Simon Eriksson erhöll denna gård af K. Christian II år 1532, fri från all ränta och tunga, sannolikt såsom belöning för någon denne konung bewisad tjenst under hans infall i Bohuslän nämnde år. 1633 inköptes Kåröd af en Daniel Knutsson Bildt, som derå fick säterifrihet. Men då hans arfwingar bortpantat det till bönder, förlorade det wid reductionen sin säterifrihet och upphöjdes till 2 hemman. 1720, sedan det återkommit i Bildtska händer, blef det åter säteri och förmedladt till 1 m:tal.
Utaf de öfriga hemmanen af frälsenatur, tillhöra 1/2 Skörbo, 1/4 Hafberg, 1/4 Linneberg och 1/4 Bräcke Hwitfeldtska donationen.
Boställen i socknen äro:
Myckleby, 1 m:tal, Pastorsboställe, medelmåttigt bebygdt, utsår omkring 24 tunnor wår- och 3 tunnor höstsäd, utom potatis, winterföder 20 nötkreatur och 4 hästar, samt har på ägorna 5 torp och någon skog, ehuru icke tillräcklig till husbehof. Detta boställe är ett af de bättre hemmanen i socknen.
Näs, 1 m:tal, Häradshöfdingeboställe, beläget wid Grindsbysjön, är wida sämre än föregående, såwäl till widd som till jordens beskaffenhet. Utsädet går knappt till 20 tunnor i mager, sandig jordmån. l)
Beläteröd, 1 m:tal, Häradsskrifwareboställe, liggande i en mager bygd wid Kollungerödssjön, utsår omkring ett par och tjuge tunnor, och skördar 80 à 100 lass hö. Till bostället höra 4 torp och hjelplig skog. Denna sistnämnda skall förr warit utmärkt stor, och traditionen berättar, att wid christendomens införande de förtryckta hedningarne der
1) Häradshöfdingar uti domsagan hafwa warit: Martin Frost wid år 1647, Peder Dragman omkring 1664, Eric Simmingsköld omkring 1697, Swen Wahlberg 1720, Joh. Broström, Joh. Pehrsson Palmborg, Peter Ekström och Martin Bagge.
160
undangömde sina afgudabilder, hwilka sedan blifwit upptäckta och gifwit anledning till ställets namn (af beläte).
Totorp, 1 m:tal, Kronolänsmansboställe, är i sig sjelft bättre än prestgården, men fär närwarande i wanhäfd. Det har åker till emellan 30 à 40 tunnors utsäde.
Af socknens kronoskattegårdar hafwa 1/2 m:tal Krossekärr och 1/4 dito Hällebohl fordom tillhört Dragsmarks kloster.
Myckleby kyrka, af sten, består af skepp och chor, med ett halfrundt utsprång i öster, och häntyder genom sitt byggnadssätt på en hög ålder. På norra sidan finnes intet fenster, men uti skeppets södra mur äro 3:ne, och uti chorets 2:ne mindre fensteröppningar. Wid westra gafweln står ett stentorn, som uppfördes 1723, och hwaruti hänger en ringklocka. Kyrkans bugtande, brustna murar hota att snart instörta, och hafwa förmått församlingen, att besluta uppförandet af en ny helgedom. Gissningen, att Myckleby kyrka warit helgad åt S:t Michael, om hwilken dess namn skall påminna, äger ingen grund, emedan kyrkan icke blifwit uppkallad efter någon erke-engel, utan efter den närbelägna gården Myckleby (f. Miklabær = Storegård). Predikstolen, förfärdigad 1642, är så simpel den kan wara; altarprydnaden, som förskrifwer sin ålder ifrån 1653, är i detta afseende lik den förra. I norra muren inuti kyrkan är insatt en sculpterad sten, innehållande epitafium öfwer kykoherde Pehr Sahlgren, hans hustru Margaretha Vincentsdotter och deras nio barn.1) Uti hwalfwet, som förenar choret med skeppet, hänger ett rökelsekar af bronz från catholska tiden. Det äger den wanliga tornlika formen på det genombrutna locket. Kyrkan silfwer är förfärdigat 1583, och förer inskrift af latinska bibelspråk, samt några initialbokstäfwer.
Ålderdomsminnena i socknen äro hwarken talrika eller intressanta. På Önnes ägor, öster om Grindsbysjön, synes en befästning af sten och jord på berget Önnefjäll 2).
1) En större grifthäll på gången täcker Baggeska grafwen. Flera med bilder och sirater uthuggna grafstenar ligga på kyrkogården; men äro icke särdeles gamla.
2) Allmogen tror, att en drake uppehåller sig i detta berg, och att en dylik fordom här blifwit skjuten af en bonde.
161
Stället och gården skall hafwa fått sitt namn, enligt allmogens berättelse, deraf, att borgen en gång blifwit intagen och ”laggd öne”, d.w.s. ödelaggd. Traditionen tillägger, att den kung Borre, om hwilken widare skall nämnas wid Stala sockens beskrifning, skall ägt detta fäste innnan han flyttade sin hofhållning till Borrefjell i Stala. Några obetydliga, med randstenar omsatta, grafkullar ifrån hednatiden finnas wid Hellene gård, på hwars ägor också ligga trenne större hällkisterör. Spår efter högar träffas ock wid Myckleby kyrka, i Kyrklyckan, tillika med en kullfallen sten, äfwensom uti Furuhagen, på ofwannämnda Önne, samt på Narfweröd, der en enstaka bautasten är upprest, och på Brunnefjell. Kalseröds hed har ock att framwisa några mindre stenar, som äro uppsatta af menniskohand.
En besynnerlig saga, anförd redan af Ödman, berättas af allmogen på Oroust, om en bonde, Swen i Brunnefjell, som en Söndagsmorgon sköt en ringprydd bock, och derwid råkade illa ut för en hop bergtroll, till hwilka djuret hörde. Då bonden lade an med bågen, hörde han ett samtal emellan trollen, hwaraf han inhämtade, att han ej kunde få makt med bocken, med mindre han hade bestänkt sig med wigwatten. I häpenheten twättade han sig med det watten, han hade närmast till hands, och fällde så underdjuret, hwarpå ett så stort tummult uppstod ibland trollen, att mannen helt förskräckt måste gömma sig under ett windfälle. Der hörde han huru trollen beklagade sig icke kunna göra honom någon skada, emedan ”den hwita bocken”, hwarmed de förstodo Myckleby kyrka, nog skulle frälsa honom. Han gjorde då ett löfte, att derest han undsluppe detta äfwentyr helskinnad, skulle han skänka den ring, som djuret bar om halsen, till Myckleby, hornen till Torps och skinnet till Långelanda kyrkor. Så skedde också, och ringen, som bestod af okänd metall, och war omwirad med trådar af samma ämne, satt såsom handtag i Myckleby kyrkodörr till 1732, då han borttogs såsom alldeles försliten, och sedermera förkom. Denna sägen synes tydligen förskrifwa sig ifrån catholska tiden, och påminner troligen om någon brottsling, kanske tjuf, som i
162
Myckleby kyrka wunnit en tillflykt undan sina förföljare, och af erkänsla derför gjort kyrkan en gåfwa af en metallring. Det är bekant, att i catholska tiden kyrkorna woro asyler, och att ingen wågade ofreda den, som dit tagit sin tillflykt. Bakom kyrkan kryper ännu mången kanalje.
Torps Socken.
Belägen norr om Myckleby, utgöres denna socken af ön Orousts nordligaste udde, som är en skogbewuxen, ganska wacker bergstrakt, och äger samma utseende, som det närbelägna Skredswikslandet, ifrån hwilket den skiljes endast genom ett smalt sund, Nötsund l). På en ägowidd af 7,151 tunnland, räknar socknen 17 gårdar och 1,367 inbyggare 2). Jordmånen är sandblandad och af swagare beskaffenhet, utom i den lilla dal, som öppnar sig från Torps kyrka åt den lilla hafswiken Runden, och hwarest ligga några ganska bördiga hemman. Sädet är blandkorn, hafre och något korn, till ett belopp per hemman, som motswarar det i Myckleby. Allmogen afyttrar icke obetydligt skogseffecter till den kringliggande skoglösa orten. De bästa skogarne tillhöra hemmanen 3/4 m:tal Stenshult. 1 d:o Söbben, 1 d:o Töllås och 1/4 Timmerhult, hwarförutan de flesta öfriga hafwa skog till husbehof.
Socknens strandplats är Slussen wid ofwannämnda lilla hafswik, hwarifrån med båt skjutsas till Uddewalla, emot betalning endast för en mil, ehuru wägen är öfwer 2:ne sjömilar lång. Wid Slussen utfaller den lilla ström, som kommer ifrån Grindsbysjön, och uti hwilken äro anlaggda flera förträffliga och för orten högst nödwändiga qwarnwerk, tillhöriga gårdarne Ålgård, Asmunderöd, Blibräcka, Ödsmål och Klefwa.
Torps stränder äga för gurmander en särskild märkwärdighet deraf, att der fångas ett slags små såkallad bergtorsk, som anses för den läckraste på kusten i sitt slag, och
1) Öfwer detta Sund och der belägna Windö går wägen öfwer Oroust till Skredswiks fasta land.
2) År 1805 war folknumren i Torp blott 736.
163
hwilket utan twifwel härrör af den rika vegetationen på härwarande hafsbotten.
Af socknens gårdar, hwilka äro förmedlade med 1/4 m:tal, äro 1 m:tal frälse och 3/4 d:o krono.
Det enda boställe här finnes är 1/2 m:tal Kyrkeby, enkesäte. I förhållande till sitt m:tal, är detta ett godt hemman, utsår 14 tunnor, har stort höbol och ett torp.
Kronoskattehemmanet 1 1/2 m:tal Ström, fördeladt emellan bönder, äger en här i orten owanligt widsträckt åker och äng, och räknas ibland de bästa hemman i fögderiet.
Gästgifwaregården Asmunderöd är äfwenledes ett utmärkt hemman. Det har åker till omkring 35 tunnors utsäde, äng till 180 lass, 5 torp, skattlaggd mjölqwarn, samt nyss anlaggde garfweri- och färgeri-inrättningar, hwilka äga fabriksrätt.
Nuwarande kronoskattehemmanen 1 m:tal Gåre, 1/2 Fäggetorp, 1/2 Klefwa, 1/2 Blibräcka, Nötewik, 1/4 Slätthult och 1/4 Groröd tillhörde fordom Dragsmarks kloster.
Kyrkan, grundmurad och prydd med brädtorn, äger ett wackert läge på en af löfträd skuggad höjd, men är föröfrigt af ingen betydenhet. Lik Myckleby kyrka, saknar hon fenster på norra sidan; men på långhusets södra wägg äro twå och på chorets ett. Här finnes intet märkwärdigt, om icke ett i wapenhuset hängande crucifix af samma form som det stora, wid Foss kyrka beskrifna. Symbolerna på medaillonerna äro likwäl här bortfallna. Det berättas i orten, att detta kors i chatholska tiden warit uppstäldt wid en på Ströms ägor wid hafsstranden belägen offerkälla, Korskällan kallad, men att, då det en gång skulle transporteras till Myckleby kyrka, och man hunnit med detsamma till Ströms åkrar, som af denna händelse ännu kallas Korsåkrarne, det blifwit så tungt, att ingen kunnat röra det från stället, förr än bärarena lofwade, att föra det till Torps kyrka, då det ögonblickligen blef nog beskedligt, att låta sig åter handtera. Föröfrigt anför Ödman en på hans tid gängse sägen, att man ämnat uppföra Torps kyrka först på Stenshults ägor, hwarest ock synes en stensättning, och sedan på en backe i Ödsmåls utmark,
164
emellan Torp och Asmunderöd, hwilken kallas Dödsbacken, och hwarest man finner 11 till en del förstörda ättekullar. En obestyrkt gissning, att Torps kyrka warit kallad Allhelgonakyrka, tillkännagifwes uti en inscription, rörande kyrkans målning från början af förra seklet.
Utom de redan omnämnda fornminnen inom denna socken, finnas: ett stenblock på Ödsmåls skog, kalladt Altarstenen, som tros erinra om en der hållen hednisk gudstjenst. Ett par grafkullar hafwa legat på backen, der Torps kyrka står 1); och en i orten gängse folktro anser ett berg wid Höggeröd wara bebodt af en jätte, af fruktan för hwilken man ända till dessa tider icke på nämnda gård wågat förrätta några bullrande sysslor på Thorsdagsqwällen. Wi finna således här en wäl bibehållen qwarlefwa af wåra fäders Thorsdyrkan. Några hällkisterör förekomma sparsamt på de högsta bergen. Twenne dylika på Ödsmåls och Skaftebräckes ägor förmenas hafwa tillkommit genom jättars strider.
Långelanda Socken
innefattar den södra och i allmänhet bördigaste delen af Myckleby pastorat, samt har på en jordwidd af 6,295 tunnland 30 3/4 hemman, förmedlade från 35 1/8 m:tal. 1840 war socknen bebodd af 1,575 personer.2) Trakten är flack och skoglös, med uppstigande låga bergskullar. Jordmånen består i synnerhet af swart- och lermylla, men närmast Myckleby socken af sand- och rödfemma. De hemman åter, som hafwa sina ägor i den dal, som omgifwer den wik af Halsefjorden, hwilken inskär söder i socknen, eller gårdarne 2 m:tal Trätte, 3 m:tal Burås och 2 1/2 m:tal Mölneby m. fl. äga styf lera till bön- och kornsäde, samt äro i alla afseenden utmärkta hemman 3). Detsamma kan ock sägas om gästgifwaregården 1 m:tal Wräland, belägen på en stor slätt, som till det
1) Ifrån ett, Torps kyrka närbeläget, berg tros en underjordisk gång leda till Morlanda-dalen. Hwad anledningen till en sådan dikt warit, är okändt.
2) Folkmängden här har på 35 år ökat sig med 527 själar.
3) Bondgårdarne i denna dal ligga i byalag.
165
mesta tillhörer Stala socken i Westra härad. Den magrare jorden besås med blandsäd. Hemmanens ägowidd är mindre i denna, än i de öfriga socknarne af samma pastorat. Gårdarne Kollungeröd, 2 m:tal, wid sjön af samma namn, äro de enda dugliga skogshemman här finnas.1) På sommarbete och bränntorf gifwes knapp tillgång. De enda wattenqwarnar här finnas tillhöra hemmanen Mölnebo, men äro icke skattlagda.
Utom 1/2 m:tal frälse Burås, som tillhör Gymnasii-inrättningen, och 1 5/8 m:tal boställshemman, äro socknens gårdar af kronoskatte natur.
Wid det trånga Swansund ligger en gästgifwaregård och färjplats med samma namn, hwarifrån öfwerfarten sker med färja till det gent emot på Inlandssidan liggande Kålhättan. Förmedelst hafsströmmens häftighet tillfryser detta sund högst sällan; men den nödwändiga communicationen häröfwer blir någongång afbruten af syd-sydwestliga stormar och sjögång. Stället är en besökt strandplats och tillika tingsställe för Orousts och Tjörns härader, som här uppfört en större tingshusbyggnad 2).
Boställen: Toggestala, 1 m:tal, anslaget kronofogden i fögderiet, och beläget wid Kollungerödssjön, äger åker till omkring 20 tunnors utsäde i jordmån af bättre beskaffenhet, äng till omkring 100 lass, obetydlig skog, men tillräcklig torfmosse och 3 torp 3).
1) 1/2 Wasseröd äger ock någon skog. Detta hemman war till 1690 Capellansbol, men öfwergick då med kronoåborätt till dåwarande comminister P. Salgrens arfwingar, och skatteköptes sedermera 1739.
2) Fögderiets tre härader förenade sig redan 1681 om ett tingslag, då ock de första tingshus uppfördes på Swansund. Ett förslag i sednare tider, att flytta de sistnämnda till gården Warekilsnäs i Stala socken, har icke wunnit bifall.
3) Kronofogdar i fögderiet hafwa warit: Olof Thordsson 1422, Giurd Thordson 1431, Stranghe Andersson 1516, Nicolas Östensson 1544, Jacob Nöring 1651, Swen Andersson 1665, Anders Larsson 1674, Johan Seth 1695, Peter Tillroth 1721, Simon Åkerström 1735, And. Ljungwall, P. J. Ejserman l803, O. Frössberg, död 1817, Joh. Fr. Hellberg till 1840. Nuwarande A. S. Pettersson.
166
Presttorp, 1/2 m:tal, Comministersboställe, är af mindre god beskaffenhet, likasom Klockarebolet 1/8 m:tal Öde-Långeland. 3/4 m:tal Arngrimseröd, kronoskatte, har hört under Dragsmarks kloster.
Långelanda kyrka en uråldrig stenbyggnad, äger den för wåra äldsta tempel wanliga structuren af ett aflångtfyrkantigt skepp och ett dylikt mindre chor, och är en af de minsta kyrkor i länet. En nichfördjupning i östra chormuren har sannolikt i chatholska tiden tjenat till rum för en helgonbild. Belysningen kommer ifrån 4 fenster på södra sidan. Ingångarna äro de wanliga. Ett trätorn pryder westra gafweln, och hyser kyrkans enda men wärdefulla ringklocka. Den skåplika altarprydnaden är förfärdigad 1643, och den med ewangelisternas bilder i upphöjt arbete prydda predikstolen räknar sin ålder ifrån 1638. Kyrkan målades 1729 af Schönfeldt, som här utfört sina wanliga idéer och på wanligt sätt. Den enda chatolska antiqvitet här förwaras är ett gammalt dopfat af ämne och form som de i Bohuslän icke sällan förekommande. Uti dess botten afbildas Mariae bebådelse, och deromkring upprepas fyra gånger den på dylika alltid återkommande oförklarliga inskriften. Det är beslutadt, att Långelanda kyrka, såsom för närwarande för liten, med första skall ombyggas.
Till socknens ålderdomsminnen hörer en allmänt upprepad tradition om en jätte, wid namn Swante, som bebott det höga, wid Swansund liggande, Swanteberget. Denne hedersman skall hafwa beswärat kringliggande gårdars åboer med en alltför trägen gästning, tilldess slutligen en Finnes trollkonster, i förening med klockljudet från Långelanda kyrka, förmådde honom att öfwergifwa sin bostad och draga bort i fjerran land. Nyckeln till sina, af omätliga skatter öfwerfyllda, bergssalar, gömde han dessförinnan under en af bautastenarne i gården Gömmes kohage, och tros det att ingen annan kan finna denna nyckel, och derigenom komma i
167
åtnjutande af skatten, än en qwinna, som framfödt sju söner. På sistnämnda ställe stå några stenar och mindre ättekullar. Uti Westra Bös utmark räknar man 7 grafhögar, en krets af 7 stenar och 2 bautahällar. Mindre samlingar af hednagrifter förekomma ock på Reorseröds, Nedra Trättes och Kollungeröds ägor, på sistnämnda af hwilka dessutom 4 stenar äro uppresta. Några dylika i Ängås utmark hafwa resligare höjd. En myckenhet små, låga högar på Mulltorps hagar, lika nutidens grifter, ha wisat sig innehålla brända ben, och uti en liten fyrkantig stensättning af 3 alnars längd, liggande wid husen på detta hemman, träffades förlidet år, jemte ben och aska, en pilspets af stål, uti hwars hylsa qwarsatt ett fragment af ett benskaft. Ingen af dessa fornlemningar belyses af någon intressantare folksägen.
Någon skolinrättning har hittills icke funnits inom Myckleby pastorat. Ifrån och med 1845 skall dock en ambulatorisk skola i Myckleby socken taga sin början; men i de öfriga är ännu intet beslut fattat, rörande barnaunderwisningen. De fattiga försörjas genom sammanskott öfwer hela socknen, och de mest orkeslösa kringforslas gård mellan till underhåll,
Pastoratet är regalt i 2:dra klassen. Korntionden utgöres med 80 tunnor och 15 kappar. Pastorer i Myckleby hafwa warit:
Herr Jöns, omtalas i handlingar af år 1574.
Herr Lauritz. Om denne wet man likwisst icke, antingen han bör sättas före eller efter den förutnämnde.
Peder Lauritzson, hitkom 1580 och dog Palmsöndag 1625 1)
Nils Rassmusson, den förres måg, och compastor, säges hafwa warit en så ifrig jägare, att han aldrig färdades emellan kyrkorna utan att medföra bössa. Då han en Söndag, wintren 1626, skulle upphemta en af honom i Grindsbysjön wingskjuten swan, slog denna hans arm ur led, hwilket kort derefter wållade hans död.
1) Ödman har oriktigt artalet 1618 (Ströms Annot.).
168
Anders Helgesson Bruhn, borgmästareson ifrån Marstrand, död 1671
Wincent Knutsson, död 1700.
Per Sahlgren, förut comminister här, och pastor wid Asebebergska regementet, död 1714.
Göthe Gabrielsson Fonten, förut comminister härstädes, död 1716. Dessa fem sistnämnda pastorer kommo alla till kallet genom giftermål.
Anders Schoug, död 1717 före tillträdet.
Johan Enberg, regementspastor wid Österbottningarne, död 1732.
Per Nering, förut comminister i Warberg, död 1776, 90 år gammal.
Gotthilf Engelke, af Tysk börd, slottspastor på Bohus, död 1782.
Johan Nordenberg, död 1799 utaf följderna af en oförsigtig åkning på den tillfrusna Grindsbysjön.
Swen Johan Ödman, fältprost, död 1814.
Nils Christian Bohlin, förut comminister i Skepplanda, död 1828.
Nuwarande är prosten Johan Andersson, förut rektor i Halmstads skola.
Comministrar: Per Sahlgren och Göthe Fonten, se pastorerne; And. Radelius, se Skredswik; Anders Frolander, död 1742; Bernh. Julius Ståhlberg, död 1753; Anders Fornelius, död 1760; Peter Bundy, pastor i Laholm 1774, död 1791; Zachar. Palmbom, död 1813; Carl Christian Ström, pastor i Tossene 1812; Johan Anders Ekström, comminister i Bollebygd 1813; Olof Winborg, död 1842, och Lorentz Johan Gyzander.
Afståndet ifrån Myckleby kyrka till Uddewalla är 2 1/2 mil; emellan Myckleby och Torp är 3/4 och ifrån förstnämnda till Långelanda 3/4 dito. Postadressen: Kongelf.
*
Axel Emanuel Holmberg